minJesus

Jesus i Bibelns första vers

Bibeln gamla testamente innehåller enormt många profetior och bibelställen om Jesus. Många säga att den första profetian om Jesus står i 1 Mos 3:15, men redan Bibelns första vers handlar om Jesus och det finns sedan flera Bibelställen redan i den första kapitlen som handlar om Jesus. Vi skall titta lite på de första ställena i Bibeln om Jesus här i en serie avsnitt.

1 Mos 1:1, Jesus, förstlingen och allts ursprung

De första orden om Jesus står redan i 1 Mos 1:1. Det första ordet i den versen och det första ordet i hela bibeln syftar på Jesus, som alltings källa.

1 Mos 1:1 < Alt: > Genom den förstfödde [förstlingen] skapar [skapade, födde] Gud det väldiga namnet [fantastiska livet] och den fasta grunden.

| < Trad: > I början skapade Gud himmelen och jorden [marken, landet].

Den första meningen kan ses som en rubrik på Skapelse berättelsen eller om man så vill, på hela Bibeln. Det var genom Jesus som Gud skulle skapa människan till sin avbild, såsom han ville ha människan.

Och det är det skapelseberättelsen handlar om och det är det, hela Bibeln handlar om. Hur Gud tar människan från ett tillstånd i kaos och andlig död till ett tillstånd i Jesus, där vi lever och där vi är som Gud vill ha oss, ja där vi är lika Gud och är Guds barn och Jesu hustru.

Det första ordet i Bibeln är det Hebreiska ordet br`syt (brashit), b:et först betyder i och genom, och resten av ordet betyder ”först och främst”, men kan också stå för personen, saken som är först och främst. Och därmed har vi alltså betydelsen av Förstlingen, den förste, den främste etc. Ett ord som då syftar på Jesus, Messias. Det var alltså genom den förste, den främste, Guds enfödde son Jesus, som Gud skapade allt som finns till.

Också ordet för himmelen är intressant att titta på. Det skrivs på Hebreiska hsmym, h är bestämd form och smym (shamim) betyder himlen, men vi kan också titta på vad de olika delarna kan ge och då ser vi att:

sm betyder namn och ett namn är en karaktäristik på personen som bär det

-ym är en pluraländelse, och plural kan också användas för att beteckna något som är upphöjt, har status.

Då får vi det stora namnet respektive, den fantastiska berömdheten, livet, verket.

Det sista ordet som är intressant är ordet för jorden. Det är h`r&, där h ger bestämd form och ordet `r& (ärets) står för land, mark, jord. Vi kan se i översättningssamanhang att det brukar användas både för att beteckna hela jorden, som i den vanliga översättningen här, men också för att beteckna ett land, t ex landet Israel.

Vi kan också översätta h`r& med grunden, och därav begreppet den fasta grunden som jag använt här. Och med det syftar jag på berättelsen om den som bygger sitt hus på klippan, den fasta grunden som Jesus berättade.

Vi kan också konstatera att ordet för skapar, br` (bra) är ett ord som dels betyder skapade han, har han skapat, men kan också var i presens particip, skapande, som skapar, och man kan också översätta det föder, alltså något pågående.

Vi får då betydelsen: Genom den förstfödde skapar Gud det fantastiska livet [verket, namnet] och den fasta grunden.

Eller som man också kan översätta det på det traditionella sättet: I Begynnelsen skapade Gud Himlen och Jorden [landet, marken].

Här har vi alltså en koppling till det vi kan läsa i Johannes evangelium (Joh 1:1 – 5) och i 1 Johannes 1:a brev (1 Joh 1:1 - 4), att Jesu uppgift var att frälsa värden.

Och tänk redan från början viste Gud att det var genom Jesus som han skulle skapa värden och människan till det som var hans mål, den fullkomliga skapelsen, där människan var som Gud villa ha henne, och allt sker genom Jesus och hans ande, och frälsning.

Karl Håkan