Ändetiden 271,

Normupplösning, Fastheten i Kyrka och Samhälle löses upp

Det är alltså inte bara att allt blir lika, att de udda sakerna försvinner, som vi tog upp i förra avsnittet, utan det fasta löser också upp sig. Det finns inget säkert längre. Allt blir tillåtet. Men också allt är misstänkt.

Det som förr var Grunden. Berget man byggde på finns inte längre. Det som stod stadigt är borta. Allt har blivit en gungfly.

Upp 16:20 Och nu flyr alla öar, och berg går nu inte att finna.

Vi ser det i vårt samhälle idag där alla normer är borta. Vi ser det i vår Kyrka där saker har kommit in som omöjligen kunde varit där tidigare, när Bibelns ord gällde.

Fastheten har upphört. ”Berg går inte att finna”. Det som gällt i all tid är borta. Och ingen vet riktigt vad det är som gäller. Vart är vi på väg. Hur kommer vårt framtida samhälle att se ut frågar man sig. Kommer det att finnas kvar någon kyrka som går Guds väg.

Också det här visst Gud. Han såg att vårt samhälle skulle gå i upplösning. Det fasta skulle förkastas. Och allt bara flyta runt, i en enda sörja.

Och så är det ju idag. Människorna lever normlöst. Ja det är t o m så att det som ligger utanför det traditionella, ja utanför förnuftet, är häftigt. Det är det man lyfter fram.

Man liksom river fastheten, inte bara låter den försvinna. Man aktivt raserar normerna i dagens samhälle, och det här strömmar alltså också in i våra kyrkor.

Och när man inte riktigt vet vad som gäller så blir ju också allt misstänkt. Allt kan i grunden ju vara fel. Ingen vet. Och så är det alltså också i vårt samhälle.

Och åter känner vi alltså igen oss i Vredesskålarna. Det är vår tid.

Karl Håkan