Ändetiden 296,

Katastrofen är ett faktum, Kyrkan har fallit hop

Det är intressant men det som finns uppräknat i Upp 18:12 -13. Det är saker som finns när det är väckelse. När det är kraft i församlingen. Då finns det i äkta vara, Evangelium, Renhet, Frälsning, Styrka, etc.

Men när sedan väckelsen dör ut då försvinner det. Då får vi det tillstånd som vi har idag i många Kyrkor. Jesus finns inte där längre. De är inte längre frälsnings kyrkor med kraft.

Allt det här som var något är borta. Tomt. Meningslöst. Det finns inget i Kyrkan längre att handla med, att känna pengar på.

Upp 18:11 Och jordens [markens, landets] handelsmän klagar [jämrar sig] och sörjer över henne, därför att ingen längre köper deras bördor [laster, skeppslaster].

Upp 18:12 Last av guld och av silver och av värdefull sten och av pärlor och av fint linne och av purpur och av silke och av scharlakansrött och av allt slags välluktande trä och alla slags saker [arbeten] i elfenben och saker [arbeten] av värdefullt trä och av koppar och av järn och av marmor

Upp 18:13 och kanel och rökelser och balsam [välluktande olja, smörjelse] och rökelse [rökelseharts] och vin och olivolja och fint mjöl och vete och djur [boskap, kor, ägodelar] och får och hästar och vagnar och kroppar [slavar] och människoliv [människosjälar].

Upp 18:14 Och begärets skörd av din själ [liv] försvinner, från dig och allt det överdådiga och strålande, försvinner från dig, och inte på något vis kan du längre finna dem.

Upp 18:15 Handelsmännen, som handlar med dessa saker, och som gör sig rika [skaffar sig välstånd] från henne, skall ställa sig långt bort från henne av rädsla för hennes möda [plåga], klagande och sörjande.

Upp 18:16 och säger: Ack och ve, den väldiga staden, som är insvept i fint linne och purpur och scharlakan, och täckt [förgylld] med guld och med värdefull sten och pärlor.

Upp 18:17 För på en timme [en kort tid] ödeläggs så stor rikedom [väldigt välstånd], och varje styrman [ledare] och folket på alla skeppen och sjömän och alla som arbetar [arbetade] på havet, ställer sig på avstånd.

Ändetiden 294,

42 år är en timme i profetian

I den text vi tittade på i förra avsnittet har vi ytterligare en intressant sak och det är uttrycket, på en timme.

I profetiska sammanhang är tiden indelad i dagar. Och det ser vi redan i 1 Mos 1, med Guds 6 skapelsedagar. Där är varje dag en tidsrymd av 1000 år i Guds Andliga skapelse, och vi kan läsa om det här i Ps 90:4 och 2 Pet 3:8 där det står: För Gud är en dag som 1000 år och 1000 år som en dag.

En timme är ett 24:e dels dygn, och 1/24 del av 1000 år är 42 år. Och det är alltså den tidsrymd som Gud ska använda, eller snarare har använt, för att störta den Korrupta Kyrkan.

Upp 18:9 Och jordens konungar, som horar [dyrkar avgudar] och lever i lyx [överflöd] med henne, skall klaga och skall jämra sig över henne, när de ser röken från hennes bränning.

Upp 18:10 De har stannat på avstånd av rädsla för hennes pina [möda] och säger: Ack och ve, den stora och mäktiga staden Babylon, för på en timme [en tid, plötsligt] kommer din dom.