Ändetiden 299,

Kyrkan har malt sönder folk som en kvarnsten

Det är intressant att hitta uttrycket kvarnsten när Bibeln talar om hur kyrkan ska försvinna. Kyrkan har genom tiderna ofta varit som en kvarnsten. En tung börda om halsen.

Upp 18:21 Och en stark ängel [budbärare] lyfter [avlägsnar] en sten som en väldig kvarnsten och kastar den i havet och förklarar: På detta sätt, skall Babylon, den väldiga staden, snabbt [våldsamt] kastas och aldrig mer finnas.

Upp 18:22 Och ljud från harposångare och musiker och flöjt spelare och trumpetare kommer aldrig mera att höras i dig, och någon artist [hantverkare, byggare, grundare] av någon profession kommer aldrig mer att finnas i dig, och ljudet av en kvarn kommer aldrig mer att höras i dig.

Kyrkan har alltså malt sönder folk och aldrig mer ska den göra det.

Det är många som upplevt det kyrkan har, som något tungt. Något jobbigt.

Men så är ju inte Guds Evangelium utan det är en befrielse. I frälsningen ska det vara ett Halleluja.

Och så kommer det alltså att bli, det kan vi se i det förra avsnittet.

Och det är därför vi kan glädja oss. Det malande och söndermalande som pågått i Guds namn det är över. Det kastas bort. Och nu är befrielsens dag.

Jesus kommer att styra och det är hans Evangelium som kommer att förverkligas.

Karl Håkan