Jesu tal om ändens tid 5

Vakna, var beredd

Vi fortsätter i den här delen att titta på vad Jesus sa om ändens tid och tittar då speciellt på bibelorden i Mat 24 – 25, Mark 13, Luk 17:20-37, Luk 21:5 – 36.

Jesu budskap här är att vi skall vakna och vara vakna, för han kommer, och i en tid när vi inte är beredda. Vi skall alltså alltid vaka och vara vakna och beredda.

Ingen vet exakt när utom Fadern. Var därför alltid redo.

Mat 24:36.  Och om den dagen och den timmen [stunden] vet ingen, inte ens änglarna [budbärarna] i himlen [skyn], ingen utan bara min fader [far].

Mat 24:42.  Var därför vakna eftersom ni inte vet vilken timme som er Jesus [Herre, Jashve] kommer.

Mat 24:43.  Och som ni förstår, om herren i huset hade vetat vid vilket vakt lag som tjuven kommer, då vakar han ju och låter det naturligtvis inte ske att man tar sig in i hans hus.

Det viktiga i hela Jesu budskap, det är att vi skall vara vakna. Sköta vårt uppdrag, och alltid vara beredda på att Jesus kommer just då.

Det här har också en annan intressant aspekt och det är att ju närmare Jesu tillkommelse vi kommer ju mera exakt kan Gud låta oss veta var vi är i tiden för vitsen med det hela är ju att vi alltid skall vara vakna och beredda.

Sett i det perspektivet är det intressant, det vi hade uppe i tidigare avsnitt. Där vi läste om TV och Internet och TV satelliter och Videoinspelningar och Vår kluvna värd och vredesskålarna med avkristning och våld i TV och censur och Islam etc.

Varför har Gud lagt ut just de saker så exakt som gäller i vår tid. Och så praktiskt. Jo det är för att vi skall känna igen oss. Nu är vi så nära hans kommande att han kan berätta det här och han vill att vi skall se att vi är där.

Det är därför viktigt att vi har öppna ögon och vågar läsa profetian som det står, för då ser vi det här och förstår att det är nu, Nu skall det hända och det är nu vi måste vara Vakna. Men fortfarande vet vi alltså inte exakt, dagen och stunden, bara att det är mycket nära.

Man kan utföra sin praktiska syssla och ände vara redo.

Mat 24:40.  Då kommer två att vara på åkern [fältet, marken], den ene tas emot [erhåller närhet, tas med] och den andre lämnas [sänds bort, läggs åt sidan].

Mat 24:41.  Två mal på kvarnen, den ena tas emot [erhåller närhet, tas med] den andre lämnas [sänds bort, läggs åt sidan].

Men det är också viktigt att vi inte blir fanatiska. Blir så upptagna av att vi är där, att Jesu kommande är så nära att vi slutar göra det praktiska. Här ser vi att vi kan, ja vi ska göra det praktiska också och Gud är med oss så att vi är beredda. Den som har rätt inställning till Jesus han tas emot, tas med. Och det i sin praktiska syssla.

Det har inte heller att göra med typen av syssla, som vi har att göra utan vår inställning i hjärtat.

Det här är viktigt, Vi behöver alltså inte fly från vårt praktiska liv för att vara redo.

Luk 21:34. Och sköt er så ett ni inte tynger ner [överbelastar] era hjärtan [sinnen] med orgier [fylla] och dryckenskap [förgiftning] och bekymmer [omsorg] som hör till det dagliga livet och plötsligt [omedvetet] är den dagen över er.

Luk 21:35. Det är liksom att bli snärjd [en snara, hålla fast, list, trick] för den kommer över alla som bor på jordens hela yta.

Men samtidigt får vi inte gå så upp i det praktiska, och inte låta oss fyllas med vare sig festande eller bekymmer, att vi inte har Jesus som nummer ett i livet. Jesu kommande gäller alla, och vi måste vara fyllda med hans ande, Gå i hans fotspår även när vi gör våra praktiska saker, lever i vardagen. Då är vi Jesu sanna efterföljare.

Det viktiga är inte heller att vi är överens om alla detaljer i Profetian och hur de går i uppfyllelse och kommer att gå i uppfyllelse för vitsen med allt ihop är att vi skall vara vakna. Och därför vill Gud att vi ser tillräckligt mycket så att vi är vakna i vår tid.

Luk 17:33. Om någon söker rädda sitt liv kommer han att tillintetgöras [fördärvas], men den som ger upp [tillintetgör, tynar] sitt liv han kommer att levandegöras.

Här ser vi också sanningen att det inte är vi, som lever, det är inte för att tillfredsställa oss själva, som vi skall leva, Nej det liv vi lever det är i Jesus, Den som ger upp sitt eget liv för Jesu skulle det är han som verkligen lever.

Karl Håkan