Ändetiden 254,

5:e skålen,

Censur och Självcensur

Åter har vi vår tid. En tid när Censuren slår till. Det kommer så smygande, man kan knappt se det. Men succesivt dras snaran åt, och det blir mörkare och mörkare.

Utrymmet som vi har att säga vad vi vill, blir mindre och mindre. Vi är som djur snart innestängd i vår fålla.

Och vi gör bäst i att inte säga något. För det är Självcensur som gäller.

Upp 16:10 Och den 5:e ängeln [budbäraren] tömmer sin skål på vilddjurets tron och följden blir att hans rike förmörkades och de bet sönder sina tungor [bet fast sina tungor, lade tand för tunga] av våndan [slitet, lidandet, det hårda arbetet].

Upp 16:11 Och de förtalar [smädar] då himmelens Gud på grund av sina våndor [jobbigheter, lidanden] och på grund av sina varhärdar [kräftsvulster, sår, bölder] och vänder inte om från [ångrar inte, omprövar inte] sina gärningar [handlande, slit].