Skärtorsdags evangeliet enligt Lukas

190418

Luk 22:1. Och det osyrade brödets högtid, den man kallade Påsk, kom nära.

Luk 22:2. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter något sätt att döda [göra slut på] honom, men de var rädda för folket.

Luk 22:3. Men Satan kommer då in i Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad] han som kallas Iskariot [utvald man, mannen som gör, mannen som sprack, mannen som sköter räkningar], han som är av de 12.

Luk 22:4. Och han går då bort och talar med översteprästerna och ledarna, på vilket sätt han skall överlämna honom till dem.

Luk 22:5. Och de blir jublande [mår bra, blir glada] och bestämmer sig för [samtycker] att ge honom pengar.

Luk 22:6. Och han lovar då och sökte sedan rätt tid att överlämna honom till dem, i frånvaro av folkmassan.

Luk 22:7. Men det osyrade brödets dag närmar sig, och man skulle offra i samband med påsk.

Luk 22:8. Och han sänder då åstad Petrus [klippan] och Johannes [han ger nåd] och han säger till dem: Nu skall ni gå åstad för vi måste förbereda påskmåltiden [påsken] så att vi kan äta den.

Luk 22:9. Och de säger till honom: Det du vill [begär, älskar] skall vi göra i ordning.

Luk 22:10. Och han säger till dem: Se, när ni går in i staden kommer en man att träffa er, som bär en vattenkruka [lerkärl för vatten], ni skall då följa efter honom till bostaden, där han går in.

Luk 22:11. Och ni skall säga till husföreståndaren: Mästaren [läromästaren] säger till dig, var är gästrummet för påskmåltiden [påsk] med mina lärjungar.

Luk 22:12. Och han kommer att visa er en väldig övre våning som han gjort i ordning, där skall vi förbereda.

Luk 22:13. Och när de går finner de att det är som han har sagt till dem, och de gör i ordning påskmåltiden [påsk].

Luk 22:14. Och när tiden är inne lägger han sig till bords och de 12 apostlarna med honom.

Luk 22:15. Och han säger till dem: Med längtan har jag sett fram mot att äta den här påskmåltiden [påsk] med er, före mitt lidande.

Luk 22:16. Och jag säger vidare till er, att jag aldrig äter det här mera förrän allt blir uppfyllt [slutfört] i Guds rike.

Luk 22:17. Och han tar bägaren tackar och säger: Ta emot detta och dela åt er.

Luk 22:18. För jag säger er att jag aldrig mera skall dricka från vinrankans frukt förrän Guds rika kommer.

Luk 22:19. Och då han tar brödet tackar han, bryter det och ger det till dem, han säger: Det här det är min kropp som ges ut till er, gör det här till minne av mig.

Luk 22:20. Och på samma sätt med bägaren [kalken] vid måltiden, och han säger: Den här bägaren [kalken] är det nya [friska, fräscha] förbundet [pakten, kontraktet] i mitt blod, töm den till förmån för [över] er.

Luk 22:21. Men se, den hand som överlämnar mig är med mig vid bordet.

Luk 22:22. Och det är egentligen så att människosonen [Adams son] han går bort på grund av det som är bestämt om honom. Men ve den människan genom vilken han överlämnas.

Luk 22:23. Och de börjar då att diskutera inom sig, vem det kan vara av dem, som planerar att göra något sådan.

Luk 22:24. Och de börjar bråka om [det blir en träta bland dem], vem av dem han anser är förmer [större].

Luk 22:25. Men han säger då till dem: Kungarna [härskarna] härskar över folken, och de som har makt [kontroll, myndighet] de blir kallade folkens välgörare.

Luk 22:26. Men ni är inte på det sättet, utan han som är större bland er är i stället som den som är förnyare [nyare] och den som hos er leder är i stället som en tjänare [uppassare, skötare].

Luk 22:27. En som är större, han ligger ju normalt till bords och den som i stället är tjänare ligger inte till bords, och jag, jag är mitt bland er, som den som är tjänare [uppassare, skötare].

Luk 22:28. Och ni är de som har stannat kvar med mig, genom mina prövningar [motgångar].

Luk 22:29. Och jag ger [förordnar] mitt kungadöme [herradöme, suveränitet] till er, på samma sätt som fadern ger [förordnat] mitt kungadöme [herradöme, suveränitet] till mig.

Luk 22:30. För ni skall äta och dricka vid mitt bord, i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels [Guds rätte, Guds rättfärdige, Guds upprättade, regerar som Gud] 12 stammar.

Luk 22:31. Och Jesus [Herren, Jashve] säger: Simon [höra, tala, förklara, proklamera], Simon se Satan har krävt att sålla er, som vete.

Luk 22:32. Jag ber nu för dig, att din tro inte ska svika, och när du då vänder om, styrk dina bröder.

Luk 22:33. Men han säger då till honom: Jesus [Herre, Jashve], jag är förberedd att följa dig, och också att gå i fängelse och i döden.

Luk 22:34. Men han säger: Jag säger dig Petrus [klippa], verkligen inte, du kommer att förneka mig 3 gånger, att du inte känner mig, innan tuppen gal.

Luk 22:35. Och han säger till dem: Jag sände tidigare ut er utan portmonnä, och väska och sandaler, och ni saknade inte något. Och de svarade: Ingenting.

Luk 22:36. Och han säger vidare till dem: Och nu, han som har en portmonnä ta med den och på samma sätt en väska, och den som inget har, han säljer sin kappa [kläder] och köper ett svärd [kniv].

Luk 22:37. För jag säger er, det är också skrivet, och det är nödvändigt att det uppfylls hos mig, "och han räknades bland laglösa", för det som är runt mig kommer att bli färdigt [har ett slut].

Luk 22:38. Och de säger: Jesus [Herren, Jashve], se här är två svärd. Och han säger till dem: Det är bra [tillräckligt].

Luk 22:39. Och han går sedan ut och går som han brukar [efter vana] till Oljeberget [Olivberget], och hans lärjungar följer då med honom.

Luk 22:40. Och när de kommer fram till platsen säger han till dem: Be att ni inte skall komma i frestelser [prövningar, motgångar].

Luk 22:41. Och han går bort från dem ungefär ett stenkast och han bad liggande [stående] på knäna.

Luk 22:42. Han säger: Far, vill du om möjligt ta bort denna bägare från mig, men ske inte min vilja, utan din.

Luk 22:43. Och man ser då änglar som kommer till honom från himlen och stärker honom.

Luk 22:44. Och då bad han i än större vånda [kamp, ångest] och hans svett är som droppar av blod, som faller på marken.

Luk 22:45. Och han reser sig upp efter bönen och går till lärjungarna, men finner dem sovande bort från sorgen.

Luk 22:46. Och han säger då till dem: Varför sover ni, ni måste resa på er för att be att ni inte kommer i frestelse [prövning].

Luk 22:47. Men medan han fortfarande talar, se en hop, och den som håller samman den är Judas, han går framför mot de 12, och han närmar sig Jesus för att kyssa honom.

Luk 22:48. Och Jesus säger till honom: Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad] överlämnar du människosonen [Adams son] med en kyss.

Luk 22:49. Och när de, runt omkring honom, ser det som håller på att hända, säger de till Jesus [Herre, Jashve]: Skall vi slå ner dem [förgöra] med svärd.

Luk 22:50. Och man slår då till mot en av översteprästens tjänare och hugger av honom det högra örat.

Luk 22:51. Och Jesus svarar: Låt det vara med det här och han rör vid hans örsnibb och botar honom.

Luk 22:52. Och Jesus säger till dem som då kommer mot honom, översteprästen och befälhavaren från templet, och de äldste: Som mot en bandit har ni kommit med svärd och stavar.

Luk 22:53. På dagen är jag med er i templet, inte sträcker ni då ut handen mot mig, men när mörkret makter råder är det er tid.

Luk 22:54. Och de griper honom och för honom till översteprästens hus, och Petrus följer med på avstånd.

Översatt och utlagt av

Karl Håkan