Sigillen 10,

Människan som väger och mäter tillvaron

Vi konstaterade alltså i förra avsnittet att det var människan som

proklamerade den svarta hästen och vi ser också att ryttaren har en våg. Och det visar just på det som började på 1500 talet med Upplysningstiden när människan ville förstå tillvaron. Människorna ville mäta och väga för att se hur det verkligen var.

Upp 6:5. Och när han öppnar det 3:e sigillet hör jag det tredje väsendet som säger: Kom och se. Och jag ser, och se en svart häst, och han som sitter på den har en våg i sin hand.

Upp 6:6. Och jag hör en röst i mitten av de 4 väsendena som säger: En dagsranson [mått] vete för en denar och 3 dagsransoner [mått] korn för en denar och var inte skyldig för [gör inte fel med] oljan och vinet.

Ut av detta kontrollbehov kommer brist, vi ser hur en dagslön bara räcker till en dagsranson vete, men vi har ju normalt behov av mera. Och olja och vin ska man inte ens tänka på för det är dyrt.

Den kontrollerade tillvaron som människan skapar blir en tillvaro av brist. En tillvaro där vi som enskilda är inskränkta. Instängda. Kontrollerade.

Och vi vet också hur man började ifrågasätta Gud. Man ville se allt och det man inte förstod fanns inte. Men utvecklingen gick framåt, och också det här var alltså ett led i Guds totala frälsning av människan.

Karl Håken