Profetiorna går i uppfyllelse, Del 6

Den Världsliga Kyrkan störtar samman.

Det är inte bara bland gudsförnekare, och världens barn Gud får tillrättavisa och låta sin vrede verka. Också inom kyrkan finns krafter som Gud måste ta tag i och sätta på plats. Här i Upp 17 och 18 får vi möta en kyrka som går världens väg i stället för Guds. En otrogen kyrka som blandar in annat i Guds församling. Den här kyrkan försvinner, den förkastas och ödeläggs, Men Guds folk försvinner inte utan för dem är det här en glädje och det hela leder vidare till Guds verkliga seger när Gud får ett folk som är som han vill ha det.

Upp 17:1 Och en av de 7 änglarna [budbärarna], de som har de 7 skålarna, kommer och talar till mig och säger åt mig: Kom hit jag skall visa dig den stora skökans straffdom, hon som sitter över de många vattnen.

Upp 17:2 Med henne horar [dyrkar avgudar] konungarna [de styrande] på jorden, och de som bor på jorden är druckna av hennes otukts [avgudadyrkans] vin.

Här ser vi inledningen, det handlar om är en sköka. Sköka står för en kyrka som har svikit Gud, och som har andra rättesnöre, har en annan anda i sig. Inte längre vill vara Jesus hustru. Vi ser att den här kyrkan har makt över många länder (vatten, folkhav). Det är inte bara makthavarna som har ihop det med kyrkan utan folk är druckna, förvirrade, i hela det här systemet.

Upp 17:3 Och han för mig i [med] ande till en öken, och jag ser en kvinna, som sitter över ett scharlakansrött vilddjur, som fyller sig med namn [benämningar] på smädelser [förtal] och som har 7 huvuden och 10 horn.

Den tid vi pratar om det är tiden när Vilddjuret med de 10 hornen verkar. Det såg vi i den första av mina inlägg var den första halvan av 1900 talet. Det var alltså då som det här hände, men för oss som lever idag ser vi att mycket av det fortfarande har sin aktualitet och verkar.

Tidsangivelsen här är intressant eftersom vi vet att kyrkorna i Europa hade en stark ställning under 1800 talet, men att de tappade den under första hälften av 1900 talet och därefter, så att idag har kyrkorna en marginell roll i samhället.

Upp 17:4 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och förgylld med guld och ädelsten och pärlor, och har en guld bägare i sin hand, som är full med avgudadyrkan [gräsligheter] och hennes otroskaps [hors, avgudadyrkans] ruttenhet [orenhet].

Upp 17:5 Och på hennes panna var ett hemligt [mystiskt] namn, det stora Babylon, moder till de prostituerade och jordens avgudadyrkan [gräsligheter].

Det guld man tycker sig se det är bara förgyllning. Det är ett guld smetat utanpå. I själva verket är allt ruttet. Det är inte bara en kyrka vi pratar om utan kyrkan vi pratar om har förgrenat sig, och blivit flera. Det ser vi i vers 5 där det pratas om att Det stora Babylon är moder till de prostituerade. Alltså också andra kyrkor som också går andra vägar än Guds. Och här kan vi många gånger känna igen oss idag i vår tid och i den tid som varit, där Kyrkorna inte alltid gått Guds väg, och gjort det Gud ville.

För den som är intresserad är Babylon ofta på den här tiden det här skrevs en täckmantel för Rom. Och det vi ser här är alltså den stora Romerska kyrka som senare förgrenade sig, alltså var moder till alla andra kyrkor som gått samma väg och hamnat i armkrok med världen och dess anda.

Upp 17:16 Och de 10 hornen som du ser på vilddjuret, de skall hata skökan och de skall göra henne ödelagd [till skräp] och naken och hennes kött [mänskliga natur, världslighet] skall de konsumera [äta] och de skall bränna upp henne i eld.

Upp 17:17 För Gud inger i deras hjärta att göra hans vilja, och utföra syftet och att ge deras kungadöme till vilddjuret, ända tills Guds orden [sakerna] blir fullföljda.

De 10 staterna kommer att ödelägga och bränna upp Skökan. På samma sätt som vi idag kan se att den Världsliga Kyrkorna i västvärlden tappade sin makt under 1900 talet. Det som i stället fått makten det är Vilddjuret. Och det skall det ha tills Gud är färdig med det verk han vill utföra.

Upp 18:4 Och jag hör en annan röst [ljud] från himlen som säger: Gå ut från henne mitt folk, så att ni inte har delaktighet i hennes synder, och så att ni inte får av hennes plåga [förbannelse].

Här får vi akta oss så att vi inte blir redskap för den här kyrkan, och de här kyrkorna, utan vi uppmanas att ta avstånd från det här. Ja till och med att gå ut ur henne.

Upp 18:11 Och jordens [markens, landets] handelsmän klagar [jämrar sig] och sörjer över henne, därför att ingen längre köper deras bördor [laster, skeppslaster].

Det har varit handel och business i den världsliga kyrkans hägn, men nu går det inte längre. Och vi ser här att det man säljer det är bördor man lagt på människor.

Upp 18:12 Last av guld och av silver och av värdefull sten och av pärlor och av fint linne och av purpur och av silke och av scharlakansrött och av allt slags välluktande trä och alla slags saker [arbeten] i elfenben och saker [arbeten] av värdefullt trä och av koppar och av järn och av marmor

Upp 18:13 och kanel och rökelser och balsam [välluktande olja, smörjelse] och rökelse [rökelseharts] och vin och olivolja och fint mjöl och vete och djur [boskap, kor, ägodelar] och får och hästar och vagnar och kroppar [slavar] och människoliv [människosjälar].

Här ser vi i bildlik form vad det är Kyrkan säljer till folk. Det är:

Helighet – Guld och silver och värdefulla stenar.

Renhet – Fint linne

Andlig atmosfär – Välluktande trä

Fina kyrkliga ceremonier – Arbeten i elfenben och av koppar etc.

Saker som ger en bra smak och en bra känsla – kanel, rökelse, balsam

Jesu blod och lekamen – Vin och fint mjöl (men brödet är inte bakat än)

Offer – Boskap och Får

Men kyrkan har makt och styrka – Den har hästar och vagnar

Och slutligen kommer slavar och människoliv - T o m liv säljer man, och man vill göra oss till slavar.

Det här är något som inte bara gäller de traditionella och stora kyrkorna utan stundtals också förekommer i frikyrkor, där Finsång, Ceremonier, Underhållningskristendom, Maktbegär och Pengar, ibland har fått ta över i stället för Guds kraft med Frälsning och Evangelium.

Här är det viktigt att påpeka att även inom Guds verk är arbetaren värd sin lön. Och här gäller givetvis det som vi ber i Fader vår. Giv oss idag vårt dagliga bröd, och där inkluderar jag också tak över huvudet, kläder på kroppen, och idag faktiskt också en mobiltelefon, ett bredband, en bil etc. det som behövs i vårt samhälle idag. Men som vanligt är det viktigt att det inte är businessen som tar över utan att Guds ande och kraft får leda.

Upp 18:15 Handelsmännen, som handlar med dessa saker, och som gör sig rika [skaffar sig välstånd] från henne, skall ställa sig långt bort från henne av rädsla för hennes möda [plåga], klagande och sörjande.

Upp 18:16 och säger: Ack och ve, den väldiga staden, som är insvept i fint linne och purpur och scharlakan, och täckt [förgylld] med guld och med värdefull sten och pärlor.

Upp 18:17 För på en timme [en kort tid] ödeläggs så stor rikedom [väldigt välstånd], och varje styrman [ledare] och folket på alla skeppen och sjömän och alla som arbetar [arbetade] på havet, ställer sig på avstånd.

Kyrkans män är här som sjömän som seglar omkring på folkhavet, och har gjort den andliga verksamheten till business. De har problem nu för den världsliga kyrkan håller på att tappa sitt grepp.

Upp 18:18 Och de ropar, när de iakttar hennes eldprovs rök, och säger: Vem är lik den stora staden.

Upp 18:19 Och de kastar smuts [jord] på de ansvariga [överhuvudena] och ropar, klagande och sörjande, och förklarar: " Ack och ve, den väldiga staden, genom den blir alla rika [får alla välstånd] som har skepp på havet, för hennes värdefulla saker, för på en timme [kort tid] förkastas [ödeläggs] hon.

Man försöker få igång verksamheten med glada tillrop, trotts att alla ser att det är kört. Kyrkan fylls av inre bråk och av modlöshet.

Upp 18:21 Och en stark ängel [budbärare] lyfter [avlägsnar] en sten som en väldig kvarnsten och kastar den i havet och förklarar: På detta sätt, skall Babylon, den väldiga staden, snabbt [våldsamt] kastas och aldrig mer finnas.

Här ser vi slutet, den här falska kyrkan försvinner, den har malt sönder människor som en kvarnsten. Men nu kastas den bort.

Upp 19:6. Och jag hör som ljudet av en stor folkskara och som ljudet av mycket [många] vatten och som ljudet av en mäktig Åska, som säger: Halleluja, Jesus [Herren] Gud den allsmäktige regerar.

Upp 19:7. Jubla och lovprisa och ge ära till honom, för lammets bröllop kommer och hans brud [kvinna] gör sig i ordning.

Upp 19:8. Och hon får klä sig i fint linne, rent och skinande, för det finna linnet är de frikännande domarna för de heliga.

Men det här är inte slutet för Guds verk, tvärs om nu går väckelsen fram och Guds folk jublar, det är en stor skara vi hör. Nu stundar bröllopet, det som finns beskrivet på så många ställe i bibeln. Det som är målet med Guds frälsning.

När den här falska kyrkan har tappat sitt grepp och Jesu verkliga frälsning har fått ta över, då är det väckelse, då kommer bröllopet. Då är vi framme. Då är Guds festmåltid. Då har Guds rike tagit över. Då har Gud skapat människan till sin avbild som vi kan läsa om i 1 Mos 1:26 - 27. Gud och människa är förenade genom Jesus.

Är det inte fantastiskt vilken Gud vi har.

Karl Håkan