Långfredagens Evangelium
enligt Lukas
Eftersom det är Påsk så lägger jag ut Påsk Evangeliet för de olika
dagarna och här är texten för Långfredagen och i år tittar vi på Lukas version
enligt min egen översättning.
Luk 22:39. Och han går sedan
ut och går som han brukar [efter vana] till Oljeberget [Olivberget], och hans
lärjungar följer då med honom.
Luk 22:40. Och när de kommer fram till platsen säger han till dem: Be att ni inte skall komma i frestelser [prövningar, motgångar].
Luk 22:41. Och han går bort från dem ungefär ett stenkast och han bad liggande [stående] på knäna.
Luk 22:42. Han säger: Far, vill du om möjligt ta bort denna bägare från mig, men ske inte min vilja, utan din.
Luk 22:43. Och man ser då änglar som kommer till honom från himlen och stärker honom.
Luk 22:44. Och då bad han i än större vånda [kamp, ångest] och hans svett är som droppar av blod, som faller på marken.
Luk 22:45. Och han reser sig upp efter bönen och går till lärjungarna, men finner dem sovande bort från sorgen.
Luk 22:46. Och han säger då till dem: Varför sover ni, ni måste resa på er för att be att ni inte kommer i frestelse [prövning].
Luk 22:47. Men medan han fortfarande talar, se en hop, och den som håller samman den är Judas, han går framför mot de 12, och han närmar sig Jesus för att kyssa honom.
Luk 22:48. Och Jesus säger till honom: Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad] överlämnar du människosonen [Adams son] med en kyss.
Luk 22:49. Och när de, runt omkring honom, ser det som håller på att hända, säger de till Jesus [Herre, Jashve]: Skall vi slå ner dem [förgöra] med svärd.
Luk 22:50. Och man slår då till mot en av översteprästens tjänare och hugger av honom det högra örat.
Luk 22:51. Och Jesus svarar: Låt det vara med det här och han rör vid hans örsnibb och botar honom.
Luk 22:52. Och Jesus säger till dem som då kommer mot honom, översteprästen och befälhavaren från templet, och de äldste: Som mot en bandit har ni kommit med svärd och stavar.
Luk 22:53. På dagen är jag med er i templet, inte sträcker ni då ut handen mot mig, men när mörkret makter råder är det er tid.
Luk 22:54. Och de griper honom och för honom till översteprästens hus, och Petrus följer med på avstånd.
Luk 22:55. Och de tänder sedan en eld mitt på gården och de sitter ner tillsammans, och Petrus satt mitt bland dem.
Luk 22:56. Men då ser en flicka [tjänarinna] att det sitter någon i ljusskenet och hon stirrar på honom, och säger: Denne var med honom.
Luk 22:57. Men då förnekar han honom och säger: Kvinna, jag känner honom inte.
Luk 22:58. Och efter en kort tid, ser en annan person honom och säger: Också du är en av dem. Men Petrus säger: En sådan människa är jag inte.
Luk 22:59. Och så går det ungefär en timme, varefter en annan försäkrade och säger: I sanning denne var verkligen med honom, för han är från Galileen.
Luk 22:60. Och Petrus säger då: Den mannen känner jag inte som du påstår. Och strax medan han talar, gol tuppen.
Luk 22:61. Och Jesus ser då på Petrus, och då minns Petrus Jesu [Herrens, Jashves] ord när han säger till honom, att innan tuppen gal kommer du 3 gånger att förneka mig.
Luk 22:62. Och Petrus går då ut därifrån och gråter häftigt.
Luk 22:63. Och de män som håller Jesus fånge, hånar honom och slår [piskar] honom
Luk 22:64. Och de täcker över honom och slog honom i ansiktet och de frågar honom: Profetera nu, vem det är som slår dig.
Luk 22:65. Också många andra tar till orda och de förtalade honom.
Luk 22:66. Och när dagen gryr samlas äldsterådet och folkets överstepräster och också de skriftlärde. De för in honom till sin domstol [rådsförsamling] och de säger:
Luk 22:67. Om du är Messias, så säg oss det. Men han svarar dem: Om jag säger det till er, så skulle ni i alla fall inte tro.
Luk 22:68. Och även om jag skulle säga det, så skulle ni absolut inte gensvara mig eller erkänna det utåt [släppa ut det, förlåta]
Luk 22:69. Från denna tid skall Människosonen [Adams son] sitta på Guds maktens högra sida.
Luk 22:70. Och då säger de alla: Du är alltså Guds son. Och han svarar dem: Ni säger att jag är [jag är=> Jashve (men i 1:a person på hebreiska, Guds namn som var en hädelse att uttala)].
Luk 22:71 Och de säger: Vad har vi mera för behov av vittnesbörd, ni hörde från hans mun.
Luk 23:1. Och hela samlingen reser sig och går till Pilatus.
Luk 23:2. De börjar där att anklaga och de säger: Vi finner att han förleder folket och han förbjuder att ge Kejsaren skatt, han säger att han själv är Messias [Kristus, Den Smorde], en kung [regent].
Luk 23:3. Och Pilatus frågar honom därför: Är du den Judiske kungen. Men han svarar honom, genom att säga: Det är du som utnämner [säger] det.
Luk 23:4. Och Pilatus säger då till överste prästerna och folkmassan: Jag finner ingen skuld hos denna människa.
Luk 23:5. Men de insisterade genom att säga att han uppviglar folket genom att odelat [helt igenom] lära att det judiska är främst [regerar], från Galileen och ända hit.
Luk 23:6. Men när Pilatus hör Galileen, då frågar han om mannen är från Galileen.
Luk 23:7. Och då han förstår att han tillhörde Herodes område, då sänder han över honom till Herodes, som själv var i Jerusalem under dessa dagar.
Luk 23:8. Och Herodes blir då mycket glad eftersom han känner till Jesus, han hade länge önskat få se honom själv, eftersom han kommit att höra mycket om honom och han hoppades själv få se något tecken äga rum från honom.
Luk 23:9. Och han begär då själv av [frågade, utfrågade] honom med många ord, men han svarar inte.
Luk 23:10. Men översteprästerna och de skriftlärde hade anklagat honom våldsamt.
Luk 23:11. Och Herodes ser då ner på honom och soldaterna hånar [bespottar, förlöjligar] honom och de klär honom i en magnifik klädedräkt och sänder honom sedan till Pilatus.
Luk 23:12. Och Pilatus och Herodes blir då vänner den dagen med varandra, tidigare var de nämligen fiendskap mellan dem.
Luk 23:13. Och Pilatus kallar samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket.
Luk 23:14. Han säger då till dem: Ni för fram denna människa till mig eftersom han omvänder folket, och se, när jag inför er undersöker finner jag inte att det är någon skuld hos denna människa, för det ni anklagar honom för.
Luk 23:15. Så var det också med Herodes när jag sände er till honom, och se, här finns inget som motsvarar döden i det som har blivit samlat om honom.
Luk 23:16. Jag kommer att släppa honom efter att ha lärt honom en läxa [tuktat].
Luk 23:17. Men han har den pressen [nödvändigheten, tvånget], att befria en åt dem under högtiden.
Luk 23:18. Men de ropar då hela hopen och säger: Ta bort honom, och befria åt oss Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].
Luk 23:19. Han var kastad i fängelse på grund av uppror som ägt rum i staden, och mord.
Luk 23:20. Åter talade Pilatus om att han verkligen ville befria Jesus.
Luk 23:21. Men de skrek: Korsfäst, korsfäst honom.
Luk 23:22. Och för 3:e gången säger han då till dem: Vad för ont har han då gjort, inget som är orsak till döden finner jag i honom. Jag skall låta honom gå [befria] efter att ha lärt honom en läxa [tukta].
Luk 23:23. Men de låg på med väldiga rop och krävde att han skulle korsfästs, och deras och översteprästernas rop vann.
Luk 23:24. Och Pilatus dömer att det skall ske efter deras krav.
Luk 23:25. Och han befriar åt dem, den som genom upplopp och mord kastades i fängelse, som de önskade och Jesus överlämnar han till det som var deras vilja.
Luk 23:26. Och sedan för de bort honom och de griper en man, Simon [höra, tala, förklara, proklamera] från Kyrene, han kommer från åkern, de lägger på honom korset [bjälken] för att bära det bakom Jesus.
Luk 23:27. Och efter honom följde en stor hop folk och kvinnor och de slog sig för bröstet och de grät över honom.
Luk 23:28. Men Jesus vänder sig om mot dem och säger: Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och över era barn.
Luk 23:29. För se, dagar kommer vid vilka de kommer att säga: Välsignade är de barnlösa och de moderliv som inte föder och de bröst som inte ger di.
Luk 23:30. Då skall de börja säga till bergen, fall över oss och till höjderna täck oss.
Luk 23:31. Därför, om de gör så här med det friska [saftiga, gröna] trädet, vad kommer då att ske med det vissna [torra].
Luk 23:32. Och två andra [annorlunda, olika], två brottslingar, fördes också ut tillsammans med honom för att avrättas [dödas, göras slut på].
Luk 23:33. Och så snart som de kommer till det ställe som kallas huvudskallen, korsfäster de honom och de två brottslingarna den ena till höger och den andra till vänster
Luk 23:34. Men Jesus sade: Far förlåt dem för de vet inte vad de gör. Och de delar hans kläder och kastar lott om dem.
Luk 23:35. Och folket hade ställt sig för att se på honom och hånade, och också officerarna vid sidan av dem, säger: Andra räddar han, han får nu rädda sig själv, han är Messias [Kristus, Den Smorde], Guds utvalde.
Luk 23:36. Och man hånar honom och soldaterna de kommer också med surt vin till honom.
Luk 23:37. Och man säger: Om du är Judarnas Kung rädda dig själv.
Luk 23:38. Och det var också ditsatt en inskrift: Han är Judarnas kung [regent]. Den hade skrivits på Grekiska och Latin och Hebreiska.
Luk 23:39. Och en av de kriminella som hänger där smädade honom genom att han säger: Om du är Messias, rädda dig själv och oss.
Luk 23:40. Men den andre tar till orda han varnade honom och han säger: Du fruktar inte ens Gud, för du är med på domen av honom.
Luk 23:41. För oss är detta verkligen passande och rättvist, när vi fullföljer detta som vi fått, men denne är inte den som gjort något illa
Luk 23:42. Och han sade till Jesus: Kom ihåg mig Jesus [Herre, Jashve] när du kommer till ditt rike [kungadöme].
Luk 23:43. Och Jesus säger till honom: Jag säger med visshet till dig [till dig idag], du kommer idag [du kommer] att vara med mig i paradiset.
Luk 23:44. Och vid 6:e timmen (kl 12:00) var det som ett mörke kommer över marken [området, hela jorden] ända till 9:e timmen (kl 15:00).
Luk 23:45. Och solen blir mörk och Templets förhänge [draperi] rämnar [slits sönder] mitt itu.
Luk 23:46. Och då ropar Jesus med väldig röst: Far, jag kommer att läggs i din hand med min ande, och samtidigt [därpå] slutar han att andas [dör han].
Luk 23:47. Och när officeren ser det som händer, prisar han Gud, och säger: Denna människa var verkligen rättfärdig [oskyldig].
Luk 23:48. Och alla de människor som var närvarande och upplever de märkliga händelserna som äger rum, de vände tillbaka och slår sig för bröstet.
Luk 23:49. Och alla de som kände honom stod på avstånd och de kvinnor som följde med honom, från Galileen [den hedniska cirkeln], de ser de här sakerna.
Luk 23:50. Och se, en man med namnet Josef, en rådsherre, han var en god och rättfärdig [rättsinnig, oskyldig] man
Luk 23:51. Denne var inte enig med rådet och deras handlande, han var från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, Fördärvets dom] en Judisk stad, och han väntade själv på Guds rike.
Luk 23:52. Denne går till Pilatus och ber om Jesu kropp.
Luk 23:53. Och han tar då ner honom och sveper honom i fint linne och han lägger honom i en grav som är huggen i sten, och där inget fanns och ännu ingen ligger.
Luk 23:54. Och det var förberedelsedag och sabbatsdagen grydde [började ljusna].
Luk 23:55. Och kvinnorna följer då efter, och de var kvinnor som kommit tillsammans till honom från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land], de ser då graven, där hans kropp läggs.
Karl
Håkan
Luk 22:40. Och när de kommer fram till platsen säger han till dem: Be att ni inte skall komma i frestelser [prövningar, motgångar].
Luk 22:41. Och han går bort från dem ungefär ett stenkast och han bad liggande [stående] på knäna.
Luk 22:42. Han säger: Far, vill du om möjligt ta bort denna bägare från mig, men ske inte min vilja, utan din.
Luk 22:43. Och man ser då änglar som kommer till honom från himlen och stärker honom.
Luk 22:44. Och då bad han i än större vånda [kamp, ångest] och hans svett är som droppar av blod, som faller på marken.
Luk 22:45. Och han reser sig upp efter bönen och går till lärjungarna, men finner dem sovande bort från sorgen.
Luk 22:46. Och han säger då till dem: Varför sover ni, ni måste resa på er för att be att ni inte kommer i frestelse [prövning].
Luk 22:47. Men medan han fortfarande talar, se en hop, och den som håller samman den är Judas, han går framför mot de 12, och han närmar sig Jesus för att kyssa honom.
Luk 22:48. Och Jesus säger till honom: Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad] överlämnar du människosonen [Adams son] med en kyss.
Luk 22:49. Och när de, runt omkring honom, ser det som håller på att hända, säger de till Jesus [Herre, Jashve]: Skall vi slå ner dem [förgöra] med svärd.
Luk 22:50. Och man slår då till mot en av översteprästens tjänare och hugger av honom det högra örat.
Luk 22:51. Och Jesus svarar: Låt det vara med det här och han rör vid hans örsnibb och botar honom.
Luk 22:52. Och Jesus säger till dem som då kommer mot honom, översteprästen och befälhavaren från templet, och de äldste: Som mot en bandit har ni kommit med svärd och stavar.
Luk 22:53. På dagen är jag med er i templet, inte sträcker ni då ut handen mot mig, men när mörkret makter råder är det er tid.
Luk 22:54. Och de griper honom och för honom till översteprästens hus, och Petrus följer med på avstånd.
Luk 22:55. Och de tänder sedan en eld mitt på gården och de sitter ner tillsammans, och Petrus satt mitt bland dem.
Luk 22:56. Men då ser en flicka [tjänarinna] att det sitter någon i ljusskenet och hon stirrar på honom, och säger: Denne var med honom.
Luk 22:57. Men då förnekar han honom och säger: Kvinna, jag känner honom inte.
Luk 22:58. Och efter en kort tid, ser en annan person honom och säger: Också du är en av dem. Men Petrus säger: En sådan människa är jag inte.
Luk 22:59. Och så går det ungefär en timme, varefter en annan försäkrade och säger: I sanning denne var verkligen med honom, för han är från Galileen.
Luk 22:60. Och Petrus säger då: Den mannen känner jag inte som du påstår. Och strax medan han talar, gol tuppen.
Luk 22:61. Och Jesus ser då på Petrus, och då minns Petrus Jesu [Herrens, Jashves] ord när han säger till honom, att innan tuppen gal kommer du 3 gånger att förneka mig.
Luk 22:62. Och Petrus går då ut därifrån och gråter häftigt.
Luk 22:63. Och de män som håller Jesus fånge, hånar honom och slår [piskar] honom
Luk 22:64. Och de täcker över honom och slog honom i ansiktet och de frågar honom: Profetera nu, vem det är som slår dig.
Luk 22:65. Också många andra tar till orda och de förtalade honom.
Luk 22:66. Och när dagen gryr samlas äldsterådet och folkets överstepräster och också de skriftlärde. De för in honom till sin domstol [rådsförsamling] och de säger:
Luk 22:67. Om du är Messias, så säg oss det. Men han svarar dem: Om jag säger det till er, så skulle ni i alla fall inte tro.
Luk 22:68. Och även om jag skulle säga det, så skulle ni absolut inte gensvara mig eller erkänna det utåt [släppa ut det, förlåta]
Luk 22:69. Från denna tid skall Människosonen [Adams son] sitta på Guds maktens högra sida.
Luk 22:70. Och då säger de alla: Du är alltså Guds son. Och han svarar dem: Ni säger att jag är [jag är=> Jashve (men i 1:a person på hebreiska, Guds namn som var en hädelse att uttala)].
Luk 22:71 Och de säger: Vad har vi mera för behov av vittnesbörd, ni hörde från hans mun.
Luk 23:1. Och hela samlingen reser sig och går till Pilatus.
Luk 23:2. De börjar där att anklaga och de säger: Vi finner att han förleder folket och han förbjuder att ge Kejsaren skatt, han säger att han själv är Messias [Kristus, Den Smorde], en kung [regent].
Luk 23:3. Och Pilatus frågar honom därför: Är du den Judiske kungen. Men han svarar honom, genom att säga: Det är du som utnämner [säger] det.
Luk 23:4. Och Pilatus säger då till överste prästerna och folkmassan: Jag finner ingen skuld hos denna människa.
Luk 23:5. Men de insisterade genom att säga att han uppviglar folket genom att odelat [helt igenom] lära att det judiska är främst [regerar], från Galileen och ända hit.
Luk 23:6. Men när Pilatus hör Galileen, då frågar han om mannen är från Galileen.
Luk 23:7. Och då han förstår att han tillhörde Herodes område, då sänder han över honom till Herodes, som själv var i Jerusalem under dessa dagar.
Luk 23:8. Och Herodes blir då mycket glad eftersom han känner till Jesus, han hade länge önskat få se honom själv, eftersom han kommit att höra mycket om honom och han hoppades själv få se något tecken äga rum från honom.
Luk 23:9. Och han begär då själv av [frågade, utfrågade] honom med många ord, men han svarar inte.
Luk 23:10. Men översteprästerna och de skriftlärde hade anklagat honom våldsamt.
Luk 23:11. Och Herodes ser då ner på honom och soldaterna hånar [bespottar, förlöjligar] honom och de klär honom i en magnifik klädedräkt och sänder honom sedan till Pilatus.
Luk 23:12. Och Pilatus och Herodes blir då vänner den dagen med varandra, tidigare var de nämligen fiendskap mellan dem.
Luk 23:13. Och Pilatus kallar samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket.
Luk 23:14. Han säger då till dem: Ni för fram denna människa till mig eftersom han omvänder folket, och se, när jag inför er undersöker finner jag inte att det är någon skuld hos denna människa, för det ni anklagar honom för.
Luk 23:15. Så var det också med Herodes när jag sände er till honom, och se, här finns inget som motsvarar döden i det som har blivit samlat om honom.
Luk 23:16. Jag kommer att släppa honom efter att ha lärt honom en läxa [tuktat].
Luk 23:17. Men han har den pressen [nödvändigheten, tvånget], att befria en åt dem under högtiden.
Luk 23:18. Men de ropar då hela hopen och säger: Ta bort honom, och befria åt oss Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].
Luk 23:19. Han var kastad i fängelse på grund av uppror som ägt rum i staden, och mord.
Luk 23:20. Åter talade Pilatus om att han verkligen ville befria Jesus.
Luk 23:21. Men de skrek: Korsfäst, korsfäst honom.
Luk 23:22. Och för 3:e gången säger han då till dem: Vad för ont har han då gjort, inget som är orsak till döden finner jag i honom. Jag skall låta honom gå [befria] efter att ha lärt honom en läxa [tukta].
Luk 23:23. Men de låg på med väldiga rop och krävde att han skulle korsfästs, och deras och översteprästernas rop vann.
Luk 23:24. Och Pilatus dömer att det skall ske efter deras krav.
Luk 23:25. Och han befriar åt dem, den som genom upplopp och mord kastades i fängelse, som de önskade och Jesus överlämnar han till det som var deras vilja.
Luk 23:26. Och sedan för de bort honom och de griper en man, Simon [höra, tala, förklara, proklamera] från Kyrene, han kommer från åkern, de lägger på honom korset [bjälken] för att bära det bakom Jesus.
Luk 23:27. Och efter honom följde en stor hop folk och kvinnor och de slog sig för bröstet och de grät över honom.
Luk 23:28. Men Jesus vänder sig om mot dem och säger: Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och över era barn.
Luk 23:29. För se, dagar kommer vid vilka de kommer att säga: Välsignade är de barnlösa och de moderliv som inte föder och de bröst som inte ger di.
Luk 23:30. Då skall de börja säga till bergen, fall över oss och till höjderna täck oss.
Luk 23:31. Därför, om de gör så här med det friska [saftiga, gröna] trädet, vad kommer då att ske med det vissna [torra].
Luk 23:32. Och två andra [annorlunda, olika], två brottslingar, fördes också ut tillsammans med honom för att avrättas [dödas, göras slut på].
Luk 23:33. Och så snart som de kommer till det ställe som kallas huvudskallen, korsfäster de honom och de två brottslingarna den ena till höger och den andra till vänster
Luk 23:34. Men Jesus sade: Far förlåt dem för de vet inte vad de gör. Och de delar hans kläder och kastar lott om dem.
Luk 23:35. Och folket hade ställt sig för att se på honom och hånade, och också officerarna vid sidan av dem, säger: Andra räddar han, han får nu rädda sig själv, han är Messias [Kristus, Den Smorde], Guds utvalde.
Luk 23:36. Och man hånar honom och soldaterna de kommer också med surt vin till honom.
Luk 23:37. Och man säger: Om du är Judarnas Kung rädda dig själv.
Luk 23:38. Och det var också ditsatt en inskrift: Han är Judarnas kung [regent]. Den hade skrivits på Grekiska och Latin och Hebreiska.
Luk 23:39. Och en av de kriminella som hänger där smädade honom genom att han säger: Om du är Messias, rädda dig själv och oss.
Luk 23:40. Men den andre tar till orda han varnade honom och han säger: Du fruktar inte ens Gud, för du är med på domen av honom.
Luk 23:41. För oss är detta verkligen passande och rättvist, när vi fullföljer detta som vi fått, men denne är inte den som gjort något illa
Luk 23:42. Och han sade till Jesus: Kom ihåg mig Jesus [Herre, Jashve] när du kommer till ditt rike [kungadöme].
Luk 23:43. Och Jesus säger till honom: Jag säger med visshet till dig [till dig idag], du kommer idag [du kommer] att vara med mig i paradiset.
Luk 23:44. Och vid 6:e timmen (kl 12:00) var det som ett mörke kommer över marken [området, hela jorden] ända till 9:e timmen (kl 15:00).
Luk 23:45. Och solen blir mörk och Templets förhänge [draperi] rämnar [slits sönder] mitt itu.
Luk 23:46. Och då ropar Jesus med väldig röst: Far, jag kommer att läggs i din hand med min ande, och samtidigt [därpå] slutar han att andas [dör han].
Luk 23:47. Och när officeren ser det som händer, prisar han Gud, och säger: Denna människa var verkligen rättfärdig [oskyldig].
Luk 23:48. Och alla de människor som var närvarande och upplever de märkliga händelserna som äger rum, de vände tillbaka och slår sig för bröstet.
Luk 23:49. Och alla de som kände honom stod på avstånd och de kvinnor som följde med honom, från Galileen [den hedniska cirkeln], de ser de här sakerna.
Luk 23:50. Och se, en man med namnet Josef, en rådsherre, han var en god och rättfärdig [rättsinnig, oskyldig] man
Luk 23:51. Denne var inte enig med rådet och deras handlande, han var från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, Fördärvets dom] en Judisk stad, och han väntade själv på Guds rike.
Luk 23:52. Denne går till Pilatus och ber om Jesu kropp.
Luk 23:53. Och han tar då ner honom och sveper honom i fint linne och han lägger honom i en grav som är huggen i sten, och där inget fanns och ännu ingen ligger.
Luk 23:54. Och det var förberedelsedag och sabbatsdagen grydde [började ljusna].
Luk 23:55. Och kvinnorna följer då efter, och de var kvinnor som kommit tillsammans till honom från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land], de ser då graven, där hans kropp läggs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar