Guds frälsningsplan 51,

Hur ska man bemöta dem som ser Skapelseberättelsen fysiskt

 

Ja en sak är viktig att fastslå. Och det är att det oberoende av hur det gått till fysiskt med skapandet av det universum vi har och den värld vi lever i, så är det ett verk av Gud.
 
Det här med att det finns två skapelseberättelser är också intressant för de är fysiskt motsägande. De fungerar inte båda på en gång. I den Ena så börjar det med att allt är vatten och i den Andra så börjar det med att allt är torrt så inget växer. Det går inte ihop sig.
 
Här ser vi inledningen på de två skapelseberättelserna. Den första börja med att det är Gud, alltså det Hebreiska Eloshim (`lhim) som skapar.
 
1 Mos 1:1 < Trad: > I början skapade Gud himmelen och jorden.
| < Alt: > Genom den förstfödde skapar Gud det väldiga namnet och den fasta grunden.
| < Alt2: > Genom förstlingen föder Gud det fantastiska livet och landet [marken].
 
Men i den andra så är det i stället Jesus Guds son, eller som man också kan skiva det Guds Jashve eller som det står i Hebreiskan Jashve (YHWU) Eloshim (`lhim).
 
1 Mos 2:4 <Trad:> Detta är berättelserna om då himmelen och jorden skapades, det är Guds Jashves verk, jord och himmel.
| <Alt:> Dessa berättelser är om då det väldiga namnet [det fantastiska livet] och den fasta grundens skapades, det är Jesus [Jashve] Guds sons resultat, en fast grund och ett väldigt namn [ett fantastiskt liv].
 
Och här ser vi fortsättningen och i den 1:a skapelseberättelsen i 1 Mos 1 var det vatten överallt, Allt började som ett stort Urhav. Och det fanns inget land, läser vi vidare så hittar vi land först i den 9.e versen
 
1 Mos 1:2 <Trad:> Och jorden var totalt tom och mörker var över urhavet [avgrunden]. Men Guds ande var i rörelse över vattenytan.
| < Alt: > Och den fasta grunden var kaotisk och tom och död var över dess tomhet. Men Guds ande blåste på dem, vem som helst, rakt på. 
 
1 Mos 1:9 <Trad:> Och Gud sade: Vattnet som är under himlen skall samla sig till en plats och det torra skall bli synligt, och det blev så.
| <Alt:> Och Gud sade: De vilka som helst som har något i stället för det väldiga namnet skall samla sig för Gud uppstår som en och man kommer att erfara att han renar [se det rena], och det blev så.
 
1 Mos 1:11 <Trad:> Och Gud sade: Det skall komma fram grönska som ger frön på marken, träd med frukt av sin art som har sitt frö i sig på marken, och det blev så.
| <Alt:> Och Gud sade: Det glittrande, som ger kraft, skall komma fram på den fasta grunden, fruktbärande stadgar som ger min väg [förgrening], till vem som helst av de våra, som därmed får styrka i sig, på den fasta grunden, och det blev så.
 
Medan i den Andra Skapelseberättelsen i 1 Mos 2 var allt totalt tort, allt var en väldig öken. Och det var genom att sända vatten som skapelsen började.
 
1 mos 2:5 <Trad:> Och ännu fanns inte åkerns växter på marken, och ännu inte något av markens örter [åkerns spannmål] hade växt upp, för Guds Jashve hade inte låtit det regna på marken, och människan fanns inte till att bruka marken.
| <Alt:> Och ännu fanns inte hustruns vishet [fundering, bön], och ännu inte något av hustruns glittrande hade växt fram, för Jesus [Jashve] Guds sons renhet var inte på den fasta grunden, och Adam [människan, den blodröde] fanns inte till att arbeta med mänskligheten [den kvinnliga människan].
1 mos 2:6 <Trad:> Och en dimma stiger upp från marken och vattnade hela markens yta.
| <Alt:> Och lagen gör henne gott på grund av dess fasta grund, och det överflödar hela mänskligheten [den kvinnliga människans närvaro].
 
Och man kan då alltså fråga sig varför har Gud gjort så här. Varför finns det två skapelseberättelser som är varandras motsatser.
 
Jo naturligtvis därför att för Gud är det inte viktigt exakt hur den fysiska skapelsen gick till, bara att den kommer ur honom. Det är Gud som skapat, antingen själv eller genom sin som Jesus, som ju också tillhör Gud och är en del i treenigheten.
 
Gud är alltså skaparen av den fysiska skapelsen, oberoende av hur den ägde rum. Och det gör att vill vi idag sätta in en tredje berättelse här t ex Utvecklingsläran så är det helt OK för Gud. Bara vi är ödmjuka och erkänner att det också här är Gud som lade grunden och redan från början faktiskt visste vad som skulle komma ut av det hela.
 
Men när vi ser det här som den Andliga skapelsen då finner vi något mycket intressant. Nämligen att den första skapelseberättelsen den är Kronologisk och visar i tid det som hänt under de senaste 6000 åren.
 
Medan den Andra skapelseberättelsen, den är Jesus centrerad. Den Visar Jesu roll i Guds Andliga skapelse. Jesus är den centrala, Det är han som skapar liv. Det är han som dömer, och det är ut från honom som välsignelsen och till sist också hans egen Församling kommer.
 
Och låt oss nu övergå till att titta på den Andra skapelseberättelsen och alltså Jesu roll i Gud Andliga skapelse.
 
Karl Håkan