Anden i Ändetiden 83,
I
Upp 19 finns ingen person, Antikrist, men väl en Järnstav
Vi hittar ytterligare ett ställe som handla om änden och Jesu seger i Upp 19:11 - 20:3, och tittar
vi där ser vi heller ingen person som
skulle kunna vara Antikrist. Han borde funnits där om det som somliga säger är
en så viktig del av änden.
Men det vi kan se är hur Jesus ska valla folken
med en järnstav. Och vi ser också hur han ska trampa vredens vinpress. Men som
sagt ingen person, Antikrist.
Och Järnstav, det var det Tyatira fick och
Tyatira är Islam och vi ser alltså Islam igen, liksom i förra
avsnittet.
Upp
19:11. Och jag ser himlen öppnad och se en
vit [strålande] häst och han som
sitter på den kallas trovärdig och
sann, och han dömer i, och strider
för, rättfärdighet.
Upp
19:12. Och hans ögon är som en elds flamma och på hans huvud är många [mycket] kronor och han har ett namn skrivet, som ingen förstår [vet], utom
han själv.
Upp
19:13. Och han är klädd i kläder doppade
i blod och namnet hans är Guds ord.
Upp
19:14. Och hären i himmelen följer honom på vita [skinande] hästar, iklädda
fint linne, vitt [skinande] och rent.
Upp
19:15. Och ur hans mun går ett skarpt svärd ut, för med det skall han slå
folken och han skall valla dem med en
järn stav, och han trampar
vinpressen för vredens vin och Guds den allsmäktiges straff.
Upp
19:16. Och han har på kläderna och på sin höft namnet skrivet: Konungarnas konung och Herrarnas herre
[Jesus].
Upp
19:17. Och jag ser en ängel [budbärare] som står i [vid] solen och som ropar
med väldig röst och säger till alla
fåglar som flyger på himmelens höjd: Kom
hit och samla er till den store Gudens festmåltid.
Upp
19:18. För att äta [inta] kungars
kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och officerares kroppar [köttsliga
och mänskliga natur] och mäktigas kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och
hästars kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och de som är placerade under
dem, och alla fria och trälar [tjänare] och små och storas kroppar [köttsliga
och mänskliga natur].
Upp
19:19. Och jag ser vilddjuret och jordens härskare [kungar] och deras härar, samlade för att föra krig
mot honom som sitter på hästen och mot hans här.
Upp
19:20. Och vilddjuret grips och med
honom den falske profeten
[lögnprofeten], han som åstadkommer tecken inför honom, med vilka han bedrar
dem som mottagit vilddjurets märke [prägling, kännetecken] och som dyrkar
[avgudar, älskar] hans bild, de två kastas levande i eld sjön som brinner med
svavel.
Upp
19:21. Och de övriga de dödas med svärdet, hans som sitter på hästen, det som
utgår ur hans mun, och alla fåglarna blir fyllda av deras kroppar [köttsliga
och mänskliga natur].
Upp
20:1. Och jag ser en ängel [budbärare] som kommer ner från himlen och som
håller avgrundens [dödsrikets] nyckel och en väldig boja i sin hand.
Upp
20:2. Och han tar fast draken [ormen]
den gamle ormen, som är Djävulen och Satan och han binder honom
för tusen år.
Upp
20:3. Och han kastar honom i avgrunden [dödsriket] och låser om honom och
förseglar dessutom om honom, för att han inte skall kunna bedra folken mera,
tills de tusen åren har gått. Därefter skall han befrias en kort tid.