Ändetiden 32,

Väckelsen gick fram medan Israels land ödelades

Det är intressant att konstatera att redan här när Gud skrev om Noa så lade han in att Judarnas fördrivning skulle sammanfalla med Guds rikes utbredning.

1 mos 7:12 <Trad:> Och det regnade kraftigt på jorden [landet] i 40 dagar och i 40 nätter.

| <Alt:> Och en väldig mängd av liv och en väldig mängd av omvändelser kom till dem på den fasta grunden.

Här ser vi just det här dubbla. Att samtidigt som översvämningen äger rum. Landet tas från Judarna, så kommer välsignelser och omvändelser enligt den alternativa översättningen. Och så var det ju också. Den Kristna tron bredde ut sig tills den behärskade hela Romarriket.

I vers 17 möter vi det här åter och åter finns båda sidor med.

1 mos 7:17 <Trad:> Och störtfloden [skyfallet] varade i 40 dagar på marken och vattnet ökade och lyfte arken och den lyfter dem ovanför marken..

| <Alt:> Och resultatet, den väldiga mängdens liv, på den fasta grunden, och den stora mängden av vilka som helst, och de prisade hans bröst och de var kvar i helighet på den fasta grunden.

Och här ser vi också de två händelserna tillsammans. Att samtidigt som översvämningen kommer, alltså landet tas från Judarna, som fördrivs, så kommer livet och frälsningen.

Det är en väldig mängd liv som kommer fram och det är Jesu bröst som vi får vara vid. Och vi får vara där Gud vill ha oss. I det välsignade tillstånd som Paulus beskriver när han talar i Romarbrevet att vi Kristna är blir inympade i det äkta trädet. Det är därför det här talas om att vi får vara kvar på den fasta grunden.

Gud visste allt det här. Han visste att det var vägen framåt. Evangelium skulle ut till alla. Inte bara Judarna, utan till hela världen. Gud visste att Judarna skulle förkasta Jesus, och det var därför som han skrev det här, här. Och han visste att det skulle leda till att Evangeliet kom ut till oss, till Hedningarna.

Karl Håkan