Ändetiden 36,

Fördrivningen når sitt maximum

Men fördrivningen fortsätter inte hur länge som helst utan den når ett max och kommer sedan att avta.

1 mos 8:1 <Trad:> Och Gud kom ihåg Noa och alla levande och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och Gud lät en vind gå fram över jorden och det tog bort vattnet.

1 mos 8:2 <Trad:> Och havets källor stängdes och himlens luckor och regnet från himlen upphörde.

1 mos 8:3 <Trad:> Och vattnet vände bort från [över] marken och det var på gång och det vek bort och vattnet sjönk efter 150 dagar.

Här i texten ser vi att nederbörden upphör. Det slutar regna. Och på samma sätt slutar utdrivningen av Judarna ur deras land. Men det tog alltså lång tid ytterligare innan de fick återvända.

1 mos 8:1 | <Alt:> Och Gud tänkte på Herren [Noa] och allt levande och alla överflödande som var glada inneslutna i hans bröst och Gud lät anden passera över den fasta grunden och han tog boning hos vem som helst.

1 mos 8:2 | <Alt:> Och tomhetens närvaro slutade och det väldiga namnet blev mäktigt och den våldsamma plågan upphörde som ett resultat av det väldiga namnet.

1 mos 8:3 | <Alt:> Och vem som helst vände om för att säkert vandra över den fasta grunden, och det blev omvändelse och vem som helst blev renad [minskade det] tillslut, från beväpnade män och med hjälp av livets tecken.

Och åter kan vi läsa i den alternativa texten om hur Guds ande verkar och hur Gud tar sin boning i människor.

Hur Jesu namn blir mäktigt och hur omvändelse verkar och folk blir rena

Karl Håkan