minJesus 6

Jesus är vårt ursprung som frälsta

1 Mos 2:18 – 2:25, Jesus blir vårt offer och frälser människan

1 mos 2:18 <Trad:> Och Guds Jashve sade: Det är inte bra att människan [Adam] är ensam, jag skall göra en hjälp som motsvarar honom.

1 mos 2:19 <Trad:> Och Guds Jashve formade från marken alla markens djur och alla fåglar i himmelen, och han förde fram dem till människan [Adam] för granskning och allt som människan [Adam] kallade den levande varelsen det var dess namn.

1 mos 2:20 <Trad:> Och människan [Adam] namngav med namn alla boskapsdjur och alla himmelens fåglar och alla markens djur, men åt människan [Adam] fanns inte någon hjälp som motsvarar honom.

Jesus behöver en församling, människor som för hans verk vidare. Vi ser här hur Gud försöker med människor som kommer från marken, det mänskliga. Det är samma ord här som när Jesus danades, ordet adama, den kvinnliga formen av människan. Men vi ser att det inte räcker, det mänskliga räcker inte det måste till något mera.

Vi ser också här hur Jesus värderar, sätter namn på, bedömer, dömer alla djuren. Det är han som är domaren. Men utan Jesus räcker vi inte till. Det fanns ingen som motsvarar Jesus.

Här har vi en parallell till Upp 20:12 – 15. Vi ser där att alla döms, och efter sina gärningar, efter hur de har varit. Men i vers 15 ser vi det som kommer här i fortsättningen. När vi har tagit emot Jesus, hans liv, blivit en del av honom. Då är vi undantagna från domens resultat, Vi kommer inte att kastas i Eldssjön. För vi har en del av Jesus i oss, hans liv.

Och Gud löser det hela och det ser vi i fortsättningen, vi tittar först på den traditionella översättningen där vi ser att Gud låter en djup sömn falla och formar Eva från ett revben från Adam.

1 mos 2:21 <Trad:> Och Guds Jashve lät en djup sömn falla över människan [Adam], och när han sov tog han ett revben och återställde med kött i stället.

1 mos 2:22 <Trad:> Och Guds Jashve byggde, av revbenet som han tagit från mannen [Adam], kvinnan [Eva] och kom med henne till mannen [Adam].

1 mos 2:23 <Trad:> Och mannen [Adam] sade: Denna gång är det ben av mitt ben och kött av mitt kött. Hon skall kallas kvinna [Eva] ty från man är hon tagen.

Här har vi istället den alternativa översättningen som innehåller en hel del intressanta detaljer.

1 mos 2:21 | <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son föll i djup sömn, det är den offrade Adam [människan, den blodröde], och han skall bli gammal, och han accepterade att jag tar bort som ett resultat av att jag böjde ner honom, och han återställer med evangelium er grundval.

Vi ser här hur sömnen står för den offrande människan, han som är nerböjd och det är det Evangelium som är vår grundval.

1 mos 2:22 | <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds sons födelse, den man böjt, välsignelsen [sanningen] man vunnit på grund av Adam [människan, den blodröde], kom Eva [kvinnan] till del, och man kom med henne till Adam [mannen, den blodröde].

Välsignelsen som kom genom Adam, den blodröde, kom alltså Eva, församlingen till del.

1 mos 2:23 | <Alt:> Och Adam [människan, den blodröde] sade: Denna gång är det kraft av min kraft och evangelium av mitt evangelium. Detta skall var och en proklamera, för från mig som är den verkliga existensen är denna lära.

Och här ser vi Jesu kraftfulla uttalande om sin Församling. Det är kraft av min kraft och Evangelium av mitt Evangelium.

Den församling som Jesus behöver det är en församling som har honom i sig, och som kommer från honom, där kraften är hans kraft och där budskapet, evangeliet är hans evangelium.

1 mos 2:25 <Trad:> Och mannen [Adam] och hans hustru var båda nakna [listiga] och skämdes inte inför varandra.

Relationen mellan Jesus och hans församling, de troende människorna är väldigt viktig den måste vara öppen och ärlig, och det är det som den här versen pekar på. Det öppna och ärliga förhållande som man som kristen måste ha inför Jesus. Allt måste vara uppenbart inför honom, först då fungerar vårt förhållande med honom.

Och det är också intressant att se att de inte skämdes inför varandra. Inför Jesus behöver vi inte skämmas, han känner redan allt, och alla problem alla misslyckanden etc. får vi ta med honom och lägga fram inför honom, för han hjälper oss. Och det är först när vi gör så, låter honom bli de centrala i våra liv som vi fungerar som kristna som Jesus vill ha oss.

Karl Håkan