Guds Generalplan 6, Jesu Evangelium

Jesus är trädgårdsmästaren i Guds Lustgård, i församlingen, det är han som ansar, det är han som planterar, det är han som ser till att Lustgården förblir en lustgård.

1 mos 2:15 <Trad:> Och Guds Jashve tog människan [Adam] och satte honom i Edens lustgård för att arbeta där och för att bevara den.

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son togs emot som Adam [människan, den blodröde] och sattes hos honom i församlingens hägn [inhägnad, trädgård] för att arbeta där och för att bevara den.

| <Alt2:> Och Jesus [Jashve] Guds son tog emot Adam [människan, den blodröde] och satte honom i församlingens område [inhägnad, trädgård] för att arbeta där och för att bevara den.

1 mos 2:16 <Trad:> Och Guds Jashve befallde människan [Adam], han sade till honom: Från födan på alla träd i trädgården skall du äta.

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son befallde Adam [människan, den blodröde] han sade till honom: Från allt jag gör fulländat [leder, tar emot] från alla stadgar i hägnet [trädgården], skall du ta till dig.

1 mos 2:17 <Trad:> Men av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta, för när du äter av det skall du döden dö.

| <Alt:> Men du skall inte [inte bara] ta till dig av den luriga stadgan, den med rätt och fel [att regera], för när du tar till dig av den kommer du att döden dö.

| <Alt2:> Men av de luriga träden [reglerna] som är vackra men giftiga skall du inte äta för när det blir din föda, kan du döden dö.

Hela Guds lustgård är till för oss och alla träden är bra, alla regler som finns i Jesu lustgård skall vi använda och ta till oss. Men det finns en sak som vi skall akta oss för och det är de luriga regler som kräver absolut lydnad och som används fel. Dessa regler som säger att i dem finns frälsningen, följer vi reglerna då blir vi goda annars onda. Det är fel.

Det är Jesus som ger frälsning. Inte regler, och de regler som han gav oss de skall ses i hans ande och ledning. Då ger de liv. Då får vi leva i Jesu lustgård, en lustgård där Jesus ständigt är närvarande och leder oss rätt.

1 mos 2:18 <Trad:> Och Guds Jashve sade: Det är inte bra att människan [Adam] är ensam, jag skall göra en hjälp som motsvarar honom.

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son sade: Det är inte bra att Adam [människan, den blodröde] är tillsammans med lögnarna, jag skall göra åt honom ett hägn som möter det behovet.

1 mos 2:19 <Trad:> Och Guds Jashve formade från marken alla markens djur och alla fåglar i himmelen, och han förde fram dem till människan [Adam] för granskning och allt som människan [Adam] kallade den levande varelsen det var dess namn.

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son lät det formas från mänskligheten [den kvinnliga människan], allt ondskans [hustruns] liv, och allt himmelskt mörker och han offrade Adam [människan, den blodröde], för till honom kallar han var och en till att godkänns, och all välsignelse, Adams [människans, den blodrödes] levande ande, vars auktoritet består, proklamerar han till var och en.

 | <Alt2:> Och Jesus [Jashve] Guds son formade från mänskligheten allt kraftfullt liv och allt det väldiga namnets strålglans och han för fram inför Adam [människan, den blodröde], det levandes liv, och det han proklamerar över var och en, det var dennes karaktär [position].

1 mos 2:20 <Trad:> Och människan [Adam] namngav med namn alla boskapsdjur och alla himmelens fåglar och alla markens djur, men åt människan [Adam] fanns inte någon hjälp som motsvarar honom.

| <Alt:> Och Adam [människan, den blodröde] proklamerade med position, alla de tysta och allt det väldiga namnets strålglans och allt det kraftfulla livet, men för Adam [människan, den blodröde] fanns inget stöd [skydd, inhägnad] som motsvarade honom.

Gud gör nu djuren. Levande varelser men som inte kommer från Jesu liv. När Gud för fram de här för att dömas genom Jesus, Adam sätter namn på dem, så är ingen av dem godkänd. Det behövdes något mer, för att komma upp i den nivån Gud ville ha.

1 mos 2:21 <Trad:> Och Guds Jashve lät en djup sömn falla över människan [Adam], och när han sov tog han ett revben och återställde med kött i stället.

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son föll i djup sömn, det är den offrade Adam [människan, den blodröde], och han skall bli gammal, och han accepterade att jag tar bort som ett resultat av att jag böjde ner honom, och han återställer med evangelium er grundval.

Jesus är lösningen. Det är genom att ha offrar sig, genom att han blir nerböjd och borttagen, som evangelium, det glada budskapet kommer fram.

1 mos 2:22 <Trad:> Och Guds Jashve byggde, av revbenet som han tagit från mannen [Adam], kvinnan [Eva] och kom med henne till mannen [Adam].

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds sons födelse, den man böjt, välsignelsen [sanningen] man vunnit på grund av Adam [människan, den blodröde], kom Eva [kvinnan] till del, och man kom med henne till Adam [mannen, den blodröde].

Jesu välsignelse kommer nu Eva, kvinnan, till del. En symbol för församlingen, för människan som lever i Jesus, i Jesu försoning.

1 mos 2:23 <Trad:> Och mannen [Adam] sade: Denna gång är det ben av mitt ben och kött av mitt kött. Hon skall kallas kvinna [Eva] ty från man är hon tagen.

| <Alt:> Och Adam [människan, den blodröde] sade: Denna gång är det kraft av min kraft och evangelium av mitt evangelium. Detta skall var och en proklamera, för från mig som är den verkliga existensen är denna lära.

Nu är det godkänt. Det är kraft i församlingen, kvinnan, när Jesus är med, och nu kommer evangeliet ut, och det är viktigt att det här kommer ut, för det är Gud själv som säger det här. Det är han som är den verkliga existensen, Han som är verkligheten omkring oss.

1 mos 2:24 <Trad:> Därför skall en man överge sin far och sin mor och fästa sig vid sin hustru och de skall vara en kropp.

| <Alt:> Därför skall en människa överge sitt mummel och sitt rytande och hålla sig till sin hustru [kvinna, eld] och de skall vara ett evangelium.

Jesus och församlingen är ett. Det är viktigt att församlingen, Guds folk är lyhört och lever i Jesus, i hans evangelium, i hans kraft, i hans nåd. Först då fungerar det som Gud har tänkt sig. Då har vi den människa som är Guds avbild. Som är Guds blod. Som vi läste om i 1 Mos 1:28.

Och i Guds församling är det varken mummel eller rytande utan det är Jesus som är kraften.

1 mos 2:25 <Trad:> Och mannen [Adam] och hans hustru var båda nakna [listiga] och skämdes inte inför varandra.

| <Alt:> Och både Adam [människan, den blodröde] och hans hustru [kvinna, eld] var visa [tillsammans] och stoppade inte varandra. 

Mellan Jesus och hans församling skall allt vara uppenbart, den fulla sanningen skall råda. Det är först då som livet i Jesus fungerar för människan, församlingen. Det är först då som Jesu kraft blir den del av oss, som Gud tänkt sig. Då blir församlingen vis, och det evangelium som skall komma ut i hela världen kommer ut.

Karl Håkan