Visar inlägg med etikett Guds generalplan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Guds generalplan. Visa alla inlägg

lördag 11 juli 2015

Guds Generalplan 0, Sammanfattning

Eftersom Guds generalplan här består av 16 avsnitt så kan det vara bra att ha en sammanfattning. Där man ser helheten, och hur Gud har lagt upp sin plan. Vad som är viktigt för Gud etc.

Guds Generalplan sträcker sig från 1 Mos 1 - 1 Mos 11. Från en övergripande genomgång i hur Gud tänkt sig att frälsa människan. De olika steg som ingår i det. Till Människans försök att behaga Gud, och med egoistiskt tänkande göra sig större än både Gud och medmänniskor. Ett försök som Gud stoppar och det är då väckelsen bryter ut.


I 1 Mos 1 kan vi läsa en tidsmässig genomgång om hur Gud har tänkt sig att skapa människan till sin avbild, en människa som är som han vill ha henne.

Det skall ske genom den förstfödde som syftar på Jesus. Det väldiga namnet. Och utgångspunkten är en Tom och Kaotisk värd. Men Gud börjar med att blåsa på människorna, att låta sin ande verka. Och Gud sänder det andliga ljuset. Och det ger resultat. Nu finns möjlighet att komma till Gud, och Gud gör nu skillnad på de som är hans och de som går andra vägar.


Sedan skapar Gud det Israeliska folket och det leder till liv. Till att andlig frukt börjar komma fram. Men det livet som kommer är ett liv baserat på laggärningar.


Jesus kommer den 4:e dagen alltså mellan år 1000 f. kr. och år 0 (en dag är som 1000 år). Och församlingen kommer nu också och för hans andliga ljus vidare. Livet kommer till hedningarna och Anden faller.


Till sist skapar Gud människan till sin avbild, till sitt blod. Och det är det som kommer nu i vår tid. Nu är Gud snart färdig och det han nu förbereder det är att slutligen göra människan så som han vill. Och då kommer Sabbaten. Guds 1000 års rike.


1 Mos 2 beskriver Jesus
Jesus (Adam i berättelsen) är sann människa och sann Gud. Gud formar honom från marken, ett ord som på Hebreiska är `dmh [adama] där a i slutet är femininändelse. Det är alltså samma som Adam människan men den kvinnliga delen alltså församlingen. Jesus kommer alltså från församlingen, den judiska delen, och vi kan också läsa att Gud blåser in sin ande i honom.

Runt om Jesus sätter Gud en lustgård. Det är fantastiskt runt Jesus. Och ut från lustgården flyter 4 välsignelsefloder och vattnar området runt omkring.


Jesus dömer och ingen är tillfyllest. Men Eva, församlingen som kommer ur Jesus själv, hon är fylld med hans Evangelium och Kraft.


1 Mos 3, församlingen, människorna, syndar men Jesus tar vår synd
I 1 Mos 3 får vi läsa om hur Ormen frestar Eva så att hon tar den förbjudna frukten. Det är lagen som hon tar till. Att leva efter buden. Något som aldrig har fungerat. Utan det resulterar i att man obönhörligen faller i synd och Jesus (Adam) får ta emot frukten, synden, från Eva.


Gud talar om vad som nu skall hända och det är att Församlingen, Eva, skall föda nytt liv med smärta. Och det arbete som Jesus tvingas utföra skall vara hårt och skörden vara full av törnen och tistlar.


1 Mos 4 Brödramordet, Judarna dödar Jesus
Brödramordet är en illustration på hur Judarna dödade Jesus. Gud viste det här redan från början och här har vi profetian på det.

Vi ser att Abel, han som blev dödad var fåraherde precis som Jesus. Gud godkände Abels offer precis som Jesus offrade sig för våra synder.

Vi ser att när Kain har dödat Abel blir han fördriven från sitt land och får vandra runt som landsflyktig. Precis som hände med Judarna. När de dödat Jesus blev de några år senare fördrivna och har varit utspridda över hela värden.

Gud ger Kain ett märke som garanterar att han inte skall dödas. Precis som Judarna överlevt den 2000 år långa exilen.



1 Mos 5 är de 7 församlingarna uppräknade, och både Kains släkttavla, som står för Judarna och Sets släkttavla som står för de Kristna slutar både med Lemek. De Kristna och Judarna skall till sist förenas i samma Jesus tro.


1 Mos 6 – 9 Noas Ark en beskrivning på Kristi Kyrka
Noas Ark är en beskrivning på Kristi kyrka. På samma sätt som Arken räddade livet på Jorden när Jorden blev översvämmad så räddade Kristi kyrka tron på Jesus, när Judarna blev fördrivna från sitt land och vägrade ta emot tron på Jesus.

Vi ser hur Noa är en rättfärdig och sann människa som vandrade med Gud precis som Jesus.

Arken är struken invändigt och utvändigt med Bäck som också kan översättas försoning, Alla som går in där blir försonande.

Alla djur skall komma in i Arken på samma sätt som Gud vill frälsa alla. Evangelium skall predikas för hela jorden.

Arken flyter uppepå vattnet och räddar livet. Precis som Kristi Kyrka finns bland hedningarna och predikar Guds ord och räddar livet i Jesus.

Arken strandar till sist på den torra marken och Noa och alla djuren och människorna med honom går ut, på samma sätt som Jesus en gång skall komma tillbaka till det Judiska folket, och det är när de kommit tillbaka till sitt land. Och han skall ha med sig de troende som han frälst med sin nåd, och de 7 församlingarna.



Regnbågen är Guds symbol på att vi skall älska varandra. Alla människor är individer och ser inte på tillvaron lika dant. Men det är när vi respekterar varandra, förlåter varandra, som alla färgerna tillsammans blir vitt och den Rena färgen som Gud har tänkt sig.

Här känns det för min del hemskt att Homofilerna har tagit denna Guds symbol för renhet och tolerans till sin symbol, för sitt perversa beteende. Och vad Gud tycker om homofiler, det ser vi både i berättelsen om Sodom och Gomorra (1 Mos 19:4 – 9), och i Rom 1:26 – 28.




1 Mos 11:1 – 9, Människans försök att bli bättre än Gud och sina medmänniskor.
I berättelsen om Babels torn har vi en profetia på människans försök till enighet, och Gudsdyrkan i egen kraft och hur det misslyckas.

Men när Gud griper in och slår sönder det verk som människorna har gjort och sprider ut dem då blir det väckelse och Gud når sitt mål.

Vi kan se det här som en parallell till det som står i Upp 17 och 18. Det stora Babylon, Den värdsliga kyrka som var fyllda av värdens anda och tjänade den, som var ett sätt att tjäna pengar, en handelsverksamhet. Och Gud fick störta omkull Babylon Den värdsliga kyrkan och då kom väckelsen och Jesus segrar till sist.


Konklution
Det är alltid lika fascinerande att se att dessa berättelse i början av Bibeln, som i förstone verkar så världs frånvända idag och fel på det. Det är i själva verket en profetia som vi ser här ovan, och när vi går igenom den, ser vi att den faktiskt till större delen redan gått i uppfyllelse.

Det här visste Gud redan från första början. Och nu har han genomfört större delen och är på slutet.

Tänk vilken fantastisk Gud vi har.



Karl Håkan

fredag 10 juli 2015

Guds Generalplan 16, Den stora kyrkans fall

Berättelsen om Babels Torn är en profetia om hur människorna försöker att i egen kraft bygga en Gudstro som skulle nå ända upp till Gud. Och alla skulle tro likadant.

Men Gud som ville att kristen tro skall vara individuell och som vill att var och en har en personlig ärlig och övertygad tro och som därför många gånger är lite olika. Han griper in i historien och slår sönder den stora kyrkan.

Och ut av det kom sedan den fantastiska väckelse som vi ser idag ut över världen.


Man kan se den här berättelsen som en profetia på hur den Katolska kyrkan delades, eller är det kanske en profetia in i vår tid och våra kyrkor. Vi får se vad som nu händer.

1 mos 11:1 <Trad:> Och hela jorden hade ett språk och samma ord.
| <Alt:> Och hela den fasta grunden var förenad och avskavd och budskapen var samma.
1 mos 11:2 <Trad:> Och det hände att de flyttade på sig från det som varit och de kom till en slätt i landet Sinear där de bosatte sig.
| <Alt:> Och det blev så att de flyttade på sig från urtiden och de fann en dal i landet Sinear [den uppenbarar upprepningen] och de slog sig ner där.

Vi ser hur de alla har samma budskap. Alla samlas i något som är likadant, men utslätat, och en upprepning av samma sak.

1 mos 11:3 <Trad:> Och människorna sade till sina vänner: Kom låt oss göra tegel, till byggnader, och låt oss bränna så att det blir bränt, och teglet var för dem till sten, och leran blev för dem till murbruk.

De bygger av tegel som de själva har gjort av lera, av markens smuts.

| <Alt:> Och människorna sade: Tomhetens onda Gud gjordes till rökelse, till barn, som vi låter bränna till Seraf [hon brinner] och må det vara till rökelsen, så att jag blir gammal [står upp], men smutsen var för dem till problem.

I den alternativa översättningen här ser vi att deras tankar var egoistiska, de offrade t o m barn för att skaffa sig själva fördelar, ett långt liv, men synden, smutsen, var deras problem.

1 mos 11:4 <Trad:> Och de sade: Kom låt oss bygga åt oss en stad och ett torn vars spets är i himlen, och låt oss göra en plats åt oss så att vi inte skingras över hela jordens yta.
| <Alt:> Och de sade: Det tomma som hon lät sätta upp åt oss, en stad, har upphört, och från förbannelsen når dess gift in i himlen. Låt oss göra namnet [statusen] permanent, så att vi inte slås i bitar ut över ytan på den fasta grunden.

Deras mål var att nå upp till Gud. Bli lika stora som Gud. Och att hålla ihop så att ingen tänker annorlunda.

Och vi ser i den alternativa översättningen att det är när det som man är ute efter upphör, som det blir ännu viktigare att ingen lämnar. Det är något man ofta möter. Denna oförmåga att erkänna fakta. Ja t o m tvinga andra in i ett felaktigt beteende för att misslyckandena inte skall synas.

1 mos 11:5 Och Jesus [Jashve] steg ner för att se staden och tornet [det stora], som människornas [Adams] barn hade byggt.
1 mos 11:6 <Trad:> Och Jesus [Jashve] sade: Se de är ett folk och de har ett språk och detta ger dem styrka till deras verk och nu är inget omöjligt för dem, allt ont som de planerar kan de göra.

Människorna hade med sin samlade kraft gjort det nästa omöjliga. Och ännu större saker skulle de kunna göra.

1 mos 11:7 <Trad:> Kom vi må förstöra och vi må blanda deras språk så att de inte förstår språket en människa talar.
| <Alt:> Vi må krossa det tomma och vi må översvämma dem, deras ödelagda ande, där deras ledare inte tar hänsyn och säger, jag är domare.
1 mos 11:8 <Trad:> Och Jesus [Jashve] spred ut dem därifrån över hela jordens yta och de slutade att bygga på staden. 

Men Jesus, Gud gjorde så att det inte kunde förstå och acceptera varandras tro länger och tron spreds ut och blev annorlunda. Och det är det vi såg i reformationen. När Den katolska kyrkan splittrades och det blev olika samfund med olika sätt att se på bibliska detaljer. På så vis förnyades kyrkan och det blev fart på väckelsen. Och vi har sedan också sett det i olika sammanhang i samband med väckelser, hur det nya som kommit fram inte har kunnat accepteras i den gamla miljön utan har fått bryta nya fåror.

Och det är det vi ser idag bland oss, att i samband med att den tekniska utvecklingen går fram på ett fantastiskt sätt så har också evangeliet brett ut sig över värden, och det ofta i form av nya samfund som bryter ny mark i nya sammanhang och på nya ställen.

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] älskade [accepterade] dem som en följd av den fasta grundens offer, och de blev vilande [vilade] och kom att tillhöra stadens döttrar.   

Här får vi åter en annan bild i den alternativa översättningen. Här ser vi hur Jesus älskar på grund av att de tagit emot hans offer, och från dem upprättar han sin församling, staden döttrar.

1 mos 11:9 <Trad:> På grund av det här fick den namnet Babel [i förvirring, genom blandning], för där förvirrade [blandade] Jesus [Jashve] alla jordens språk och från det stället spred han ut dem över hela jordens yta.
| <Alt:> På grund av detta så kallades det Babel [mat, i överflöd], för Jesu [Jashves] namn översvämmade hela den fasta grundens ande, och på grund av Jesus [Jashves] spreds den ut, hela den fasta grundens offer gestalt [karaktär].

Och tack vare det här så ser vi idag att alla människor på jorden har fått möjlighet att höra evangeliet.

Den här berättelsen har många paralleller med berättelsen i Upp 17 och 18 om det stora Babylon. Den stora värdsliga kyrkan, som faller samman, och som får Guds folk att jubla, och när den gjort det då har vi kommit fram till det sista i Guds frälsningsplan som vi kan läsa om i Upp 19 och det är när Jesu kommer och upprättar sitt rike.


Karl Håkan


torsdag 9 juli 2015

Guds Generalplan 15, Jesus Segrar

Nu är det dags att fira. Nu har segern vunnits

1 mos 9:20 <Trad:> Och Noa stannade på marken och han planterade en vingård.
| <Alt:> Och Noa [Herren, vilan, ledaren] blev mänsklighetens sårade och tillsatte vingårdsarbetare.
1 mos 9:21 <Trad:> Och han drack av vinet och han blev drucken och han var naken inne i sitt tält.
| <Alt:> Och han blev utplånad för festen och han blev belönad och han var uppenbarad, mitt inne i sitt tabernakel [tält, hem].

Noa en symbol för Jesus, firar nu segern. Och han är naken precis som Adam och Eva var i lustgården. Vi är alltså tillbaka där. Där allt är uppenbart och den fulla sanningen råder.

Berättelsen i fortsättningen kan ses som en profetia på vad som kommer att hända med de olika grenarna i Guds församlingsträd. De tre bröderna Sem, Ham och Jafet kan ses som representanter i tidsföljd för de tre grenarna:

1 Sem, Israels folk
2 Ham, den första kristna församlingen under de första århundradena.
3 Jafet, den församling som uppstod under reformationen och framåt.

Kanan som var Hams son kan följaktligen ses som den Katolska kyrkan som uppstod ur den ursprungliga kyrkan efter 300 år.

1 mos 9:22 <Trad:> Och Ham fader till Kanaan, såg sin faders nakenhet och han berättade det för sina 2 bröder som var utanför.
| <Alt:> Och Ham [värme] fader till Kanaan [ödmjuk, handelsman], lydde sin faders visdom och han förkunnade den för sina 2 bröder på utsidan [utomhus].

Ham som är en symbol på den första kristna kyrkan ser Jesu härlighet och tog emot den, och förde den vidare, till sina bröder.

1 mos 9:23 <Trad:> Och Sem och Jafet tog en mantel och lade på sina skuldror och de gick baklänges och täckte över sin nakne fader utan att titta.
| <Alt:> Och Sem [den kallade] och Jafet [han som expanderar, han har rymlig moral] tog Guds namn och satte på sitt Tabernakel [tält] och båda gick baklänges och dolde sin faders vishet, inte bara hans uppenbarelse.

Men de två bröderna klara inte av att ta emot den utan går baklänges. De kan inte riktigt acceptera Jesu fulla försoning och kraft utan måste täcka över den.  

Och det kan vi se i Historien att den kraft och ande som fanns i den första församlingen, den som fanns före år 300 den hade svårt att etablera sig och det både i den Judiska miljön men också i den senare kristna miljön.

1 mos 9:24 <Trad:> Och Noa vaknade från sin berusning och fick veta vad han minste son hade gjort mot honom.
| <Alt:> Och Noa stod upp från sin förintelse [förtryck] och han erkände den välsignelse [sanning] hans yngste son hade blivit [gjort] för honom.
1 mos 9:25 <Trad:> Och han sade: Förbannad är Kanaan, en slavars slav skall han bli för sina bröder.

Noa förbannar nu Kanan, son till Ham. Och vi vet att så blev det. Den Katolska kyrkan som kom runt år 300, var en kyrka som gått snett. Som fört in annat i sin tro.

1 mos 9:26 <Trad:> Och han sade välsignad är Jesus [Jashve], Sems Gud och må Kanaan vara hans slav.
| <Alt:> Och han sade: Välsignad är Jesus [Jashve], mitt Gudanamn, och Kanaan må vara den som gör verket, hans folk.

Här er vi i den traditionella översättningen hur Kanan, den katolska kyrkan skall vara en träldomskyrka. Och i den alternativa översättningen ser vi att det är den Katolska kyrkan som skall göra jobbet. Och det vet vi att tack vare den katolska kyrkan så blev Jesus och hans frälsning bevarade och tron på Jesus finns idag 2000 år efter hans död och uppståndelse.

1 mos 9:27 <Trad:> Gud ska utvidga Jafet och han må bo i Sems tält, och må Kanaan var slav åt dem.
| <Alt:> Gud övertygar Jafet och han ska bo i mitt namns Tabernakel, och Kanaan [den ödmjukade] skall vara den som gör verket, hans folk.

Här ser vi hur välsignelsen skall komma till Jafet. Han skall komma in i Guds fulla vilja, Bo i Guds tabernakel. På samma sätt som reformationen ledde hän till 1800 och 1900 talets väckelser och Ande utgjutelse etc.

Men Kannan den Katolska kyrkan skall fortsätta att vara en träldomskyrka.

Det är intressant att se att de här berättelserna som kan tyckas kryptiska och man förstår dem inte riktigt faktiskt har ett innehåll som är fascinerande när man börjar titta på det, och ser att Gud viste vad han gjorde när han skrev de här första kapitlen i Bibeln.



Karl Håkan

onsdag 8 juli 2015

Guds generalplan 14, Guds förbund, Vi skall förlåta varandra.

Nu kommer vi till avsnittet med Regnbågen som Guds förbund.

1 mos 9:13 | <Trad:> Min båge har jag satt i skyn och det skall vara till förbundets tecken mellan mig och mellan jorden.
1 mos 9:14 | <Trad:> Och när de mörka molnen är över jorden, och bågen syns i molnen.
1 mos 9:15 <Trad:> Då minns jag mitt förbund som är mellan mig och mellan er och mellan alla varelser som andas, i allt kött, så att det inte igen blir något vatten med en störtflod, till fördärv för allt kött.
1 mos 9:16 <Trad:> Och är bågen i skyn då ser jag den och påminns om det eviga förbundet mellan Gud och mellan alla levande varelser, i allt kött, som är på jorden.
| <Alt:> Och när bågskytten [den insnärjde, den infångade] är i dunklet, då ser jag pojken [mannen], den eviga födan, Guds vishet och all levande andes vishet i evangeliet, som är på den fasta grunden [på jorden, i landet].

Här kan vi läsa om hur Regnbågen är Guds förbund med oss. Att det innebär att det aldrig mer skall bli någon syndaflod.

Regnbågen består av alla färger, och när alla färger sätts tillsammans då blir det vitt. Vitt är renhetens färg och det är alltså det här Gud vill säga i sitt förbund. Det är när vi alla är likvärdiga och accepterar varandra, när alla har sitt människovärde, etc. när vi alla förlåter varandra, det är då som Guds rike fungerar. Det är det här som regnbågen säger.

Men kan man då göra vad som helst i namnet av regnbågen. Och det jag tänker på nu är naturligtvis Homofilerna som tagit regnbågen som sin symbol.

Det finns en gräns och den är den Gud själv sätter upp. Vi kan läsa om den i berättelsen om Sodom och Gomorra. Homofili är inget som Gud ser positivt på. Det ser vi i den berättelsen. Vi kan också läsa om det i Rom 1:26 – 28. Men det finns försoning också för homofiler, likaväl som för alla människor. Men då ska man ha en vilja att vända om och bete sig så som Gud vill. Då finns hans försoning och då har man full förlåtelse, från den stunden, man bestämmer sig att vilja gå med Jesus.

Och det här att vi skall förlåta varandra det är samma som vi har i Fader vår.

Där vi läser i
Mat 6:12 <1917> ”och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.”

Så det här är en allmän princip som Gud har, att vi skall förlåta vår nästa. Och se honom som vår broder. Då kommer Gud att förlåta oss och han kommer att upprätta sitt rike bland oss.

I vers 16 kan vi sedan slutligen i den alternativa översättningen läsa Hela Guds tanke. Evangeliet till människorna genom Guds son.



Karl Håkan

tisdag 7 juli 2015

Guds Generalplan 13, Jesu försoning, som vi skall sprida till världen.

Fortsätter vi nu efter det Arken landat så kommer vi till ett väldigt intressant avsnitt som beskriver Jesu Försoning.

1 mos 8:20 <Trad:> Och Noa byggde ett altare åt Jashve och han tog av alla rena boskapsdjur och av alla rena fåglar och han offrade offren på altaret.
| <Alt:> Och Herren [Noa] skapade förståelse för offret som hör till Jesus och han tog emot alla tysta [fogliga] som han lät rena och alla strålande [de undflyende] som han lät rena och han förintade ondskan genom offret.

Noa var som vi sa en symbol för Jesus, och vi ser att han nu offrar, och vad offrar han, Ja i den traditionella översättningen offrade han av de djur som just räddats med arken.

Men man kan också översätta det som att det var sig själv han offrade som ett reningsoffer till förmån för de som tar emot. Här har vi alltså en profetia på Jesu offer och att det är det som skall göra skillnaden.

Man kan också se det så att båda varianterna är rätt för vi kan ju läsa i Bibeln hur Jesus talar om för lärjungarna att de också måste lida för hans namn.


1 mos 8:21 <Trad:> Och Jashve andades in den välbehagliga doften. Och Jashve sade detta till sitt hjärta: Det här är fel, jag skall ta bort markens förbannelse framöver, den som beror på människan, för människan är ond från sin barndom. Jag skall inte mera döda alla varelser som jag har gjort.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] blåste ut en vilsam ande [atmosfär, doft]. Och Jesus [Jashve] sade till sitt hjärta: Det är fel, jag tar bort mänsklighetens förbannelse i fortsättningen, som ett resultat av den blodröde [Adam], för den blodrödes [Adam] hjärta är en herde för sina barn. Jag tar vidare bort allt levandes vidare förstörelse, såsom han välsignat mitt verk.

Här ser vi resultatet av Jesu offer, Nu kommer friden, nu upphör förbannelsen. Jesus det som här symboliseras med Adam är en herde, och i hans offer får vi leva.



1 mos 8:22 <Trad:> Aldrig under jordens alla dagar skall sådd och skörd och köld och värme och sommar och vinter och dag och natt, ta slut.
| <Alt:> Aldrig under den fasta grundens [landets] alla dagar kommer styrka och förgrening och tystnad och ånger [medkänsla] och höjdpunkt och mogenhet och liv och tillbakagång [cyklisitet], ta slut.

Och det här gäller under alla omständigheter. Under alla dagar i fortsättningen, oberoende av vad som händer.

Men vi ser också hur det går i cykler, det är ingen självklarhet utan det är när vi tar emot Jesus, lever i hans styrka, det är då vi har befrielsen. Det är då Jesu offer gäller och vi har livet.

Och även när det ser motigt ut så får vi ha Jesus. Och under framgången får vi ha Jesus. Under alla omständigheter så gäller Jesus och det han gjort för oss. Livet i Jesus har ingen ände, det kommer aldrig att ta slut.

1 mos 9:1 <Trad:> Och Gud välsignade Noa och han söner och sade till dem: Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.
| <Alt:> Och Gud hyllade Herren [Noa] och hans lärjungar och sade till dem: Var fruktsamma och överflöda och fullfölj den fasta grunden.

Och nu kommer missionsbefallningen. Man skall som kristen föra ut budskapet om Jesu offer, och den frid som finns i det.

1 mos 9:2 <Trad:> Och fruktan och modlöshet för er är över alla djur på marken och över alla fåglar i himlen och i alla som rör sig på marken och i alla fiskar i havet, i er hand har de getts.
| <Alt:> Och vördnad och underkastelse för er är över allt levande på den fasta grunden [i landet] och över allt de strålande i himlen och genom allt som rör sig i mänskligheten och genom allt som förökar sig i livet, i ert herravälde [omvårdnad] har de getts.
1 mos 9:3 <Trad:> Allt som rör sig, de djur som andas, är för er till mat, liksom det gröna gräset [liksom den malda säden] som jag gav till er till föda.
| <Alt:> Allt som är i rörelse [svärmande], det ande fyllda livet, är till för er att ta in, liksom det friska, som skjuter skott, som jag har gett er för att ta hand om er.

Allt skall vara underordnat tron på Jesus. Guds ande är med oss.

1 mos 9:4 <Trad:> Inte desto mindre skall ni inte äta kött som har i sig sitt blods ande.
| <Alt:> Bara evangelium i hans ande, hans blod, skall ni fylla er med för min skull.

Det är bara Jesus vi skall ha. Hans Evangelium.

1 mos 9:5 <Trad:> Och speciellt ert blod, det till er själ, som jag gav er, kräver jag från alla djurs hand, också från människans hand, från hans bröders hand, för det är Adams själ [ande].
| <Alt:> Och speciellt söker jag ert blod för min ande över er, jag söker efter kraften för att mätta det levande, också för Adams [den blodrödes] herravälde. Jag söker Adams [människans] ande [liv] för kraften [herraväldet] som jag har för hans bröder.
1 mos 9:6 <Trad:> Han har utgjutit Adams blod, därför skall hans blod utgjutas, för Gud gjorde Adam till sin likhet.
| <Alt:> Den blodrödes [Adams] blod är det utgjutna, hans blod skall spridas ut i människan, för Gud har gjort människan genom sin avbild.

Här läser vi den alternativa översättningen, för den ger en helt annan bild än den traditionella, och här ser vi innebörden av det här ordet. Och vi ser att det är Jesu offer som gäller, det är han som är i oss, hans blod är en del av oss. Hans Ande är i vår Ande, Hans kraft är i vår kraft.

1 mos 9:7 Och var fruktsamma och överflöda [bli många] och behärska den fasta grunden [jorden, landet, marken] och bli många på den.

Och så kommer åter Missionsbefallningen. Den är mycket fundamental för att Jesu Evangelium skall komma ut.



Karl Håkan

måndag 6 juli 2015

Guds Generalplan 12, Kristi kyrka bland Hedningarna

En intressant berättelse som böjar i kapitel 6 är berättelsen om Noa och hans Ark. Man kan undra vad den står för och varför Gud har skrivit in den berättelsen där. Men som det som står här i början av Bibeln, så står det inte där av en slump utan det är Guds ord och Guds profetior om vad som skall komma. Hur Guds frälsning plan ser ut, och berättelsen om Noa beskriver Kristi Kyrka bland Hedningarna, under den tid när Judafolket blev fördrivet från sitt land.

Vi kommer ihåg hur Gud i 1 Mos 1:9, skapade Israels folk och land genom att säga till Havet att dra sig tillbaka. Det visar på att land det är Judafolket med Israels land och Havet det är hedningarna. Vi ser att samma bild sedan går igen med land som Israel och havet som hedningarna på flera ställen.

När alltså marken blir översvämmad av havet så står det för att Judarna inte längre skall ha sitt land utan det är nu Hedningarna som gäller. Och så blev det ju när Judarna blev fördrivna ut över världen. Och då bevarade Gud tron på Jesus och därmed också tron på Gud i sin kyrka, som alltså här är Arken, som symboliskt flyter uppe på vattnet. Det är torrt i Arken, Gud härskar där, på samma sätt som land var torrt före floden.

Vem var Noa

Att Noa var en Jesus gestalt det kan vi se i de första delarna i berättelsen.

1 mos 6:8 <Trad:> Men Noa fann nåd i Jashves ögon.
| <Alt:> Och Herren [Noa*] upprättar [för ut] nåden i Jesu [Jashves] närvaro.
{*Noa [det upphör, vila, bo, den som leder, han som lämnades ensam kvar]}
1 mos 6:9 Det här är berättelsen om Noa. Noa var en fullkomligt rättfärdig man i sin generation, Noa vandrade tillsammans med Gud.
Här ser vi att liksom Jesus var fullkomlig var Noa det. Liksom Jesus stod för nåden, hade också Noa den.

Israels folk uppfyllde inte Guds krav.
1 mos 6:12 <Trad:> Och Gud såg jorden och se den var fördärvad, för allt kötts livsstil var fördärvad på jorden.
| <Alt:> Och Gud bekymrar sig för den fasta grunden, för se den är fördärvad, för allt evangelisk liv är korrupt på den fasta grunden.

Här konstaterar Gud att land, Israels folk, vid den tiden är fördärvat och korrupt. Gud kunde inte ge människorna det han ville genom Israels folk, det behövs något annat.

Alla är välkomna till fräsningen i Arken
1 mos 6:14 Gör en ark åt dig av gofer träd, du skall göra arken med flera rum och du skall täcka den på insidan och på utsidan med beck [försoning].

Och det som behövs är Jesus, hans nåd och hans församling, kyrka, och i vers 14 får vi läsa om Kristi kyrka som skall vara täckt med renhet, genom försoningen. Den försoning som vi vet att Jesus gav oss.

1 mos 6:19 Och av alla djur allt kött skall du föra in två av alla, till livet i arken med dig, hankön och honkön skall det vara.

Evangeliet är till för alla, liksom alla slags djur kom till Noas Ark så får alla människor komma till Jesu församling, bli frälsta och räddade.

1 mos 7:9 <Trad:> Två och två kom de till Noa, hane och hona, såsom Gud befallt Noa.
| <Alt:> Röda, ja genomröda kom de till Herren [Noa] till hans bröst, ärliga och genomborrade, såsom Gud befallt Herren [Noa]. 

Vi ser att det är de frälsta som kommer, de som upplevt Jesu blod och som är ärliga i hans namn och offer. Det är vägen in i arken.

Judarna fördrivs från sitt land
1 mos 7:11 I det 600: e året i Noas liv, i den 2:a månaden, på 17:e dagen i månaden, då öppnade sig alla urhavets källor för fullt, och alla himlens fönster [slussar] öppnade sig.

Regnet börjar på det 600:e året av Noas liv i den 2:a månaden. På 17 dagen. Det symboliserar när fördrivningen av Judarna från deras land börjar, det är då hedningarna börjar ta över landet. Och den tidpunkten var när Jerusalem erövrades och Templet bröts ner år 70 e. kr.

1 mos 7:21 <Trad:> Och allt kött som rörde sig på marken dog, fåglarna och boskapsdjuren och varelser och alla kryp, som rör sig på marken och alla människor.

Förföljelsen och fördrivningen av Judarna från deras land fortsätter och vi ser också att Livet i Jesus, Jesu frälsning den finns inte längre i Israels land. Allt liv i landet utplånas. Livet som finns det är det som nu finns i Arken. En symbol för Jesu kyrka, den hednakristna kyrkan, som flyter uppepå vattnet, symbolen för hedningarna.

Till sist får Judarna komma tillbaka till sitt land och hela landet blir torrt.

1 mos 8:13 Och på det 601:a året i 1:a månaden, den 1:a, var det torrt [tomt, öde] från vatten [de vem som helst] på den fasta grunden [i landet, på jorden, på marken] och Noa tog bort taket [väderskyddet] på arken [lådan], och såg efter, och se markens [landets, jordens, mänsklighetens, den kvinnliga människan] yta [ansikte] var torr [tomt, öde].

Det motsvarar att Judarna får tillbaka hela det land som Gud lovat dem. Och vi som lever nu vi vet att 1967 då hade Israel hela det land Gud lovet, och då uppfylldes alltså den här profetian.

Och i den 14 versen ser vi hur det på nytt står att land vara torrt och nu 56 dagar senare då går Noa ut ur arken. Det motsvarar att Jesus kommer igen. Och om 56 dagar motsvarar 56 år så är vi alltså på år 2023. Det blir väldigt intressant att se vad som då händer.

1 mos 8:14 Och i 2:a månaden [det nya, nyårsfesten] på 27:e dagen [tiden, säsongen] i månanden [det nya, nyårsfesten] var den fasta grunden [landet, jorden, marken] torr.
1 mos 8:15 Och Gud talade till Noa, han sade till honom:
1 mos 8:16 Gå ut [För ut, Frambringa] från arken [lådan] du och din hustru [kvinna] och dina söner och dina söners hustrur [kvinnor] med dig.
1 mos 8:17 <Trad:> Alla djur som är med dig, alla varelser bland fåglarna och bland boskapsdjuren och bland alla landdjur som rör sig på marken, låt dem gå ut med dig och överflöda jorden och föröka sig och bli många på jorden.

Och vi ser att alla djur går ut med honom. Och alla de andra människorna också som var i Arken. De andra människorna var 7 och det är de 7 församlingarna som vi har i Uppenbarelseboken. Och alla djuren, som gått in i Arken, tagit emot hans försoning, det är alla folk och alla nationer etc. som tagit emot Jesu försoning. Alla kommer nu Judafolket till mötes. Och här uppfylls det Gud har lovat. Alla blir ett i Kristus.

Och det är alltså det här vi går och väntar på, och snart kommer det.



Karl Håkan