Ändetiden 275,
Gud lägger
ut texten
Den här sista vredesskålen över Kyrkan, den har Gud förklarat tydligare, och det har vi i Kapitel 17 och 18
och vi ska titta lite på det också och se vad som kommer fram där.
Upp
17:1 Och en av de 7 änglarna
[budbärarna], de som har de 7 skålarna, kommer och talar till mig och säger åt
mig: Kom hit jag skall visa dig den
stora skökans straffdom, hon som sitter över de många vattnen.
Här ser vi att det är en av änglarna med vredesskålarna, och det låter
rimligt att förmoda att det är den 7:e ängeln alltså den som hällde sin skål i
luften, alltså profetiorna om Kyrkan och Andevärlden. Här fortsätter alltså profetian om vad som ska hända med
Kyrkan.
Att det är Kyrkan det förstår vi på att det är en Kvinna och det är ofta symbol på en Församling, Kyrka, i
Bibeln. Och att Kyrkan har svikit Jesus de ser vi på att hon
är sköka. En som sviker sin man och har andra Karlar.
Här har vi hela fortsättningen av kap
17 och 18 så den som vill kan läsa igenom det och sedan ska vi ta det steg för steg i de kommande avsnitten.
Upp
17:2 Med henne horar [dyrkar
avgudar] konungarna [de styrande] på jorden, och de som bor på jorden är
druckna av hennes otukts [avgudadyrkans] vin.
Upp
17:3 Och han för mig i [med] ande till en öken, och jag ser en kvinna, som sitter över ett scharlakansrött vilddjur,
som fyller sig med namn [benämningar] på smädelser [förtal] och som har 7
huvuden och 10 horn.
Upp
17:4 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och förgylld med guld och
ädelsten och pärlor, och har en guld bägare i sin hand, som är full med
avgudadyrkan [gräsligheter] och hennes otroskaps [hors, avgudadyrkans]
ruttenhet [orenhet].
Upp
17:5 Och på hennes panna var ett
hemligt [mystiskt] namn, det stora Babylon,
moder till de prostituerade och jordens avgudadyrkan [gräsligheter].
Upp
17:6 Och jag ser kvinnan som dricker sig full av de heligas blod och av Jesu
vittnens [martyrers] blod, och jag förundrar mig när jag ser henne, med väldig
förundran.
Upp
17:7 Och ängeln [sändebudet] säger till mig: Varför förundrar du dig, jag skall
säga dig hemligheten om kvinnan och vilddjuret som bär henne, det som har de 7 huvudena och de 10 hornen.
Upp
17:8 Vilddjuret det du ser, det var och är inte mer och det skall stiga upp ur
avgrunden [dödsriket], och gå bort som skräp [ruin, undergång] och de som bor
på denna jord, och inte har sitt namn skrivet i livets bok, från värdens
grundläggning [skapelse], skall förundra sig när de ser vilddjuret, som var och
inte är, men likväl är.
Upp
17:9 Här är fakta [mening], för den som har förstånd. De 7 huvudena är 7 berg [kullar], och där på dem sitter kvinna.
Upp
17:10 Och de är 7 kungar [herrar], 5
är fallna och den ene är, den andre kommer inte än, och när han skall komma, må
[måste, skall] han vara en kort stund.
Upp
17:11 Och vilddjur som var och inte är, och är den 8:e, och är av de 7, bara
försvinner [går bort] som skärp [undergång, död].
Upp
17:12 Och de 10 hornen som du ser är
10 kungar [herrar], som ännu inte tar i besittning ett rike,
men som får makt som kungar för en tid [timme], med vilddjuret.
Upp
17:13 Dessa har en speciell värdering [avsikt], och styrkan och makten sin, kommer de att ge till vilddjuret.
Upp
17:14 Dessa skall föra krig mot lammet
och lammet och de som är med honom och är kallade och utvalda och trofasta,
skall övervinna dem, för han är herrars Herre [Jesus] och konungars Konung.
Upp
17:15 Och han förklarar för mig, vattnen
som du ser, där skökan sitter [bor], är nationer
och folk och stammar och språk.
Upp
17:16 Och de 10 hornen som du ser på
vilddjuret, de skall hata skökan och
de skall göra henne ödelagd [till skräp] och naken och hennes kött [mänskliga natur, världslighet] skall de konsumera [äta] och de skall bränna upp henne i eld.
Upp
17:17 För Gud inger i deras hjärta att göra hans vilja, och utföra syftet och
att ge deras kungadöme till vilddjuret, ända tills Guds orden [sakerna] blir
fullföljda.
Upp
17:18 Och den kvinna som du ser det är den
väldiga staden som har kungadöme över kungarna på jorden.
Upp
18:1 Och sedan ser jag en ängel
[sändebud] som kommer från himmelen, som har väldig makt, och som lyser upp jorden med sin härlighet
[majestät].
Upp
18:2 Och han ropar kraftfullt med väldig röst och säger: "Faller, faller gör det stora Babylon,
som är demonernas [avgudarnas] boplats, och en håla för envar ondskefull [oren] ande, och håla för
envar ondskefull [oren] och avskydd fågel.
Upp
18:3 För av hennes horandes [avgudadyrkans] vredes vin, drack alla folk, och
jordens konungar horar [dyrkar avgudar] med henne och handelsmännen på jorden blir rika
[lever i välstånd] av kraften i hennes vällevnad [finhet, lyx].
Upp
18:4 Och jag hör en annan röst [ljud] från himlen som säger: Gå ut från henne mitt folk, så att ni
inte har delaktighet i hennes synder, och så att ni inte får av hennes plåga
[förbannelse].
Upp
18:5 För hennes synder når upp till
himmelen och Gud minns hennes onda handlingar.
Upp
18:6 Besvara henne lika och gengälda henne dubbelt, till er del, efter hennes
gärningar. Häll i dubbelt åt henne i den bägare i vilken man fyller.
Upp
18:7 Så mycket som hon förhärligar sig och lever i överflöd, så mycket skall ni
gengälda henne med plåga och sorg, för i sitt hjärta säger hon, jag sitter som
en drottning och jag är inte änka och jag skall absolut inte känna någon sorg.
Upp 18:8
Därför på en dag skall plågan komma, död och sorg och
hungersnöd och i eld skall hon brännas
upp, för mäktig är Jesus [Herren], den Gud som dömer henne.
Upp
18:9 Och jordens konungar, som horar [dyrkar avgudar] och lever i lyx
[överflöd] med henne, skall klaga och skall jämra sig över henne, när de ser
röken från hennes bränning.
Upp
18:10 De har stannat på avstånd av rädsla för hennes pina [möda] och säger: Ack
och ve, den stora och mäktiga staden Babylon, för på en timme [en tid,
plötsligt] kommer din dom.
Upp
18:11 Och jordens [markens, landets] handelsmän
klagar [jämrar sig] och sörjer över henne, därför att ingen längre köper deras bördor [laster, skeppslaster].
Upp
18:12 Last av guld och av silver och av värdefull sten och av pärlor och av
fint linne och av purpur och av silke och av scharlakansrött och av allt slags
välluktande trä och alla slags saker [arbeten] i elfenben och saker [arbeten]
av värdefullt trä och av koppar och av järn och av marmor
Upp
18:13 och kanel och rökelser och balsam [välluktande olja, smörjelse] och
rökelse [rökelseharts] och vin och olivolja och fint mjöl och vete och djur
[boskap, kor, ägodelar] och får och hästar och vagnar och kroppar [slavar] och
människoliv [människosjälar].
Upp
18:14 Och begärets skörd av din själ [liv] försvinner, från dig och allt det överdådiga och strålande, försvinner från dig, och inte på något
vis kan du längre finna dem.
Upp
18:15 Handelsmännen, som handlar med
dessa saker, och som gör sig rika [skaffar sig välstånd] från henne, skall ställa sig långt bort från henne av
rädsla för hennes möda [plåga], klagande och sörjande.
Upp
18:16 och säger: Ack och ve, den väldiga staden, som är insvept i fint linne
och purpur och scharlakan, och täckt [förgylld] med guld och med värdefull sten
och pärlor.
Upp
18:17 För på en timme [en kort tid] ödeläggs så stor rikedom [väldigt
välstånd], och varje styrman [ledare] och folket på alla skeppen och sjömän och
alla som arbetar [arbetade] på havet, ställer sig på avstånd.
Upp
18:18 Och de ropar, när de iakttar hennes eldprovs rök, och säger: Vem är lik
den stora staden.
Upp
18:19 Och de kastar smuts [jord] på de ansvariga [överhuvudena] och
ropar, klagande och sörjande, och förklarar: " Ack och ve, den väldiga
staden, genom den blir alla rika [får alla välstånd] som har skepp på havet,
för hennes värdefulla saker, för på en timme [kort tid] förkastas [ödeläggs]
hon.
Upp
18:20 Gläds över henne, Guds boning
[himmel] och de heliga apostlarna och profeterna, för Gud dömer
er dom över henne.
Upp
18:21 Och en stark ängel [budbärare] lyfter [avlägsnar] en sten som en väldig kvarnsten och kastar den i havet och förklarar: På detta sätt,
skall Babylon, den väldiga staden, snabbt [våldsamt] kastas och aldrig mer
finnas.
Upp
18:22 Och ljud från harposångare och musiker
och flöjt spelare och trumpetare kommer aldrig
mera att höras i dig, och någon artist [hantverkare, byggare, grundare] av
någon profession kommer aldrig mer att finnas i dig, och ljudet av en kvarn
kommer aldrig mer att höras i dig.
Upp
18:23 Och en lampas ljus skiner aldrig mer i dig, och en brudgums och
en bruds röst hörs aldrig mer i dig, för dina handelsmän är jordens stormän,
för med ditt gift lurar de alla folken.
Upp
18:24 Och i henne finns profeters
och heligas blod och alla de stympades [slaktades] på jorden.
Jag har fetat en del intressanta saker för att man ska få
mera översikt. Och summan av det hela är att hela denna Kyrka ska försvinna. Ska brännas upp i
Eld. Ska kastas som en kvarnsten i Havet. För de heligas blod finns i henne, de
som slaktats i henne.
Men de som tror på Jesus finns kvar och de ska glädja sig
det kan vi läsa i Upp 19:1 och vi tar med den versen också så att vi får en
glimt av det positiva, Jesu seger.
Upp
19:1. Och sedan hör jag ljud av en väldigt
stor folkskara i himlen, som säger: Halleluja, frälsningen och äran och lovprisningen och makten tillhör Jesus
[Herren] vår Gud.
Karl Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar