minJesus 18

Kyrkans reaktion när Värden inte går under

Det är intressant att läsa fortsättningen. För till ens stora förvåning, blir Jona inte glad när Nineve räddas.

Jon 4:1.  Och Jona blev sur, ja väldigt sur [det misshagade Jona med stort missnöje], och han blev arg på honom.

Vi ser att Jona blev arg och sur, när Guds fördärv över värden inte kom. Det här påminner om den kristna kyrkan idag och under ett antal år bakåt, där det funnits predikanter och uttydare av profetian som älskat att prata om hur jorden skall gå under. Guds vrede skall komma. Och hela jorden skall förintas, etc.  Och den ena profetian är hemskare än den andra.

Att det finns ett alternativ, att människorna tar emot Gud och jorden blir fantastisk när Gud och tron på honom kommer att härska. Det är det inte alltid lika mycket prat om och lika fullt säger den här profetian om Jona att det är det som skall hända.

Jon 4:2.  Och han gick till attack mot [bad till] Jesus [Jashve] och sade: Varför Jesus blir det så här med dem. Jag sade innan när jag var i mitt land just det, därför flydde jag tidigare till Tarsis, därför att jag visste. För du Gud är nådig och förbarmande, långmodig [sen till vrede] och rik på nåd, och att ångra det onda.

För dem känns det meningslöst att predika om det slutar med att människorna omvänder sig och jorden inte går under.

Jon 4:3.  Och nu Jesus, ta nu mitt liv [själ] från mig, för döda mitt liv, det är bra.

Det är i stället den traditionella kyrkan som kommer att gå under. Det är samma sak som vi läser i Upp 17 och 18 där det stora Babylon går under. Det stora Babylon det är den Katolska Kyrkan och hennes döttrar de protestantiska kyrkorna etc.

Jon 4:4.  Och Jesus [Jashve] sade: Hur kan det vara att du tycker det är rätt att vara arg [Hur kan det vara bra att vara arg, gå iväg].

Jon 4:5.  Och Jona gick ut från staden och han återvände till stadens forntid [till ursprunget till staden, till stadsgränsen, österut relativt staden], och satte där upp ett tabernakel [ett tält, ett skydd], och han satte sig på skuggsidan [i skydd], för att se vad som händer [kommer att hända] med staden.

Och Jona får avsluta sitt predikande och gå ut ur staden, och vi ser hur han återvänder till det han var i tidigare, och han satte upp ett Tabernakel, en Gudstjänst lokal, och i den tog han skydd. Och fast Gud har beslutat att inte förgöra staden sätter sig Jona ner vid sin Gudstjänstlokal för att se hur staden förgås och han själv klarar sig.

Det är som många i den moderna kyrkan och som många kristna idag. De är inte intresserade av att frälsa värden, av att människor skall omvända sig. Det de är mest intresserade av det är att ha det bra själva. Att sitta i sina kyrkor tillsammans med likasinnade och umgås och titta på hur värden förgås. Och kyrkan är för dem ett skydd, de har ju kyrkan och är då OK inför Gud säger de.

Jon 4:6.  Och Jesus Guds son [Guds Jashve] gjorde så att en ricinbuske [kurbitsträd] växte upp över Jona, för att vara skydd över hans huvud, för att befria honom från det onda och Jona gladde sig över ricinbusken [kurbitsträdet] med stor glädje.

Jon 4:7.  Och Gud ordnade en mask på morgonen i gryningen nästa dag, och den förstörde ricinbusken [kurbitsträdet] och den torkade bort.

Här ser vi hur Kyrkan symboliseras av ett träd, buske, en ricinbuske, som ger ricin, ett gift. Och vi ser hur den växer upp ena dagen och sedan vissnar ner den andra. En dag är 1000 år och det betyder att det första årtusendet efter Kristi födelse växte den giftiga kyrkan upp och det andra årtusendet dog den, därför att den angreps av mask inifrån. Mask är djur som påminde om ormen i paradiset, ondskan kom in i kyrkan och bröt ner den.

Vi har här en parallell till Den Katolska kyrkan som växte sig stark under det första årtusende och nu har fallit samman och förlorat sin makt under det andra årtusendet efter Kristi födelse

Jon 4:8.  Och det hände att solen gick upp och Gud ordnade en kvalmig [svag] vind från det förgångna [östlig, tidig], och solen låg på, på Jonas huvud, och han blev omtöcknad [höll på att svimma], och han önskade sin själ till döden [att han dog], och han sade: Det vore bättre om man hade dödat mig än att jag lever [Det är bra, döda mig från mitt liv].

Jon 4:9.  Och Gud sade till Jona: Hur kan du vara arg över ricinbusken [kurbitsträdet], och han sade: För mig är det helt rätt att var arg, ända till döds.

Jon 4:10.  Och Jesus [Jashve] sade: Du sökte skydd vid [litade på] ricinbusken [kurbitsträdet] som du inte arbetat med, och inte var den stor, den kom till en natt, den blev till och växte upp, en natt förstördes den.

Jon 4:11.  Och skulle [må] inte jag få känna medlidande med den stora staden Nineve, som det finns välstånd i, den har växt från de 12 fullheterna [storheterna, miljoner, 10 000] människorna [Adam], som inte hade förstått att känna skillnaden på rätt och fel [mellan höger och vänster], och en stor mängd boskap.

Men när Guds sanning skiner. Det blir uppenbart hur saker är. Då svarar de troende med att ta fram gamla dogmer (en kvalmig vind från det förgångna). Och de känner att de är fel på det. Det fungerar inte. Det vore bättre de vore borta. De är helt fokuserade på Kyrka som har dött, på Ricinbusken som vissnade. Och alla människor som skulle ha dött om det blivit som de hade velat det bryr dem inte. Det har inget medlidande med dem.

Men Gud har medlidande med Nineve och att Ricin busken dog, busken som var giftig, det var Guds verk. Den förgiftade kyrkan måste dö.

Och nu lever den stora staden, Nineve, i välstånd och den kommer från de 12 stora, från de 12 apostlarna och deras budskap, och från de 12 stammarna, Vi kan läsa om det här i Upp 21: 12 och 14 där vi ser att Guds nya Jerusalem är knutet till de 12 stammarna och till de 12 apostlarna.

Och vi kan också se boskapen i vers 11 slutet, det är samma boskap som i 1 Mos 1:24 – 25, som Gud skapade strax innan han skapade människan till sin avbild. Boskap är alltså en symbol för människor på väg till Guds frälsning. Gud bryr sig också om dem.

Gud bryr sig om alla och han frälser världen. Hans frälsning gäller. Oberoende om Kyrkan förstår det eller inte, så kommer han att segra.

Så det är en mycket intressant tid vi lever i, för det är nu som Gud skall segra, det är nu som världen kommer att frälsas, och det trotts att den traditionella kyrkan, den kyrka som lever kvar i det förgångna, kommer att gå under.

Karl Håkan