minJesus 15

Jona en Jesus gestalt

Jon 1 – 4, Jona bok, En profetia om Jesus och Guds frälsningsplan för mänskligheten.

En bok som på ett speciellt sätt just talar om Jesus och hans frälsningsverk och vad som kommer att ske det är Jonas Bok. Jesus citerar själv ur den och vi skall här titta lite på vad den innehåller.

Jon 1:1 – 2:1, Jesus offrar sig och går till hedningarna

I den här första delen får vi se hur Jonas ger sig ut på havet, Jesu frälsning kommer till hedningarna, och vi får se hur Jonas kastas i havet och är i fiskens buk, Jesus offrar sig och blir centrum i den kristna kyrkan, symboliserad med fisken.

Jon 1:1.  Och det hände att Jesus [Jashve] talade till Jona [duvan] Amittais [den sannfärdiges] son, han sade:

Redan i den första versen ser vi att det handlar om Jesus och hans offer. Jona som är huvudfigur är ett ord som betyder duva, Alltså ett offerdjur och djuret för den fattige att offra. Jesus är offret för oss alla även för den minste.

Amittais son är också intressant för Amittai betyder sannfärdig. Det pekar alltså på Gud själv och vi ser alltså att berättelsen handlar om frälsaren Guds son. Offret för mänskligheten, Sanningens tjänare.

Jon 1:2.  Stå upp, gå till den stora staden Nineve [*] och predika över den, för deras ondska har stigit upp inför mitt ansikte

* Nineve skrivs nynvh

ynh = undertrycka, förtrycka, förarga, reta

Formen nynvh är infinitiv absolut passiv och då får vi

= den som säkert skall undertryckas, den som säkert skall undertycka sig själv

Även formen passiv particip är riktigt och ger

= den undertryckte, den retade, den som undertryckt sig själv

Vi får då betydelser som Den Ödmjuke, Den Självförsakande, etc.

Formen med n- framför är en passiv verbform eller syftar det på att vi gör det. Tar man bort n och tittar på det som är kvar (ynvh) ser man likheter med, Jesus, Jashve, som skrivs yhvh. Och med Jona som skrivs yvnh.

Uppdraget gäller Nineve, Nineve kan man se som staden som står för den frälsta skaran. Vi såg ovan att den kan översättas med Den ödmjukade, Den som ödmjukats, Den självförsakande. Det faller då naturligt att associera med skaran av de människor som har ödmjukat sig under Gud.

Vi kan också se att staden ligger på land och alltså är en del av Guds församling, Den stora staden är alltså hela Guds församling, Guds totala frälsningsverk, Hela den frälsta mänskligheten. Men här i berättelsens början är den inte som Gud vill ha den.

Den stad som Gud vill ha det är det Himmelska Jerusalem som vi kan läsa om i Upp 21 och 22 som kommer ner på Jorden från Gud. Nineve i den här berättelsen är likadant och blir som Gud vill ha det, det är Guds frälsning till mänskligheten.

Mänskligheten håller på att gå under. Utan Guds frälsning klarar sig inte mänskligheten. Det är därför som det här är så viktigt.

Jon 1:3.  Och Jona steg upp för att fly till Tarsis [ädelstenar] från Jesu [Jashves] ansikte, och han gick ner till Jafo och fann ett skepp på väg till Tarsis, och han gav betalning och gick ombord [steg ner] på det, för att åka med dem till Tarsis, från Jesu [Jashves] ansikte [närhet].

Att Jona flydde här får ses i samband med Juda folket, som ju är en del av Guds frälsnings plan. På grund av Judarnas otro och handling mot Jesus, de dödade honom och ville inte veta av honom. Så fick Jesus lämna land, som står för församlingen på den tiden, Judafolket, och gå till havet, som är symbol för hedningarna.

Målet är Tarsis som står för ädelstenar. Ädelstenar stå i bibeln för något fullkomligt, rikedom, etc., Målet är att nå det fullkomliga, det genomskinliga och det värdefulla. Vi ser i Upp 21:11 att Den heliga staden, Det nya Jerusalem, den var som en ädelsten.

Jon 1:4.  Och Jesus lät sända en stor vind över havet och vinden var väldig på havet och man trodde absolut att skeppet var på väg att krossas.

Vind står för ande. Det hela startar med en stark ande utgjutelse, det är samma som vi kan läsa om i apostlagärningarna som kom på pingstdagen.

Jon 1:5.  Och sjömännen blev rädda och de ropade var och en till sin Gud, och de kastade sakerna som var på skeppet i havet, för att minska det som var över dem. Men Jona han hade lagt sig ner intill skeppets sida och han vilade och låg ner.

Det blev en väldig längtan och bön till Gud, men man hade inte hittat Jesus, han låg fortfarande och sov.

Jon 1:6.  Och kaptenen [den store sjömannen] gick till honom och sade till honom: Varför sover du, stå upp, be till din Gud, då kanske Guden tänker på oss så att vi inte förgås.

Men sjömännen vill också ha tron på Jesus med och det visar sig att den är något speciellt. Det är den som gör skillnaden, och som märker ut sig.

Jon 1:7.  Och man sade till varandra [sina bröder]: Kom och kasta lott, vi må förstå till vem och varför detta onda [denna broder] kom till oss. Och de kastade lott och lotten föll på Jona.

Jon 1:8.  Och de sade till honom: Berätta nu för oss på vilken grund det här onda kom till oss, vad är din uppgift, och vad för du med dig, och vad är ditt land och från vilket folk är du.

Jon 1:9.  Och han sade till dem: Jag är Hebré och Jesus [Jashve] är min himmelske Gud, den jag ser som, den som gjort havet och det torra.

Jon 1:10.  Och männen såg att han var mycket öppenhjärtig [han storligen visade sig], och de sade till honom: Vad är detta du gjort. För männen förstod att han flytt bort från Jesus [Jashves ansikte], för han berättade det för dem.

Jon 1:11.  Och de sade till honom: Vad skall vi göra med dig, så att havet upphör att vara så högt. För havet låg på [kom, gick upp och ner] och stormade.

Jon 1:12.  Och han sade: Förstörelsen är min, och man ska kasta mig i havet, ifrån er, för det gäller att förstå [för förstå], att på grund av mig är den stora stormen, denna väldiga [dessa höga vågor].

Och Jesus får möjlighet att föra ut sitt budskap och vi ser här att det är att allt hänger på hur man ser på honom. Om man tar emot hans offer. Allt beror på relationen till Jesus.

Vi ser här också hur Jonas, Jesus tar på sig synden, och tar på sig straffet,

Jon 1:13.  Och männen kämpade med årorna för att återvända till land, men det gick inte, och de blev alldeles slut, för havet låg på, och stormen var över dem.

Men vi ser hur männen kämpade i egen kraft för att ta sig till land. Land som symboliserar församlingen, Guds mål med tillvaron. Men det går inte. Man tröttar bara ut sig

Jon 1:14.  Och de ropade till Jesus [Jashve] och de sade: O Jesus [Jashve] låt oss nu inte förgås på grund av denna mans själ, och gör inte så att oskyldigt blod drabbar oss, för du Jesus [Jashve] har gjort såsom du önskade [själv hade lust].

Jon 1:15.  Och de upphöjde [lyfte, prisade, tog, förlät] Jona och de kastade honom till havet och det blev stilla från sin vrede.

Jon 1:16.  Och männen såg den stora synen av [fruktade med stor fruktan för] Jesus [Jashve], och de firade offermåltid för offret och de gav löften.

Männen ber till Jesus om nåd och de prisar Jesus och accepterar hans offer. Här i berättelsen står att de upphöjer Jona och kastar honom i havet. Och då får de se Jesu storhet, vem han egentligen är och glädja sig i att ingå i Jesu offer och lova att bli hans.

Jon 2:1.  Och Jesus [Jashve] tog fast en stor fisk för att svälja Jona, och Jona var i fiskens mage [livmoder, buk, sköte] i tre dagar och tre nätter.

Här citerar Jesus själv det här stället och låter det förebåda hans uppståndelse på tredje dagen, som vi vet hände.

Vi kan också se den stora fisken i havet som en symbol för kyrkan bland hedningarna. Och ser vi 3 dagar, som 3, 1000 års perioder, så kan vi konstatera att liksom Jesus uppstod på tredje dagens morgon, så blir på tredje dagen Jonas uppkastad på land. Och här kan vi då se det som att efter 2000 år, Kommer Jesus tillbaka till det judiska folket och till sin församling, land. Och det är nu det. Det är nu snart de skall ske.

Vi kommer senare (Jon 3: 3 – 4) att se att när Jona kom till Nineve gick han 1 dagsresa in i staden och predikade, och staden var totalt 3 dagsresor stor. Här får vi alltså ytterligare en pusselbit. Jesus skulle komma till oss och framföra sitt budskap efter 1000 år (här kan vi se att det är c:a 1000 år efter Kung David och dessförinnan också att Israel något århundrade tidigare kom till sitt land) och sedan breder staden ut sig i ytterligare 2 dagsresor, 2000 år, innan frälsningsverket är helt fullbordat och hela värden är frälst.

Karl Håkan