230204
Jesu slutlig seger i olika Bibelställen
Det är inte bara ett Bibelställe som handlar om Jesu slutliga seger
utan det finns återgivet på många ställen i Bibeln. Vi ska här titta på några
av dem och vi börjar med Ps 2.Ps 2:2. Jordens konungar reser sig och furstarna rådslår tillsammans, på grund av [mot] Jesus [Jashve] och på grund av [mot] Messias [en smord].
Ps 2:3. Låt oss slita av deras band och låt oss kasta av oss deras rep.
Ps 2:4. Min Herre sitter i himmelen, han skrattar, han förlöjligar dem.
Ps 2:5. Då talar han till dem i ilska och i sin vrede skakar han om [ansätter han] dem.
Ps 2:6. För jag har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.
Ps 2:7. Jag förkunnar Guds beslut, Jesus [Jashve], säger han, är min son, den jag födde dig den dagen.
Ps 2:8. Begär från mig, och jag ger dig hedningarna [folken] som din arvedel [besittning] och din egendom intill jordens ändar.
Ps 2:9. Du slår sönder dem med järn stav, som formade saker krossar du dem.
Ps 2:10. Och nu konungar, i hans förstånd hans fostran [tuktan], led jorden.
Ps 2:11. Tjäna Jesus [Jashve] så att man ser det [i vördnad, i rädsla] och gläd er så att ni skakar [skälver, genomilas].
Ps 2:12. Beväpna dig med [Brinn för] renhet [sonen, arvtagaren, den älskade], vänd om från vrede [så att han inte är rasande], så att ni [och] inte går förlorade, för han brinner nästan som vore det med raseri, lycklig du som helt förtröstar på [har sin tillflykt till, hoppas på] honom.
| <Alt:> Och Gud sade: Vi skall göra Adam [människan, den blodröde] som vår försoning genom vårt blod och de skall regera över det rytande och växande och i det väldiga namnets strålglans och i överflöd och på hela den fasta grunden och över allt sprudlande entusiastiskt liv på den fasta grunden.
1 Mos 1:27 <Trad:> Och Gud skapade människan [Adam] i sin likhet, i överensstämmelse med Gud skapade han honom, till man [hankön] och kvinna [honkön] skapade han dem.
| <Alt:> Och Gud skapade Adam [människan, den blodröde] i överensstämmelse med sig själv, genom Guds like [likhet, avbild] skapade han honom, till sanning och den vi skall genomborra [och förbannelse] skapade han dem.
1 Mos 1:28 <Trad:> Och Gud välsignade dem och sade till dem: Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden [landet, marken] och underkuva och regera över fiskarna i havet och över fåglarna i himmelen och över alla kräldjur på marken.
| <Alt:> Och Gud välsignade dem och Gud sade till dem: Lär känna [var fruktsamma] och överflöda [bli många] och fullfölj den fasta grunden och som rena skall ni vara ödmjuka [stiga ner] i perioder av tillväxt och i det väldiga namnets strålglans i det myllrande livet på den fasta grunden [jorden].
1 Mos 1:29 <Trad:> Och Gud sade: Se jag har gett er alla växter [allt gräs] med säd [frö] att så, som är på hela markens yta och alla träd med frukt med frö för att så, är till föda för er.
| <Alt:> Och Gud sade: Se jag ger er all kraftfull avkomma som växer, till välsignelse för hela den fasta grundens uppenbarelse, och alla stadgar som i sig bär stabil frukt skall ni ta in.
1 Mos 1:30 <Trad:> Och för alla markens djur och för alla himmelens fåglar och för alla kräldjur på marken, som i sig har en levande själ, är allt grönt gräs [växter] till föda, och det blev så.
| <Alt:> Och för hela den fasta grundens liv och för hela det väldiga namnets strålglans och för allt som rör sig på den fasta grunden, välsignat i sin levande ande, är allt det spirande friska till att ta in, och det blev så.
1 Mos 1:31 | <Trad:> Och Gud såg på allt han hade gjort, och se det var mycket gott, och den 6:e dagen blev kväll och det blev morgon.
| <Alt:> Och Gud visade allt han hade gjort och se det var enormt bra, och den 6:e perioden blev vidgjord [angenäm] och var omhändertagen.
1 mos 8:14 Och i 2:a månaden [det nya, nyårsfesten] på 27:e dagen [tiden, säsongen] i månaden [det nya, nyårsfesten] var den fasta grunden [landet, jorden, marken] torr.
1 mos 8:15 Och Gud talade till Noa, han sade till honom:
1 mos 8:16 Gå ut [För ut, Frambringa] från arken [lådan] du och din hustru [kvinna] och dina söner och dina söners hustrur [kvinnor] med dig.
1 mos 8:17 <Trad:> Alla djur som är med dig, alla varelser bland fåglarna och bland boskapsdjuren och bland alla landdjur som rör sig på marken, låt dem gå ut med dig och överflöda jorden och föröka sig och bli många på jorden.
| <Alt:> Allt levande som är med dig, från hela evangeliet [alla människor] i detta strålande, genom de fogliga och genom de svärmande som svärmar på den fasta grunden, låt dem strömma ut med dig och överflöda på den fasta grunden och bära frukt [öka] och bli många på den fasta grunden.
1 mos 8:18 Och Noa gick ut och hans söner och hans hustru [kvinna] och hans söners hustrur [kvinnor] med honom.
1 mos 8:19 Alla varelser [levande, djur], alla landdjur [kräldjur, de svärmande] och alla fåglar [det strålande], alla som rör sig på den fasta grunden [jorden, landet, marken], efter sina släkten [folkslag, familjer], gick ut ur arken [lådan, bröstet].
1 mos 8:20 <Trad:> Och Noa byggde ett altare åt Jashve och han tog av alla rena boskapsdjur och av alla rena fåglar och han offrade offren på altaret.
| <Alt 2:> Och Herren byggde ett altare till Jesus [Jashve] och han tog ondskan från alla boskapsdjur som han lät göra rena och från alla fåglar och han förintade ondskan på altaret.
1 mos 8:21 <Trad:> Och Jashve andades in den välbehagliga doften. Och Jashve sade detta till sitt hjärta: Det här är fel, jag skall ta bort markens förbannelse framöver, den som beror på människan, för människan är ond från sin barndom. Jag skall inte mera döda alla varelser som jag har gjort.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] blåste ut en vilsam ande [atmosfär, doft]. Och Jesus [Jashve] sade till sitt hjärta: Det är fel, jag tar bort mänsklighetens förbannelse i fortsättningen, som ett resultat av den blodröde [Adam], för den blodrödes [Adam] hjärta är en herde för sina barn. Jag tar vidare bort allt levandes vidare förstörelse, såsom han välsignat mitt verk.
1 mos 8:22 <Trad:> Aldrig under jordens alla dagar skall sådd och skörd och köld och värme och sommar och vinter och dag och natt, ta slut.
| <Alt:> Aldrig under den fasta grundens [landets] alla dagar kommer styrka och förgrening och tystnad och ånger [medkänsla] och höjdpunkt och mogenhet och liv och tillbakagång [cyklisitet], ta slut.
Ps 123:2. Se, som slavarnas ögon är riktade mot deras herre, och som slavinnornas ögon är riktade mot deras föreståndarinna, så är vår bön [hängivenhet, klagan], våra ögon mot [till] vår Gud alltid.
Ps 123:3. Ge oss nåd Jesus [Jashve], ge oss nåd, för vi har rikligt mättats med förstörelse [förakt, skam].
Ps 123:4. Vår själ har fyllts övernog [väldigt], av högmodig respektlöshet, de högdragnas [stoltas] fördärvande [hån].
Ps 124:2. Om inte Jesus [Jashve] hade existerat för oss, genom att han fullgjorde vårt mänskliga [Adams] offer.
Ps 124:3. Då hade vårt liv varit i våra synder, i gravar. Nu, här, är hans son.
Ps 124:4. Då hade vattnet översvämmat oss, arvedelen hade passerat bort, vår själs offer [dess ström hade gått fram över våra själar].
Ps 124:5. Då hade de kokande [svallande] vattnen gått över våra själar.
Ps 124:6. Prisa Jesus [Jashve], han tog bort det vi lades till last [orsakade], han har rivit sönder deras anklagelser.
Ps 124:7. Vår själ är som en fågel, som räddas från snärjarnas snara. Snarorna krossade han och vi räddades.
Ps 124:8. Vår hjälp är i Jesu [Jashves] namn, som har gjort himmel [är ett väldigt namn] och jord [en fast grund].
Hes 39:18 Ni skall äta stormäns kött och dricka jordens regenters blod, hjortar, lam och bockar, oxar, alla Basans feta djur.
Hes 39:19 Och ni skall äta fett och bli mätta och ni skall dricka blod, som er förmån [som druckna], av mitt offer som jag offrade åt er.
Hes 39:20 Och ni skall bli mätta av min måltid, hästar och skaror av mäktiga män och alla krigsmän, säger Herren Jesus [Jashve].
Hes 39:21 Och jag lägger min härlighet i hedningarna [folken] och alla hedningar [folk] ser att det är mitt sätt [min dom, min mening, min rätt] som jag förverkligat och min kraft [hand] som jag lagt [gjort] i [på] dem.
Hes 39:22 Och Israels* folk [hus] förstår, att jag är Jesus Guds son [Jashve Gud], från den dagen och därefter.
{* Israel= Guds uppreste, Guds upprättade, Guds rättvisa, regerar som Gud}
Hes 39:23 Och det vet [förstår] hedningarna [folken], för Israels folk [hus] uppenbarade sin synd, att de förrått mig, så att jag dolde mitt ansikte för dem, och så att jag gav dem i deras fienders [prövningens] hand och de föll alla för svärd.
Hes 39:24 I likhet med deras ruttenhet [ohederlighet] och som deras synd gjorde jag mot dem, och jag dolde mitt ansikte för dem.
Hes 39:25 Men säger Herren Jesus [Jashve]: Nu tar jag tillbaka Jakobs [den lögnaktige, hälfångaren, ersättaren] exil och jag förbarmar mig över hela Israels folk [hus] och jag nitälskar för mitt heliga namn.
Hes 39:26 Och de förlåts det de skämts över och all deras synd som fört dem bort från mig, i det de återvänder till sin mark med trygghet och utan bävan.
Hes 39:27 I det jag återför dem från folken och jag samlar dem från deras fienders land och jag helgas i dem, inför många hedningars [folks] ögon.
Hes 39:28 Och de vet att jag är Jesus Guds son [Jashve Gud], i det jag uppenbarar dem för hedningarna [folken], och jag samlar in dem på deras mark och jag lämnar dem inte, för de skall vara där [för deras namn].
Hes 39:29 Och inte mera låter jag dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min ande över Israels folk [hus], säger Herren Jesus [Jashve].
Upp 19:18. För att äta [inta] kungars kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och officerares kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och mäktigas kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och hästars kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och de som är placerade under dem, och alla fria och trälar [tjänare] och små och storas kroppar [köttsliga och mänskliga natur].
Upp 19:19. Och jag ser vilddjuret och jordens härskare [kungar] och deras härar, samlade för att föra krig mot honom som sitter på hästen och mot hans här.
Upp 19:20. Och vilddjuret grips och med honom den falske profeten [lögnprofeten], han som åstadkommer tecken inför honom, med vilka han bedrar dem som mottagit vilddjurets kod [märke, prägling, kännetecken]och som dyrkar [avgudar, älskar] hans bild, de två kastas levande i eld sjön som brinner med svavel.
Upp 19:21. Och de övriga de dödas med svärdet, hans som sitter på hästen, det som utgår ur hans mun, och alla fåglarna blir fyllda av deras kroppar [köttsliga och mänskliga natur].
Upp 20:1. Och jag ser en ängel [budbärare] som kommer ner från himlen och som håller avgrundens [dödsrikets] nyckel och en väldig boja i sin hand.
Upp 20:2. Och han tar fast draken [ormen] den gamle ormen, som är Djävulen och Satan och han binder honom för tusen år.
Upp 20:3. Och han kastar honom i avgrunden [dödsriket] och låser om honom och förseglar dessutom om honom, för att han inte skall kunna bedra folken mera, tills de tusen åren har gått. Därefter skall han befrias en kort tid.
Upp 20:5. Men de övriga döda kommer inte till liv [liv igen] förrän de tusen åren fullbordats. Detta är den första uppståndelsen.
Upp 20:6. Välsignad och helig är den som har del i den första uppståndelsen till liv, på dessa har den andra döden ingen makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och kommer att regera med honom i tusen år.
Luk 21:26. Från människornas ande löshet [and-löshet, livlöshet, uppgivande av anden] av fruktan och inför det som kommer [förväntade straff], för de himmelska krafterna [makterna] kommer att skakas [bli upprörda, vackla].
.
Luk 21:27. Och då kommer de att se Människosonens [Adams sons] kommande [framträdande, trädande in] bland molnen [i diset] med kraft [makt] och väldig härlighet [ära, heder].
Luk 21:28. Det här kommer först, och från detta kommer det att hända [bli till, födas]. Räta då på er och lyft upp era huvuden för er frälsning [förlossning, befrielse] närmar sig.
Luk 21:30. När ni ser att de slår ut, då vet ni att nu är sommaren nära.
Luk 21:31. Och på det viset, när ni ser dessa saker hända, vet ni att Guds rike [regeringstid, suveränitet] är nära.
Luk 21:32. Jag säger er med säkerhet att detta släckte [generationen, nationen, folket, tidsåldern] skall inte nå sitt slut [passera, förgås] förrän allt ju händer [föds, kommer, sker].
Mat 24:46. Välsignad är den tjänare [slav] som då hans herre kommer, finner att de gör på det viset.
Mat 24:47. Med visshet säger jag er att han kommer att sätta honom över all sin egendom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar