Långfredagens
Evangelium enligt Lukas
190419
Luk 22:55. Och de
tänder sedan en eld mitt på gården och de sitter ner tillsammans, och Petrus
satt mitt bland dem.
Luk 22:56. Men då
ser en flicka [tjänarinna] att det sitter någon i ljusskenet och hon stirrar på
honom, och säger: Denne var med honom.
Luk 22:57. Men då
förnekar han honom och säger: Kvinna, jag känner honom inte.
Luk 22:58. Och efter
en kort tid, ser en annan person honom och säger: Också du är en av dem. Men
Petrus säger: En sådan människa är jag inte.
Luk 22:59. Och så
går det ungefär en timme, varefter en annan försäkrade och säger: I sanning
denne var verkligen med honom, för han är från Galileen.
Luk 22:60. Och
Petrus säger då: Den mannen känner jag inte som du påstår. Och strax medan han
talar, gol tuppen.
Luk 22:61. Och Jesus
ser då på Petrus, och då minns Petrus Jesu [Herrens, Jashves] ord när han säger
till honom, att innan tuppen gal kommer du 3 gånger att förneka mig.
Luk 22:62. Och
Petrus går då ut därifrån och gråter häftigt.
Luk 22:63. Och de
män som håller Jesus fånge, hånar honom och slår [piskar] honom
Luk 22:64. Och de
täcker över honom och slog honom i ansiktet och de frågar honom: Profetera nu,
vem det är som slår dig.
Luk 22:65. Också
många andra tar till orda och de förtalade honom.
Luk 22:66. Och när
dagen gryr samlas äldsterådet och folkets överstepräster och också de
skriftlärde. De för in honom till sin domstol [rådsförsamling] och de säger:
Luk 22:67. Om du är
Messias, så säg oss det. Men han svarar dem: Om jag säger det till er, så
skulle ni i alla fall inte tro.
Luk 22:68. Och även
om jag skulle säga det, så skulle ni absolut inte gensvara mig eller erkänna
det utåt [släppa ut det, förlåta]
Luk 22:69. Från
denna tid skall Människosonen [Adams son] sitta på Guds maktens högra sida.
Luk 22:70. Och då
säger de alla: Du är alltså Guds son. Och han svarar dem: Ni säger att jag är
[jag är=> Jashve (men i 1:a person på hebreiska, Guds namn som var en
hädelse att uttala)].
Luk 22:71 Och de
säger: Vad har vi mera för behov av vittnesbörd, ni hörde från hans mun.
Luk 23:1. Och hela
samlingen reser sig och går till Pilatus.
Luk 23:2. De börjar
där att anklaga och de säger: Vi finner att han förleder folket och han
förbjuder att ge Kejsaren skatt, han säger att han själv är Messias [Kristus,
Den Smorde], en kung [regent].
Luk 23:3. Och
Pilatus frågar honom därför: Är du den Judiske kungen. Men han svarar honom,
genom att säga: Det är du som utnämner [säger] det.
Luk 23:4. Och
Pilatus säger då till överste prästerna och folkmassan: Jag finner ingen skuld
hos denna människa.
Luk 23:5. Men de
insisterade genom att säga att han uppviglar folket genom att odelat [helt
igenom] lära att det judiska är främst [regerar], från Galileen och ända hit.
Luk 23:6. Men när
Pilatus hör Galileen, då frågar han om mannen är från Galileen.
Luk 23:7. Och då han
förstår att han tillhörde Herodes område, då sänder han över honom till
Herodes, som själv var i Jerusalem under dessa dagar.
Luk 23:8. Och
Herodes blir då mycket glad eftersom han känner till Jesus, han hade länge
önskat få se honom själv, eftersom han kommit att höra mycket om honom och han
hoppades själv få se något tecken äga rum från honom.
Luk 23:9. Och han
begär då själv av [frågade, utfrågade] honom med många ord, men han svarar
inte.
Luk 23:10. Men
översteprästerna och de skriftlärde hade anklagat honom våldsamt.
Luk 23:11. Och
Herodes ser då ner på honom och soldaterna hånar [bespottar, förlöjligar] honom
och de klär honom i en magnifik klädedräkt och sänder honom sedan till Pilatus.
Luk 23:12. Och
Pilatus och Herodes blir då vänner den dagen med varandra, tidigare var de
nämligen fiendskap mellan dem.
Luk 23:13. Och
Pilatus kallar samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket.
Luk 23:14. Han säger
då till dem: Ni för fram denna människa till mig eftersom han omvänder folket,
och se, när jag inför er undersöker finner jag inte att det är någon skuld hos
denna människa, för det ni anklagar honom för.
Luk 23:15. Så var
det också med Herodes när jag sände er till honom, och se, här finns inget som
motsvarar döden i det som har blivit samlat om honom.
Luk 23:16. Jag
kommer att släppa honom efter att ha lärt honom en läxa [tuktat].
Luk 23:17. Men han
har den pressen [nödvändigheten, tvånget], att befria en åt dem under högtiden.
Luk 23:18. Men de
ropar då hela hopen och säger: Ta bort honom, och befria åt oss Barabbas [Abbas
son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är
ingången].
Luk 23:19. Han var
kastad i fängelse på grund av uppror som ägt rum i staden, och mord.
Luk 23:20. Åter
talade Pilatus om att han verkligen ville befria Jesus.
Luk 23:21. Men de
skrek: Korsfäst, korsfäst honom.
Luk 23:22. Och för
3:e gången säger han då till dem: Vad för ont har han då gjort, inget som är
orsak till döden finner jag i honom. Jag skall låta honom gå [befria] efter att
ha lärt honom en läxa [tukta].
Luk 23:23. Men de
låg på med väldiga rop och krävde att han skulle korsfästs, och deras och
översteprästernas rop vann.
Luk 23:24. Och
Pilatus dömer att det skall ske efter deras krav.
Luk 23:25. Och han
befriar åt dem, den som genom upplopp och mord kastades i fängelse, som de
önskade och Jesus överlämnar han till det som var deras vilja.
Luk 23:26. Och sedan
för de bort honom och de griper en man, Simon [höra, tala, förklara,
proklamera] från Kyrene, han kommer från åkern, de lägger på honom korset
[bjälken] för att bära det bakom Jesus.
Luk 23:27. Och efter
honom följde en stor hop folk och kvinnor och de slog sig för bröstet och de
grät över honom.
Luk 23:28. Men Jesus
vänder sig om mot dem och säger: Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan
gråt över er själva och över era barn.
Luk 23:29. För se,
dagar kommer vid vilka de kommer att säga: Välsignade är de barnlösa och de
moderliv som inte föder och de bröst som inte ger di.
Luk 23:30. Då skall
de börja säga till bergen, fall över oss och till höjderna täck oss.
Luk 23:31. Därför,
om de gör så här med det friska [saftiga, gröna] trädet, vad kommer då att ske
med det vissna [torra].
Luk 23:32. Och två
andra [annorlunda, olika], två brottslingar, fördes också ut tillsammans med
honom för att avrättas [dödas, göras slut på].
Luk 23:33. Och så
snart som de kommer till det ställe som kallas huvudskallen, korsfäster de
honom och de två brottslingarna den ena till höger och den andra till vänster
Luk 23:34. Men Jesus
sade: Far förlåt dem för de vet inte vad de gör. Och de delar hans kläder och
kastar lott om dem.
Luk 23:35. Och
folket hade ställt sig för att se på honom och hånade, och också officerarna
vid sidan av dem, säger: Andra räddar han, han får nu rädda sig själv, han är
Messias [Kristus, Den Smorde], Guds utvalde.
Luk 23:36. Och man
hånar honom och soldaterna de kommer också med surt vin till honom.
Luk 23:37. Och man
säger: Om du är Judarnas Kung rädda dig själv.
Luk 23:38. Och det
var också ditsatt en inskrift: Han är Judarnas kung [regent]. Den hade skrivits
på Grekiska och Latin och Hebreiska.
Luk 23:39. Och en av
de kriminella som hänger där smädade honom genom att han säger: Om du är
Messias, rädda dig själv och oss.
Luk 23:40. Men den
andre tar till orda han varnade honom och han säger: Du fruktar inte ens Gud,
för du är med på domen av honom.
Luk 23:41. För oss
är detta verkligen passande och rättvist, när vi fullföljer detta som vi fått,
men denne är inte den som gjort något illa
Luk 23:42. Och han
sade till Jesus: Kom ihåg mig Jesus [Herre, Jashve] när du kommer till ditt
rike [kungadöme].
Luk 23:43. Och Jesus
säger till honom: Jag säger med visshet till dig [till dig idag], du kommer
idag [du kommer] att vara med mig i paradiset.
Luk 23:44. Och vid
6:e timmen (kl 12:00) var det som ett mörke kommer över marken [området, hela
jorden] ända till 9:e timmen (kl 15:00).
Luk 23:45. Och solen
blir mörk och Templets förhänge [draperi] rämnar [slits sönder] mitt itu.
Luk 23:46. Och då
ropar Jesus med väldig röst: Far, jag kommer att läggs i din hand med min ande,
och samtidigt [därpå] slutar han att andas [dör han].
Luk 23:47. Och när
officeren ser det som händer, prisar han Gud, och säger: Denna människa var
verkligen rättfärdig [oskyldig].
Luk 23:48. Och alla
de människor som var närvarande och upplever de märkliga händelserna som äger
rum, de vände tillbaka och slår sig för bröstet.
Luk 23:49. Och alla
de som kände honom stod på avstånd och de kvinnor som följde med honom, från
Galileen [den hedniska cirkeln], de ser de här sakerna.
Luk 23:50. Och se,
en man med namnet Josef, en rådsherre, han var en god och rättfärdig
[rättsinnig, oskyldig] man
Luk 23:51. Denne var
inte enig med rådet och deras handlande, han var från Arimatea [Jashves
förkastade; Jesu höjd, Fördärvets dom] en Judisk stad, och han väntade själv på
Guds rike.
Luk 23:52. Denne går
till Pilatus och ber om Jesu kropp.
Luk 23:53. Och han
tar då ner honom och sveper honom i fint linne och han lägger honom i en grav
som är huggen i sten, och där inget fanns och ännu ingen ligger.
Luk 23:54. Och det
var förberedelsedag och sabbatsdagen grydde [började ljusna].
Luk 23:55. Och
kvinnorna följer då efter, och de var kvinnor som kommit tillsammans till honom
från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land], de ser då graven,
där hans kropp läggs.
Översatt och utlagt av
Karl Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar