230827
Ändens tid i Bibeln
Ps 2:2. Jordens konungar reser sig och furstarna rådslår tillsammans, på grund av [mot] Jesus [Jashve] och på grund av [mot] Messias [en smord].
Ps 2:3. Låt oss slita av deras band och låt oss kasta av oss deras rep.
Ps 2:4. Min Herre sitter i himmelen, han skrattar, han förlöjligar dem.
Ps 2:5. Då talar han till dem i ilska och i sin vrede skakar han om [ansätter han] dem.
Ps 2:6. För jag har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.
Ps 2:7. Jag förkunnar Guds beslut, Jesus [Jashve], säger han, är min son, den jag födde dig den dagen.
Ps 2:8. Begär från mig, och jag ger dig hedningarna [folken] som din arvedel [besittning] och din egendom intill jordens ändar.
Ps 2:9. Du slår sönder dem med järn stav, som formade saker krossar du dem.
Ps 2:10. Och nu konungar, i hans förstånd hans fostran [tuktan], led jorden.
Ps 2:11. Tjäna Jesus [Jashve] så att man ser det [i vördnad, i rädsla] och gläd er så att ni skakar [skälver, genomilas].
Ps 2:12. Beväpna dig med [Brinn för] renhet [sonen, arvtagaren, den älskade], vänd om från vrede [så att han inte är rasande], så att ni [och] inte går förlorade, för han brinner nästan som vore det med raseri, lycklig du som helt förtröstar på [har sin tillflykt till, hoppas på] honom.
Upp 15:3. Och de sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång, de sjunger [förklarar]: Väldiga och fantastiska [underbara, förunderliga] är dina gärningar, Jesus [Herre] Gud den allsmäktige. Rättfärdiga och sanna dina vägar, du de heligas [folkens (annan grundtext)] kung.
Upp 15:4. Vem ivrar [lyder, fruktar] verkligen inte för dig Jesus [Herre], och lovprisar dit namn, för endast du är helig, för alla folken skall komma, och skall tillbe [böja sig] inför dig, för dina rättfärdiga beslut [domar, påbud] synliggörs [klargörs, manifesteras].
Upp 16:11 Och de förtalar [smädar] då himmelens Gud på grund av sina våndor [jobbigheter, lidanden] och på grund av sina varhärdar [kräftsvulster, sår, bölder] och vänder inte om från [ångrar inte, omprövar inte] sina gärningar [handlande, slit].
Upp 16:12 Och den 6:e ängeln [budbäraren] tömmer ut sin skål över den väldiga floden Eufrat [forsa, rusa, våldsam] och dess vatten blir uttorkat för att vägen [marschen] skall förberedas för konungarna [herrarna, regenterna] från öster [solens uppgångar].
Upp 16:13 Och jag ser, från drakens [ormens] mun och från vilddjurets mun och från den falske profetens [lögnprofetens] mun, 3 ondskefulla [orena, skamliga, grymma] andar [vindar, liv, krafter] lika paddor.
Upp 16:14 För det är onda andar, som gör tecken, för att gå ut till de styrande [konungarna] på jorden och hela världen, för att samla dem till krig, på den allsmäktige Guds väldiga dag.
Upp 16:15 Se jag kommer som en tjuv, välsignad den som vakar och den som bevarar sina kläder, så att han inte vandrar omkring naken och man får se hans blygd [skam, oanständighet].
Upp 16:16 Och han samlar dem till den platsen som på Hebreiska kallas Harmagedon *.
{* Harmagedon [Megiddos Berg], (se också likheten med Hamongog i Hes 39:11):
Hamongog = Larmande hopen, hopen som skall ta bort, hopen som rör sig i cirklar; Gogs tumult, Gogs hop
// Hamon <hmn> = tumult, oväsen, mängd, folkmassa
// Gog <gvg> = altartopp, tak. larma, klaga, fantisera, röra sig i cirklar, fest, dela, ta bort)}
{* Gog=altartopp, tak, röra sig i cirklar, dansa, groggy, fira, fantisera, knota}
{**Israel=Guds uppreste, Guds upprättade, Guds rättvisa, regerar som Gud}
{***Hamongog=Gogs tumult, Gogs hop}
Hes 39:12 Och Israels folk [hus] begraver dem på nytt 7 gånger [7 månader] för att rena landet.
Hes 39:13 Och hela landets folk begraver och det blir dem till berömmelse, min äras dagar, säger Herren Jesus [Jashve].
Hes 39:14 Och man skall alltid skilja motståndare [bråkmakare, de som vill dela] i landet, motståndarnas gravar är markerade på markens [landets, jordens] yta, de söker för att till slut rena den på nytt 7 gånger [i 7 månader].
Hes 39:15 Och de går över motståndarna i landet och märker ut människo- [Adams] ben [styrka, krafter] och bygger vid dess sida ett tecken intill hans grav, gravarna hör till Hamongog.
Hes 39:16 Och det är också namnet på en stad, Hamona [hennes tumult, hennes hop], och landet renas.
Hes 39:17 Och du människoson [Adams son] så säger herren Jesus [Jashve], han säger åt fåglarna, alla med vingar, och åt alla fältets [åkerns] djur. Ni skall församla er, och de kommer. Ni skall samla er från runt omkring, för mitt offer som jag offrar åt er, ett stort offer på mitt berg, Israel, och ni skall äta kött och ni skall dricka blod.
Hes 39:18 Ni skall äta stormäns kött och dricka jordens regenters blod, hjortar, lam och bockar, oxar, alla Basans feta djur.
Hes 39:19 Och ni skall äta fett och bli mätta och ni skall dricka blod, som er förmån [som druckna], av mitt offer som jag offrade åt er.
Hes 39:20 Och ni skall bli mätta av min måltid, hästar och skaror av mäktiga män och alla krigsmän, säger Herren Jesus [Jashve].
Hes 39:21 Och jag lägger min härlighet i hedningarna [folken] och alla hedningar [folk] ser att det är mitt sätt [min dom, min mening, min rätt] som jag förverkligat och min kraft [hand] som jag lagt [gjort] i [på] dem.
Hes 39:22 Och Israels* folk [hus] förstår, att jag är Jesus Guds son [Jashve Gud], från den dagen och därefter.
{* Israel= Guds uppreste, Guds upprättade, Guds rättvisa, regerar som Gud}
Hes 39:23 Och det vet [förstår] hedningarna [folken], för Israels folk [hus] uppenbarade sin synd, att de förrått mig, så att jag dolde mitt ansikte för dem, och så att jag gav dem i deras fienders [prövningens] hand och de föll alla för svärd.
Hes 39:24 I likhet med deras ruttenhet [ohederlighet] och som deras synd gjorde jag mot dem, och jag dolde mitt ansikte för dem.
Hes 39:25 Men säger Herren Jesus [Jashve]: Nu tar jag tillbaka Jakobs [den lögnaktige, hälfångaren, ersättaren] exil och jag förbarmar mig över hela Israels folk [hus] och jag nitälskar för mitt heliga namn.
Hes 39:26 Och de förlåts det de skämts över och all deras synd som fört dem bort från mig, i det de återvänder till sin mark med trygghet och utan bävan.
Hes 39:27 I det jag återför dem från folken och jag samlar dem från deras fienders land och jag helgas i dem, inför många hedningars [folks] ögon.
Hes 39:28 Och de vet att jag är Jesus Guds son [Jashve Gud], i det jag uppenbarar dem för hedningarna [folken], och jag samlar in dem på deras mark och jag lämnar dem inte, för de skall vara där [för deras namn].
Hes 39:29 Och inte mera låter jag dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min ande över Israels folk [hus], säger Herren Jesus [Jashve].
Upp 18:2 Och han ropar kraftfullt med väldig röst och säger: "Faller, faller gör det stora Babylon, som är demonernas [avgudarnas] boplats, och en håla för envar ondskefull [oren] ande, och håla för envar ondskefull [oren] och avskydd fågel.
Upp 18:3 För av hennes horandes [avgudadyrkans] vredes vin, drack alla folk, och jordens konungar horar [dyrkar avgudar] med henne och handelsmännen på jorden blir rika [lever i välstånd] av kraften i hennes vällevnad [finhet, lyx].
Upp 18:4 Och jag hör en annan röst [ljud] från himlen som säger: Gå ut från henne mitt folk, så att ni inte har delaktighet i hennes synder, och så att ni inte får av hennes plåga [förbannelse].
Upp 18:5 För hennes synder når upp till himmelen och Gud minns hennes onda handlingar.
Upp 18:6 Besvara henne lika och gengälda henne dubbelt, till er del, efter hennes gärningar. Häll i dubbelt åt henne i den bägare i vilken man fyller.
Upp 18:7 Så mycket som hon förhärligar sig och lever i överflöd, så mycket skall ni gengälda henne med plåga och sorg, för i sitt hjärta säger hon, jag sitter som en drottning och jag är inte änka och jag skall absolut inte känna någon sorg.
Upp 18:8 Därför på en dag skall plågan komma, död och bedrövelse [sorg] och svält [hungersnöd] och i eld skall hon brännas upp, för mäktig är Jesus [Herren], den Gud som dömer henne.
Upp 18:9 Och jordens konungar, som horar [dyrkar avgudar] och lever i lyx [överflöd] med henne, skall klaga och skall jämra sig över henne, när de ser röken från hennes bränning.
Upp 18:10 De har stannat på avstånd av rädsla för hennes pina [möda] och säger: Ack och ve, den stora och mäktiga staden Babylon, för på en timme [en tid, plötsligt] kommer din dom.
Upp 18:11 Och jordens [markens, landets] handelsmän klagar [jämrar sig] och sörjer över henne, därför att ingen längre köper deras bördor [laster, skeppslaster].
Upp 18:12 Last av guld och av silver och av värdefull sten och av pärlor och av fint linne och av purpur och av silke och av scharlakansrött och av allt slags välluktande trä och alla slags saker [arbeten] i elfenben och saker [arbeten] av värdefullt trä och av koppar och av järn och av marmor
Upp 18:13 och kanel och rökelser och balsam [välluktande olja, smörjelse] och rökelse [rökelseharts] och vin och olivolja och fint mjöl och vete och djur [boskap, kor, ägodelar] och får och hästar och vagnar och kroppar [slavar] och människoliv [människosjälar].
Upp 18:14 Och begärets skörd av din själ [liv] försvinner, från dig och allt det överdådiga och strålande, försvinner från dig, och inte på något vis kan du längre finna dem.
Upp 18:15 Handelsmännen, som handlar med dessa saker, och som gör sig rika [skaffar sig välstånd] från henne, skall ställa sig långt bort från henne av rädsla för hennes möda [plåga], klagande och sörjande.
Upp 18:16 och säger: Ack och ve, den väldiga staden, som är insvept i fint linne och purpur och scharlakan, och täckt [förgylld] med guld och med värdefull sten och pärlor.
Upp 18:17 För på en timme [en kort tid] ödeläggs så stor rikedom [väldigt välstånd], och varje styrman [ledare] och folket på alla skeppen och sjömän och alla som arbetar [arbetade] på havet, ställer sig på avstånd.
Upp 18:18 Och de ropar, när de iakttar hennes eldprovs rök, och säger: Vem är lik den stora staden.
Upp 18:19 Och de kastar smuts [jord] på de ansvariga [överhuvudena] och ropar, klagande och sörjande, och förklarar: " Ack och ve, den väldiga staden, genom den blir alla rika [får alla välstånd] som har skepp på havet, för hennes värdefulla saker, för på en timme [kort tid] förkastas [ödeläggs] hon.
Upp 18:20 Gläds över henne, Guds boning [himmel] och de heliga apostlarna och profeterna, för Gud dömer er dom över henne.
Upp 18:21 Och en stark ängel [budbärare] lyfter [avlägsnar] en sten som en väldig kvarnsten och kastar den i havet och förklarar: På detta sätt, skall Babylon, den väldiga staden, snabbt [våldsamt] kastas och aldrig mer finnas.
Upp 18:22 Och ljud från harposångare och musiker och flöjt spelare och trumpetare kommer aldrig mera att höras i dig, och någon artist [hantverkare, byggare, grundare] av någon profession kommer aldrig mer att finnas i dig, och ljudet av en kvarn kommer aldrig mer att höras i dig.
Upp 18:23 Och en lampas ljus skiner aldrig mer i dig, och en brudgums och en bruds röst hörs aldrig mer i dig, för dina handelsmän [affärsmän] är jordens stormän, för med ditt gift [bruk av medicin, trollkonst, (grekiska: farmakeia)] lurades alla folken.
Upp 18:24 Och i henne finns profeters och heligas blod och alla de stympades [slaktades] på jorden.
Upp 19:2. För sanna och rättfärdiga är hans domar, för han dömer den stora skökan som fördärvar jorden med sin otukt [avgudadyrkan] och han ger igen för sina tjänares blod från hennes hand.
Upp 19:3. Och åter sade de: Halleluja. Och hennes rök stiger upp i evigheters evigheter.
Upp 19:4. Och de 24 äldste och de 4 väsendena faller ner och tillber [böjer sig inför, älskar] Gud, som sitter på tronen och säger Amen [det är sant] Halleluja [Prisad vare Jesus [Herren]].
Upp 19:5. Och en röst går ut från tronen som säger: Prisa vår Gud alla hans tjänare och de som ivrar för [fruktar] honom, de små och de stora.
Upp 19:6. Och jag hör som ljudet av en stor folkskara och som ljudet av mycket [många] vatten och som ljudet av en mäktig Åska, som säger: Halleluja, Jesus [Herren] Gud den allsmäktige regerar.
Upp 19:7. Jubla och lovprisa och ge ära till honom, för lammets bröllop kommer och hans brud [kvinna] gör sig i ordning.
Upp 19:8. Och hon får klä sig i fint linne, rent och skinande, för det finna linnet är de frikännande domarna för de heliga.
Upp 19:9. Och han säger till mig: Skriv, välsignade är de som är kallade till lammets bröllops middag. Och han säger till mig: Dessa ord är Guds sanna ord.
Upp 19:10. Och jag faller ner vid hans fötter för att tillbe honom och han säger till mig: Inte det, förstå att jag är din med tjänare och dina bröders, dessas som har [håller] Jesu vittnesbörd. Tillbe Gud. För andens ingivelser står i överensstämmelse med Jesu ord [profetians ande är från Jesu vittnesbörd].
Upp 19:11. Och jag ser himlen öppnad och se en vit [strålande] häst och han som sitter på den kallas trovärdig och sann, och han dömer i, och strider för, rättfärdighet.
Upp 19:12. Och hans ögon är som en elds flamma och på hans huvud är många [mycket] kronor och han har ett namn skrivet, som ingen förstår [vet], utom han själv.
Upp 19:13. Och han är klädd i kläder doppade i blod och namnet hans är Guds ord.
Upp 19:14. Och hären i himmelen följer honom på vita [skinande] hästar, iklädda fint linne, vitt [skinande] och rent.
Upp 19:15. Och ur hans mun går ett skarpt svärd ut, för med det skall han slå folken och han skall valla dem med en järn stav, och han trampar vinpressen för vredens vin och Guds den allsmäktiges straff.
Upp 19:16. Och han har på kläderna och på sin höft namnet skrivet: Konungarnas Konung och Herrarnas Herre [Jesus].
Upp 19:17. Och jag ser en ängel [budbärare] som står i [vid] solen och som ropar med väldig röst och säger till alla fåglar som flyger på himmelens höjd: Kom hit och samla er till den store Gudens festmåltid.
Upp 19:18. För att äta [inta] kungars kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och officerares kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och mäktigas kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och hästars kroppar [köttsliga och mänskliga natur] och de som är placerade under dem, och alla fria och trälar [tjänare] och små och storas kroppar [köttsliga och mänskliga natur].
Upp 19:19. Och jag ser vilddjuret och jordens härskare [kungar] och deras härar, samlade för att föra krig mot honom som sitter på hästen och mot hans här.
Upp 19:20. Och vilddjuret grips och med honom den falske profeten [lögnprofeten], han som åstadkommer tecken inför honom, med vilka han bedrar dem som mottagit vilddjurets kod [märke, prägling, kännetecken]och som dyrkar [avgudar, älskar] hans bild, de två kastas levande i eld sjön som brinner med svavel.
Upp 19:21. Och de övriga de dödas med svärdet, hans som sitter på hästen, det som utgår ur hans mun, och alla fåglarna blir fyllda av deras kroppar [köttsliga och mänskliga natur].
Upp 20:2. Och han tar fast draken [ormen] den gamle ormen, som är Djävulen och Satan och han binder honom för tusen år.
Upp 20:3. Och han kastar honom i avgrunden [dödsriket] och låser om honom och förseglar dessutom om honom, för att han inte skall kunna bedra folken mera, tills de tusen åren har gått. Därefter skall han befrias en kort tid.
Upp 20:4. Och jag ser troner, och de själar som halshuggits [blivit avhuggna] på grund av Jesu vittnesbörd och på grund av Guds ord och som inte dyrkar [älskar, vördar] vilddjuret och inte hans bild och inte accepterat koden [märket, präglingen, kännetecknet] på sin panna och på sin hand, de sitter på dem och domsrätt [dom] ges till dem, och de lever och de regerar med Kristus de tusen åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar