Guds frälsningsplan 207,
Babels Torn och vår tid
| <Alt:> Och hela den fasta grunden var förenad och avskavd och budskapen var samma.
1 mos 11:2 <Trad:> Och det hände att de flyttade på sig från det som varit och de kom till en slätt i landet Sinear där de bosatte sig.
| <Alt:> Och det blev så att de flyttade på sig från urtiden och de fann en dal i landet Sinear [den uppenbara upprepningen] och de slog sig ner där.
1 mos 11:3 <Trad:> Och människorna sade till sina vänner: Kom låt oss göra tegel, till byggnader, och låt oss bränna så att det blir bränt, och teglet var för dem till sten, och leran blev för dem till murbruk.
| <Alt:> Och människorna sade: Tomhetens onda Gud gjordes till rökelse, till barn, som vi låter bränna till Seraf [hon brinner] och må det vara till rökelsen, så att jag blir gammal [står upp], men smutsen var för dem till problem.
1 mos 11:4 <Trad:> Och de sade: Kom låt oss bygga åt oss en stad och ett torn vars spets är i himlen, och låt oss göra en plats åt oss så att vi inte skingras över hela jordens yta.
| <Alt:> Och de sade: Det tomma som hon lät sätta upp åt oss, en stad, har upphört, och från förbannelsen når dess gift in i himlen. Låt oss göra namnet [statusen] permanent, så att vi inte slås i bitar ut över ytan på den fasta grunden.
1 mos 11:5 Och Jesus [Jashve] steg ner för att se staden och tornet [det stora], som människornas [Adams] barn hade byggt.
1 mos 11:6 <Trad:> Och Jesus [Jashve] sade: Se de är ett folk och de har ett språk och detta ger dem styrka till deras verk och nu är inget omöjligt för dem, allt ont som de planerar kan de göra.
1 mos 11:7 <Trad:> Kom vi må förstöra och vi må förvirra [blanda] deras språk så att de inte förstår språket en annan människa talar.
| <Alt:> Vi må krossa det tomma och vi må översvämma dem, deras ödelagda ande, där deras ledare inte tar hänsyn och säger, jag är domare.
1 mos 11:8 <Trad:> Och Jesus [Jashve] spred ut dem därifrån över hela jordens yta och de slutade att bygga på staden.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] älskade [accepterade] dem som en följd av den fasta grundens offer, och de upphörde [vilade] och kom att tillhöra stadens döttrar.
1 mos 11:9 <Trad:> På grund av det här fick den namnet Babel [i förvirring, genom blandning], för där förvirrade [blandade] Jesus [Jashve] alla jordens språk och från det stället spred han ut dem över hela jordens yta.
| <Alt:> På grund av detta så kallades det Babel [mat, i överflöd], för Jesu [Jashves] namn översvämmade hela den fasta grundens ande, och på grund av Jesus [Jashves] spreds den ut, hela den fasta grundens offer gestalt [karaktär].
Upp 18:2 Och han ropar kraftfullt med väldig röst och säger: "Faller, faller gör det stora Babylon, som är demonernas [avgudarnas] boplats, och en håla för envar ondskefull [oren] ande, och håla för envar ondskefull [oren] och avskydd fågel.
Upp 18:3 För av hennes horandes [avgudadyrkans] vredes vin, drack alla folk, och jordens konungar horar [dyrkar avgudar] med henne och handelsmännen på jorden blir rika [lever i välstånd] av kraften i hennes vällevnad [finhet, lyx].
Upp 18:4 Och jag hör en annan röst [ljud] från himlen som säger: Gå ut från henne mitt folk, så att ni inte har delaktighet i hennes synder, och så att ni inte får av hennes plåga [förbannelse].
Upp 18:6 Besvara henne lika och gengälda henne dubbelt, till er del, efter hennes gärningar. Häll i dubbelt åt henne i den bägare i vilken man fyller.
Upp 18:7 Så mycket som hon förhärligar sig och lever i överflöd, så mycket skall ni gengälda henne med plåga och sorg, för i sitt hjärta säger hon, jag sitter som en drottning och jag är inte änka och jag skall absolut inte känna någon sorg.
Upp 18:8 Därför på en dag skall plågan komma, död och sorg och hungersnöd och i eld skall hon brännas upp, för mäktig är Jesus [Herren], den Gud som dömer henne.
Upp 18:9 Och jordens konungar, som horar [dyrkar avgudar] och lever i lyx [överflöd] med henne, skall klaga och skall jämra sig över henne, när de ser röken från hennes bränning.
Upp 18:10 De har stannat på avstånd av rädsla för hennes pina [möda] och säger: Ack och ve, den stora och mäktiga staden Babylon, för på en timme [en tid, plötsligt] kommer din dom.
Upp 18:11 Och jordens [markens, landets] handelsmän klagar [jämrar sig] och sörjer över henne, därför att ingen längre köper deras bördor [laster, skeppslaster].
Upp 18:12 Last av guld och av silver och av värdefull sten och av pärlor och av fint linne och av purpur och av silke och av scharlakansrött och av allt slags välluktande trä och alla slags saker [arbeten] i elfenben och saker [arbeten] av värdefullt trä och av koppar och av järn och av marmor
Upp 18:13 och kanel och rökelser och balsam [välluktande olja, smörjelse] och rökelse [rökelseharts] och vin och olivolja och fint mjöl och vete och djur [boskap, kor, ägodelar] och får och hästar och vagnar och kroppar [slavar] och människoliv [människosjälar].
Upp 18:14 Och begärets skörd av din själ [liv] försvinner, från dig och allt det överdådiga och strålande, försvinner från dig, och inte på något vis kan du längre finna dem.
Upp 18:15 Handelsmännen, som handlar med dessa saker, och som gör sig rika [skaffar sig välstånd] från henne, skall ställa sig långt bort från henne av rädsla för hennes möda [plåga], klagande och sörjande.
Upp 18:16 och säger: Ack och ve, den väldiga staden, som är insvept i fint linne och purpur och scharlakan, och täckt [förgylld] med guld och med värdefull sten och pärlor.
Upp 18:17 För på en timme [en kort tid] ödeläggs så stor rikedom [väldigt välstånd], och varje styrman [ledare] och folket på alla skeppen och sjömän och alla som arbetar [arbetade] på havet, ställer sig på avstånd.
Upp 18:18 Och de ropar, när de iakttar hennes eldprovs rök, och säger: Vem är lik den stora staden.
Upp 18:19 Och de kastar smuts [jord] på de ansvariga [överhuvudena] och ropar, klagande och sörjande, och förklarar: " Ack och ve, den väldiga staden, genom den blir alla rika [får alla välstånd] som har skepp på havet, för hennes värdefulla saker, för på en timme [kort tid] förkastas [ödeläggs] hon.
Upp 18:20 Gläds över henne, Guds boning [himmel] och de heliga apostlarna och profeterna, för Gud dömer er dom över henne.
Upp 18:21 Och en stark ängel [budbärare] lyfter [avlägsnar] en sten som en väldig kvarnsten och kastar den i havet och förklarar: På detta sätt, skall Babylon, den väldiga staden, snabbt [våldsamt] kastas och aldrig mer finnas.
Upp 18:22 Och ljud från harposångare och musiker och flöjt spelare och trumpetare kommer aldrig mera att höras i dig, och någon artist [hantverkare, byggare, grundare] av någon profession kommer aldrig mer att finnas i dig, och ljudet av en kvarn kommer aldrig mer att höras i dig.
Upp 18:23 Och en lampas ljus skiner aldrig mer i dig, och en brudgums och en bruds röst hörs aldrig mer i dig, för dina handelsmän [affärsmän] är jordens stormän, för med ditt gift [bruk av medicin, trollkonst, (grekiska: farmakeia)] lurades alla folken.
Upp 18:24 Och i henne finns profeters och heligas blod och alla de stympades [slaktades] på jorden.
Upp 19:1. Och sedan hör jag ljud av en väldigt stor folkskara i himlen, som säger: Halleluja, frälsningen och äran och lovprisningen och makten tillhör Jesus [Herren] vår Gud.
Upp 19:2. För sanna och rättfärdiga är hans domar, för han dömer den stora skökan som fördärvar jorden med sin otukt [avgudadyrkan] och han ger igen för sina tjänares blod från hennes hand.
Upp 19:3. Och åter sade de: Halleluja. Och hennes rök stiger upp i evigheters evigheter.
Upp 19:4. Och de 24 äldste och de 4 väsendena faller ner och tillber [böjer sig inför, älskar] Gud, som sitter på tronen och säger Amen [det är sant] Halleluja [Prisad vare Jesus [Herren]].
Upp 19:5. Och en röst går ut från tronen som säger: Prisa vår Gud alla hans tjänare och de som ivrar för [fruktar] honom, de små och de stora.
Upp 19:6. Och jag hör som ljudet av en stor folkskara och som ljudet av mycket [många] vatten och som ljudet av en mäktig Åska, som säger: Halleluja, Jesus [Herren] Gud den allsmäktige regerar.
Upp 19:7. Jubla och lovprisa och ge ära till honom, för lammets bröllop kommer och hans brud [kvinna] gör sig i ordning.
Upp 19:8. Och hon får klä sig i fint linne, rent och skinande, för det finna linnet är de frikännande domarna för de heliga.
Upp 19:9. Och han säger till mig: Skriv, välsignade är de som är kallade till lammets bröllops middag. Och han säger till mig: Dessa ord är Guds sanna ord.
Ps 2:2. Jordens konungar reser sig och furstarna rådslår tillsammans, på grund av [mot] Jesus [Jashve] och på grund av [mot] Messias [en smord].
Ps 2:3. Låt oss slita av deras band och låt oss kasta av oss deras rep.
Ps 2:4. Min Herre sitter i himmelen, han skrattar, han förlöjligar dem.
Ps 2:5. Då talar han till dem i ilska och i sin vrede skakar han om [ansätter han] dem.
Ps 2:6. För jag har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.
Ps 2:7. Jag förkunnar Guds beslut, Jesus [Jashve], säger han, är min son, den jag födde dig den dagen.
Ps 2:8. Begär från mig, och jag ger dig hedningarna [folken] som din arvedel [besittning] och din egendom intill jordens ändar.
Ps 2:9. Du slår sönder dem med järn stav, som formade saker krossar du dem.
Ps 2:10. Och nu konungar, i hans förstånd hans fostran [tuktan], led jorden.
Ps 2:11. Tjäna Jesus [Jashve] så att man ser det [i vördnad, i rädsla] och gläd er så att ni skakar [skälver, genomilas].
Ps 2:12. Beväpna dig med [Brinn för] renhet [sonen, arvtagaren, den älskade], vänd om från vrede [så att han inte är rasande], så att ni [och] inte går förlorade, för han brinner nästan som vore det med raseri, lycklig du som helt förtröstar på [har sin tillflykt till, hoppas på] honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar