Summering Guds frälsningsplan, Ondskan var på Jorden

Summering

Guds frälsningsplan, 

Ondskan var på Jorden

 

Gud kunde inte se all synd som fanns på jorden utan att göra något. Och Innan Jesus kom så var det mycket ondska som härskade, Och Gud ville ge människan en chans att komma ifrån den. Och det var därför som han sände Jesus.
 
I berättelsen om Noa får vi se hur ondskan växer innan Noa får uppdraget att bygga Arken. Det som ska rädda människorna.
 
Guds frälsningsplan 134, De som väckte förundran var på Jorden
 
Ordet Jättar som vi hittar i många översättningar av 1 Mos 6:4 har också andra betydelser och en av dem är ”De som väckte förundran” och med den betydelsen får meningen en helt annan betydelse.
 
Och med Majestätsplural som i förra versen så får vi i stället översättningen:
 
1 Mos 6:4
”De som väckte förundran var då på Jorden och även därefter, därför att Guds väldige son kom till människornas döttrar och de föder åt honom de stora män som för evigt ska kallas män.”
 
Nu får versen betydles och vi ser åter Jesu frälsning också här.
 
1 mos 6:4 <Trad:> Jättarna [Tyrannerna] var då på jorden och även därefter, så att Guds söner kommer till människornas döttrar och de föder åt dem de stora män som för evigt skall kallas män. 
| <Alt:> Då och därefter, är nu de dömda [misslyckade] på fast mark [den fasta grunden] och därför att Guds väldige son lyfter [hämtar] Adams [människans, den blodrödes] döttrar, och han är den väldige sonen för dem, oerhört mäktig, som för evigt är den enastående [magnifika] förlåtelsens namn. 
 
Länk:
https://minjesus.blogspot.com/2021/06/guds-fralsningsplan-134-de-som-vackte.html
 
Guds frälsningsplan 135, Ondskan var stor på Jorden
 
Guds frälsning behövs på grund av våra synder. Människan levde i ondska, ondskan blev bara större och större. Gud var tvungen att göra något för att rädda människorna.
 
Guds plan var redan från början att rädda människorna från deras ondska.
 
1 mos 6:5 <Trad:> Och Jashve såg människans växande ondska på jorden och hur alla tankar man tänkte i sitt hjärta bara var onda, alltid.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] såg Adams [människans, den blodrödes] stora ondska på den fasta grunden, och han gör en plan i sitt hjärta, att ta bort ondskan för alltid.
 
Länk:
https://minjesus.blogspot.com/2021/06/guds-fralsningsplan-135-ondskan-var.html
 
Guds frälsningsplan 136, Människans synd är en sorg för Gud
 
Gud sörjer över att vi som människor lever i synd. Gud vill ge oss det fulla livet. Men Gud är inte sådan att han ger upp utan det är han som tar oss vidare. Och det har vi läst om i andra sammahang.
 
1 mos 6:6 <Trad:> Och Jashve ångrade att han gjort människan på jorden och kände sorg i sitt hjärta.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] kände sorg för det Adam [människan, den blodröde] gjort för [på] den fasta grunden och kände smärta i sitt hjärta.
 
Länk:
https://minjesus.blogspot.com/2021/06/guds-fralsningsplan-136-manniskans-synd.html
 
Guds frälsningsplan 137, Guds sorg leder till Aktivitet
 
Det är intressant att läsa både den traditionella översättningen och den alternativa för vers 7.
 
I Den traditionella är det bara död och förintande som tycks vara i Guds tankar, men i den alternativa översättningen är det i stället Jesus och hans offer som kommer fram, det är svaret. Adam, alltså Jesus Guds son får bära straffet. Och befrielsen kommer för mänskligheten.
 
1 mos 6:7 <Trad:> Och Jashve sade: Jag dödar människan som jag har skapat, bort från marken, från människan och även boskapsdjuren och även kräldjuren och även himmelens fåglar, för jag har ångrat att jag gjorde dem.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] sade [tänkte]: Jag låter straffet komma på [döda] Adam [människan, den blodröde] som är min äskade son [min rening, min gemenskap], så att det är till mänsklighetens favör [närvaro, personlighet], så att Adam [människan, den blodröde] är för evigt i överflöd, för evigt sprudlande liv och det väldiga namnets strålglans för evigt, för jag har fyllts av medkänsla inför det ni gjort.
 
Länk:
https://minjesus.blogspot.com/2021/06/guds-fralsningsplan-137-guds-sorg-leder.html
 
Karl Håkan