Kyrkans undergång 38

Demokratin är blind och ser inte sin egen undergång

Det är intressant men Demokratin är blind. Den ser inte sin egen undergång. Andra ser det men inte Demokratin själv. Det påminner om hur vi har det i vårt land.

Upp 3:17. Eftersom du säger att jag är rik och jag har välstånd och ingen saknad har jag. Och du vet inte att du är eländig [prövad, lidande] och ömklig [eländig, beklagansvärd] och fattig och blind och naken.

Här har vi åter en sak som pekar rakt in i vår tid. Vi har en tid av välstånd. Och det hade Laodicea också. Vi har det vi behöver lekamligt, saknar inget. Och det är också som Laodicea.

Men likafullt är det eländigt, likafullt har vi ett samhälle där människor känner sig ömkliga. Andligt fattiga. Blinda och nakna. Demokratin ser inget i sin iver att behandla alla lika. Skiten och det som är bra måste få samma chans, säger man och blir då blind.

Folk mår dåligt i vårt samhälle och det finns ingen utstakad väg att gå. Inget att hålla sig till som är fast och fungerar.

Det finns ingen klarsyn längre, man virrar runt.

Karl Håkan