1 Guds Generalplan, Bibelns första kapitel

Vad är den stora meningen med det som händer. Vad är Guds Generalplan med allt? Redan i Bibelns första kapitel, i 1 Mos 1 har Gud lagt in den stora ritningen på sitt verk. Frälsningen av människorna. Nu befinner vi oss på slutet av det kapitlet, vi har kommit till skiftet mellan den 6:e och den 7:e dagen, när Guds Sabbat skall inledas, det som i Uppenbarelseboken kallas för 1000 årsriket.

Det här bibelstället som vållat så mycket stridigheter kring kristenheten idag. Där tro ställs mot vetenskap. Där vissa kristna fördömer andra kristna för att de inte klarar av att läsa in den fysiska skapelsen av tillvaron i det här kapitlet. Och där andra i konsekvens till det hoppar över den här delen av bibeln, och inte förstår varför det här kapitlet finns i bibeln överhuvudtaget. Det verkar ju så gammaldags, i vår tid.

I det här bibelstället har Gud lagt in sin Generalplan. Ja han har t o m visat att han finns, för det han skrivit har blivit så, och här har han alltså lagt ut den stora ritningen i hur han skall frälsa mänskligheten. Skapa människan till sin avbild.

Och tänk, Gud är så logiskt det här är det allra första han har skrivit i sin Bibel, och de andra profetiorna, de visar delar av den här stora generalplanen, och de tar upp olika aspekter av detaljer i den.

Låt oss nu lyfta oss över detta meningslösa käbbel som en del ägnar sig åt, som ser det här enbart som den fysiska skapelsen, dessa som talar om Kreationism och intelligent design etc., och som vill tvinga alla andra att tro på deras sätt, annars är man inte Kristen. Men tack och lov att det är Jesu försoning som gör oss till Kristna och inte hur vi läser och tolkar enstaka ord och sammanhang i Bibeln.

Låt oss i stället våga lyfta på förlåten och se den andliga skapelsen som Gud lagt in här. Den skapelse som pågår mitt ibland oss nu. När man ser det då är det här inget bibelställe som man skäms för och som går på tvärs med dagens vetenskap, utan är istället något som bejakar det vi ser runt omkring oss och som visar att Gud är den allsmäktige, den som visste allt redan från början. Ja den Gud vi tror på han finns verkligen och bryr sig verkligen om oss människorna.

Här är allt indelat i 1000 år cykler, 1 dag är som 1000 år som det står i Ps 90:4 och i 2 Pet 3:8. Så allt började för 6000 år sedan. Då när de stora civilisationerna just hade börjat etablera sig. Då när de första skrivteckning började dyka upp, man kunde förmedla kunskap mellan generationerna, etc.

Läser vi i 1 Mos 1:2 ser vi hur allting började från ett Tomt andligt Kaos.

1 Mos 1:2 <Trad:> Och jorden var totalt tom och mörker var över urhavet [avgrunden]. Men Guds ande var i rörelse över vattenytan.

| < Alt: > Och den fasta grunden var kaotisk och tom och död var över dess tomhet. Men Guds ande blåste på dem, vem som helst, rakt på. 

(Här finns två olika översättningar, den ena <Trad> är den traditionella, medan den andra <Alt:> är en alternativ översättning där vi utnyttjat Hebreiskans möjligheter att läsa in alternativa översättningar av orden.)

Redan från början fanns den fysiska skapelsen, men den var andligt tom, tillvaron för människan var kaotisk, det som dominerade var död, och här känner vi igen de samhällen som fanns innan Guds frälsning började breda ut sig. Vi har vikingasamhället i norr. Det som fanns innan missionärerna kom hit, där död och skräck härskade. Vi har stamsamhällena i Afrika, där andligt kaos och ondska rådde när missionärerna kom dit etc. Och så var det över hela jorden när Gud började sin andliga skapelse för 6000 år sedan. Allt var Andlig kaos och tomhet och det var döden som härskade hos människorna.

Men vi ser i fortsättningen på den andra versen hur det är Guds ande som verkar. Guds vind blåser över vattnet, över människan, ja på människan. Gud vill omvända mänskligheten och han har inlett sitt arbete.

Men inne vi fortsätter skall vi också titta på Bibelns första vers. I 1 Mos 1:1 kan vi se två innehåll, där står:

1 Mos 1:1 < Trad: > I början skapade Gud himmelen och jorden.

| < Alt: > Genom den förstfödde skapar Gud det väldiga namnet och den fasta grunden.

| < Alt2: > Genom förstlingen föder Gud det fantastiska tillståndet och marken.

Det första budskapet är att det var Gud som skapade allt och vi kan läsa det som att den Fysiska skapelsen nu är klar. Gud har redan här i början gjort den och hur han gjorde är egentligen ointressant, men att det var han som gjorde det, det ser vi här.

Vi kan också se den här första versen som rubriken på hela Bibeln. Och det är den alternativa tolkningen. Vad den säger är att det är genom Jesus, förstlingen, den förstfödde, genom hans namn som hela skapelsen, ja framförallt hela den andliga skapelsen, äger rum. Och allt som kommer här efter, ja hela Bibeln, är just en beskrivning av det här verket. Hur Gud skall se till att vi får detta väldiga namn, kommer in i detta fantastiska tillstånd. Och kan stå på Jesu fasta Grund, vara en del i hans mark, hans församling.

Givetvis kan man också översätta det med: Genom den förstfödde skapade Gud himmelen och jorden. En sanning som också gäller, både fysiskt men framförallt Andligt. Och för Gud är det andliga det viktiga. Gud är ande och vi skall leva i Ande, i Gud.

Mänga brukar prata om 1 Mos 3:15

1 mos 3:15 <Trad:> Och jag sätter fiendskap mellan dig och mellan kvinnan och mellan din avkomma och mellan hennes avkomma, han krossar huvudet på dig, och du skall krossa hälen på honom.

Det är den första profetian på Jesus, brukar man säga och det är en profetia på Jesus men inte den första. Som vi såg här ovan så är Jesus med redan i Bibelns första vers. Och när vi fortsätter här så kommer vi att hitta Bibelställe efter Bibelställe som pekar på Jesus. För han är det fundamentala, han är grunden i allt. Det är han som är den fasta Grunden och han är namnet framför alla andra namn, och det genom hela Guds skapelse och framförallt i Guds Andliga skapelse av människan till Guds avbild.

Innan vi lämnar den här första dagen skall vi titta också på vers 3 till 5, där Gud skapar ljuset.

1 Mos 1:3 <Trad:> Och Gud sade: Det skall bli ljus, och ljuset blev till.

| <Alt.> Och Gud deklarerade: Det skall komma liv [ljus, kunskap], och det kom liv [ljus, kunskap].

1 Mos 1:4 <Trad:> Och Gud såg att ljuset var gott och Gud skiljde mellan ljuset och mörkret.

| <Alt:> Och Gud såg att livet [ljuset, visdomen] var välsignat och Gud skiljde mellan livet [ljuset] och döden [mörkret].

1 Mos 1:5 <Trad:> Och Gud kallade ljuset för dag och mörkret kallade han natt, och den första dagen blev kväll och det blev morgon.

| <Alt:> Och Gud ropade till livet [ljuset, visdomen], var varm [dag], och till döden [mörkret] ropade han till omvändelse [natt], och den 1:a perioden blev vidgjord och var omhändertagen.

| <Alt 2:> Och Gud kallade visdomen [livet] för värme och mörkret [döden] för elände [snedvridet], och den 1:a perioden blev angenäm och var omhändertagen.

Det första Gud gjorde det var alltså att skapa ljuset, det andliga ljuset, kunskapen om Gud, Livet i Gud. Och det var något gott. Det var i Guds linje att ge människan detta goda. Vägen till liv, den väg som han visar oss.

Och vi kan se hur kampen mellan det Onda och det Goda går vidare. Hur det blir natt och hur det blir dag.

Karl Håkan