Guds frälsningsplan 33, Ett liv utan Jesus blir inte som Gud vill ha det

 

Guds frälsningsplan 33,

Ett liv utan Jesus blir inte som Gud vill ha det

 

Det liv som Gud skapade först på den 6:e dagen på det 6:e årtusendet var Djur och Djur är inte som människor. Det här var liv men inte på den nivå som Gud vill ha. Det saknas något.
 
Det här ser vi ännu tydligare i 1 Mos 2:18 - 20
 
1 Mos 1:24 <Trad:> Och Gud sade: Djur skall komma fram på marken, djur som andas, efter sina arter, och boskapsdjur och landdjur [kräldjur] och det levande på marken, efter sina arter, och det blev så.
| <Alt:> Och Gud sade: Liv skall komma ut på den fasta grunden, levande ande till vars och ens del, i överflöd och myllrande och vi skall göra liv på den fasta grunden, till vars och ens del, och det blev så.
1 Mos 1:25 <Trad:> Och Gud gjorde markens djur efter sina arter och boskapsdjuren efter sina arter och landdjuren [kräldjuren] efter sina arter, och Gud såg att det var gott.
| <Alt:> Och Gud gjorde den fasta grundens liv på sitt eget sätt, och det som är i överflöd på sitt eget sätt, och det sprudlande livet på sitt eget sätt, och Gud uppenbarade sig och därför blev det bra. 
 
En förklaring på vad Djuren är det får vi när vi läser i 1 Mos 2:18 – 20. Här får vi se hur Gud skapar djuren och för fram dem till Adam, alltså Jesus, Adam är ju en symbol på Jesus här i texten.
 
Vi ser hur inget av djuren motsvarar det Adam behöver.
 
1 mos 2:18 <Trad:> Och Guds Jashve sade: Det är inte bra att människan [Adam] är ensam, jag skall göra en hjälp som motsvarar honom.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son sade: Det är inte bra att Adam [människan, den blodröde] är tillsammans med lögnarna, jag skall göra åt honom ett hägn som möter det behovet.
1 mos 2:19 <Trad:> Och Guds Jashve formade från marken alla markens djur och alla fåglar i himmelen, och han förde fram dem till människan [Adam] för granskning och allt som människan [Adam] kallade den levande varelsen det var dess namn.
| <Alt:> Och Jesus [Jashve] Guds son lät det formas från mänskligheten [den kvinnliga människan], allt ondskans [hustruns] liv, och allt himmelskt mörker och han offrade Adam [människan, den blodröde], för till honom kallar han var och en till att godkännas, och all välsignelse, Adams [människans, den blodrödes] levande ande, vars auktoritet består, proklamerar han till var och en.
 | <Alt2:> Och Jesus [Jashve] Guds son formade från mänskligheten allt kraftfullt liv och allt det väldiga namnets strålglans och han för fram inför Adam [människan, den blodröde], det levandes liv, och det han proklamerar över var och en, det var dennes karaktär [position].
1 mos 2:20 <Trad:> Och människan [Adam] namngav med namn alla boskapsdjur och alla himmelens fåglar och alla markens djur, men åt människan [Adam] fanns inte någon hjälp som motsvarar honom.
| <Alt:> Och Adam [människan, den blodröde] proklamerade med position, alla de tysta och allt det väldiga namnets strålglans och allt det kraftfulla livet, men för Adam [människan, den blodröde] fanns inget stöd [skydd, inhägnad] som motsvarade honom.
 
Förklaringen till att ingen motsvara det Adam behöver finner vi i 1 Mos 2:19 den alternativa översättningen, Där ser vi just att Gud offrade Jesus och proklamerade det till var och en. Men vi läser inte att de tog emot. Och det var alltså problemet. Djuren är symboler på det som Gud har skapat innan han kom till den slutliga lösningen, Jesus och församlingen som vi ska läsa om i 1 Mos 1:26.
 
Karl Håkan