tisdag 21 juli 2015

Profetiorna går i uppfyllelse, Del 8

Dom och Evig salighet

Djävulen kastas också i Eldssjön

Upp 20:7. Och när de tusen åren avslutas, kommer Satan att befrias ur sin fångenskap.
Upp 20:8. Och han skall gå ut för att bedra folken, de i jordens 4 hörn, Gog och Magog, och för att samla dem till Krig. Och de är till antal som havets sand.
Upp 20:9. Och han går upp över jordens vidd och omringar de heligas läger och den älskade staden. Men eld faller ner från Gud, från himlen [skyn, på Grekiska: ouranou], och förtär dem.
Upp 20:10. Och Djävulen som lurar dem, han kastas i eldens och svavlets sjö, där vilddjuret och den falske profeten [lögnprofeten] är, och de kommer att plågas [pinas, torteras] dag och natt i evigheters evigheter.

Här efter de 1000 åren får vi se att också Djävulen kastas i Eldssjön, efter att han gjort ytterligare ett misslyckat försök att ta över Världen. Nu har ondskan slutligen satts på plats. Den ondska han står för är avslöjad och kommer alltid att förbli det. Och sedan kommer Guds dom.


Domen

Upp 20:11. Och jag ser en väldig skinande [vit] tron och han sitter på den. Jorden och himlen flyr bort från hans ansikte, och ingen plats finns för dem.
Upp 20:12. Och jag ser de döda, små och stora, ställda inför Gud, och böcker öppnas och ytterligare en bok, det är livets, och de döda döms utifrån det som skrivits i böckerna, enligt deras gärningar.
Upp 20:13. Och havet ger ifrån sig de döda, i sig, och döden och dödsriket [Hades] de ger ifrån sig de döda i sig. Och de döms, var och en enligt sina gärningar.
Upp 20:14. Och döden och dödsriket [Hades] slängs i elds sjön. Detta är den andra döden.
Upp 20:15. Och om någon inte finns skriven i livets bok, slängs han i elds sjön.

Vi ser här hur begreppen Himmel och Jord flyr bort och förklaringen kan vi se i Upp 21:2, När Guds vilja genomförs kommer Gud ner till oss och Himmel och Jord blir ett., det blir som Gud vill ha det inte som det är idag.

Alla skall dömas utifrån sina gärningar men alla skall inte straffas. De som tagit emot Jesus och hans nåd de går fria från straff, de som har sitt namn skrivet i Livets bok som det står.

Det finns många som fokuserar på domen. Men själv älskar jag att tänka på nåden. Tänk vilken nåd vi har i Jesus. Det är han som gjort det. Vi har bara att ta emot. Vilken fantastisk Gud vi har. Och i det inre tonar sången fram:

Låt mig får höra om Jesus, skriv på mitt hjärta vart ord.
Sjung för mig sången så dyrbar, skönaste hörd då vår jord.

Synderna mina dem bar han, smärtorna tog han på sig.
Redo att hela och hjälpa, redo att uppoffra sig.

Kärlek! O viska det åter, det var för mig som han dog.
Det var för mig som han uppstod, Herre, min Gud det är nog.

En sak vill Gud att vi skall tänka på:

Luk 6:27.  Men jag säger åt er, åt dem som hör [förstår]: Älska era fiender, gör gott för dem som hatar er,
Luk 6:31.  Och som ni vill att människorna skall göra för er, så skall ni göra också för dem.
Luk 6:37.  Och döm aldrig och aldrig någonsin blir ni dömda, förklara aldrig skyldig och aldrig någonsin bli ni förklarade skyldiga, förlåt och ni skall bli förlåtna.

Den nåd Gud gett oss vill han att vi också ger våra medmänniskor. Vår nästa. Han vill att kärleken och nåden skall föras vidare.


Den Heliga Staden, Jesu Brud, Vårt liv i Jesus

Upp 21:1. Och jag ser en ny [fräsch, frisk, kvalitativt ny] himmel [Guds boning, stjärnhimmel] och en ny [fräsch, frisk, kvalitativt ny] jord [mark, land], ty den tidigare himlen [Guds boning, stjärnhimmel] och den tidigare jorden [marken, landet] är passerad [är försvunnen] och havet [sjön] finns inte mer.
Upp 21:2. Och jag Johannes ser den helga staden, det nya Jerusalem [Fredsstaden, Fridsstaden, den fullkomliga staden, staden i säkerhet], som kommer ner från Gud, från himlen [Guds boning, stjärnhimlen], förberedd såsom en brud utsmyckad för sin man.
Upp 21:3. Och jag hör en väldig röst från himlen som säger: Se Guds tabernakel [tält, boning] är bland människorna och han skall bo [tälta] bland dem. Och de skall vara hans folk och han skall vara guden bland dem, deras Gud.
Upp 21:4. Och Gud skall utplåna varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mera eller sorg eller gråt eller plåga [möda] skall vara mer, för det som varit är borta.
Upp 21:5. Och han som sitter på tronen säger: Se jag gör allting nytt [fräscht, friskt, kvalitativt nytt]. Och han säger till mig: Skriv att dessa ord är sanna och tillförlitliga.
Upp 21:6. Och han säger: Det är gjort [har blivit till, har fötts]. Jag är Alfa och Omega, början och slutet [resultatet]. Åt den som törstar skall jag ge från källan med livets vatten, fritt [gratis].
Upp 21:7. Den som segrar skall ärva [få] allt och jag skall vara Gud för honom och han skall vara min son [sonen till mig].

Allt blir nytt. Det här är som den frälsta människan som är en ny skapelse i Jesus. Här ser vi att hela Himmelen och Jorden blir förnyade, blir som nya. Och de blir förenade, Gud kommer ner till oss.

Havet, det hedniska, det finns inte mera, allt är Guds församling, det som brukar symboliseras med marken, jorden.

Och vi ser att den Gud som kommer till oss han är enkel, han är som vi, han bor ibland oss, ja han bor i tält. Han är inte långt borta från oss och otillgänglig. Nej han vill vara nära oss och hjälpa oss, ta bort vår nöd och våra plågor. Gud älskar oss.

Vi får vara hans barn och han är vår Gud, och det är han som gjort det för oss. Gett oss friden, ja allt vi har av värde, det kommer från honom.

Upp 21:8. Men åt, fega [försagda] och otroende [hedningar] och anstötliga och mördare och hor karlar [manliga prostituerade, otuktiga] och troll karlar och avgudadyrkare [idol dyrkare] och alla som är falska [lögnaktiga, vilseledande], är deras del i sjön som brinner med eld och svavel. Det är den andra döden.

Vi får inte vara fega och lögnaktiga, och otrogna, blanda in annat än tron på Jesus. Vi skall inte vara horkarlar utan vi skall vara Jesu hustru.

Upp 21:9. Och en av de 7 änglarna [budbärarna] som hade de 7 skålarna, som var fulla med de 7 sista plågorna, kommer till mig och säger: Kom hit, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.
Upp 21:10. Och han för mig i [genom] ande till ett högt och stort berg och visar mig den väldiga staden, det heliga Jerusalem, som kommer ner från himlen, från Gud.
Upp 21:11. Och den har Guds härlighet [strålglans], och dess ljus är likt en dyrbar sten likt kristallklar jaspis.

Vi ser här att den tro Gud vill ge oss i Jesus det liknas vid en stad. Det heliga Jerusalem, den yppersta bland städer. Och samtidigt är det alltså Bruden, den frälsta skaran. Och det finns inte ord att uttrycka dess skönhet.

Upp 21:12. Och med en hög och väldig mur med 12 portar, och vid portarna 12 änglar [budbärare], och skrivna namn, som är Israels söners 12 stammars.
Upp 21:14. Och stadens mur har 12 fundament, med Lammets 12 apostlars namn.

Vi ser att där finns både de 12 stammarna, gamla förbudet och de 12 apostlarna, det nya förbundet.

Upp 21:18. Och murens byggnadsmaterial var jaspis, och staden var av rent guld, lik rent [klart] glas.
Upp 21:21. Och de 12 portarna är 12 pärlor, varje port är av en pärla. Och stadens gata är av rent guld, som genomskinligt glas.

Här ser vi åter det genomskinliga, Guld som är som är genomskinligt glas, här möter vi alltså det vi mötte i Glashavet och nu är det också som Guld, ädelt och rent. Det är så Gud vill ha det. Öppet, ärligt, genomskinligt och rent.

Upp 21:22. Och jag ser inget tempel i den, för Jesus [Herren] Gud, den allsmäktige och Lammet är dess tempel.
Upp 21:23. Och staden behöver inte solen eller månen för att ha ljus i sig, för Guds strålglans lyser i den och dess lampa är Lammet.
Upp 21:24. Och folken, som frälsas [räddas] skall vandra i dess ljus och jordens konungar [herrar] bär sin ära och lovprisning in i den.
Upp 21:25. Och dess portar skall inte stängas på hela dygnet, för det skall inte vara natt där.

Jesus är lammet som har offrat sig och nu behövs inte templet. Och vi få vandra i Jesu ljus. Och portarna är alltid öppna. Guds frälsning finns öppen för alla, Gud stänger ingen ute.

Och här har vi svaret på vad som kommer att hända efter 1000 årsriket, efter Guds sabbat. Det blir inte natt mera. Dygnsrytmen upphör. Guds frälsning är evig.

Upp 21:27. Och ingen som gör orenheter [världsligheter, vanhelgar] och som ägnar sig åt avgudadyrkan [styggelser] och lögn [oärlighet], kommer någonsin in i den, utan endast de som är skrivna i livets bok, Lammets.

Men för att komma in där måste man bli ren, och det blir man i Jesus, Lammets blod, och då blir man skriven i Livets bok, och får komma in i staden.

Och vi kan läsa fortsättningen, hur fantastiskt det är.

Upp 22:1. Och han visar mig en ren flod, med livets vatten, skinande [klart] som kristall, som kommer från Guds och Lammets tron.
Upp 22:2. I mitten med dess gata [torg] och floden på båda sidor, är livets träd, som ger 12 skördar, för det ger sin frukt varje månad, och trädets blad är till folkens omsorg [vård, helande].
Upp 22:3. Och ingen förbannelse [plåga] skall vara mer, och Guds och Lammets tron skall stå i den, och hans tjänare skall tjäna honom.
Upp 22:4. Och de skall se hans ansikte och hans namn på sina pannor.
Upp 22:5. Och där skall inte vara natt. Och de har inte behov av någon lampa eller solens ljus, för Jesus [Herren] Gud lyser över [på, åt] dem och de skall regera i evigheters evigheter.

Och till sist får vi säga med Johannes

Upp 22:20. … … Ja kom Herre Jesus.
Upp 22:21. Vår Herres [Jesu, Jashve], Jesu [Frälsares] Kristi [Messias, den Smordes] nåd [glädje, gåva] vare med er alla, Amen [sant, fast].


Karl Håkan 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar