Islam i bibelns profetior, Ismael en profetia om Islam

Traditionen säger att det var Ismael som var far till de icke Judiska folken i trakten, till de som tillhör Islam. Vi tittar på det Gud sa Hagar, Saras tjänstekvinna som födde Ismael Abrahams förste son:

1 Mos 16:11.  Och Jesu [Jashves] ängel [budbärare] sade åt henne: Se du kommer att bli havande och du kommer att föda en son och du skall ge [kalla] honom namnet Ismael [Gud talar, Gud hör], för Jesus [Jashve] har hört ditt elände [fattigdom, ödmjukhet].

1 Mos 16:12.  < Trad: > Och han är en mänsklig vildåsna, hans hand är mot alla och allas hand är mot honom, och han skall göra sig gällande med fruktan bland alla sina bröder. 

| < Alt: > Och han är en fruktbärande människa, hans kraft är i alla och allas kraft är i honom, och han skall ha favör över alla sina bröder. 

Vi ser att 16:12 har två diametralt olika översättningar. Den ena, den traditionella talar om en Vildåsna och att han är i strid med sina bröder. Medan den andra nämner Ismael i positiva termer. Han skall ha favör. Hans kraft skall vara i alla, han skall vara fruktbärande.

Och det är en intressant bild för det är kanske så det blivit. Att Islam är en vildåsna som strider och slåss. Det vi nu kan se i Syrien och i de Palestinska områdena. Men där finns också inslag som är mera positiva, där Islam skall ha favörer, på det sätt man ser idag, där de Arabiska områdena har olja, där Islam har brett ut sig, etc.

Abrahams två söner, Ismael visar Guds syn på Islam

I det 21:a kapitlet kan man läsa om hur Isak föddes och hur det ledde till motsättningar mellan Sara, Isaks mor, Abrahams hustru och tjänstekvinnan Hagar som hade fött Ismael. Abraham fördrev Hagar och Ismael ut i öknen och i den här berättelsen finns profetior på Guds syn på Islam.

Vi börjar här titta på vers 8 där Isak är gammal nog att avvänjas och Abraham håller en fest för det.

1 Mos 21:8. <Trad:> Och sonen har växt och skall avvänjas och Abraham* gjorde ett stort gästabud på Isaks** avvänjnings dag.

{* Abraham = de mångas far, den folkrike fadern| ** Isak = man skrattar, han leker}

| <Alt:> Och frukten har växt och var mogen och Abraham [de mångas Far] vill göra ett stort gästabud på mognads dag, för han som gläder sig [skrattar, leker].

1 Mos 21:9. <Trad:> Och Sara* såg Egyptiskan** Hagars*** son, som hon har fött till Abraham och som leker [hånar, åstadkommer skratt].

{* Sara=drottning, prinsessa, dam, älskarinna, förnäm kvinna| ** från Egypten = Misraim, de två befästningarna, gränserna, från nöden, från ångesten| ***Hagar=gästen, främlingen}

| <Alt:> Och Drottningen såg [visade upp] ångestens främmande verk, som främlingen fött [byggt] till Abraham [den folkrike fadern], lekande [glädjande sig].

1 Mos 21:10. <Trad:> Och hon sade till Abraham: Driv ut denna piga [slavinna] och hennes son, för denna pigas [slavinnas] son skall inte ärva med min son Isaks.

| <Alt:> Och hon sade till Abraham [de mångas Far]: Driv ut detta folk och det man gjorde, för detta folks verk och folket skall inte ärva mitt folk som gläder sig [skrattar].

Sara ser Ismael och hur ha leker, som en del av familjen, och kan inte tåla att han också skall ärva Abraham. Hon vill att Ismael fördrivs ut från gemenskapen.

Vi ser alltså här att det redan tidigt blir en motsättning mellan den Judiskt-Kristna delen och Islam.

1 Mos 21:11. <Trad:> Och det ordet var mycket smärtsamt i Abrahams ögon, på grund av att det var hans son.

1 Mos 21:12. <Trad:> Och Gud sade till Abraham: Känn inte smärta i dina ögon över pojken och över hela din säkerhet, på grund av det Sara säger till dig. Lyssna till hennes röst, för i Isak skall avkomma uppkallas åt dig. 

1 Mos 21:13. <Trad:> Också slavinnans son skall jag göra, till ett folk [hednafolk], för han är din avkomma.

| <Alt:> Också folkets son [verk] skall jag göra till min kropp [min död], för han är din kraft [arm].

Gud talar om att Abraham, skall lyssna på Sara, Gud skall lösa det här själv, Ismael skall bli ett stort folk på samma sätt som Islam blev stor.

Det är intressant att se här att också Islam kommer ut p g r Guds vilja, det är alltså enligt Guds plan.

1 Mos 21:14. <Trad:> Och Abraham steg upp tidigt på morgonen och tog bröd och en skinnsäck med vatten till Hagar och satte det på hennes rygg, och pojken, och han sände iväg henne och hon vandrade i öknen Beer Seba.

| <Alt:> Och Abraham [den store Fadern] steg upp tidigt genom [i] herden och tog krig [segrar] och var och ens vrede, och gav det till främlingens gestalt, på hennes skuldra, och den nyfödde och han spred ut det och man vandrade och gick vilse utifrån ordet [i öknen] i fullständig förbannelse [överflödets källa, i fullständigt ljus, i komplett soluppgång]. 

Här kan man se hur separationen ägde rum mellan Islam och den Judiskt-Kristna delen. Det var genom krig. Islam startade genom svek, krig och hot. Det var genom erövring med vapenmakt som Islam blev ett snabbt växande hot för den Kristna värden.

Vi ser här också att det Islam hade när de bildades det var vatten de fått från den store Fadern, men i Islam fanns inte den källa med friskt vatten som Jesus talar om, det var det vatten de hade med sig som de fick leva på.

1 Mos 21:15.  <Trad:> Och vattnet var slut i flaskan och hon kastade pojken under en buske.

| <Alt:> Och var och en var slut på grund av vreden, och hon kastade den nyfödde under det han framför en hängiven bön för dem.

Vattnet, välsignelsen tar slut p g r den vrede som finns i Islam, det ser vi än idag, hur hämnd är viktigt, man skall aldrig förlåta utan hedern måste upprätthållas.

Det här tänkandet gjorde att det vatten som de hade med sig det tar slut. Välsignelsen upphör.

Vi ser också ett utmärkande drag för Islam och det är de många bönerna, man skall be 5 gånger om dagen och det ingår i en rättrogen muslims liv och det finns regler kring hur man skall be etc. Det är viktigt. Bön är en av Islams 5 pelare.

1 Mos 21:16.  <Trad:> Och hon gick iväg och hon gick bort för att göra slut på det hela, långt bort, en båglängd emellan, för hon sade, jag ser att pojken är döende, och hon slog sig ner en bit ifrån, hon höjde sin röst och hon grät.

| <Alt:> Och hon spred sig och hon gjorde så saker ändrades, för att få ett slut, bort ifrån, ja långt bort, som snaran lägger över, för hon sade: Det är frukten av siarens höjder. Och hon ändrade på förkunnelsen, och prisade sin förkunnelse, för det är hennes rum [ark, låda].

Här får vi se hur Islam sprider sig. Och Islam har en annorlunda förkunnelse och det är som en snara som läggs över de som kommer under Islam.

1 Mos 21:17.  <Trad:> Och Gud hörde pojkens röst och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: Varför har du gått iväg av rädsla Hagar, för Gud hör pojkens röst där han är.

| <Alt:> Och Gud hörde tjänarens förkunnelse, och han drabbade förbannelsernas arbete, det främmande från det välkända, och han talade för att få ett slut: Vad tar det åt dig, det du vördar är främmande, för Gud hör den nya förkunnelsen, med det som ger status [är välkänt].

1 Mos 21:18.  <Trad:> Stå upp lyft upp pojken och du [din hand] skall hjälpa honom för jag gör honom till ett stort hednafolk [ett stort folk, storheten av min död].

| <Alt:> Stå upp, förbättra det nya, och kraften i det, för åt de många hedningarna gör jag det.

Här ser vi Guds dom över Islam. Gud anser att det som Islam har fört in som heligt, det de vördar, det är något främmande, Det är saker som tillhörde det dåtida samhället och ger status, men som inte har med Sann Gudstro att göra.

Gud vill att man står upp och agerar och förbättrar på de här punkterna, sätta kraft i det, för Gud har gjort det här för att nå hedningarna.

1 Mos 21:19.  <Trad:> Och Gud öppnade hennes ögon och hon såg en vatten källa [i vilka som helsts plåga] och hon fyllde vattensäcken [vem som helsts gift] och hon sprang till pojken.

| <Alt:> Och Gud öppnade hennes ögon och hon såg de mångas plåga och hon var full med allas [vars och ens] vrede och hon tände det nya [tjänaren].

Vi ser här hur det nya kommer genom att man blir medveten om hur Islam är full av vrede idag, och när man blir det öppnas deras ögon och Gud kan välsigna dem, öppna sin källa för dem, och tände dem i iver för den nya tron.

1 Mos 21:20.  <Trad:> Och Gud var med pojken och han blev stor och han bredde ut sig [vandrade runt] i öknen och han blev en stor bågskytt.

| <Alt:> Och Gud var med det nya och det blev stort och man [han] omvände sig [vandrade runt] genom resultatet av förkunnelsen därför att man [han] hade varit en väldig snara.

Och vi ser här hur islam kommer att omvända sig genom att de blir medvetna om hur de har varit en snara för världen.

Vi ser också att det är p g r förkunnelse som det äger rum, och idag pågår en stor förkunnelse där ord sprids genom media i Islamvärden och gör den medveten om vad som egentligen händer.

1 Mos 21:21.  <Trad:> Och han återvände till öknen Paran* och hans mor köpte [tog] en kvinnlig slav [tjänare, dam] till honom från Egypten **.  

{* Paran=utsmyckningsföremålet, det skimrande, skönheten| **Egypten=Misraim, de två befästningarna, gränserna, från nöden, från ångesten}

| <Alt:> Och han vände om som [genom] resultatet av den fantastiska förkunnelsen, och hon accepterade som hans kvinnliga tjänarinna, de många vakternas land [en från den väldiga ångestens land], till honom.  

Islam vänder om och det blir accepterat att den kommer från ett väldigt strängt sätt att se på tillvaron, ett sätt som gjorde tillvaron jobbig.

Karl Håkan