Anden i Ändetiden 113,
Summering 9
Noas Arks profetiska budskap
Vi kommer nu till nästa Bibelställe som
innehåller Andens roll i Ändetiden, och hur Gud använder Anden för att samla
Israel och styrka sin församling.
Det vi nu ska titta på är ett Bibelställe som
inte många förknippar med ändens tid. Men det är i själva verket en Profetia över Israels förskingring, men också återkomst, där vi alltså är nu i änden, och det vi talar
om är det profetiska budskapet som finns i berättelsen
om Noa.
Det finns ju de kristna som med näbbar och klor
bekämpar alla annan tolkning av berättelsen om Noa än den att det har ägt rum
för 5000 år sedan och att då var hela jorden översvämmad i nästa ett år och
alla nu levande djur räddades i Noas Ark.
För egen del är den fysiska delen inte den
viktiga utan det är det profetiska som är det viktiga. Vi kan se hur land
översvämmas. Land i Bibeln är
det profetiska yttrycket för Israels land och folk. Vi möter det redan i 1 mos 1 när Gud skapar
land. Det var då också en profetia på Israel som kom här i historien för 5000
år sedan.
Här, i berättelsen om Noa, låter Gud
land översvämmas och det är en
profetia på Israels förskingring och hur Israels land tas över av Hedningar. Det ägde rum år 70 och framåt och
det är alltså det som berättelsen handlar om. Och i våra dagar kommer de tillbaka och det ser vi här i 1 Mos 8 där land torkar i
olika steg och det är alltså en symbol för hur Israel i våra dagar kommit hem
och fått sitt land.
Vad det
gäller den fysiska tolkningen av Noas Ark som något, som ägde rum för 5000 år sedan, och där
hela jorden var översvämmad i nästa ett år, så ser jag klara problem.
1 Hur kunde alla djur ta sig till Arken. Hur bar sig till exempel kängururna i
Australien åt. Det går inte. Vi har också alla de djur som idag lever i
Sydamerika. De kunde inte heller komma till Arken. Det går alltså inte ihop.
2 Hur kunde det bli så mycket vatten så att det
täckte alla berg. T o m
Himalaya måsta ju då varit täckt och det är 8000 m högt. Det går inte heller
ihop.
3 Hade vi haft en total översvämning av hela Jorden i nästa ett år skulle det synas idag i form av ett lertäcke som man skulle funnit överallt när man grävt
sig ner i marken.
4 Hur kunde alla djuren varit i Arken på en gång
det finns ju flera
miljoner med arter och de
minsta kan vi knappt se. Hur kom de dit och var hade Noa dem.
5 Hur kunde man klara maten till så många djur. Det får helt enkelt inte plats mat, för ett
helt år och alla djur, i Arken, och var hade man färskvatten. Och Arbetet med att vattna och mocka för hela denna mängd
djur hade varit groteskt och de var ju bara 7 personer i Arken, och de hade
inte vår tids maskiner.
Summerar man allt det här ser man att Noas Ark
som en fysisk företeelse för 5000 år sedan är en fysisk omöjlighet. Men som profetisk berättelse är den oerhört intressant och visar oss saker, så att man häpnar över
exaktheten i profetian.
Och när man inser det här då är man glad för Bibeln som visste det som händer idag redan för flera
1000 år sedan, när de som skrev det här skrev det, fast de nog inte ens visste
riktigt varför de skrev det.
Anden i Ändetiden 60, Noas Arks profetiska
budskap
Berättelsen
om Noa är en profetisk berättelse och den
pekar på tiden för Judafolkets förskingring.
1 mos 7:20 <Trad:> 15 alnar [7,5 m] högt var vattnets väldighet och det
täckte bergen.
1 mos 7:21 <Trad:> Och allt
kött som rörde sig på marken dog, fåglarna och boskapsdjuren och
varelser och alla kryp, som rör sig på marken och alla människor.
Mark och Land
är Israels land och Vattnet är Hedningarna, andra folk.
I berättelsen om Noas Ark ser vi samma tänkt.
Men där är det vattnet som översvämmar landet. Alltså det Gud gjorde när han skapade land i 1 Mos 1 alltså
Israels land, går baklänges. Guds förbannelse drabbar
Israel och de fördrivs.
Anden i Ändetiden 61, Anden verkar
Vi möter Anden redan i 1 Mos 8:1. Där möter vi en vind som Gud sänder över
jorden. En vind är samma ord som Ande på
Hebreiska och det här bibelordet talar alltså om Anden. Det är alltså det som
inleder och vänder det hela så att Guds verk börjar.
1 mos 8:1 <Trad:> Och Gud kom
ihåg Noa och alla levande och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och Gud lät en vind gå fram över jorden och
det tog bort vattnet.
Det är alltså Ande som är
det som Gud
använder. Och vi ser det här liksom på andra
håll, att när Gud verkar då använder han Anden.
Anden i Ändetiden 62, Den Helige Andes
verkan blir påtaglig
När vi går vidare möter vi den Helige ande på två sätt och tidsmässigt i den här profetian är vi i början av 1900 talet.
Vi ser hur Noa öppnar fönstret och släpper in frisk luft i Arken och hur Noa släpper ut en fågel, båda symboler på Ande.
1 mos 8:5 Och det var dags för vattnet att gå bort och det sjönk undan
och fortsatte den 10:e månade, och i den 10:e månaden på 1:a dagen [på 11:e
dagen, på 10:e på 1:a] i månaden visade sig topparna på bergen.
1 mos 8:6 Och efter 40 dagar öppnade Noa arkens fönster, som han
gjort.
1 mos 8:7 Och han sände ut korpen och denne flög ut och var borta
tills vattnet hade torkat bort från marken.
Anden i Ändetiden 63, Anden samlar Israel
Den andra symbolen på Anden som vi
möter i de här två versarna 1 Mos 8:6 – 7 är Korpen. Det är
han som ropar ut sitt budskap till Israels folk att samla sig. (En fågel är i Bibeln en symbol på Ande.)
1 mos 8:6 Och efter 40 dagar öppnade Noa arkens fönster, som han gjort.
1 mos 8:7 Och han sände ut korpen och denne flög ut och var borta
tills vattnet hade torkat bort från marken.
Här kan det vara intressant att titta på den Alternativa översättningen som lyfter fram en del synvinklar
1 mos 8:7 | <Alt:>
Och han sände engagemanget och
den som verkligen skall bära ut, fördes ut och denne återställde för
evigt de vilka som helsts torra mark över till den fasta grunden.
Det är ett Engagemang som Anden sänder
ut bland Judarna.
Anden i Ändetiden 64, Genom fred flyttar
Israel hem
Gud ordnar
fred i landet och ger Israel möjlighet att flytta
hem. Duva är en symbol för fred och det ser vi att Noa sände ut efter
Korpen.
1 mos 8:8 <Trad:> Och han släppte ut från sig duvan för att se när vattnet skulle
torka från markens yta.
1 mos 8:9 <Trad:> Och duvan
fann inget ställe för vila, till att böja sin fot, och hon återvände till
honom, till arken, för det var vatten på hela markens yta och han räckte ut sin
hand och tog henne och han förde henna till sig i arken.
1 mos
8:10 <Trad:> Och han väntade ytterligare 7 dagar därefter och skickade
sedan åter duvan från arken.
1 mos
8:11 <Trad:> Och duvan kom
till honom på kvällen efter en tid och hade ett färskt oliv löv i näbben och Noa förstod då att vattnet hade torkat
på jorden.
1 mos
8:12 Och han väntade ytterligare 7 [komplett] dagar [säsonger, tider], och han
sände ut duvan [han Jona], och den
[han] återvände [retirerade] inte till honom mera.
Vi ser hur Gud sänder ut Duvan i omgångar. Gång på gång arbetar Gud för att skapa fred i det som
ska bli Israels land. Att skapa trygghet för Judarna så att de kan återvända.
Anden i Ändetiden 65, Gud både Jagar och
Fiskar hem Judarna
Det är intressant att notera att här i 1 Mos 8
talas om både
Korp och Duva, och vi kan där finne en parallell
till det som står i Jer 16 där det talas om att Gud både ska jaga hem Israels barn och fiska hem dem.
1 mos 8:6 Och efter 40 dagar öppnade Noa arkens fönster, som han gjort.
1 mos 8:7 Och han sände ut korpen och denne flög ut och var borta
tills vattnet hade torkat bort från marken.
1 mos 8:8 <Trad:> Och han släppte ut från sig duvan för att se när vattnet skulle
torka från markens yta.
Vi läster nu är också i Jer 16:14 - 18.
Anden i Ändetiden 66, Anden faller i Hela
Kristi Kyrka
Nästa stora
händelse som vi ser här i berättelsen om Noa
är när Noa
tar av taket på Arken. Nu faller Anden, och det totalt. Hela Kristi kyrka är
involverad, inte bara som när fönstret öppnades utan nu är det fullt blås genom
Arken, Symbolen på Kristi Kyrka. Och det var det som hände 1967 och framåt.
1 mos 8:13 Och på det 601:a året i 1:a
månaden, den 1:a, var det torrt [tomt, öde] från vatten [de vem som helst] på den fasta
grunden [i landet, på jorden, på marken] och
Noa tog bort taket [väderskyddet] på
arken [lådan], och såg
efter, och se markens [landets,
jordens, mänsklighetens, den kvinnliga människan] yta [ansikte] var torr
[tomt, öde].
Guds Vind, Ande kunde nu fritt blåsa genom Arken. Och det var det som vi fick uppleva 1967 och framåt när alla
samfund fick del av den Helige Ande.
Anden i Ändetiden 67, Israel får hela det
land som Gud har lovat
I samma vers som det stod om taket som togs bort
så Guds Ande kunde blåsa genom Arken, hittar vi också nästa händelse. Marken är torr. Vattnet har vikit undan. Nu är alltså hela marken, hela landet, i Israels ägo.
1 mos 8:13 Och på det 601:a året i 1:a månaden,
den 1:a, var det torrt [tomt, öde] från vatten [de vem som helst] på den fasta
grunden [i landet, på jorden, på marken] och
Noa tog bort taket [väderskyddet] på arken [lådan], och såg efter, och se
markens [landets,
jordens, mänsklighetens, den kvinnliga människan] yta [ansikte] var torr [tomt, öde].
Det var också det som vi upplevde 1967. Israel blev angripet av sina
fiender från 3 håll men Gud gav dem seger och inte bara seger, de kunde återta allt det land
som hörde till Israel.
Anden i Ändetiden 68, Tiden stämmer mellan
korpen och landet är torrt
Tiden mellan det Korpen släpptes ut och det ytan var torr är 50 dagar vilket
motsvarar 50 år, och det är tiden från Judarna fick börja återvända 1917 och att Israel hade hela landet
som Gud lovat 1967.
1 mos 8:5 <Trad:> Och det var dags för vattnet att gå bort och det
sjönk undan och fortsatte den 10:e månade, och i den 10:e månaden på 1:a
dagen [på 11:e dagen, på 10:e på 1:a] i månaden visade sig topparna på
bergen.
1 mos 8:6 <Trad:> Och efter 40 dagar öppnade Noa arkens
fönster, som han gjort.
1 mos 8:7 <Trad:> Och han sände ut korpen och denne flög ut
och var borta tills vattnet hade torkat bort från marken.
1 mos 8:13 Och på det 601:a året i 1:a
månaden, den 1:a, var det torrt [tomt,
öde] från vatten [de vem som helst] på den fasta
grunden [i landet, på jorden, på marken] och
Noa tog bort taket [väderskyddet] på arken [lådan], och såg efter, och se
markens [landets,
jordens, mänsklighetens, den kvinnliga människan] yta [ansikte] var torr [tomt, öde].
Karl
Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar