Guds generalplan 2, Israel i Guds plan

Den här delen av Bibeln, 1 Mos 1 är i själva verket Guds generalplan för hur han skall frälsa mänskligheten. Det här kapitlet som vållat så mycket strid, där olika tolkningar av innehållet har framförts, och där de kristna i många sammanhang framstått som mörkermän. Där har Gud i själva verket lagt in sin Generalplan, hur han skall frälsa människan, göra henne till det han vill.

Som kristen är det alltså nu dags att lägga ner stridsyxan, var gäller den fysiska skapelsen och i stället titta på att här finns den Andliga skapelsen, och den stämmer, de detaljer som man inte förstår när man ser till den fysiska skapelsen, de är rätt och ligger på plats när man ser det som en andlig skapelse.

I det förra avsnittet tittade vi på de första versarna, hur allt började, och vi såg att allt började i Kaos och Tomhet, men hur Gud med sin ande kom med den andliga kunskapen, sitt ljus, och tände det för människan.

Om vi nu går vidare så ser vi resultatet av Guds ljus, kunskapen om Gud, vi ser att livet i Gud börjar förverkligas bland människorna.

Vi läser

1 Mos 1:6 <Trad:> Och Gud sade: Det skall bli ett himlavalv mitt genom vattnet, och det skall skilja mellan vatten och vatten.

| <Alt:> Och Gud proklamerade: Det skall bli ett skikt mitt genom dem, vilka som helst, och det må bli en delning mellan några och andra.

1 Mos 1:7 <Trad:> Och Gud gjorde himlavalvet och skiljde mellan vattnet som var under himlavalvet och vattnet som var över himlavalvet och det blev så.

| <Alt:> Och Gud gjorde skiktet som skiljer de någras vishet som var under skiktet från de någras vishet som var i helighet till [över] skiktet och det blev så.

Här ser vi hur Gud delar upp människorna, de som lever ett liv som han vill, lever i hans himmel tillsammans med honom, låter hans ljus verka i sig, och låter hans ande bli vägledande, de lyfter Gud från tillståndet av tomhet och meningslöshet, till ett tillstånd tillsammans med honom.

1 Mos 1:8 <Trad:> Och Gud kallade himlavalvet himmel, och den 2:a dagen blev kväll och det blev morgon.

| <Alt:> Och Gud ropade ut att skiktet är "det väldiga namnet" och den 2:a perioden blev vidgjord [angenäm] och var omhändertagen.

Och här ser vi att det som delar upp människorna, det är namnet, det väldiga namnet, alltså Jesus. Det är han som redan från början är med och gör skillnaden, och det är genom att ta emot hans liv, ljuset i honom som vi blir räddade.

Israel

Vi kommer sedan till den tredje dagen. Alltså tiden mellan 2000 f.kr och 1000 f.kr

1 Mos 1:9 <Trad:> Och Gud sade: Vattnet som är under himlen skall samla sig till en plats och det torra skall bli synligt, och det blev så.

| <Alt:> Och Gud sade: De vilka som helst som har något i stället för det väldiga namnet skall samla sig för Gud uppstår som en och man kommer att erfara att han renar [se det rena], och det blev så.

1 Mos 1:10 <Trad:> Och Gud kallade det torra för land och vattnets samling kallade han för hav, och Gud såg att det var gott.

| <Alt:> Och Gud kallar det rena för den fasta grunden och de, samlingen [hopen] av vem som helst, kallade han deras nuvarande verklighet, och Gud uppenbarade sig och därför blev det bra.

Här ser vi hur Gud skiljer ut en del som han gör till den Fasta Grunden. Det tillstånd av gungfly, avsaknad av fasthet, ja ett livsfarligt tillstånd som havet representerar, det får ge vika, för det fasta i Gud. Och det här gör Gud genom att skapa sitt folk, genom att Israels folk uppstår och får sitt land. Det kan vi konstatera nu när vi ser på det bakefter, det var det som hände. Här kallades Abraham runt år 2000 f. kr och Israels folk intog sitt land runt år 1500 till 1200 f. kr. Det var Guds fasta grund som han skapade här den andliga Grund som även vår kristna tro vilar på.

1 Mos 1:11 <Trad:> Och Gud sade: Det skall komma fram grönska som ger frön på marken, träd med frukt av sin art som har sitt frö i sig på marken, och det blev så.

| <Alt:> Och Gud sade: Det glittrande, som ger kraft, skall komma fram på den fasta grunden, fruktbärande stadgar som ger min väg [förgrening], till vem som helst av de våra, som därmed får styrka i sig, på den fasta grunden, och det blev så.

1 Mos 1:12 <Trad:> Och grönska kom fram på marken, gräs som fröade av sig, frö efter sin art, och träd som gav frukt, med sitt frö i sig efter sin art, och Gud såg att det var gott. 

| <Alt:> Och växandet spred sig på den fasta grunden, det glittrande som gav kraft [avkomma] till hans del, och stadga [råd] kom fram med hans krafts välsignade förgreningar [frukt], till hans delar, och Gud uppenbarade sig och därför blev det bra.

Som ett resultat av Israel så kom nu livet, det liv som beskrivs som grönska, träd, etc., alltså växtliv. Och som vi vet så är växter stationära. De kan inte flytta på sig. Och på samma sätt är det med lagen som var grunden för Israels tro på den här tiden. Den var fast.

Men vi ser att det här gav frukt, det växte, Guds väg kom fram, hans kraft och förgreningar. Och det här var Gud som gjorde, det var hans uppenbarelse.

1 Mos 1:13 <Trad:> Och den 3:e dagen blev kväll och det blev morgon.

| <Alt:> Och den 3:e perioden blev vidgjord [angenäm] och var omhändertagen.

Och så var den här delen av Guds andliga skapelse klar och Gud har tagit ytterligare ett steg mot att skapa den människa som är som han vill ha oss. Som är hans avbild.

Karl Håkan