180330

Långfredagens Evangelium

Idag är det Långfredag och då tittar vi följaktligen på Evangeliet för den dagen, och vi tar som i går och läser från Matteus-evangeliet.

Och även denna gång är det alltså ur min egen översättning.

Mat 27:1. Och tidigt på morgonen blir det klart och alla, översteprästerna och folkets äldste, tar beslut att döda Jesus.

Mat 27:2. Och de binder honom då och för bort honom och överlämnar honom till landshövding Pontius [överbyggnad] Pilatus [när pressad, fast].

Mat 27:3. Då Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad], han som överlämnar [bedrar] honom, ser att han döms ångrar han sig, han går därför tillbaka med de 30 silverpengarna [sikel eller drakmer => 30 - 120 dagslöner, 1 sikel = 4 drakmer, 1 drakmer = 1 dagslön] till översteprästerna och de äldste.

Mat 27:4. Och han säger: Jag är en syndare i det jag överlämnat [bedragit] oskyldigt blod. Men de säger då: Vad berör det oss, du kommer att själv stå till svars för [visa fram] det.

Mat 27:5. Och han kastar då pengarna i Templet lämnar platsen och går sedan bort och hänger sig.

Mat 27:6. Men när översteprästerna tar emot pengarna, säger de: Det är inte tillåtet att kasta dem till tempelgåva, till heder, de är blodspengar.

Mat 27:7. Och rådet fattar beslut och köper för dem krukmakarens åker till begravning av främlingar.

Mat 27:8. Därför kallas åkern blodsåkern än idag.

Mat 27:9. Därmed fullföljs det profeten Jeremia [Jashve upphöjer, Jashves listige, Jashves kloke; förbannelse av Jashve] säger: Och jag mottar de 30 silverpengarna, priset på han som har värderats, när de värderar från Israels [Guds rätte, Guds rättfärdige, Guds upprättade, regerar som Gud] söner. (Jer 32:6 - 25, Sak 11:12 - 14)

Mat 27:10. Och de ger dem för krukmarkaråkern som min Jesus [herre, Jashve] befaller.

Mat 27:11. Och Jesus står där framför landshövdingen och landshövdingen frågar honom: Är du judarnas kung. Och Jesus svarar honom: Det är du som utnämner [säger] det.

Mat 27:12. Men på anklagandet av honom från översteprästerna och de äldste, svarar han däremot inte.

Mat 27:13. Då frågar Pilatus [när pressad, fast] honom: Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig.

Mat 27:14. Men han svarar honom likväl inte, inte heller på det som sägs, varför landshövdingen förundrar sig mycket.

Mat 27:15. Men under högtiden hade landshövdingen haft för vana att frige en fånge till folket, den de önskade.

Mat 27:16. Och de hade då en välkänd fånge som hette Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].

Mat 27:17. När de nu var samlade frågade Pilatus dem: Vem vill ni att jag släpper fri till er, Barabbas eller Jesus den som kallas Messias [Kristus, Den Smorde].

Mat 27:18. Han viste att det var på grund av avund de överlämnat honom.

Mat 27:19. Och när han satt på domarsätet, sänder hans hustru till honom: Den här mycket rättfärdige är inte för dig, för jag lider idag efter en dröm om honom.

Mat 27:20. Men översteprästerna och de äldste övertygar nu hopen så att de önskar Barabbas och att de vill tillintetgöra Jesus.

Mat 27:21. Och landshövdingen tar sedan till orda och säger till dem: Vem vill ni, av de två, att jag skall släppa fri till er. Och de säger Barabbas.

Mat 27:22. Pilatus säger till dem: Vad skall jag då göra med Jesus han som kallas Messias [Kristus, Den Smorde]. Alla säger till honom: Han skall korsfästas.

Mat 27:23. Och landshövdingen säger: Men vad ont gör han då. Men de skriker då väldigt: Han skall korsfästas.

Mat 27:24. Och när Pilatus nu ser att inget hjälper, men att det däremot blir tumult, tar han vatten och tvättar sedan sina händer framför folkmassan, och han säger: Jag är oskyldig till denne rättfärdiges blod, ni kommer att få stå till svars [bli synade] för det.

Mat 27:25. Och hela folket säger: Hans blod skall komma [är] på oss och på våra barn.

Mat 27:26. Då befriar han Barabbas och Jesus överlämnar han till att piskas, och sedan ska han korsfästas.

Mat 27:27. Då tar landshövdingens soldater Jesus till pretoriet [domsalen] och där samlar de militär avdelningen, runt honom.

Mat 27:28. Och de klär av honom och sätter sedan på honom en scharlakansröd mantel [kappa]

Mat 27:29. Och de flätar en krona av törne de sätter den sedan på hans huvud, och en stång på höger sida och de faller på knä framför honom och de säger: Jubla [fröjda dig] Judarnas Kung.

Mat 27:30. Och de spottar på honom och tar därefter stången, och de slog honom i huvudet.

Mat 27:31. Och efter att de hånat [förlöjligat] honom, klär de av honom kappan och klär på honom hans egna kläder och de för bort honom till att korsfästas.

Mat 27:32. Och när de går i väg finner de en person från Kyrene med namnet Simon [höra, tala, förklara, proklamera], honom tvingar de då att bära hans kors.

Mat 27:33. Och när man då kommer till platsen, den som heter Golgata [skalle, huvud, vinpressens inlösning, presskarets avslöjande], som betyder [är som att säga] huvudskallens plats.

Mat 27:34. Ger de honom surt vin blandat med galla [gift] men då han smakat ville han inte dricka.

Mat 27:35. Och när de korsfäst honom delar de sedan hans kläder och de kastar lott, för det skall uppfyllas som har sagts av profeten "de delar mina kläder mellan sig, och de kastar lott om min mantel [klädnad]".

Mat 27:36. Och de sitter [vistas] där och de vaktade honom.

Mat 27:37. Och ovanför hans huvud sätter de upp anklagelsen mot honom, det som har skrivits är: Han är Jesus, Judarnas kung.

Mat 27:38. Vid det tillfället blir också två banditer korsfästa intill honom, en till höger och en till vänster.

Mat 27:39. Och de som passerar kränker [förtalar] honom och de skakar sina huvud.

Mat 27:40. Och de säger: Han som ödelägger templet och på 3 dagar bygger upp det, rädda dig, du är ju Guds son, kom nu ner från korset.

Mat 27:41. Och på samma sätt hånar också översteprästerna tillsammans med de skriftlärde och de äldste, de sa:

Mat 27:42. Andra räddar han, sig själv är han inte mäktig att rädda. Han är ju Israels kung, kom nu ner från korset och vi kommer att tro på honom.

Mat 27:43. Han har litat på Gud, han skall därför befria honom nu, om han själv vill, han säger ju att jag är Guds son.

Mat 27:44. Och det var också så, att de banditer som korsfästs med honom de grälade på [förebrådde] honom.

Mat 27:45. Och från 6:e timmen (kl 12) blir det mörker på hela jorden [i hela landet] till 9:e timmen (kl 15).

Mat 27:46. Och vid den 9:e timmen ropar Jesus med väldig röst: Eli [Elia, min Gud, Den högste Guden] Eli lema sabaktani, det är: Min Gud, Min Gud, varför överger du mig.

Mat 27:47. Och några som stod där och hörde, sade att han kallar på Elia.

Mat 27:48. Och strax löper då en av dem och tar en svamp och fyller med surt vin och sätter på en stång, och han gav honom.

Mat 27:49. Och de övriga sade: Låt det vara, vi vill se om Elia kommer och räddar honom.

Mat 27:50. Men Jesus ropar åter med väldig röst, sedan ger han upp andan.

Mat 27:51. Och se, då rämnar förhänget i templet, i två delar uppifrån och ända ner, och jorden skakas och bergen [klipporna] bryts sönder.

Mat 27:52. Och gravarna öppnas och många kroppar från heliga som har insomnat blir då uppväckta.

Mat 27:53. Och de går ut från gravarna efter sitt uppvaknande, och går sedan in i den heliga staden och uppenbaras för många.

Mat 27:54. När officeren och de som är med honom och vaktar Jesus, ser jordbävningen [stormen] börja de också att känna en väldig rädsla [vördnad], och de säger: Ja, denne var verkligen Guds son.

Mat 27:55. Och också de många kvinnor ser, de som var där en bit ifrån, de som normalt följer Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land].

Mat 27:56. Bland dem är Maria [upprorisk, rebell, boskapssköterska] Magdalena [från Magdala] och Maria som är mor till Jakob [häl fångaren, ersättaren] och Joses [ökande, fortsättande] och hon som är moder till Sebedeus [gåvorna, min gåva] söner.

Mat 27:57. Och sent på eftermiddagen går en rik man från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, fördärvets dom] vid namn Josef [ökande, fortsättande] som också han är en lärjunge till Jesus

Mat 27:58. Han kommer då till Pilatus [när pressad, fast] och ber om Jesu kropp och Pilatus befaller att kroppen skall lämnas ut.

Mat 27:59. Och Josef tar kroppen och sveper in den i rent och fint linnetyg.

Mat 27:60. Han lägger den sedan i sin nya grav som han huggit i berget, och han rullar för en väldig sten som dörr och går sedan därifrån.

Mat 27:61. Men Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt framför graven.

Karl Håkan