230407 Bibeltexter om Långfredagen

 

230407 

Bibeltexter om Långfredagen

 

Idag är det långfredagen och då är det lämpligt att vi läser några av de Bibelord sam handlar om Jesu offer på korset och dess betydelse.
 
Här har jag lagt upp Jes 53 som visar betydelsen av det Jesus gjord och som Gud alltså talade om långt innan.
 
Likaså har jag lagt upp Ps 22 som är en profetisk beskrivning om Jesus och hur han dog på Korset.
 
Och för att se den oerhörda betydelsen av detta ska vi också läsa Upp 5 där vi ser att Jesu offer var det enda som kunde rädda världen.
 
Och som avslutning har vi Evangelietexten enligt Matteus om det som hände på Långfredagen.
 

Jes 52:13 Se, min tjänare är förståndig [har framgång], han är prisad och han hjälper [bär] och han är mycket kraftfull [upphöjd]
Jes 52:14 Man var mycket förvånad över honom, för hans utseende är fördärvat av människan, och han har gestalt [formen] av min människoson [Adams barn].
Jes 52:15 Därför skall han gå ut väldigt bland hedningarna, inför honom stänger konungar sin mun, för det som inte berättats för dem såg de, och det som de inte hört har han låtit dem förstå.

Jes 53:1. Vem litade på det du sa till oss, och för vem var Jesu [Jashves] kraft [arm, sådd] uppenbarad.
Jes 53:2. Och han steg upp som ett spädbarn inför deras ansikte, och som ett rotskott från torr mark, han har inget speciellt utseende [är inte vacker], och ingen prakt [härlighet] ser man hos honom, och inget utseende som gör att man känner för [längtan till] honom.
Jes 53:3. Han var föraktad och utblottad bland människor, en människa med smärtor och som var bekant med sjukdom, och som man gömmer ansiktena för, han föraktades, och de hade ingen tro på honom.
Jes 53:4. Sannerligen, vår sjukdom bär [lyfter av] han och vår ångest, bördorna, och vi trodde han blev förintad [gav upp andan] av Guds slag och förnedring [tukt].  
Jes 53:5. Och han var sårad [genomborrad, orenad] för vår bedrövliga synd, för våra missgärningar. Agan, vårt straff kom på honom, och genom hans sår blir vi helade.
Jes 53:6. Vi var alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men Jesus [Jashve] lät allas vårt straff komma över honom.
Jes 53:7. Han plågades och han förnedrades och han öppnade inte sin mun, som ett lamm som blir lett till slakt och som ett får som blivit bundet inför sin klippning, ja han öppnar inte sin mun.
Jes 53:8. Han togs från fängelse och från dom, men för vem i sitt släckte talade han, för han togs från livets land, från mitt upproriska [syndiga] folk, han blev slagen för dem.
Jes 53:9. Och man satte hans grav bland de ogudaktiga och de rika vid hans död, eftersom han inte varit våldsam, och inte var falsk i sin mun.
Jes 53:10. Och Jesus [Jashve] ger glädje i sin stora ödmjukhet, när man gör hans liv [själ] till skyldig, han skall se avkomma, han skall leva länge [alltid], och man har glädje i Jesus [Jashve] i hans hand kommer kraft [ges man framgång].
Jes 53:11. Från hans livs möda uppenbarar han sig, han gör fullkomlig [överflödar]. Genom hans kunskap, blir den rättfärdige rättfärdig, mina tjänare blir talrika, och deras synder bär han.
Jes 53:12. Därför fördelar jag åt honom i myckenhet, och han ger kraftfullt byte, därför att han lät sin själ vara som värnlös, till döds, och han räknades som syndare, och han bär de mångas syndastraff och kommer till [ber för, påverkar] syndarna.
 
Här har vi nu Ps 22 som handlar om Jesus och där flera av de saker som hände när Jesus dog på korset i verkligheten finns profeterade långt innan det hände.
 
Ps 22:1.  För sångmästaren [körledaren], om gryningens kraft [hind], en psalm som kom till David.
Ps 22:2.  Jag ropade mitt ord: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig, min frälsning [seger, befrielse] är långt borta.
Ps 22:3.  Min Gud jag ropar om dagen och du svarar inte, och om natten och jag får ingen ro.
Ps 22:4.  Och du är helig och bor i Israels lovsånger [beröm].
Ps 22:5.  På dig litade våra fäder, de hade tillit, och du räddade dem.
Ps 22:6.  Till dig ropade de [grät de ut] och de blev räddade, på dig litade de och kom inte på skam.
Ps 22:7.  Och jag är scharlakans röd [en mask] och inte en människa, en förtalad person [Adam, människa], och föraktad av folken [ett folkens byte].
Ps 22:8.  Alla som ser mig de hånar mig, de börjar prata [öppnar läpparna], och de skakar på huvudet.
Ps 22:9.  Lita på [Vältra över på, avslöja för] Jesus [Jashve] han må frälsa [rädda] honom [dem], han må rädda honom [dem] undan, för han är förtjust i [tyckte om] honom.
Ps 22:10.  För du tog honom fram från magen, lät honom vara trygg på mammans bröst.
Ps 22:11.  På dig har jag blivit kastad från moderlivet, du är min Gud, allt från min mammas mage.
Ps 22:12.  Var inte långt borta från mig, för misshandel [problem, ångest] är nära, för det finns igen som hjälper.
Ps 22:13.  Jag omges av väldiga tjurar, Basans mäktiga [tjurar] har omslutit mig.
Ps 22:14.  Lejon har öppnat sin mun över mig, de river sönder och de ryter.
Ps 22:15.  Jag har gjutits ut som vatten, alla mina ben delar sig, mitt hjärta är som vax som har smält mitt i min kropp.
Ps 22:16.  Torkad som en lerskärva är min kraft och min tunga har klibbat fast i gommen, och till dödens stoft för man mig.
Ps 22:17.  För jag omges av horkarlar [hundar], folk från de onda har låtit inringa mig, man har genomborrat min hand och min fot.
Ps 22:18.  Jag räknar alla mina ben, man ser dem, de skakar i [är rädda i, vördar, ser ] mig.
Ps 22:19.  De delar mina kläder mellan sig och de kaster lott om mina kläder [mitt plagg, min dräkt].
Ps 22:20.  Och du Jesus [Jashve], du min styrka är inte långt borta, skynda till min hjälp .
Ps 22:21.  Låt rädda mitt liv [min själ] från svärdet [ödeläggelse], mitt enda från horkarlarnas [hundarnas] hand.
Ps 22:22.  Du har svarat mig och låtit mig få seger undan lejonens munnar och från vild oxarnas horn.
Ps 22:23.  Jag förkunnar ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen prisar jag dig.
Ps 22:24.  Se på [Se upp till, Frukta] Jesus [Jashve], prisa honom alla Jakobs barn, ära honom och samlas hos honom alla Israels barn.
Ps 22:25.  För han föraktade inte och avskydde inte fattigdomen och ödmjukheten, och inte lät han gömma sitt ansikte för en, och när man ropade till honom lyssnade han på en.
Ps 22:26.  Från dig är mina lovsånger i den stora församlingen, jag fullgör mina löften inför dem som ser på [ser upp till, fruktar] honom.
Ps 22:27.  De eländiga [fattiga, ödmjuka] äter och de må bli mätta, de som sökt Jesus [Jashve] de lovar honom, han lever i ert hjärta för evigt.
Ps 22:28.  Alla jordens ändar skall minnas och de må omvända sig till [bosätter sig hos] Jesus [Jashve] och alla folkens [hedningarnas] släkten må falla ner för honom, inför ditt ansikte.
Ps 22:29.  För riket tillhör Jesus [Jashve] och han regerar över folken [hedningarna].
Ps 22:30.  Alla jordens välbärgade [välsignade], som äter av den [förtär den], de må falla ner inför honom, alla må kasta sig i stoftet, o låt själen leva [deras själar är inte levande].
Ps 22:31.  Kommande släkten skall uppfostra sina barn, de skall lära dem om släkternas [generationernas] Herre.
Ps 22:32.  De må gå ut och de må förkunna rättfärdighet för folken, att han som bär fram [gör, erbjuder] den är född.
 
Här har vi Upp 5 som beskriver den enorma betydelsen av Jesu offer för hela världens frälsning:
 
Upp 5:1. Och jag ser i höger hand på honom som sitter på tronen, en bok [bokrulle] som skrivits invändigt och bak [på baksidan], som förseglats med 7 sigill.
Upp 5:2. Och jag ser en mäktig [stark] ängel [sändebud] som ropar ut med väldig röst: Vem motsvarar kraven för [är värdig, håller måttet för] att öppna boken och bryta [lösa] dess sigill.
Upp 5:3. Och ingen, i himlen, inte heller på jorden, eller under jorden, kunde öppna boken, eller förstå [se] den.
Upp 5:4. Och jag gråter väldigt, eftersom det inte finns någon, som klarar av att öppna och läsa boken och förstå [se] den.
Upp 5:5. Och en av de äldste säger till mig: Gråt inte, se lejonet av Juda stam och Davids rot, segrar, för att öppna boken och bryta dess 7 sigill.
Upp 5:6. Och jag ser, och se i tronens och de 4 väsendenas mitt, och mitt bland de äldste, stod ett lamm som slaktats, som har 7 horn och 7 ögon. Det är Guds 7 andar som sänts till hela jorden.
Upp 5:7. Och han kom och mottog boken från höger hand, hans som sitter på tronen.
Upp 5:8. Och när han mottar boken [bokrullen] faller de 4 väsendena och de 24 äldste ner inför lammet, och alla har harpor och gyllene skålar fulla med rökelser. De är de heligas böner.
Upp 5:9. Och de sjunger en ny sång, som säger: Du motsvarar kraven för [är värdig] att ta boken och att öppna dess sigill, för du är den som slaktats och du köper oss, åt Gud med ditt blod, från varje stam och språk och folk och nation.
Upp 5:10. Och du gör oss till kungar och präster åt vår Gud, och vi skall regera på jorden.
Upp 5:11. Och jag ser och hör många änglars [sändebuds] röst runt tronen och väsendena och de äldste och deras antal är 10 000 gånger 10 000 och 1000 gånger 1000.
Upp 5:12. Det är en väldig röst [ljud] som säger: Det slaktade Lammet har rätt [är värdig], att mota kraft och rikedom och visdom och makt och ära och strålglans och välsignelse.
Upp 5:13. Och hela skapelsen, med himlen och jorden och det som är under jorden och på havet, och alla i dem, hör jag, vilka säger: Välsignelsen och lovprisningen och äran [härligheten] och makten, tillhör han som sitter på tronen och lammet, i evigheternas evigheter.
Upp 5:14. Och de 4 väsendena säger Amen, och de 24 äldste faller ner och tillber [dyrkar, älskar] han som lever i evigheternas evigheter.
 
Och slutligen har vi här Evangelium enligt Matteus för Långfredagen:
 
Mat 26:46. Vakna, vi måste gå. Se han har kommit nära, han som överlämnar mig.
Mat 26:47. Och se, medan han ännu talar kommer Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad] där, en av de 12, och med honom en massa [stor mängd] folk med svärd och påkar [stavar], från översteprästerna och folkets äldste.
Mat 26:48. Och han som överlämnar [bedrar] honom, han ger ett tecken till dem i det han säger: Han som jag kysser, han är det, ta fast honom.
Mat 26:49. Och genast går han fram till Jesus där han säger: Gläd dig Rabbi [mästare], och han kysser honom.
Mat 26:50. Och Jesus säger då till honom: Kompis [vän], varför är du här nu. Och de går sedan fram och lägger händerna på Jesus och tar fast honom.
Mat 26:51. Och se bland de som är med Jesus, sträcker en person ut handen och drar fram sitt svärd [kniv], och slår till översteprästens tjänare och hugger av honom öronsnibben [örat].
Mat 26:52. Då säger Jesus till honom: För tillbaka svärdet [kniven] till dess ställe, för alla som griper till svärd skall förgöras med svärd.
Mat 26:53. Eller menar du att jag inte nu är kraftfull och därmed kan be till min far och det kommer att stå mer än 12 legioner änglar [budbärare] hos mig.
Mat 26:54. Men hur skall då skrifterna fullföljas, att det är nödvändigt att det här sker.
Mat 26:55. Då sade Jesus till folkhopen: Som mot en bandit går ni ut, med svärd och påkar för att gripa mig, dagtid har jag varit hos er, jag satt och undervisade i templet och ni grep mig inte.
Mat 26:56. Detta har skett för att profeternas skrifter skall fullföljas, Då lämnar alla lärjungarna honom och flyr.
Mat 26:57. Och de fängslar Jesus och för bort honom till översteprästen Kaifas [dalgång, omringaren, krökaren, förstelnaren], där de skriftlärde och de äldste är samlade.
Mat 26:58. Men Petrus [klippan] följde efter honom på avstånd till översteprästens gård och han gick också in och han satt med tjänarna för att se utgången [resultatet].
Mat 26:59. Och översteprästerna och de äldste och hela rådet sökte ett falskt vittnesmål om Jesus, för de ville döda honom.
Mat 26:60. Men de finner inget och fast många falska vittnen kom finner de inget.
Mat 26:61. Därefter kommer två falska vittnen och de säger: Han säger, "jag har kraft att först bryta ner Guds tempel och att sedan på 3 dagar bygga upp det".
Mat 26:62. Och översteprästen reser sig då och säger till honom: Du svarar inte, hur är det med det de vittnar mot dig.
Mat 26:63. Och Jesus var tyst och översteprästen säger då till honom: Jag besvär dig vid den levande Guden att du nu skall svara, om du är Messias [Kristus, Den Smorde] Guds son.
Mat 26:64. Jesus svarar honom: Så du säger det, men jag säger till er, från nu kommer ni att se människosonen [Adams son] som sitter på maktens högra sida och han är den som kommer på himlens skyar.
Mat 26:65. Då river översteprästen sönder sina kläder och säger att han nu hädar [kränker, skymfar] Gud. Varför behöver vi mera vittnen, se [vet, överväg] nu, ni hör hans hädelse [kränkning] av Gud.
Mat 26:66. Vad menar han enligt er, och de svarar då: Han är skyldig till dödsstraff [döden].
Mat 26:67. Därefter spottar de sedan på honom i ansiktet och de misshandlar [torterar] honom och de slår honom.
Mat 26:68. De säger: Profetera för oss Messias [Kristus, Den Smorde], vem är det som nu slår dig.
Mat 26:69. Och Petrus [klippan] satt utanför på förgården [gården] och en tjänsteflicka kommer till honom och säger: Också du var med Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land]
Mat 26:70. Men han förnekar då inför alla och säger: Jag har ingen aning om [vet inte] vem du talar om.
Mat 26:71. Och han går då ut till porten, och åter ser en annan kvinna honom och säger till dem som är där att han var med Jesus från Nasaret [gård, skydd, vakt, blir fostrad, örn].
Mat 26:72. Och åter förnekar han med ed, att han inte känner den människan.
Mat 26:73. Efter en kort stund kommer de som har stått där och säger till Petrus: Också du är verkligen en av dem, för ditt tal avslöjar dig.
Mat 26:74. Då börjar han att förbanna och att ta ed: För jag känner inte den människan. Och strax gal tuppen.
Mat 26:75. Och Petrus minns då det ord Jesus sagt till honom, att innan tuppen gal kommer du att 3 gånger förneka mig. Och han går då ut och gråter bittert.
Mat 27:1. Och tidigt på morgonen blir det klart och alla, översteprästerna och folkets äldste, tar beslut att döda Jesus.
Mat 27:2. Och de binder honom då och för bort honom och överlämnar honom till landshövding Pontius [överbyggnad] Pilatus [när pressad, fast].
Mat 27:3. Då Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad], han som överlämnar [bedrar] honom, ser att han döms ångrar han sig, han går därför tillbaka med de 30 silverpengarna [sikel eller drakmer => 30 - 120 dagslöner, 1 sikel = 4 drakmer, 1 drakmer = 1 dagslön] till översteprästerna och de äldste.
Mat 27:4. Och han säger: Jag är en syndare i det jag överlämnat [bedragit] oskyldigt blod. Men de säger då: Vad berör det oss, du kommer att själv stå till svars för [visa fram] det.
Mat 27:5. Och han kastar då pengarna i Templet lämnar platsen och går sedan bort och hänger sig.
Mat 27:6. Men när översteprästerna tar emot pengarna, säger de: Det är inte tillåtet att kasta dem till tempelgåva, till heder, de är blodspengar.
Mat 27:7. Och rådet fattar beslut och köper för dem krukmakarens åker till begravning av främlingar.
Mat 27:8. Därför kallas åkern blodsåkern än idag.
Mat 27:9. Därmed fullföljs det profeten Jeremia [Jashve upphöjer, Jashves listige, Jashves kloke; förbannelse av Jashve] säger: Och jag mottar de 30 silverpengarna, priset på han som har värderats, när de värderar från Israels [Guds rätte, Guds rättfärdige, Guds upprättade, regerar som Gud] söner. (Jer 32:6 - 25, Sak 11:12 - 14)
Mat 27:10. Och de ger dem för krukmarkaråkern som min Jesus [herre, Jashve] befaller.
Mat 27:11. Och Jesus står där framför landshövdingen och landshövdingen frågar honom: Är du judarnas kung. Och Jesus svarar honom: Det är du som utnämner [säger] det.
Mat 27:12. Men på anklagandet av honom från översteprästerna och de äldste, svarar han däremot inte.
Mat 27:13. Då frågar Pilatus [när pressad, fast] honom: Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig.
Mat 27:14. Men han svarar honom likväl inte, inte heller på det som sägs, varför landshövdingen förundrar sig mycket.
Mat 27:15. Men under högtiden hade landshövdingen haft för vana att frige en fånge till folket, den de önskade.
Mat 27:16. Och de hade då en välkänd fånge som hette Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].
Mat 27:17. När de nu var samlade frågade Pilatus dem: Vem vill ni att jag släpper fri till er, Barabbas eller Jesus den som kallas Messias [Kristus, Den Smorde].
Mat 27:18. Han viste att det var på grund av avund de överlämnat honom.
Mat 27:19. Och när han satt på domarsätet, sänder hans hustru till honom: Den här mycket rättfärdige är inte för dig, för jag lider idag efter en dröm om honom.
Mat 27:20. Men översteprästerna och de äldste övertygar nu hopen så att de önskar Barabbas och att de vill tillintetgöra Jesus.
Mat 27:21. Och landshövdingen tar sedan till orda och säger till dem: Vem vill ni, av de två, att jag skall släppa fri till er. Och de säger Barabbas.
Mat 27:22. Pilatus säger till dem: Vad skall jag då göra med Jesus han som kallas Messias [Kristus, Den Smorde]. Alla säger till honom: Han skall korsfästas.
Mat 27:23. Och landshövdingen säger: Men vad ont gör han då. Men de skriker då väldigt: Han skall korsfästas.
Mat 27:24. Och när Pilatus nu ser att inget hjälper, men att det däremot blir tumult, tar han vatten och tvättar sedan sina händer framför folkmassan, och han säger: Jag är oskyldig till denne rättfärdiges blod, ni kommer att få stå till svars [bli synade] för det.
Mat 27:25. Och hela folket säger: Hans blod skall komma [är] på oss och på våra barn.
Mat 27:26. Då befriar han Barabbas och Jesus överlämnar han till att piskas, och sedan ska han korsfästas.
Mat 27:27. Då tar landshövdingens soldater Jesus till pretoriet [domsalen] och där samlar de militär avdelningen, runt honom.
Mat 27:28. Och de klär av honom och sätter sedan på honom en scharlakansröd mantel [kappa]
Mat 27:29. Och de flätar en krona av törne de sätter den sedan på hans huvud, och en stång på höger sida och de faller på knä framför honom och de säger: Jubla [fröjda dig] Judarnas Kung.
Mat 27:30. Och de spottar på honom och tar därefter stången, och de slog honom i huvudet.
Mat 27:31. Och efter att de hånat [förlöjligat] honom, klär de av honom kappan och klär på honom hans egna kläder och de för bort honom till att korsfästas.
Mat 27:32. Och när de går i väg finner de en person från Kyrene med namnet Simon [höra, tala, förklara, proklamera], honom tvingar de då att bära hans kors.
Mat 27:33. Och när man då kommer till platsen, den som heter Golgata [skalle, huvud, vinpressens inlösning, presskarets avslöjande], som betyder [är som att säga] huvudskallens plats.
Mat 27:34. Ger de honom surt vin blandat med galla [gift] men då han smakat ville han inte dricka.
Mat 27:35. Och när de korsfäst honom delar de sedan hans kläder och de kastar lott, för det skall uppfyllas som har sagts av profeten "de delar mina kläder mellan sig, och de kastar lott om min mantel [klädnad]".
Mat 27:36. Och de sitter [vistas] där och de vaktade honom.
Mat 27:37. Och ovanför hans huvud sätter de upp anklagelsen mot honom, det som har skrivits är: Han är Jesus, Judarnas kung.
Mat 27:38. Vid det tillfället blir också två banditer korsfästa intill honom, en till höger och en till vänster.
Mat 27:39. Och de som passerar kränker [förtalar] honom och de skakar sina huvud.
Mat 27:40. Och de säger: Han som ödelägger templet och på 3 dagar bygger upp det, rädda dig, du är ju Guds son, kom nu ner från korset.
Mat 27:41. Och på samma sätt hånar också översteprästerna tillsammans med de skriftlärde och de äldste, de sa:
Mat 27:42. Andra räddar han, sig själv är han inte mäktig att rädda. Han är ju Israels kung, kom nu ner från korset och vi kommer att tro på honom.
Mat 27:43. Han har litat på Gud, han skall därför befria honom nu, om han själv vill, han säger ju att jag är Guds son.
Mat 27:44. Och det var också så, att de banditer som korsfästs med honom de grälade på [förebrådde] honom.
Mat 27:45. Och från 6:e timmen (kl 12) blir det mörker på hela jorden [i hela landet] till 9:e timmen (kl 15).
Mat 27:46. Och vid den 9:e timmen ropar Jesus med väldig röst: Eli [Elia, min Gud, Den högste Guden] Eli lema sabaktani, det är: Min Gud, Min Gud, varför överger du mig.
Mat 27:47. Och några som stod där och hörde, sade att han kallar på Elia.
Mat 27:48. Och strax löper då en av dem och tar en svamp och fyller med surt vin och sätter på en stång, och han gav honom.
Mat 27:49. Och de övriga sade: Låt det vara, vi vill se om Elia kommer och räddar honom.
Mat 27:50. Men Jesus ropar åter med väldig röst, sedan ger han upp andan.
Mat 27:51. Och se, då rämnar förhänget i templet, i två delar uppifrån och ända ner, och jorden skakas och bergen [klipporna] bryts sönder.
Mat 27:52. Och gravarna öppnas och många kroppar från heliga som har insomnat blir då uppväckta.
Mat 27:53. Och de går ut från gravarna efter sitt uppvaknande, och går sedan in i den heliga staden och uppenbaras för många.
Mat 27:54. När officeren och de som är med honom och vaktar Jesus, ser jordbävningen [stormen] börja de också att känna en väldig rädsla [vördnad], och de säger: Ja, denne var verkligen Guds son.
Mat 27:55. Och också de många kvinnor ser, de som var där en bit ifrån, de som normalt följer Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land].
Mat 27:56. Bland dem är Maria [upprorisk, rebell, boskapssköterska] Magdalena [från Magdala] och Maria som är mor till Jakob [häl fångaren, ersättaren] och Joses [ökande, fortsättande] och hon som är moder till Sebedeus [gåvorna, min gåva] söner.
Mat 27:57. Och sent på eftermiddagen går en rik man från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, fördärvets dom] vid namn Josef [ökande, fortsättande] som också han är en lärjunge till Jesus
Mat 27:58. Han kommer då till Pilatus [när pressad, fast] och ber om Jesu kropp och Pilatus befaller att kroppen skall lämnas ut.
Mat 27:59. Och Josef tar kroppen och sveper in den i rent och fint linnetyg.
Mat 27:60. Han lägger den sedan i sin nya grav som han huggit i berget, och han rullar för en väldig sten som dörr och går sedan därifrån.
Mat 27:61. Men Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt framför graven.
Mat 27:62. Och följande dag som är efter förberedelsedagen, samlas översteprästerna och fariséerna [de separerade] hos Pilatus.
Mat 27:63. Och de säger: Vi minns att Jesus [Herren, Jashve], han skojaren [bedragaren], han sa när han levde "jag vaknar efter 3 dagar".
Mat 27:64. Befall nu att graven förseglas [görs säker] intill 3:e dagen, så att inte hans lärjungar kommer på natten och stjäl honom, och säger till folket: Han har nu blivit uppväckt [uppstått] från de döda.  Då kommer det sista bedrägeriet att bli värre än det första.
Mat 27:65. Men Pilatus säger då till dem: Ni har här romersk vakt, gå och försegla [görs säker] som ni anser.
Mat 27:66. Och de sätter ut vakt och de säkrar graven genom att de förseglar stenen.
 
Karl Håkan
 

 

Jes 53:2. Och han steg upp som ett spädbarn inför deras ansikte, och som ett rotskott från torr mark, han har inget speciellt utseende [är inte vacker], och ingen prakt [härlighet] ser man hos honom, och inget utseende som gör att man känner för [längtan till] honom.
Jes 53:3. Han var föraktad och utblottad bland människor, en människa med smärtor och som var bekant med sjukdom, och som man gömmer ansiktena för, han föraktades, och de hade ingen tro på honom.
Jes 53:4. Sannerligen, vår sjukdom bär [lyfter av] han och vår ångest, bördorna, och vi trodde han blev förintad [gav upp andan] av Guds slag och förnedring [tukt].  
Jes 53:5. Och han var sårad [genomborrad, orenad] för vår bedrövliga synd, för våra missgärningar. Agan, vårt straff kom på honom, och genom hans sår blir vi helade.
Jes 53:6. Vi var alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men Jesus [Jashve] lät allas vårt straff komma över honom.
Jes 53:7. Han plågades och han förnedrades och han öppnade inte sin mun, som ett lamm som blir lett till slakt och som ett får som blivit bundet inför sin klippning, ja han öppnar inte sin mun.
Jes 53:8. Han togs från fängelse och från dom, men för vem i sitt släckte talade han, för han togs från livets land, från mitt upproriska [syndiga] folk, han blev slagen för dem.
Jes 53:9. Och man satte hans grav bland de ogudaktiga och de rika vid hans död, eftersom han inte varit våldsam, och inte var falsk i sin mun.
Jes 53:10. Och Jesus [Jashve] ger glädje i sin stora ödmjukhet, när man gör hans liv [själ] till skyldig, han skall se avkomma, han skall leva länge [alltid], och man har glädje i Jesus [Jashve] i hans hand kommer kraft [ges man framgång].
Jes 53:11. Från hans livs möda uppenbarar han sig, han gör fullkomlig [överflödar]. Genom hans kunskap, blir den rättfärdige rättfärdig, mina tjänare blir talrika, och deras synder bär han.
Jes 53:12. Därför fördelar jag åt honom i myckenhet, och han ger kraftfullt byte, därför att han lät sin själ vara som värnlös, till döds, och han räknades som syndare, och han bär de mångas syndastraff och kommer till [ber för, påverkar] syndarna.
 
Här har vi nu Ps 22 som handlar om Jesus och där flera av de saker som hände när Jesus dog på korset i verkligheten finns profeterade långt innan det hände.
 
Ps 22:1.  För sångmästaren [körledaren], om gryningens kraft [hind], en psalm som kom till David.
Ps 22:2.  Jag ropade mitt ord: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig, min frälsning [seger, befrielse] är långt borta.
Ps 22:3.  Min Gud jag ropar om dagen och du svarar inte, och om natten och jag får ingen ro.
Ps 22:4.  Och du är helig och bor i Israels lovsånger [beröm].
Ps 22:5.  På dig litade våra fäder, de hade tillit, och du räddade dem.
Ps 22:6.  Till dig ropade de [grät de ut] och de blev räddade, på dig litade de och kom inte på skam.
Ps 22:7.  Och jag är scharlakans röd [en mask] och inte en människa, en förtalad person [Adam, människa], och föraktad av folken [ett folkens byte].
Ps 22:8.  Alla som ser mig de hånar mig, de börjar prata [öppnar läpparna], och de skakar på huvudet.
Ps 22:9.  Lita på [Vältra över på, avslöja för] Jesus [Jashve] han må frälsa [rädda] honom [dem], han må rädda honom [dem] undan, för han är förtjust i [tyckte om] honom.
Ps 22:10.  För du tog honom fram från magen, lät honom vara trygg på mammans bröst.
Ps 22:11.  På dig har jag blivit kastad från moderlivet, du är min Gud, allt från min mammas mage.
Ps 22:12.  Var inte långt borta från mig, för misshandel [problem, ångest] är nära, för det finns igen som hjälper.
Ps 22:13.  Jag omges av väldiga tjurar, Basans mäktiga [tjurar] har omslutit mig.
Ps 22:14.  Lejon har öppnat sin mun över mig, de river sönder och de ryter.
Ps 22:15.  Jag har gjutits ut som vatten, alla mina ben delar sig, mitt hjärta är som vax som har smält mitt i min kropp.
Ps 22:16.  Torkad som en lerskärva är min kraft och min tunga har klibbat fast i gommen, och till dödens stoft för man mig.
Ps 22:17.  För jag omges av horkarlar [hundar], folk från de onda har låtit inringa mig, man har genomborrat min hand och min fot.
Ps 22:18.  Jag räknar alla mina ben, man ser dem, de skakar i [är rädda i, vördar, ser ] mig.
Ps 22:19.  De delar mina kläder mellan sig och de kaster lott om mina kläder [mitt plagg, min dräkt].
Ps 22:20.  Och du Jesus [Jashve], du min styrka är inte långt borta, skynda till min hjälp .
Ps 22:21.  Låt rädda mitt liv [min själ] från svärdet [ödeläggelse], mitt enda från horkarlarnas [hundarnas] hand.
Ps 22:22.  Du har svarat mig och låtit mig få seger undan lejonens munnar och från vild oxarnas horn.
Ps 22:23.  Jag förkunnar ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen prisar jag dig.
Ps 22:24.  Se på [Se upp till, Frukta] Jesus [Jashve], prisa honom alla Jakobs barn, ära honom och samlas hos honom alla Israels barn.
Ps 22:25.  För han föraktade inte och avskydde inte fattigdomen och ödmjukheten, och inte lät han gömma sitt ansikte för en, och när man ropade till honom lyssnade han på en.
Ps 22:26.  Från dig är mina lovsånger i den stora församlingen, jag fullgör mina löften inför dem som ser på [ser upp till, fruktar] honom.
Ps 22:27.  De eländiga [fattiga, ödmjuka] äter och de må bli mätta, de som sökt Jesus [Jashve] de lovar honom, han lever i ert hjärta för evigt.
Ps 22:28.  Alla jordens ändar skall minnas och de må omvända sig till [bosätter sig hos] Jesus [Jashve] och alla folkens [hedningarnas] släkten må falla ner för honom, inför ditt ansikte.
Ps 22:29.  För riket tillhör Jesus [Jashve] och han regerar över folken [hedningarna].
Ps 22:30.  Alla jordens välbärgade [välsignade], som äter av den [förtär den], de må falla ner inför honom, alla må kasta sig i stoftet, o låt själen leva [deras själar är inte levande].
Ps 22:31.  Kommande släkten skall uppfostra sina barn, de skall lära dem om släkternas [generationernas] Herre.
Ps 22:32.  De må gå ut och de må förkunna rättfärdighet för folken, att han som bär fram [gör, erbjuder] den är född.
 
Här har vi Upp 5 som beskriver den enorma betydelsen av Jesu offer för hela världens frälsning:
 
Upp 5:1. Och jag ser i höger hand på honom som sitter på tronen, en bok [bokrulle] som skrivits invändigt och bak [på baksidan], som förseglats med 7 sigill.
Upp 5:2. Och jag ser en mäktig [stark] ängel [sändebud] som ropar ut med väldig röst: Vem motsvarar kraven för [är värdig, håller måttet för] att öppna boken och bryta [lösa] dess sigill.
Upp 5:3. Och ingen, i himlen, inte heller på jorden, eller under jorden, kunde öppna boken, eller förstå [se] den.
Upp 5:4. Och jag gråter väldigt, eftersom det inte finns någon, som klarar av att öppna och läsa boken och förstå [se] den.
Upp 5:5. Och en av de äldste säger till mig: Gråt inte, se lejonet av Juda stam och Davids rot, segrar, för att öppna boken och bryta dess 7 sigill.
Upp 5:6. Och jag ser, och se i tronens och de 4 väsendenas mitt, och mitt bland de äldste, stod ett lamm som slaktats, som har 7 horn och 7 ögon. Det är Guds 7 andar som sänts till hela jorden.
Upp 5:7. Och han kom och mottog boken från höger hand, hans som sitter på tronen.
Upp 5:8. Och när han mottar boken [bokrullen] faller de 4 väsendena och de 24 äldste ner inför lammet, och alla har harpor och gyllene skålar fulla med rökelser. De är de heligas böner.
Upp 5:9. Och de sjunger en ny sång, som säger: Du motsvarar kraven för [är värdig] att ta boken och att öppna dess sigill, för du är den som slaktats och du köper oss, åt Gud med ditt blod, från varje stam och språk och folk och nation.
Upp 5:10. Och du gör oss till kungar och präster åt vår Gud, och vi skall regera på jorden.
Upp 5:11. Och jag ser och hör många änglars [sändebuds] röst runt tronen och väsendena och de äldste och deras antal är 10 000 gånger 10 000 och 1000 gånger 1000.
Upp 5:12. Det är en väldig röst [ljud] som säger: Det slaktade Lammet har rätt [är värdig], att mota kraft och rikedom och visdom och makt och ära och strålglans och välsignelse.
Upp 5:13. Och hela skapelsen, med himlen och jorden och det som är under jorden och på havet, och alla i dem, hör jag, vilka säger: Välsignelsen och lovprisningen och äran [härligheten] och makten, tillhör han som sitter på tronen och lammet, i evigheternas evigheter.
Upp 5:14. Och de 4 väsendena säger Amen, och de 24 äldste faller ner och tillber [dyrkar, älskar] han som lever i evigheternas evigheter.
 
Och slutligen har vi här Evangelium enligt Matteus för Långfredagen:
 
Mat 26:46. Vakna, vi måste gå. Se han har kommit nära, han som överlämnar mig.
Mat 26:47. Och se, medan han ännu talar kommer Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad] där, en av de 12, och med honom en massa [stor mängd] folk med svärd och påkar [stavar], från översteprästerna och folkets äldste.
Mat 26:48. Och han som överlämnar [bedrar] honom, han ger ett tecken till dem i det han säger: Han som jag kysser, han är det, ta fast honom.
Mat 26:49. Och genast går han fram till Jesus där han säger: Gläd dig Rabbi [mästare], och han kysser honom.
Mat 26:50. Och Jesus säger då till honom: Kompis [vän], varför är du här nu. Och de går sedan fram och lägger händerna på Jesus och tar fast honom.
Mat 26:51. Och se bland de som är med Jesus, sträcker en person ut handen och drar fram sitt svärd [kniv], och slår till översteprästens tjänare och hugger av honom öronsnibben [örat].
Mat 26:52. Då säger Jesus till honom: För tillbaka svärdet [kniven] till dess ställe, för alla som griper till svärd skall förgöras med svärd.
Mat 26:53. Eller menar du att jag inte nu är kraftfull och därmed kan be till min far och det kommer att stå mer än 12 legioner änglar [budbärare] hos mig.
Mat 26:54. Men hur skall då skrifterna fullföljas, att det är nödvändigt att det här sker.
Mat 26:55. Då sade Jesus till folkhopen: Som mot en bandit går ni ut, med svärd och påkar för att gripa mig, dagtid har jag varit hos er, jag satt och undervisade i templet och ni grep mig inte.
Mat 26:56. Detta har skett för att profeternas skrifter skall fullföljas, Då lämnar alla lärjungarna honom och flyr.
Mat 26:57. Och de fängslar Jesus och för bort honom till översteprästen Kaifas [dalgång, omringaren, krökaren, förstelnaren], där de skriftlärde och de äldste är samlade.
Mat 26:58. Men Petrus [klippan] följde efter honom på avstånd till översteprästens gård och han gick också in och han satt med tjänarna för att se utgången [resultatet].
Mat 26:59. Och översteprästerna och de äldste och hela rådet sökte ett falskt vittnesmål om Jesus, för de ville döda honom.
Mat 26:60. Men de finner inget och fast många falska vittnen kom finner de inget.
Mat 26:61. Därefter kommer två falska vittnen och de säger: Han säger, "jag har kraft att först bryta ner Guds tempel och att sedan på 3 dagar bygga upp det".
Mat 26:62. Och översteprästen reser sig då och säger till honom: Du svarar inte, hur är det med det de vittnar mot dig.
Mat 26:63. Och Jesus var tyst och översteprästen säger då till honom: Jag besvär dig vid den levande Guden att du nu skall svara, om du är Messias [Kristus, Den Smorde] Guds son.
Mat 26:64. Jesus svarar honom: Så du säger det, men jag säger till er, från nu kommer ni att se människosonen [Adams son] som sitter på maktens högra sida och han är den som kommer på himlens skyar.
Mat 26:65. Då river översteprästen sönder sina kläder och säger att han nu hädar [kränker, skymfar] Gud. Varför behöver vi mera vittnen, se [vet, överväg] nu, ni hör hans hädelse [kränkning] av Gud.
Mat 26:66. Vad menar han enligt er, och de svarar då: Han är skyldig till dödsstraff [döden].
Mat 26:67. Därefter spottar de sedan på honom i ansiktet och de misshandlar [torterar] honom och de slår honom.
Mat 26:68. De säger: Profetera för oss Messias [Kristus, Den Smorde], vem är det som nu slår dig.
Mat 26:69. Och Petrus [klippan] satt utanför på förgården [gården] och en tjänsteflicka kommer till honom och säger: Också du var med Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land]
Mat 26:70. Men han förnekar då inför alla och säger: Jag har ingen aning om [vet inte] vem du talar om.
Mat 26:71. Och han går då ut till porten, och åter ser en annan kvinna honom och säger till dem som är där att han var med Jesus från Nasaret [gård, skydd, vakt, blir fostrad, örn].
Mat 26:72. Och åter förnekar han med ed, att han inte känner den människan.
Mat 26:73. Efter en kort stund kommer de som har stått där och säger till Petrus: Också du är verkligen en av dem, för ditt tal avslöjar dig.
Mat 26:74. Då börjar han att förbanna och att ta ed: För jag känner inte den människan. Och strax gal tuppen.
Mat 26:75. Och Petrus minns då det ord Jesus sagt till honom, att innan tuppen gal kommer du att 3 gånger förneka mig. Och han går då ut och gråter bittert.
Mat 27:1. Och tidigt på morgonen blir det klart och alla, översteprästerna och folkets äldste, tar beslut att döda Jesus.
Mat 27:2. Och de binder honom då och för bort honom och överlämnar honom till landshövding Pontius [överbyggnad] Pilatus [när pressad, fast].
Mat 27:3. Då Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad], han som överlämnar [bedrar] honom, ser att han döms ångrar han sig, han går därför tillbaka med de 30 silverpengarna [sikel eller drakmer => 30 - 120 dagslöner, 1 sikel = 4 drakmer, 1 drakmer = 1 dagslön] till översteprästerna och de äldste.
Mat 27:4. Och han säger: Jag är en syndare i det jag överlämnat [bedragit] oskyldigt blod. Men de säger då: Vad berör det oss, du kommer att själv stå till svars för [visa fram] det.
Mat 27:5. Och han kastar då pengarna i Templet lämnar platsen och går sedan bort och hänger sig.
Mat 27:6. Men när översteprästerna tar emot pengarna, säger de: Det är inte tillåtet att kasta dem till tempelgåva, till heder, de är blodspengar.
Mat 27:7. Och rådet fattar beslut och köper för dem krukmakarens åker till begravning av främlingar.
Mat 27:8. Därför kallas åkern blodsåkern än idag.
Mat 27:9. Därmed fullföljs det profeten Jeremia [Jashve upphöjer, Jashves listige, Jashves kloke; förbannelse av Jashve] säger: Och jag mottar de 30 silverpengarna, priset på han som har värderats, när de värderar från Israels [Guds rätte, Guds rättfärdige, Guds upprättade, regerar som Gud] söner. (Jer 32:6 - 25, Sak 11:12 - 14)
Mat 27:10. Och de ger dem för krukmarkaråkern som min Jesus [herre, Jashve] befaller.
Mat 27:11. Och Jesus står där framför landshövdingen och landshövdingen frågar honom: Är du judarnas kung. Och Jesus svarar honom: Det är du som utnämner [säger] det.
Mat 27:12. Men på anklagandet av honom från översteprästerna och de äldste, svarar han däremot inte.
Mat 27:13. Då frågar Pilatus [när pressad, fast] honom: Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig.
Mat 27:14. Men han svarar honom likväl inte, inte heller på det som sägs, varför landshövdingen förundrar sig mycket.
Mat 27:15. Men under högtiden hade landshövdingen haft för vana att frige en fånge till folket, den de önskade.
Mat 27:16. Och de hade då en välkänd fånge som hette Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].
Mat 27:17. När de nu var samlade frågade Pilatus dem: Vem vill ni att jag släpper fri till er, Barabbas eller Jesus den som kallas Messias [Kristus, Den Smorde].
Mat 27:18. Han viste att det var på grund av avund de överlämnat honom.
Mat 27:19. Och när han satt på domarsätet, sänder hans hustru till honom: Den här mycket rättfärdige är inte för dig, för jag lider idag efter en dröm om honom.
Mat 27:20. Men översteprästerna och de äldste övertygar nu hopen så att de önskar Barabbas och att de vill tillintetgöra Jesus.
Mat 27:21. Och landshövdingen tar sedan till orda och säger till dem: Vem vill ni, av de två, att jag skall släppa fri till er. Och de säger Barabbas.
Mat 27:22. Pilatus säger till dem: Vad skall jag då göra med Jesus han som kallas Messias [Kristus, Den Smorde]. Alla säger till honom: Han skall korsfästas.
Mat 27:23. Och landshövdingen säger: Men vad ont gör han då. Men de skriker då väldigt: Han skall korsfästas.
Mat 27:24. Och när Pilatus nu ser att inget hjälper, men att det däremot blir tumult, tar han vatten och tvättar sedan sina händer framför folkmassan, och han säger: Jag är oskyldig till denne rättfärdiges blod, ni kommer att få stå till svars [bli synade] för det.
Mat 27:25. Och hela folket säger: Hans blod skall komma [är] på oss och på våra barn.
Mat 27:26. Då befriar han Barabbas och Jesus överlämnar han till att piskas, och sedan ska han korsfästas.
Mat 27:27. Då tar landshövdingens soldater Jesus till pretoriet [domsalen] och där samlar de militär avdelningen, runt honom.
Mat 27:28. Och de klär av honom och sätter sedan på honom en scharlakansröd mantel [kappa]
Mat 27:29. Och de flätar en krona av törne de sätter den sedan på hans huvud, och en stång på höger sida och de faller på knä framför honom och de säger: Jubla [fröjda dig] Judarnas Kung.
Mat 27:30. Och de spottar på honom och tar därefter stången, och de slog honom i huvudet.
Mat 27:31. Och efter att de hånat [förlöjligat] honom, klär de av honom kappan och klär på honom hans egna kläder och de för bort honom till att korsfästas.
Mat 27:32. Och när de går i väg finner de en person från Kyrene med namnet Simon [höra, tala, förklara, proklamera], honom tvingar de då att bära hans kors.
Mat 27:33. Och när man då kommer till platsen, den som heter Golgata [skalle, huvud, vinpressens inlösning, presskarets avslöjande], som betyder [är som att säga] huvudskallens plats.
Mat 27:34. Ger de honom surt vin blandat med galla [gift] men då han smakat ville han inte dricka.
Mat 27:35. Och när de korsfäst honom delar de sedan hans kläder och de kastar lott, för det skall uppfyllas som har sagts av profeten "de delar mina kläder mellan sig, och de kastar lott om min mantel [klädnad]".
Mat 27:36. Och de sitter [vistas] där och de vaktade honom.
Mat 27:37. Och ovanför hans huvud sätter de upp anklagelsen mot honom, det som har skrivits är: Han är Jesus, Judarnas kung.
Mat 27:38. Vid det tillfället blir också två banditer korsfästa intill honom, en till höger och en till vänster.
Mat 27:39. Och de som passerar kränker [förtalar] honom och de skakar sina huvud.
Mat 27:40. Och de säger: Han som ödelägger templet och på 3 dagar bygger upp det, rädda dig, du är ju Guds son, kom nu ner från korset.
Mat 27:41. Och på samma sätt hånar också översteprästerna tillsammans med de skriftlärde och de äldste, de sa:
Mat 27:42. Andra räddar han, sig själv är han inte mäktig att rädda. Han är ju Israels kung, kom nu ner från korset och vi kommer att tro på honom.
Mat 27:43. Han har litat på Gud, han skall därför befria honom nu, om han själv vill, han säger ju att jag är Guds son.
Mat 27:44. Och det var också så, att de banditer som korsfästs med honom de grälade på [förebrådde] honom.
Mat 27:45. Och från 6:e timmen (kl 12) blir det mörker på hela jorden [i hela landet] till 9:e timmen (kl 15).
Mat 27:46. Och vid den 9:e timmen ropar Jesus med väldig röst: Eli [Elia, min Gud, Den högste Guden] Eli lema sabaktani, det är: Min Gud, Min Gud, varför överger du mig.
Mat 27:47. Och några som stod där och hörde, sade att han kallar på Elia.
Mat 27:48. Och strax löper då en av dem och tar en svamp och fyller med surt vin och sätter på en stång, och han gav honom.
Mat 27:49. Och de övriga sade: Låt det vara, vi vill se om Elia kommer och räddar honom.
Mat 27:50. Men Jesus ropar åter med väldig röst, sedan ger han upp andan.
Mat 27:51. Och se, då rämnar förhänget i templet, i två delar uppifrån och ända ner, och jorden skakas och bergen [klipporna] bryts sönder.
Mat 27:52. Och gravarna öppnas och många kroppar från heliga som har insomnat blir då uppväckta.
Mat 27:53. Och de går ut från gravarna efter sitt uppvaknande, och går sedan in i den heliga staden och uppenbaras för många.
Mat 27:54. När officeren och de som är med honom och vaktar Jesus, ser jordbävningen [stormen] börja de också att känna en väldig rädsla [vördnad], och de säger: Ja, denne var verkligen Guds son.
Mat 27:55. Och också de många kvinnor ser, de som var där en bit ifrån, de som normalt följer Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land].
Mat 27:56. Bland dem är Maria [upprorisk, rebell, boskapssköterska] Magdalena [från Magdala] och Maria som är mor till Jakob [häl fångaren, ersättaren] och Joses [ökande, fortsättande] och hon som är moder till Sebedeus [gåvorna, min gåva] söner.
Mat 27:57. Och sent på eftermiddagen går en rik man från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, fördärvets dom] vid namn Josef [ökande, fortsättande] som också han är en lärjunge till Jesus
Mat 27:58. Han kommer då till Pilatus [när pressad, fast] och ber om Jesu kropp och Pilatus befaller att kroppen skall lämnas ut.
Mat 27:59. Och Josef tar kroppen och sveper in den i rent och fint linnetyg.
Mat 27:60. Han lägger den sedan i sin nya grav som han huggit i berget, och han rullar för en väldig sten som dörr och går sedan därifrån.
Mat 27:61. Men Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt framför graven.
Mat 27:62. Och följande dag som är efter förberedelsedagen, samlas översteprästerna och fariséerna [de separerade] hos Pilatus.
Mat 27:63. Och de säger: Vi minns att Jesus [Herren, Jashve], han skojaren [bedragaren], han sa när han levde "jag vaknar efter 3 dagar".
Mat 27:64. Befall nu att graven förseglas [görs säker] intill 3:e dagen, så att inte hans lärjungar kommer på natten och stjäl honom, och säger till folket: Han har nu blivit uppväckt [uppstått] från de döda.  Då kommer det sista bedrägeriet att bli värre än det första.
Mat 27:65. Men Pilatus säger då till dem: Ni har här romersk vakt, gå och försegla [görs säker] som ni anser.
Mat 27:66. Och de sätter ut vakt och de säkrar graven genom att de förseglar stenen.
 
Karl Håkan
 

 

Jes 53:2. Och han steg upp som ett spädbarn inför deras ansikte, och som ett rotskott från torr mark, han har inget speciellt utseende [är inte vacker], och ingen prakt [härlighet] ser man hos honom, och inget utseende som gör att man känner för [längtan till] honom.
Jes 53:3. Han var föraktad och utblottad bland människor, en människa med smärtor och som var bekant med sjukdom, och som man gömmer ansiktena för, han föraktades, och de hade ingen tro på honom.
Jes 53:4. Sannerligen, vår sjukdom bär [lyfter av] han och vår ångest, bördorna, och vi trodde han blev förintad [gav upp andan] av Guds slag och förnedring [tukt].  
Jes 53:5. Och han var sårad [genomborrad, orenad] för vår bedrövliga synd, för våra missgärningar. Agan, vårt straff kom på honom, och genom hans sår blir vi helade.
Jes 53:6. Vi var alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men Jesus [Jashve] lät allas vårt straff komma över honom.
Jes 53:7. Han plågades och han förnedrades och han öppnade inte sin mun, som ett lamm som blir lett till slakt och som ett får som blivit bundet inför sin klippning, ja han öppnar inte sin mun.
Jes 53:8. Han togs från fängelse och från dom, men för vem i sitt släckte talade han, för han togs från livets land, från mitt upproriska [syndiga] folk, han blev slagen för dem.
Jes 53:9. Och man satte hans grav bland de ogudaktiga och de rika vid hans död, eftersom han inte varit våldsam, och inte var falsk i sin mun.
Jes 53:10. Och Jesus [Jashve] ger glädje i sin stora ödmjukhet, när man gör hans liv [själ] till skyldig, han skall se avkomma, han skall leva länge [alltid], och man har glädje i Jesus [Jashve] i hans hand kommer kraft [ges man framgång].
Jes 53:11. Från hans livs möda uppenbarar han sig, han gör fullkomlig [överflödar]. Genom hans kunskap, blir den rättfärdige rättfärdig, mina tjänare blir talrika, och deras synder bär han.
Jes 53:12. Därför fördelar jag åt honom i myckenhet, och han ger kraftfullt byte, därför att han lät sin själ vara som värnlös, till döds, och han räknades som syndare, och han bär de mångas syndastraff och kommer till [ber för, påverkar] syndarna.
 
Här har vi nu Ps 22 som handlar om Jesus och där flera av de saker som hände när Jesus dog på korset i verkligheten finns profeterade långt innan det hände.
 
Ps 22:1.  För sångmästaren [körledaren], om gryningens kraft [hind], en psalm som kom till David.
Ps 22:2.  Jag ropade mitt ord: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig, min frälsning [seger, befrielse] är långt borta.
Ps 22:3.  Min Gud jag ropar om dagen och du svarar inte, och om natten och jag får ingen ro.
Ps 22:4.  Och du är helig och bor i Israels lovsånger [beröm].
Ps 22:5.  På dig litade våra fäder, de hade tillit, och du räddade dem.
Ps 22:6.  Till dig ropade de [grät de ut] och de blev räddade, på dig litade de och kom inte på skam.
Ps 22:7.  Och jag är scharlakans röd [en mask] och inte en människa, en förtalad person [Adam, människa], och föraktad av folken [ett folkens byte].
Ps 22:8.  Alla som ser mig de hånar mig, de börjar prata [öppnar läpparna], och de skakar på huvudet.
Ps 22:9.  Lita på [Vältra över på, avslöja för] Jesus [Jashve] han må frälsa [rädda] honom [dem], han må rädda honom [dem] undan, för han är förtjust i [tyckte om] honom.
Ps 22:10.  För du tog honom fram från magen, lät honom vara trygg på mammans bröst.
Ps 22:11.  På dig har jag blivit kastad från moderlivet, du är min Gud, allt från min mammas mage.
Ps 22:12.  Var inte långt borta från mig, för misshandel [problem, ångest] är nära, för det finns igen som hjälper.
Ps 22:13.  Jag omges av väldiga tjurar, Basans mäktiga [tjurar] har omslutit mig.
Ps 22:14.  Lejon har öppnat sin mun över mig, de river sönder och de ryter.
Ps 22:15.  Jag har gjutits ut som vatten, alla mina ben delar sig, mitt hjärta är som vax som har smält mitt i min kropp.
Ps 22:16.  Torkad som en lerskärva är min kraft och min tunga har klibbat fast i gommen, och till dödens stoft för man mig.
Ps 22:17.  För jag omges av horkarlar [hundar], folk från de onda har låtit inringa mig, man har genomborrat min hand och min fot.
Ps 22:18.  Jag räknar alla mina ben, man ser dem, de skakar i [är rädda i, vördar, ser ] mig.
Ps 22:19.  De delar mina kläder mellan sig och de kaster lott om mina kläder [mitt plagg, min dräkt].
Ps 22:20.  Och du Jesus [Jashve], du min styrka är inte långt borta, skynda till min hjälp .
Ps 22:21.  Låt rädda mitt liv [min själ] från svärdet [ödeläggelse], mitt enda från horkarlarnas [hundarnas] hand.
Ps 22:22.  Du har svarat mig och låtit mig få seger undan lejonens munnar och från vild oxarnas horn.
Ps 22:23.  Jag förkunnar ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen prisar jag dig.
Ps 22:24.  Se på [Se upp till, Frukta] Jesus [Jashve], prisa honom alla Jakobs barn, ära honom och samlas hos honom alla Israels barn.
Ps 22:25.  För han föraktade inte och avskydde inte fattigdomen och ödmjukheten, och inte lät han gömma sitt ansikte för en, och när man ropade till honom lyssnade han på en.
Ps 22:26.  Från dig är mina lovsånger i den stora församlingen, jag fullgör mina löften inför dem som ser på [ser upp till, fruktar] honom.
Ps 22:27.  De eländiga [fattiga, ödmjuka] äter och de må bli mätta, de som sökt Jesus [Jashve] de lovar honom, han lever i ert hjärta för evigt.
Ps 22:28.  Alla jordens ändar skall minnas och de må omvända sig till [bosätter sig hos] Jesus [Jashve] och alla folkens [hedningarnas] släkten må falla ner för honom, inför ditt ansikte.
Ps 22:29.  För riket tillhör Jesus [Jashve] och han regerar över folken [hedningarna].
Ps 22:30.  Alla jordens välbärgade [välsignade], som äter av den [förtär den], de må falla ner inför honom, alla må kasta sig i stoftet, o låt själen leva [deras själar är inte levande].
Ps 22:31.  Kommande släkten skall uppfostra sina barn, de skall lära dem om släkternas [generationernas] Herre.
Ps 22:32.  De må gå ut och de må förkunna rättfärdighet för folken, att han som bär fram [gör, erbjuder] den är född.
 
Här har vi Upp 5 som beskriver den enorma betydelsen av Jesu offer för hela världens frälsning:
 
Upp 5:1. Och jag ser i höger hand på honom som sitter på tronen, en bok [bokrulle] som skrivits invändigt och bak [på baksidan], som förseglats med 7 sigill.
Upp 5:2. Och jag ser en mäktig [stark] ängel [sändebud] som ropar ut med väldig röst: Vem motsvarar kraven för [är värdig, håller måttet för] att öppna boken och bryta [lösa] dess sigill.
Upp 5:3. Och ingen, i himlen, inte heller på jorden, eller under jorden, kunde öppna boken, eller förstå [se] den.
Upp 5:4. Och jag gråter väldigt, eftersom det inte finns någon, som klarar av att öppna och läsa boken och förstå [se] den.
Upp 5:5. Och en av de äldste säger till mig: Gråt inte, se lejonet av Juda stam och Davids rot, segrar, för att öppna boken och bryta dess 7 sigill.
Upp 5:6. Och jag ser, och se i tronens och de 4 väsendenas mitt, och mitt bland de äldste, stod ett lamm som slaktats, som har 7 horn och 7 ögon. Det är Guds 7 andar som sänts till hela jorden.
Upp 5:7. Och han kom och mottog boken från höger hand, hans som sitter på tronen.
Upp 5:8. Och när han mottar boken [bokrullen] faller de 4 väsendena och de 24 äldste ner inför lammet, och alla har harpor och gyllene skålar fulla med rökelser. De är de heligas böner.
Upp 5:9. Och de sjunger en ny sång, som säger: Du motsvarar kraven för [är värdig] att ta boken och att öppna dess sigill, för du är den som slaktats och du köper oss, åt Gud med ditt blod, från varje stam och språk och folk och nation.
Upp 5:10. Och du gör oss till kungar och präster åt vår Gud, och vi skall regera på jorden.
Upp 5:11. Och jag ser och hör många änglars [sändebuds] röst runt tronen och väsendena och de äldste och deras antal är 10 000 gånger 10 000 och 1000 gånger 1000.
Upp 5:12. Det är en väldig röst [ljud] som säger: Det slaktade Lammet har rätt [är värdig], att mota kraft och rikedom och visdom och makt och ära och strålglans och välsignelse.
Upp 5:13. Och hela skapelsen, med himlen och jorden och det som är under jorden och på havet, och alla i dem, hör jag, vilka säger: Välsignelsen och lovprisningen och äran [härligheten] och makten, tillhör han som sitter på tronen och lammet, i evigheternas evigheter.
Upp 5:14. Och de 4 väsendena säger Amen, och de 24 äldste faller ner och tillber [dyrkar, älskar] han som lever i evigheternas evigheter.
 
Och slutligen har vi här Evangelium enligt Matteus för Långfredagen:
 
Mat 26:46. Vakna, vi måste gå. Se han har kommit nära, han som överlämnar mig.
Mat 26:47. Och se, medan han ännu talar kommer Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad] där, en av de 12, och med honom en massa [stor mängd] folk med svärd och påkar [stavar], från översteprästerna och folkets äldste.
Mat 26:48. Och han som överlämnar [bedrar] honom, han ger ett tecken till dem i det han säger: Han som jag kysser, han är det, ta fast honom.
Mat 26:49. Och genast går han fram till Jesus där han säger: Gläd dig Rabbi [mästare], och han kysser honom.
Mat 26:50. Och Jesus säger då till honom: Kompis [vän], varför är du här nu. Och de går sedan fram och lägger händerna på Jesus och tar fast honom.
Mat 26:51. Och se bland de som är med Jesus, sträcker en person ut handen och drar fram sitt svärd [kniv], och slår till översteprästens tjänare och hugger av honom öronsnibben [örat].
Mat 26:52. Då säger Jesus till honom: För tillbaka svärdet [kniven] till dess ställe, för alla som griper till svärd skall förgöras med svärd.
Mat 26:53. Eller menar du att jag inte nu är kraftfull och därmed kan be till min far och det kommer att stå mer än 12 legioner änglar [budbärare] hos mig.
Mat 26:54. Men hur skall då skrifterna fullföljas, att det är nödvändigt att det här sker.
Mat 26:55. Då sade Jesus till folkhopen: Som mot en bandit går ni ut, med svärd och påkar för att gripa mig, dagtid har jag varit hos er, jag satt och undervisade i templet och ni grep mig inte.
Mat 26:56. Detta har skett för att profeternas skrifter skall fullföljas, Då lämnar alla lärjungarna honom och flyr.
Mat 26:57. Och de fängslar Jesus och för bort honom till översteprästen Kaifas [dalgång, omringaren, krökaren, förstelnaren], där de skriftlärde och de äldste är samlade.
Mat 26:58. Men Petrus [klippan] följde efter honom på avstånd till översteprästens gård och han gick också in och han satt med tjänarna för att se utgången [resultatet].
Mat 26:59. Och översteprästerna och de äldste och hela rådet sökte ett falskt vittnesmål om Jesus, för de ville döda honom.
Mat 26:60. Men de finner inget och fast många falska vittnen kom finner de inget.
Mat 26:61. Därefter kommer två falska vittnen och de säger: Han säger, "jag har kraft att först bryta ner Guds tempel och att sedan på 3 dagar bygga upp det".
Mat 26:62. Och översteprästen reser sig då och säger till honom: Du svarar inte, hur är det med det de vittnar mot dig.
Mat 26:63. Och Jesus var tyst och översteprästen säger då till honom: Jag besvär dig vid den levande Guden att du nu skall svara, om du är Messias [Kristus, Den Smorde] Guds son.
Mat 26:64. Jesus svarar honom: Så du säger det, men jag säger till er, från nu kommer ni att se människosonen [Adams son] som sitter på maktens högra sida och han är den som kommer på himlens skyar.
Mat 26:65. Då river översteprästen sönder sina kläder och säger att han nu hädar [kränker, skymfar] Gud. Varför behöver vi mera vittnen, se [vet, överväg] nu, ni hör hans hädelse [kränkning] av Gud.
Mat 26:66. Vad menar han enligt er, och de svarar då: Han är skyldig till dödsstraff [döden].
Mat 26:67. Därefter spottar de sedan på honom i ansiktet och de misshandlar [torterar] honom och de slår honom.
Mat 26:68. De säger: Profetera för oss Messias [Kristus, Den Smorde], vem är det som nu slår dig.
Mat 26:69. Och Petrus [klippan] satt utanför på förgården [gården] och en tjänsteflicka kommer till honom och säger: Också du var med Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land]
Mat 26:70. Men han förnekar då inför alla och säger: Jag har ingen aning om [vet inte] vem du talar om.
Mat 26:71. Och han går då ut till porten, och åter ser en annan kvinna honom och säger till dem som är där att han var med Jesus från Nasaret [gård, skydd, vakt, blir fostrad, örn].
Mat 26:72. Och åter förnekar han med ed, att han inte känner den människan.
Mat 26:73. Efter en kort stund kommer de som har stått där och säger till Petrus: Också du är verkligen en av dem, för ditt tal avslöjar dig.
Mat 26:74. Då börjar han att förbanna och att ta ed: För jag känner inte den människan. Och strax gal tuppen.
Mat 26:75. Och Petrus minns då det ord Jesus sagt till honom, att innan tuppen gal kommer du att 3 gånger förneka mig. Och han går då ut och gråter bittert.
Mat 27:1. Och tidigt på morgonen blir det klart och alla, översteprästerna och folkets äldste, tar beslut att döda Jesus.
Mat 27:2. Och de binder honom då och för bort honom och överlämnar honom till landshövding Pontius [överbyggnad] Pilatus [när pressad, fast].
Mat 27:3. Då Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad], han som överlämnar [bedrar] honom, ser att han döms ångrar han sig, han går därför tillbaka med de 30 silverpengarna [sikel eller drakmer => 30 - 120 dagslöner, 1 sikel = 4 drakmer, 1 drakmer = 1 dagslön] till översteprästerna och de äldste.
Mat 27:4. Och han säger: Jag är en syndare i det jag överlämnat [bedragit] oskyldigt blod. Men de säger då: Vad berör det oss, du kommer att själv stå till svars för [visa fram] det.
Mat 27:5. Och han kastar då pengarna i Templet lämnar platsen och går sedan bort och hänger sig.
Mat 27:6. Men när översteprästerna tar emot pengarna, säger de: Det är inte tillåtet att kasta dem till tempelgåva, till heder, de är blodspengar.
Mat 27:7. Och rådet fattar beslut och köper för dem krukmakarens åker till begravning av främlingar.
Mat 27:8. Därför kallas åkern blodsåkern än idag.
Mat 27:9. Därmed fullföljs det profeten Jeremia [Jashve upphöjer, Jashves listige, Jashves kloke; förbannelse av Jashve] säger: Och jag mottar de 30 silverpengarna, priset på han som har värderats, när de värderar från Israels [Guds rätte, Guds rättfärdige, Guds upprättade, regerar som Gud] söner. (Jer 32:6 - 25, Sak 11:12 - 14)
Mat 27:10. Och de ger dem för krukmarkaråkern som min Jesus [herre, Jashve] befaller.
Mat 27:11. Och Jesus står där framför landshövdingen och landshövdingen frågar honom: Är du judarnas kung. Och Jesus svarar honom: Det är du som utnämner [säger] det.
Mat 27:12. Men på anklagandet av honom från översteprästerna och de äldste, svarar han däremot inte.
Mat 27:13. Då frågar Pilatus [när pressad, fast] honom: Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig.
Mat 27:14. Men han svarar honom likväl inte, inte heller på det som sägs, varför landshövdingen förundrar sig mycket.
Mat 27:15. Men under högtiden hade landshövdingen haft för vana att frige en fånge till folket, den de önskade.
Mat 27:16. Och de hade då en välkänd fånge som hette Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].
Mat 27:17. När de nu var samlade frågade Pilatus dem: Vem vill ni att jag släpper fri till er, Barabbas eller Jesus den som kallas Messias [Kristus, Den Smorde].
Mat 27:18. Han viste att det var på grund av avund de överlämnat honom.
Mat 27:19. Och när han satt på domarsätet, sänder hans hustru till honom: Den här mycket rättfärdige är inte för dig, för jag lider idag efter en dröm om honom.
Mat 27:20. Men översteprästerna och de äldste övertygar nu hopen så att de önskar Barabbas och att de vill tillintetgöra Jesus.
Mat 27:21. Och landshövdingen tar sedan till orda och säger till dem: Vem vill ni, av de två, att jag skall släppa fri till er. Och de säger Barabbas.
Mat 27:22. Pilatus säger till dem: Vad skall jag då göra med Jesus han som kallas Messias [Kristus, Den Smorde]. Alla säger till honom: Han skall korsfästas.
Mat 27:23. Och landshövdingen säger: Men vad ont gör han då. Men de skriker då väldigt: Han skall korsfästas.
Mat 27:24. Och när Pilatus nu ser att inget hjälper, men att det däremot blir tumult, tar han vatten och tvättar sedan sina händer framför folkmassan, och han säger: Jag är oskyldig till denne rättfärdiges blod, ni kommer att få stå till svars [bli synade] för det.
Mat 27:25. Och hela folket säger: Hans blod skall komma [är] på oss och på våra barn.
Mat 27:26. Då befriar han Barabbas och Jesus överlämnar han till att piskas, och sedan ska han korsfästas.
Mat 27:27. Då tar landshövdingens soldater Jesus till pretoriet [domsalen] och där samlar de militär avdelningen, runt honom.
Mat 27:28. Och de klär av honom och sätter sedan på honom en scharlakansröd mantel [kappa]
Mat 27:29. Och de flätar en krona av törne de sätter den sedan på hans huvud, och en stång på höger sida och de faller på knä framför honom och de säger: Jubla [fröjda dig] Judarnas Kung.
Mat 27:30. Och de spottar på honom och tar därefter stången, och de slog honom i huvudet.
Mat 27:31. Och efter att de hånat [förlöjligat] honom, klär de av honom kappan och klär på honom hans egna kläder och de för bort honom till att korsfästas.
Mat 27:32. Och när de går i väg finner de en person från Kyrene med namnet Simon [höra, tala, förklara, proklamera], honom tvingar de då att bära hans kors.
Mat 27:33. Och när man då kommer till platsen, den som heter Golgata [skalle, huvud, vinpressens inlösning, presskarets avslöjande], som betyder [är som att säga] huvudskallens plats.
Mat 27:34. Ger de honom surt vin blandat med galla [gift] men då han smakat ville han inte dricka.
Mat 27:35. Och när de korsfäst honom delar de sedan hans kläder och de kastar lott, för det skall uppfyllas som har sagts av profeten "de delar mina kläder mellan sig, och de kastar lott om min mantel [klädnad]".
Mat 27:36. Och de sitter [vistas] där och de vaktade honom.
Mat 27:37. Och ovanför hans huvud sätter de upp anklagelsen mot honom, det som har skrivits är: Han är Jesus, Judarnas kung.
Mat 27:38. Vid det tillfället blir också två banditer korsfästa intill honom, en till höger och en till vänster.
Mat 27:39. Och de som passerar kränker [förtalar] honom och de skakar sina huvud.
Mat 27:40. Och de säger: Han som ödelägger templet och på 3 dagar bygger upp det, rädda dig, du är ju Guds son, kom nu ner från korset.
Mat 27:41. Och på samma sätt hånar också översteprästerna tillsammans med de skriftlärde och de äldste, de sa:
Mat 27:42. Andra räddar han, sig själv är han inte mäktig att rädda. Han är ju Israels kung, kom nu ner från korset och vi kommer att tro på honom.
Mat 27:43. Han har litat på Gud, han skall därför befria honom nu, om han själv vill, han säger ju att jag är Guds son.
Mat 27:44. Och det var också så, att de banditer som korsfästs med honom de grälade på [förebrådde] honom.
Mat 27:45. Och från 6:e timmen (kl 12) blir det mörker på hela jorden [i hela landet] till 9:e timmen (kl 15).
Mat 27:46. Och vid den 9:e timmen ropar Jesus med väldig röst: Eli [Elia, min Gud, Den högste Guden] Eli lema sabaktani, det är: Min Gud, Min Gud, varför överger du mig.
Mat 27:47. Och några som stod där och hörde, sade att han kallar på Elia.
Mat 27:48. Och strax löper då en av dem och tar en svamp och fyller med surt vin och sätter på en stång, och han gav honom.
Mat 27:49. Och de övriga sade: Låt det vara, vi vill se om Elia kommer och räddar honom.
Mat 27:50. Men Jesus ropar åter med väldig röst, sedan ger han upp andan.
Mat 27:51. Och se, då rämnar förhänget i templet, i två delar uppifrån och ända ner, och jorden skakas och bergen [klipporna] bryts sönder.
Mat 27:52. Och gravarna öppnas och många kroppar från heliga som har insomnat blir då uppväckta.
Mat 27:53. Och de går ut från gravarna efter sitt uppvaknande, och går sedan in i den heliga staden och uppenbaras för många.
Mat 27:54. När officeren och de som är med honom och vaktar Jesus, ser jordbävningen [stormen] börja de också att känna en väldig rädsla [vördnad], och de säger: Ja, denne var verkligen Guds son.
Mat 27:55. Och också de många kvinnor ser, de som var där en bit ifrån, de som normalt följer Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land].
Mat 27:56. Bland dem är Maria [upprorisk, rebell, boskapssköterska] Magdalena [från Magdala] och Maria som är mor till Jakob [häl fångaren, ersättaren] och Joses [ökande, fortsättande] och hon som är moder till Sebedeus [gåvorna, min gåva] söner.
Mat 27:57. Och sent på eftermiddagen går en rik man från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, fördärvets dom] vid namn Josef [ökande, fortsättande] som också han är en lärjunge till Jesus
Mat 27:58. Han kommer då till Pilatus [när pressad, fast] och ber om Jesu kropp och Pilatus befaller att kroppen skall lämnas ut.
Mat 27:59. Och Josef tar kroppen och sveper in den i rent och fint linnetyg.
Mat 27:60. Han lägger den sedan i sin nya grav som han huggit i berget, och han rullar för en väldig sten som dörr och går sedan därifrån.
Mat 27:61. Men Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt framför graven.
Mat 27:62. Och följande dag som är efter förberedelsedagen, samlas översteprästerna och fariséerna [de separerade] hos Pilatus.
Mat 27:63. Och de säger: Vi minns att Jesus [Herren, Jashve], han skojaren [bedragaren], han sa när han levde "jag vaknar efter 3 dagar".
Mat 27:64. Befall nu att graven förseglas [görs säker] intill 3:e dagen, så att inte hans lärjungar kommer på natten och stjäl honom, och säger till folket: Han har nu blivit uppväckt [uppstått] från de döda.  Då kommer det sista bedrägeriet att bli värre än det första.
Mat 27:65. Men Pilatus säger då till dem: Ni har här romersk vakt, gå och försegla [görs säker] som ni anser.
Mat 27:66. Och de sätter ut vakt och de säkrar graven genom att de förseglar stenen.
 
Karl Håkan