Ändetiden 505,

Lögnen kännetecknar ondskan

Ondskan kännetecknas av lögn. För att nå sitt resultat tar man till lögner. Förför med falska ord. Lockar i fällan.

Mat 24:48.  Och om han då, som den onde tjänaren [slaven] säger i sitt hjärta: Min herre låter tiden gå med att komma.

Mat 24:51. Och han kommer att hugga ner [piska fler gånger] honom och kommer att ge honom hans del bland bluffmakare och där kommer att vara jämmer [gråt] och sammanbitet [skallrande av tänder, tandagnisslan, bita sig fast].

Ja lögn och bedrägeri har alltid kännetecknat ondskan och också de som går på Ondskans väg.

Vi ser här i ordet hur den onde tjänaren för sin del bland bluffmakarna. De som falskeligen för ser sig på andras saker. Tjuvar och bedragare.

Vi hittar det här också i Uppenbarelsebokens beskrivning av den Heliga staden.

Upp 21:8. Men åt, fega [försagda] och otroende [hedningar] och anstötliga och mördare och hor karlar [manliga prostituerade, otuktiga] och troll karlar och avgudadyrkare [idol dyrkare] och alla som är falska [lögnaktiga, vilseledande], är deras del i sjön som brinner med eld och svavel. Det är den andra döden.

Upp 21:27. Och ingen som gör orenheter [världsligheter, vanhelgar] och som ägnar sig åt avgudadyrkan [styggelser] och lögn [oärlighet], kommer någonsin in i den, utan endast de som är skrivna i livets bok, Lammets.

Inga lögnare ska komma in där. Ärlighet är viktig i Guds rike, det är det som ger renhet och seger.

Karl Håkan