Annandag Påsk
enligt Lukas
Eftersom det är Påsk så lägger jag ut Påsk Evangeliet för de olika
dagarna och här är texten för Annandag Påsk och i år tittar vi på Lukas version
enligt min egen översättning.
Luk 24:13. Och se, två av dem
var på väg den dagen till byn som låg 60 stadier [60*190m= 1,1 mil] från
Jerusalem [Fredsstaden, Fridsstaden, den fullkomliga staden, staden i
säkerhet], den hette Emmaus [varm, vår].
Luk 24:14. Och de samtalade med varandra om allt detta som hade hänt.
Luk 24:15. Och det blir då så att de samtalar och de resonerar när Jesus närmar sig och sedan gick tillsammans med dem
Luk 24:16. Men deras ögon var tröga [envisa] så att de inte kände igen honom.
Luk 24:17. Men han frågar dem, varför ni pratar om dessa saker med varandra, medan ni går här och ser nedstämda ut.
Luk 24:18. Och Kleopas [ryktbar far] svarar honom då: Du måste vara en ensling i Jerusalem, och därför inte känna till det som händer där de här dagarna.
Luk 24:19. Och han säger till dem, vilka saker. Och de svarar honom: Det om Jesus från Nasaret [gård, skydd, vakt, blir fostrad, örn]. Han som är den som var profet, handlingskraftig och stark i ord inför Gud och hela folket.
Luk 24:20. Och hur våra överstepräster och rådsherrar överlämnar honom till dödsdom och korsfäster honom.
Luk 24:21. Och vi hoppades att han är den som vill lösa [förlossa] Israel, men förutom allt detta är det tredje dagen idag, efter det att det här händer.
Luk 24:22. Och dessutom, några av våra kvinnor gör oss från vettet [rädda, häpna], i det de var vid graven tidigt i gryningen.
Luk 24:23. Och dessutom säger kvinnorna att de inte finner hans kropp då de kommer dit och att de har sett änglar, i en syn, som säger att han lever.
Luk 24:24. Och några som hör till oss går då bort till graven och de finner att det är på det sättet som kvinnorna säger men honom ser de inte.
Luk 24:25. Och han säger då till dem: O, ni tillhör de som inte förstår och är tröga i hjärtat till att tro på allt det som profeterna säger.
Luk 24:26. Nej, så här är det, Messias [Kristus, Den Smorde] var tvungen att lida och att komma in i sitt majestät [ära, strålglans, härlighet].
Luk 24:27. Och han börjar från Moses och från alla profeterna, och han förklarade för dem, alla skrifter om honom själv.
Luk 24:28. Och då de kommer nära den by som de var på väg till, låtsades [gjorde] han som han ville gå vidare.
Luk 24:29. Och de övertalar honom genom att säga: Dröj kvar hos oss till kvällen för dagen har blivit långt gången. Och han går då in för att stanna med dem.
Luk 24:30. Och det blir då så att de tar plats vid bordet med honom. Han välsignar då brödet och han bryter det och överräcker till dem.
Luk 24:31. Och deras ögon öppnas och de känner igen honom och då blir han osynlig och försvinner från dem.
Luk 24:32. Och de säger till varandra, var inte våra hjärtan brinnande, när han var bland oss, liksom det han sade till oss på vägen och likaså när han öppnade [förklarade] skrifterna för oss.
Luk 24:33. Och de reser sig upp i samma stund, och de vänder tillbaka in till Jerusalem och de finner de 11 som har samlats och de som var tillsammans med dem.
Luk 24:34. Dessa säger: Jesus är uppstånden, det är säkert, för han är den som visat sig för Simon.
Luk 24:35. De själva berättar också för dem, det på vägen och hur han då blir igenkänd av dem vid brytandet av brödet.
Luk 24:36. Men då under det de talar står Jesus mitt bland dem och säger till dem: Frid [fred, välgång] med er.
Luk 24:37. Men de blir då skrämda och grips av skräck, de menar att de ser en ande.
Luk 24:38. Och han säger då till dem, varför är ni skrämda, och varför stiger tvivel upp i era sinnen.
Luk 24:39. Se mina händer och mina fötter, för det är jag, känn på mig och se, för en ande har inte kött och ben som ni ser jag har.
Luk 24:40. Och medan han säger det här så visar han händerna och fötterna för dem.
Luk 24:41. Men fortfarande håller deras misstro dem från glädje och förundran och han säger därför till dem: Har ni mat här.
Luk 24:42. Och de lämnade då över stekt fisk och en bit av en honungskaka till honom.
Luk 24:43. Och han tar då emot inför dem och han äter.
Luk 24:44. Och han säger då till dem: Jag sade när jag ännu var tillsammans med er, att det är nödvändigt, att fullfölja allt det som är skrivet i Mose lag och profeterna och psalmerna om mig.
Luk 24:45. Därefter öppnar han deras sinne [förstånd] till att förstå skrifterna.
Luk 24:46. Och han säger till dem, att på detta sätt har det skrivits, och därför var det nödvändigt att lida för Messias [Kristus, Den Smorde], och att uppstå från de döda på tredje dagen.
Luk 24:47. Och att omvändelse [ånger] och syndernas förlåtelse [nåd från synder, frihet från synder] för alla folk, förkunnas i hans namn, och först för Jerusalem.
Luk 24:48. Och ni, ni är vittnen om det här.
Luk 24:49. Och se, jag ger er min faders löften, och ni skall vara kvar i staden Jerusalem, tills ni ikläds med kraft från höjden.
Luk 24:50. Och han för sedan ut dem till Betania [mötesplatsen, huset att träffas i, mitt hus, jämmerns hus, platsen för deponering, förvaringsplatsen] och han lyfter upp sina händer och välsignar dem.
Luk 24:51. Och när han välsignar skiljs han från dem, och han far upp till himlen.
Luk 24:52. Och de lovprisar [ärar, tillber, dyrkar] honom, och vänder tillbaka till Jerusalem [Fredsstaden, Fridsstaden, den fullkomliga staden, staden i säkerhet] med stor glädje.
Luk 24:53. Och de var alltid i templet och lovsjöng och prisade Gud, Amen [sant, fast, trovärdigt].
Karl
Håkan
Luk 24:14. Och de samtalade med varandra om allt detta som hade hänt.
Luk 24:15. Och det blir då så att de samtalar och de resonerar när Jesus närmar sig och sedan gick tillsammans med dem
Luk 24:16. Men deras ögon var tröga [envisa] så att de inte kände igen honom.
Luk 24:17. Men han frågar dem, varför ni pratar om dessa saker med varandra, medan ni går här och ser nedstämda ut.
Luk 24:18. Och Kleopas [ryktbar far] svarar honom då: Du måste vara en ensling i Jerusalem, och därför inte känna till det som händer där de här dagarna.
Luk 24:19. Och han säger till dem, vilka saker. Och de svarar honom: Det om Jesus från Nasaret [gård, skydd, vakt, blir fostrad, örn]. Han som är den som var profet, handlingskraftig och stark i ord inför Gud och hela folket.
Luk 24:20. Och hur våra överstepräster och rådsherrar överlämnar honom till dödsdom och korsfäster honom.
Luk 24:21. Och vi hoppades att han är den som vill lösa [förlossa] Israel, men förutom allt detta är det tredje dagen idag, efter det att det här händer.
Luk 24:22. Och dessutom, några av våra kvinnor gör oss från vettet [rädda, häpna], i det de var vid graven tidigt i gryningen.
Luk 24:23. Och dessutom säger kvinnorna att de inte finner hans kropp då de kommer dit och att de har sett änglar, i en syn, som säger att han lever.
Luk 24:24. Och några som hör till oss går då bort till graven och de finner att det är på det sättet som kvinnorna säger men honom ser de inte.
Luk 24:25. Och han säger då till dem: O, ni tillhör de som inte förstår och är tröga i hjärtat till att tro på allt det som profeterna säger.
Luk 24:26. Nej, så här är det, Messias [Kristus, Den Smorde] var tvungen att lida och att komma in i sitt majestät [ära, strålglans, härlighet].
Luk 24:27. Och han börjar från Moses och från alla profeterna, och han förklarade för dem, alla skrifter om honom själv.
Luk 24:28. Och då de kommer nära den by som de var på väg till, låtsades [gjorde] han som han ville gå vidare.
Luk 24:29. Och de övertalar honom genom att säga: Dröj kvar hos oss till kvällen för dagen har blivit långt gången. Och han går då in för att stanna med dem.
Luk 24:30. Och det blir då så att de tar plats vid bordet med honom. Han välsignar då brödet och han bryter det och överräcker till dem.
Luk 24:31. Och deras ögon öppnas och de känner igen honom och då blir han osynlig och försvinner från dem.
Luk 24:32. Och de säger till varandra, var inte våra hjärtan brinnande, när han var bland oss, liksom det han sade till oss på vägen och likaså när han öppnade [förklarade] skrifterna för oss.
Luk 24:33. Och de reser sig upp i samma stund, och de vänder tillbaka in till Jerusalem och de finner de 11 som har samlats och de som var tillsammans med dem.
Luk 24:34. Dessa säger: Jesus är uppstånden, det är säkert, för han är den som visat sig för Simon.
Luk 24:35. De själva berättar också för dem, det på vägen och hur han då blir igenkänd av dem vid brytandet av brödet.
Luk 24:36. Men då under det de talar står Jesus mitt bland dem och säger till dem: Frid [fred, välgång] med er.
Luk 24:37. Men de blir då skrämda och grips av skräck, de menar att de ser en ande.
Luk 24:38. Och han säger då till dem, varför är ni skrämda, och varför stiger tvivel upp i era sinnen.
Luk 24:39. Se mina händer och mina fötter, för det är jag, känn på mig och se, för en ande har inte kött och ben som ni ser jag har.
Luk 24:40. Och medan han säger det här så visar han händerna och fötterna för dem.
Luk 24:41. Men fortfarande håller deras misstro dem från glädje och förundran och han säger därför till dem: Har ni mat här.
Luk 24:42. Och de lämnade då över stekt fisk och en bit av en honungskaka till honom.
Luk 24:43. Och han tar då emot inför dem och han äter.
Luk 24:44. Och han säger då till dem: Jag sade när jag ännu var tillsammans med er, att det är nödvändigt, att fullfölja allt det som är skrivet i Mose lag och profeterna och psalmerna om mig.
Luk 24:45. Därefter öppnar han deras sinne [förstånd] till att förstå skrifterna.
Luk 24:46. Och han säger till dem, att på detta sätt har det skrivits, och därför var det nödvändigt att lida för Messias [Kristus, Den Smorde], och att uppstå från de döda på tredje dagen.
Luk 24:47. Och att omvändelse [ånger] och syndernas förlåtelse [nåd från synder, frihet från synder] för alla folk, förkunnas i hans namn, och först för Jerusalem.
Luk 24:48. Och ni, ni är vittnen om det här.
Luk 24:49. Och se, jag ger er min faders löften, och ni skall vara kvar i staden Jerusalem, tills ni ikläds med kraft från höjden.
Luk 24:50. Och han för sedan ut dem till Betania [mötesplatsen, huset att träffas i, mitt hus, jämmerns hus, platsen för deponering, förvaringsplatsen] och han lyfter upp sina händer och välsignar dem.
Luk 24:51. Och när han välsignar skiljs han från dem, och han far upp till himlen.
Luk 24:52. Och de lovprisar [ärar, tillber, dyrkar] honom, och vänder tillbaka till Jerusalem [Fredsstaden, Fridsstaden, den fullkomliga staden, staden i säkerhet] med stor glädje.
Luk 24:53. Och de var alltid i templet och lovsjöng och prisade Gud, Amen [sant, fast, trovärdigt].
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar