Anden i Ändetiden 3,

Vind är Anden

Det här möter vi första gången i 1 Mos 1:2

1 Mos 1:2 <Trad:> Och jorden var totalt tom och mörker var över urhavet [avgrunden]. Men Guds ande var i rörelse över vattenytan.

| < Alt: > Och den fasta grunden var kaotisk och tom och död var över dess tomhet. Men Guds ande blåste på dem, vem som helst, rakt på. 

| <Exp:> Och jorden [den fasta grunden, marken, landet] var totalt tom [kaotisk och tom, tomheternas tomhet] och mörker [förstörelse, elände, död] var över närvaron [ansikte, yta] av dess tomhet [urhavet, avgrunden], men Guds ande [vind] blåste [rörde sig, svävade] på [över] vattnets [var och ens, vem som helst] ytan [närvaron, ansiktet].

Här kan vi läsa i den andra delen av versen att Guds Ande var i rörelse över vattenytan.

I den här översättningen som är min egen finns det tre översättningsvarianter. Trad är den traditionella, Alt är en alternativ och slutligen Exp är en Expanderad variant som visar på flera olika översättningsalternativ för orden.

I Exp ser man det här, att ande också kan översättas vind.

Guds Ande heter här på Hebreiska ”roasj elosjim” och roasj är ordet både för Vind och för Ande. Alltså är vind och Ande samma sak i Bibeln.

Vi möter det här också i 1 Mos 2:7

1 mos 2:7 <Trad:> Och Guds Jashve formade människan [Adam] av stoft från marken och han blåste in levande ande i hans näsa och så blev människan [Adam] en levande själ.

Här ser vi hur Gud blåser, alltså åter en form av vind och luft, och det är så Anden kommer in i Adam.

På Bibelns tid ansåg man att lufthavet ovan för oss där bodde Andarna.

Så när vi alltså möter vind och blåsa och luft i Bibeln så är det alltså Ande som berättelserna handlar om.

Karl Håkan