Guds Generalplan 7, Jesus tar församlingens synd

Vi går nu vidare i det 3:e kapitlet och där finner vi en berättelse som visar på hur kvinnan, en symbol för församlingen, en symbol för oss kristna, lyssnar på djävulen och går hans väg. Låter sig luras. Men vi ser också hur mannen, Adam, en symbol för Jesus, tar vår synd på sig. Äter av frukten. Och tar på sig vår förbannelse, på det vis vi vet att Jesus gjorde.

1 mos 3:1 <Trad:> Och ormen var listigast av markens djur som Guds Jashve hade gjort och han sade till kvinnan [Eva]: Men är det verkligen så att Gud har sagt, ni skall inte äta av alla träd i trädgården.

| <Alt:> Och förtrollningen [tjusaren, pengarna] var tillsammans med alla demoniska [djävulens] varelser, som Jesus [Jashve] Guds son hade krossat [bearbetat] och han sade till kvinnan [elden]: Men är det verkligen så att Gud har sagt, ni skall inte ta in av alla bedrövliga [inhägnande] stadgar.

1 mos 3:2 <Trad:> Och kvinnan [Eva] sade till ormen: Vi skall äta av frukten på trädgårdens träd.

| <Alt:> Och kvinnan [elden] sade till förtrollningen [tjusaren, pengarna]: Vi skall ta till oss av belöningarna från en skyddande [bedrövliga, inhägnande] stadga.

1 mos 3:3 <Trad:> Men av frukten från trädet mitt i [skilda från, som är i skilje] trädgården säger Gud: Ni skall inte äta av den, eller ens komma vid den, för att ni inte skall dö.

| <Alt:> Men av kränkningarna [förebråelserna, frukten] från stadgan som är mitt i [i skiljaktighet mot, inblandat i, verkar genom fördömelse i] hägnet säger Gud: Ni skall inte ta till er av den eller ens ha med den att göra, för att ni inte skall dö.

1 mos 3:4 <Trad:> Och ormen sade till kvinnan: Inte skall ni döden dö.

| <Alt:> Och förtrollningen [tjusaren, pengarna] sade till kvinnan [elden]: Inte skall ni döden dö.

1 mos 3:5 <Trad:> För Gud vet att den dagen ni äter av det öppnas era ögon och ni blir som Gud, ni förstår vad som är gott och ont.

| <Alt:> För Gud vet att den dagen ni tar emot [er föda är] därifrån då öppnas deras [era] ögon och ni blir lika gudarna och förstår vad som är välgörande och härskande [kollega].

Här ser vi ondskans förförelse av kvinnan, Guds församling, Vi kristna. Det är alltid frestande att ta till regler, att se helig ut genom att följa regler. Men Gud har sagt att låter vi regler styra vårt liv för mycket, låter det bli livet i Gud och inte Guds närvaro och hans ande och ledning. Då kommer vi att dö andligt.

Och det är något som man sett med många kristna rörelser, hur de början i ande och liv, och slutar i lagträldom och slutligen försvinner.

Och när man läser 1 Mos 3:4 <alt> så kommer man att tänka på Jesu ord. Döm inte så blir ni inte dömda och fördöm inte så blir ni inte fördömda. Det är det giftet som ormen vill ha in i församlingarna. Fördömelse och att döma varandra. Men i livet i Jesu är vi försonade och fria.

1 mos 3:6 <Trad:> Och kvinnan såg att trädet var gott att äta från för hon kände lust till att se och kände begär till trädet, eftersom det ger vishet. Och hon tog av frukten och hon åt och hon gav åt mannen som var med henne och han åt.

| <Alt:> Och kvinnan [elden] såg att stadgan [stabiliteten] var välgörande att ta emot och hon kände lust till det hon såg och kände lust till stadgarna [stabiliteten], eftersom det ger framgång. Och hon tog av resultatet och hon tog in det och hon gav åt mannen som var med henne och han tog emot.

Men det här är lockande utåt ser man ju ut som allt vore OK. Och det kan tyckas bekvämare och enklare, att följa regler mot att alltid låta Gud och Jesus vara det aktiva i ens liv.

Här ser vi också något intressant och det är att det inte var Adam som tog den förbjudna frukten. Det var Eva, symbolen på församlingen. Adam fick det från Eva, på samma sätt som Jesus tar våra synder och bär dem.

1 mos 3:7 <Trad:> Och bådas ögon öppnades och de förstod att de var nakna. och de fäste hop fikonlöv och de gjorde skydd [gördlar] åt sig.

| <Alt:> Och båda förstod kunskap och de visste, för de var sluga i överflöd, och de bar riklig [upprorisk] frukt och får slita och man gjorde skydd till överflödet [i överflöd].

Den öppenhet som råder när man har ett liv i Jesus, den förbyttes nu mot ett liv där man försöker dölja det man gjort, Man vågar inte längre vara öppen, man ser att man är naken, som det uttrycks här i texten.

1 mos 3:8 <Trad:> Och de hörde Guds Jashves röst, när han vandrade i trädgården vid aftonbrisen, och människan [Adam] och hans hustru gömde sig bort från Guds Jashve bland träden i trädgården.

| <Alt:> Och de hörde Jesus [Jashve] Guds sons förkunnelse, när han gick fram i hägnet [med musik] för att utgjuta anden den dagen, och Adam [människan, den blodröde] och hans hustru [eld] gömmer sig, bland stadgarna [stabiliteten] i inhägnaden.

Man vågar inte längre möte Gud, man är rädd för det straff han kan ge, och man tror att man kan gömma sig för Gud, som ju ser och vet allt.

1 mos 3:9 <Trad:> Och Guds Jashve kallade på människan och sade till honom: Var är du [Hur är det med dig].

| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son ropade till Adam [människan, den blodröde] och han sade till honom: Hur är det med dig.

Men Gud bryr sig, han ropar på människan. Gud vill oss väl, det är han som är vårt hopp, och det han vill ha det är vår ärlighet, det ser vi i fortsättningen.

Karl Håkan