Den Andliga världen 1,

Den världsliga Kyrkan faller och Guds folk jublar

Vi har nu kommit till Upp 17 och 18. Upp 17 och 18 handlar om det Andliga tillståndet och de kyrkor som är genom tiderna. Fokus här i början är på den Romerska kyrkan och dess Monopol som den haft genom långa tiden i historien.

Vi kan se att det är så här genom att vi möter begreppet Sköka i Upp 17:1. Kvinna är i Bibeln en symbol på församlingen, alltså Jesu brud. Och en sköka är alltså en fallen församling som har svikit sitt uppdrag.

Vi ser det också på att det står Babylon på skökans panna. Ett täcknamn för Rom på den tiden. Man kunde inte säga något negativt om Rom för då kunde man bli anklagad och få problem, därför använda men i stället begreppet Babylon. Så det här syftar alltså på den Romerska kyrkan.

Det tredje som visar vad det här är, är att det är en av de 7 änglarna som visar Johannes. Och den sista av dem visade ju vad som skulle hända i Andevärlden. Och det är alltså logiskt att det är den Ängeln som här fortsätter som beskrivning mera i detalj.

Vi får se hur den Andliga världen ska bestå av en stor Kyrka som har växt ihop med det världsliga. Vi ser en kvinna som sitter på ett Vilddjur. Och Vilddjuret det har vi mött förut och det är de stora riken i världen som försökt att lägga under sig allt.

Men vi får också se hur det här faller ihop och hur Guds sanna folk får jubla och hur vi då har kommit fram till Bröllopet, Och Jesu sanna Brud får göra sig i ordning.

Vi börjar här med att ta med hela Bibelordet om det här så att den som vill ha helheten kan läsa igenom det från början.

Upp 17:1 Och en av de 7 änglarna [budbärarna], de som har de 7 skålarna, kommer och talar till mig och säger åt mig: Kom hit jag skall visa dig den stora skökans straffdom, hon som sitter över de många vattnen.

Upp 17:2 Med henne horar [dyrkar avgudar] konungarna [de styrande] på jorden, och de som bor på jorden är druckna av hennes otukts [avgudadyrkans] vin.

Upp 17:3 Och han för mig i [med] ande till en öken, och jag ser en kvinna, som sitter över ett scharlakansrött vilddjur, som fyller sig med namn [benämningar] på smädelser [förtal] och som har 7 huvuden och 10 horn.

Upp 17:4 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och förgylld med guld och ädelsten och pärlor, och har en guld bägare i sin hand, som är full med avgudadyrkan [gräsligheter] och hennes otroskaps [hors, avgudadyrkans] ruttenhet [orenhet].

Upp 17:5 Och på hennes panna var ett hemligt [mystiskt] namn, det stora Babylon, moder till de prostituerade och jordens avgudadyrkan [gräsligheter].

Upp 17:6 Och jag ser kvinnan som dricker sig full av de heligas blod och av Jesu vittnens [martyrers] blod, och jag förundrar mig när jag ser henne, med väldig förundran.

Upp 17:7 Och ängeln [sändebudet] säger till mig: Varför förundrar du dig, jag skall säga dig hemligheten om kvinnan och vilddjuret som bär henne, det som har de 7 huvudena och de 10 hornen.

Upp 17:8 Vilddjuret det du ser, det var och är inte mer och det skall stiga upp ur avgrunden [dödsriket], och gå bort som skräp [ruin, undergång] och de som bor på denna jord, och inte har sitt namn skrivet i livets bok, från värdens grundläggning [skapelse], skall förundra sig när de ser vilddjuret, som var och inte är, men likväl är.

Upp 17:9 Här är fakta [mening], för den som har förstånd. De 7 huvudena är 7 berg [kullar], och där på dem sitter kvinna.

Upp 17:10 Och de är 7 kungar [herrar], 5 är fallna och den ene är, den andre kommer inte än, och när han skall komma, må [måste, skall] han vara en kort stund.

Upp 17:11 Och vilddjuret som var och inte är, och är den 8:e, och är av de 7, bara försvinner [går bort] som skärp [undergång, död].

Upp 17:12 Och de 10 hornen som du ser är 10 kungar [herrar], som ännu inte tar i besittning ett rike, men som får makt som kungar för en tid [timme], med vilddjuret.

Upp 17:13 Dessa har en speciell värdering [avsikt], och styrkan och makten sin, kommer de att ge till vilddjuret.

Upp 17:14 Dessa skall föra krig mot lammet och lammet och de som är med honom och är kallade och utvalda och trofasta, skall övervinna dem, för han är herrars Herre [Jesus] och konungars Konung.

Upp 17:15 Och han förklarar för mig, vattnen som du ser, där skökan sitter [bor], är nationer och folk och stammar och språk.

Upp 17:16 Och de 10 hornen som du ser på vilddjuret, de skall hata skökan och de skall göra henne ödelagd [till skräp] och naken och hennes kött [mänskliga natur, världslighet] skall de konsumera [äta] och de skall bränna upp henne i eld.

Upp 17:17 För Gud inger i deras hjärta att göra hans vilja, och utföra syftet och att ge deras kungadöme till vilddjuret, ända tills Guds orden [sakerna] blir fullföljda.

Upp 17:18 Och den kvinna som du ser det är den väldiga staden som har kungadöme över kungarna på jorden.

Upp 18:1 Och sedan ser jag en ängel [budbärare, sändebud] som kommer från himmelen, som har väldig makt, och som lyser upp jorden med sin härlighet [majestät].

Upp 18:2 Och han ropar kraftfullt med väldig röst och säger: "Faller, faller gör det stora Babylon, som är demonernas [avgudarnas] boplats, och en håla för envar ondskefull [oren] ande, och håla för envar ondskefull [oren] och avskydd fågel.

Upp 18:3 För av hennes horandes [avgudadyrkans] vredes vin, drack alla folk, och jordens konungar horar [dyrkar avgudar] med henne och handelsmännen på jorden blir rika [lever i välstånd] av kraften i hennes vällevnad [finhet, lyx].

Upp 18:4 Och jag hör en annan röst [ljud] från himlen som säger: Gå ut från henne mitt folk, så att ni inte har delaktighet i hennes synder, och så att ni inte får av hennes plåga [förbannelse].

Upp 18:5 För hennes synder når upp till himmelen och Gud minns hennes onda handlingar.

Upp 18:6 Besvara henne lika och gengälda henne dubbelt, till er del, efter hennes gärningar. Häll i dubbelt åt henne i den bägare i vilken man fyller.

Upp 18:7 Så mycket som hon förhärligar sig och lever i överflöd, så mycket skall ni gengälda henne med plåga och sorg, för i sitt hjärta säger hon, jag sitter som en drottning och jag är inte änka och jag skall absolut inte känna någon sorg.

Upp 18:8 Därför på en dag skall plågan komma, död och sorg och hungersnöd och i eld skall hon brännas upp, för mäktig är Jesus [Herren], den Gud som dömer henne.

Upp 18:9 Och jordens konungar, som horar [dyrkar avgudar] och lever i lyx [överflöd] med henne, skall klaga och skall jämra sig över henne, när de ser röken från hennes bränning.

Upp 18:10 De har stannat på avstånd av rädsla för hennes pina [möda] och säger: Ack och ve, den stora och mäktiga staden Babylon, för på en timme [en tid, plötsligt] kommer din dom.

Upp 18:11 Och jordens [markens, landets] handelsmän klagar [jämrar sig] och sörjer över henne, därför att ingen längre köper deras bördor [laster, skeppslaster].

Upp 18:12 Last av guld och av silver och av värdefull sten och av pärlor och av fint linne och av purpur och av silke och av scharlakansrött och av allt slags välluktande trä och alla slags saker [arbeten] i elfenben och saker [arbeten] av värdefullt trä och av koppar och av järn och av marmor

Upp 18:13 och kanel och rökelser och balsam [välluktande olja, smörjelse] och rökelse [rökelseharts] och vin och olivolja och fint mjöl och vete och djur [boskap, kor, ägodelar] och får och hästar och vagnar och kroppar [slavar] och människoliv [människosjälar].

Upp 18:14 Och begärets skörd av din själ [liv] försvinner, från dig och allt det överdådiga och strålande, försvinner från dig, och inte på något vis kan du längre finna dem.

Upp 18:15 Handelsmännen, som handlar med dessa saker, och som gör sig rika [skaffar sig välstånd] från henne, skall ställa sig långt bort från henne av rädsla för hennes möda [plåga], klagande och sörjande.

Upp 18:16 och säger: Ack och ve, den väldiga staden, som är insvept i fint linne och purpur och scharlakan, och täckt [förgylld] med guld och med värdefull sten och pärlor.

Upp 18:17 För på en timme [en kort tid] ödeläggs så stor rikedom [väldigt välstånd], och varje styrman [ledare] och folket på alla skeppen och sjömän och alla som arbetar [arbetade] på havet, ställer sig på avstånd.

Upp 18:18 Och de ropar, när de iakttar hennes eldprovs rök, och säger: Vem är lik den stora staden.

Upp 18:19 Och de kastar smuts [jord] på de ansvariga [överhuvudena] och ropar, klagande och sörjande, och förklarar: " Ack och ve, den väldiga staden, genom den blir alla rika [får alla välstånd] som har skepp på havet, för hennes värdefulla saker, för på en timme [kort tid] förkastas [ödeläggs] hon.

Upp 18:20 Gläds över henne, Guds boning [himmel] och de heliga apostlarna och profeterna, för Gud dömer er dom över henne.

Upp 18:21 Och en stark ängel [budbärare] lyfter [avlägsnar] en sten som en väldig kvarnsten och kastar den i havet och förklarar: På detta sätt, skall Babylon, den väldiga staden, snabbt [våldsamt] kastas och aldrig mer finnas.

Upp 18:22 Och ljud från harposångare och musiker och flöjt spelare och trumpetare kommer aldrig mera att höras i dig, och någon artist [hantverkare, byggare, grundare] av någon profession kommer aldrig mer att finnas i dig, och ljudet av en kvarn kommer aldrig mer att höras i dig.

Upp 18:23 Och en lampas ljus skiner aldrig mer i dig, och en brudgums och en bruds röst hörs aldrig mer i dig, för dina handelsmän är jordens stormän, för med ditt gift lurar de alla folken.

Upp 18:24 Och i henne finns profeters och heligas blod och alla de stympades [slaktades] på jorden.

Upp 19:1. Och sedan hör jag ljud av en väldigt stor folkskara i himlen, som säger: Halleluja, frälsningen och äran och lovprisningen och makten tillhör Jesus [Herren] vår Gud.

Upp 19:2. För sanna och rättfärdiga är hans domar, för han dömer den stora skökan som fördärvar jorden med sin otukt [avgudadyrkan] och han ger igen för sina tjänares blod från hennes hand.

Upp 19:3. Och åter sade de: Halleluja. Och hennes rök stiger upp i evigheters evigheter.

Upp 19:4. Och de 24 äldste och de 4 väsendena faller ner och tillber [böjer sig inför, älskar] Gud, som sitter på tronen och säger Amen [det är sant] Halleluja [Prisad vare Jesus [Herren]].

Upp 19:5. Och en röst går ut från tronen som säger: Prisa vår Gud alla hans tjänare och de som ivrar för [fruktar] honom, de små och de stora.

Upp 19:6. Och jag hör som ljudet av en stor folkskara och som ljudet av mycket [många] vatten och som ljudet av en mäktig Åska, som säger: Halleluja, Jesus [Herren] Gud den allsmäktige regerar.

Upp 19:7. Jubla och lovprisa och ge ära till honom, för lammets bröllop kommer och hans brud [kvinna] gör sig i ordning.

Upp 19:8. Och hon får klä sig i fint linne, rent och skinande, för det finna linnet är de frikännande domarna för de heliga.

Upp 19:9. Och han säger till mig: Skriv, välsignade är de som är kallade till lammets bröllops middag. Och han säger till mig: Dessa ord är Guds sanna ord.

Upp 19:10. Och jag faller ner vid hans fötter för att tillbe honom och han säger till mig: Inte det, förstå att jag är din med tjänare och dina bröders, dessas som har [håller] Jesu vittnesbörd. Tillbe Gud. För andens ingivelser står i överensstämmelse med Jesu ord [profetians ande är från Jesu vittnesbörd].

Här ser vi hela beskrivningen av vad som ska hända i den Andliga världen och man får se det här som en fortsättning på det vi läste i den 7:e Vredesskålen.

Och här i slutet i Upp 19:6 och 7 kan vi alltså läsa hur Jesus regerar och hur hans Bröllop kommer och hur Bruden gör sig i ordning. Det är dit Gud vill ha oss. Vi har kommit fram. Det är då vi har blivit en del av honom. Blivit hans like av nåd genom Jesus vår frälsare, Genom Jesu försoningsverk har vi blivit godkända inför Gud.

Karl Håkan