Jona 12, Jesu uppgift var att frälsa alla folk också Hedningarna

Jona 12, 

Jesu uppgift var att frälsa alla folk också Hedningarna

 

Jesus skall frälsa alla folk också hedningarna. Det var därför som Jona här i berättelsen skulle kastas i havet. Det var just för att peka på att Jesus skulle komma till Hedningarna. Havet är ju symbol på hedningarna i bibeln.
 
Jon 1:12.  Och han sade: Förstörelsen är min, och man ska kasta mig i havet, ifrån er, för det gäller att förstå [för förstå], att på grund av mig är den stora stormen, denna väldiga [dessa höga vågor].
 
Paulus skriver om det här i brevet till Romarna, om hur frälsningen går till Hedningarna för att sedan när alla Hedningar har nåtts av Evangelium komma tillbaka så att också Judarna blir frälsta.
 
Rom 11:9. Och David [den älskade, farbror] säger: Gör deras bord till en snara och till jakt [fångstnät] och till anstöt [stötesten] och till förargelse för dem.
Rom 11:10. Gör så att deras ögon förmörkas så att de inte ser och böj ner deras rygg alltid.
Rom 11:11. Alltså jag säger inte, de snubblar så att de faller, nej det säger jag inte, det är deras synd, men hedningarnas frälsning är till för att göra dem avundsjuka.
Rom 11:12. Men om deras synd är värdens rikedom och deras nederlag är hedningarnas rikedom, hur mycket mera är då deras fullgörande [uppfyllelse, fullhet].
Rom 11:13. För till er hedningar säga jag, så länge som jag verkligen är hedningarnas apostel, min ärofyllda tjänst.
Rom 11:14. Om på så sätt, jag gör mina egna landsmän [kött, människor] avundsjuka och räddar några av dem.
Rom 11:15. För om deras förkastelse är värdens försoning, vad är deras upptagande [erkännande, antagande] om inte liv från [för] de döda.
 
Här kan vi läsa om hur Hedningarna ska bli frälsta för att sedan Judarna ska komma till tro. Vi ser också hur fantastiskt allt blir när Judarna vänder sig till Jesus och tar emot honom. Det blir som liv från de döda.
 
Och vi kan läsa om hur vi som Hedningar får bli inympade i samma träd som Judarna. Vi får bli delaktiga i samma Gud. Och det var Guds mening att det skulle bli så.
 
Rom 11:17. Men om för att grenarna bryts av och du som hör till ett vilt olivträd därför blir inympad bland dem och delaktig med roten, och du finns i olivträdets fyllighet [save, fetma].
Rom 11:18. Skryt aldrig att du är en gren, och beröm dig, du bär inte roten, utan den är din rot.
Rom 11:19. Sannerligen [Alltså] kommer du att säga: Grenarna bryts av för att jag må inympas.
Rom 11:20. Nå väl, de bryts av på grund av otro, men du tillhör tron, du har satts dit, var inte högmodig utan visa vördnad [respekt, fruktan].
Rom 11:21. För om Gud inte skonar de naturliga grenarna vill han inte heller skona din.
Rom 11:22. Överväg [se, erfar] alltså Guds godhet och stränghet, den är ju sträng mot den som faller, men god [mild] mot dig, om du fortsätter att visa godhet, annars kommer du också att huggas av.
Rom 11:23. Och om de inte fortsätter med otro kommer de att inympas med kraft [mäktigt], för han är Gud som åter inympar dem.
 
Och i det här senare inslaget kan vi också läsa hur Gud på nytt kommer att inympa de Judiska grenarna i trädet.
 
Alltså Gud kommer att gå ut till hedningarna och frälsa dem och när han gjort det kommer han tillbaka till Israel för att också frälsa dem.
 
Och här befinner vi oss idag vid tiden när alla Hedningar har nåtts av Evangelium och Judarna håller på att samla sig för att nu snart det sista steget där alla Judar ska bli frälsta ska gå i uppfyllelse.
 
Karl Håkan