Frälsningen 18, Guds församling är som en stad

 

Frälsningen 18,

Guds församling är som en stad

 

När Bibeln ska tala om Guds församling, om de frälsta, om Jesu Brud, då talar den om en Stad med murar. Och staden kommer från Gud. Den är himmelsk.
 
För oss som lever idag kan det verka som en konstig liknelse. En stad som skulle vara en vacker och fantastisk kvinna. Men en av de viktiga sakerna i livet är trygghet och det har man i en stad. Den som var på landet löpte alltid risk att bli anfallen av vilddjur, av rövare, etc.
 
På samma sätt som staden skyddar de som bor i den så gör Jesus, han är vårt skydd och vår trygghet och vår Gud.
 
Upp 21:9. Och en av de 7 änglarna [budbärarna] som hade de 7 skålarna, som var fulla med de 7 sista plågorna, kommer till mig och säger: Kom hit, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.
Upp 21:10. Och han för mig i [genom] ande till ett högt och stort berg och visar mig den väldiga staden, det heliga Jerusalem, som kommer från himlen, från Gud.
 
Som protestant kan man här sjunga ”Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga” en psalm som skrevs av Martin Lutter och som talar just om samma sak.
 
1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vår sköld och värja.
Han hjälper oss ur nöd och sorg
och allt som vill oss snärja.
Nu mörkrets furste vred
han vill oss trampa ned.
Stor makt och mycken list
hans rustning är förvisst.
Likväl vi må ej frukta.
 
2.
Vår egen kraft är här för svag,
vi vore snart nedgjorda,
men för oss går till strid och slag
vår hjälte, Herrens smorda.
Du frågar vem han är.
Han namnet Kristus bär.
Vår Herre Sebaot,
vem kan stå honom mot?
Han fältet skall behålla.
 
3.
Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
så länge Gud ibland oss bor
alls intet oss förfärar.
Må världens furste då
förgrymmad mot oss stå.
Han skadar dock ej här,
ty dömd han redan är.
Ett ord kan honom fälla.
 
4.
Guds ord de måste låta stå,
det kan de ej fördärva.
Med oss skall Gud i striden gå,
hans Ande gör oss djärva.
Vi fritt och glatt till mods
ger ära, liv och gods.
Det allt de taga må,
stor vinst de icke får.
Guds rike vi behåller.
 
Här har vi också Psalmen på Tyska det språk som Martin Luther skrev den på.
 
Ein feste Burg ist unser Gott,
ein gute Wehr und Waffen.
Er hilft uns frei aus aller Not,
die uns jetzt hat betroffen.
Der alt böse Feind
mit Ernst er’s jetzt meint,
groß Macht und viel List
sein grausam Rüstung ist,
auf Erd ist nicht seinsgleichen.
 
Mit unsrer Macht ist nichts getan,
wir sind gar bald verloren;
es streit’ für uns der rechte Mann,
den Gott hat selbst erkoren.
Fragst du, wer der ist?
Er heißt Jesus Christ,
der Herr Zebaoth,
und ist kein andrer Gott,
das Feld muss er behalten.
Und wenn die Welt voll Teufel wär
und wollt uns gar verschlingen,
so fürchten wir uns nicht so sehr,
es soll uns doch gelingen.
Der Fürst dieser Welt,
wie sau’r er sich stellt,
tut er uns doch nicht;
das macht, er ist gericht’:
ein Wörtlein kann ihn fällen.
Das Wort sie sollen lassen stahn
und kein’ Dank^[29] dazu haben;
er ist bei uns wohl auf dem Plan^[30]
mit seinem Geist und Gaben.
Nehmen sie den Leib,^[31]
Gut, Ehr, Kind und Weib:
lass fahren dahin,
sie haben’s kein’ Gewinn,
das Reich muss uns doch bleiben.
 
Det är i Jesus vi har vår trygghet.  Som Jesu brud är vi inneslutna i hans stad, i hans borg, och ondskan har ingen makt med oss för där inne råder Jesus.
 
Karl Håkan