Guds Generalplan 4, Människan till Guds avbild

Nu har vi kommit till den 6:e dagen. Det är runt år 1000 till runt år 2000 och det är där vi är nu, nu är vi på slutet på den 6:e dagen och på väg in i den 7:e dagen

1 Mos 1:24 <Trad:> Och Gud sade: Djur skall komma fram på marken, djur som andas, efter sina arter, och boskapsdjur och landdjur [kräldjur] och det levande på marken, efter sina arter, och det blev så.

| <Alt:> Och Gud sade: Liv skall komma ut på den fasta grunden, levande ande till vars och ens del, i överflöd och myllrande och vi skall göra liv på den fasta grunden, till vars och ens del, och det blev så.

1 Mos 1:25 <Trad:> Och Gud gjorde markens djur efter sina arter och boskapsdjuren efter sina arter och landdjuren [kräldjuren] efter sina arter, och Gud såg att det var gott.

| <Alt:> Och Gud gjorde den fasta grundens liv på sitt eget sätt, och det som är i överflöd på sitt eget sätt, och det sprudlande livet på sitt eget sätt, och Gud uppenbarade sig och därför blev det bra. 

Det Gud nu gör det är att skapa djuren, livet på land, livet på den Fasta Grunden, livet bland Guds folk. Och det skall vara ett överflödande liv, och det skall vara av olika slag, till vars och ens del som det står.

Men det här livet som nu kommer fram det är inte den slutliga lösningen. Det kan vi se om vi går fram till 2 Mos 2:20:

1 mos 2:20 <Trad:> Och människan [Adam] namngav med namn alla boskapsdjur och alla himmelens fåglar och alla markens djur, men åt människan [Adam] fanns inte någon hjälp som motsvarar honom.

Djuren, det liv som kom före skapandet av människan det är inte det slutliga målet. Gud har fortfarande något kvar innan han har kommit fram till det han vill göra. Innan människan är på den nivå Gud vill ha henne.

Vi fortsätter i första kapitlet och läser:

1 Mos 1:26 <Trad:> Och Gud sade: Vi skall göra människan [Adam] till vår likhet som en av oss [som vårt blod], och de skall regera över havets fiskar och över himmelens fåglar och boskapsdjuren och över hela jorden och över alla krälande kräldjur [landdjur, smådjur] på jorden.

| <Alt:> Och Gud sade: Vi skall göra Adam [människan, den blodröde] som vår försoning genom vårt blod och de skall regera över det rytande och växande och i det väldiga namnets strålglans och i överflöd och på hela den fasta grunden och över allt sprudlande entusiastiskt liv på den fasta grunden.

Här ser vi nu vad som är Guds slutliga lösning. Det är en människa som helt tillhör Gud. Som är Guds likhet, som tillhör honom, är som hans blod, tillhör honom, som är försonad genom hans blod. Det är Adam, som också betyder människan, en bild på Jesus och hans församling, som är målet med hela Guds andliga skapelse.

Och människan skall dominera allt. Vi ser att den skall härska över allt liv och det skall ske i det väldiga namnets strålglans. Alltså i Jesu Namn.

1 Mos 1:27 <Trad:> Och Gud skapade människan [Adam] i sin likhet, i överensstämmelse med Gud skapade han honom, till man [hankön] och kvinna [honkön] skapade han dem.

| <Alt:> Och Gud skapade Adam [människan, den blodröde] i överensstämmelse med sig själv, genom Guds like [likhet, avbild] skapade han honom, till sanning och den vi skall genomborra [och förbannelse] skapade han dem.

Den människa som Gud skapar det är en som liknar Gud, som är som han vill ha människan. Och det är man och kvinna. På samma sätt som vi skrev tidigare, att Guds skapelse består av Jesus och hans församling. Jesus som kom med livet, kunskapen, sanningen, och frälsningen, och Församlingen som är Guds redskap att föra ut hans sanning till människor som inte ser Jesus, lever i hans ljus.

Och här har vi den första profetian på Jesu lidande. Som det står i vers 27, den vi skall genomborra. Det är genom Jesus och hans lidande, och genom hans blod (vers 26), som människan skapas. Redan i det första kapitlet i Bibeln får vi alltså läsa denna sanning.

1 Mos 1:28 <Trad:> Och Gud välsignade dem och sade till dem: Var fruktsamma och bli många och uppfyll landet [jorden] och underkuva och regera över fiskarna i havet och över fåglarna i himmelen och över alla kräldjur på marken. 

| <Alt:> Och Gud välsignade dem och Gud sade till dem: Lär känna [var fruktsamma] och överflöda [bli många] och fullfölj den fasta grunden och som rena skall ni vara ödmjuka [stiga ner] i perioder av tillväxt och i det väldiga namnets strålglans i det myllrande livet på den fasta grunden [jorden].

Här har vi åter missionsbefallningen. ”Var fruktsamma, bli många, uppfyll jorden”. Och Jesus och hans evangelium, det skall vara överordnat allt annat, både i havet, alltså hedningarna, de icke judiska folken, och bland fåglarna, andevärlden, och på marken, de judiska folken och också församlingen.

Vi behöver allts inte skämmas för evangelium som Kristna, för det är den kraft som skall frälsa värden. Och det är det som är grunden för ett liv för människorna på jorden som fungerar.

1 Mos 1:29 <Trad:> Och Gud sade: Se jag har gett er alla växter [allt gräs] med säd [frö] att så, som är på hela markens yta och alla träd med frukt med frö för att så, är till föda för er.

| <Alt:> Och Gud sade: Se jag ger er all kraftfull avkomma som växer, till välsignelse för hela den fasta grundens uppenbarelse, och alla stadgar som i sig bär stabil frukt skall ni ta in.

Vi får här se tillbaka på växtriket, det som vi sa stod för lagen, och vi ser att det vi i evangeliets namn skall ha där, det är en lag, en undervisning, som ger frukt, en frukt som leder till nytt liv och nya skördar. Och det är viktigt att vi hela tiden i varje generation sår in budskapet.

1 Mos 1:30 <Trad:> Och för alla markens djur och för alla himmelens fåglar och för alla kräldjur på marken, som i sig har en levande själ, är allt grönt gräs [växter] till föda, och det blev så.

| <Alt:> Och för hela den fasta grundens liv och för hela det väldiga namnets strålglans och för allt som rör sig på den fasta grunden, välsignat i sin levande ande, är allt det spirande friska till att ta in, och det blev så.

Det här kommer att ge liv åt hela samhället, även de som inte kommit på den nivå som Gud vill, kommer att få del av livet genom det system av lagar och den undervisning som genomsyrar samhället när Guds evangelium får vara i centrum.

1 Mos 1:31 | <Trad:> Och Gud såg på allt han hade gjort, och se det var mycket gott, och den 6:e dagen blev kväll och det blev morgon.

| <Alt:> Och Gud visade allt han hade gjort och se det var enormt bra, och den 6:e perioden blev vidgjord [angenäm] och var omhändertagen.

Och därmed är Guds skapelse färdig. Och vi kan runt omkring oss idag se hur Gud håller på att lägga sista stenarna vid sitt verk. När det är klart kommer vi att få den fantastiska värd som Gud har tänkt sig.

1 Mos 2:1 <Trad:> Och himmelen och jorden och hela dess skara var färdig.

| <Alt:> Och det väldiga namnet och den fasta grunden och hela dess mängd var fullkomlig [en helhet, färdigt].

1 Mos 2:2 <Trad:> Och Gud var färdig på den 7:e dagen med sitt verk, som han hade gjort och han vilade sig på den 7:e dagen från sitt arbete som han hade gjort.

1 Mos 2:3 <Trad:> Och Gud välsignade den 7:e dagen och han helgade den för på den vilade han får allt sitt verk, skapandet som han hade gjort.

Här har vi nu sabbaten, Guds vilodag, när Gud är färdig, det som vi i Uppenbarelseboken har som 1000 årsriket. Och det är för den här stora sanningen, som en profetisk förutsägelse, som vi firar den 7:e dagen. Har ledigt en dag i veckan. För det här är den största av alla Guds sanningar, Gud kommer att frälsa världen.

Och idag när vi står här på slutet av den här profetian som finns i 1 Mos 1 och som är så viktig för Gud, att det var det allra första som han lade in i Bibeln, då kan vi alltså se att Gud har följt sin Generalplan, sin Profetia och att han därmed finns och också kommer att lägga sista stenen till sitt verk och ge oss det Goda samhälle som Gud vill ge oss. Ett samhälle där Jesu Evangelium råder, där frid, fred, försoning, frihet har kommit till Människan.

Tänk vilken fantastisk Gud vi har.

Karl Håkan