Påskens Budskap i ordning, Påskdagen,
Jesus uppstår
Översatt
och Sammanställt av Karl Håkan Sandell
Det här är en sammanställning av Påskens
evangelium översatt och sammanställt av Karl Håkan Sandell
Det är gjort så att de olika delarna står
tillsammans i den ordning det äger rum, oberoende av från vilket evangelium de
kommer.
Alla de olika delarna av passionsberättelserna
är medtagna men placerade under olika rubriker för att ge en bild av hur olika
saker ägde rum.
Syftet är att ge läsaren en bra bild av vad som
ägde rum, genom att låta de olika Evangelierna komplettera varandra. Och när
man ställer samman det på det här viset ser man vad som är de basala
händelserna och vad som är viktigt genom att det förmodligen är det som förkommer
på flera ställe.
Den här delen tar upp det som hände på Påskdagen
Innehåll
Mat 28:1. Och sent på sabbaten och
först när det ljusnar kommer Maria Magdalena och den andra Maria för att se
till graven.
Mat 28:2. Och se, det blir då ett
väldigt jordskalv [storm] och en ängel som tillhör Jesus [Herren, Jashve]
kliver ner från himlen och kommer fram och rullar bort stenen från ingången,
och han satt sig uppepå den.
Mat 28:3. Och hans utseende var som
stjärnglans [blixt] och han kläder [klädedräkt] som skinande [vit] snö.
Mat 28:4. Och de som vaktar, skakar
av skräck och blir som döda.
Mat 28:5. Och då säger ängeln till
kvinnorna: Var inte rädda, för jag vet att ni söker Jesus som blivit korsfäst.
Mat 28:6. Han är inte här, han är
uppväckt [uppstånden], för det är som han säger, kom hit, se platsen där Jesus
[Herren, Jashve] har legat.
Mat 28:7. Och gå strax och säg nu
till hans lärjungar, att han är uppväckt från de döda och se han går före er
till Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land], där kommer ni att se
honom, se jag säger nu till er.
Mat 28:8. Och de går snabbt ut från
graven fyllda med rädsla, och väldig glädje och springer för att berätta det
för hans lärjungar.
Mark 16:1. Och när sabbaten passerat,
då köper, Maria Magdalena, och Jakobs [häl fångaren, ersättaren] Maria och
Salome [frid, fred] välluktande kryddor, så att de då kunde gå och smörja
honom.
Mark 16:2. Och mycket tidigt på
morgonen, efter sabbaten, kommer de till graven, då solen just går upp.
Mark 16:3. Och de frågade sig: Vem
kommer att rulla bort stenen från ingången till graven, åt oss.
Mark 16:4. Och när de då får syn på
stenen ser de att den har rullats undan, för den var väldigt tung.
Mark 16:5. Och kvinnorna går då in i
graven och ser då en ung man som sitter till höger, iförd lång strålande [vit,
lysande] klädnad och de blir utom sig av skräck [väldigt förvånade].
Mark 16:6. Och han säger till dem: Ni
skall inte vara rädda [överraskande], Jesus från Nasaret, som ni söker, han som
har korsfästs, han är sedan uppväckt, han är inte här, se den plats där de lade
honom.
Luk 24:1. Och i den första mycket
tidiga sabbatens gryning, kommer de till graven och de bär välluktande kryddor
med sig, som de gjort i ordning.
Luk 24:2. Men de finner då, att
stenen har rullats bort från graven.
Luk 24:3. Och när kvinnorna går in
finner de inte Herren [Jashve, Jesus] Jesu kropp
Luk 24:4. Och det uppstår
villrådighet hos dem om det här, och se två män står där bland dem i skinande
kläder.
Luk 24:5. Och de blev helt skakiga
[rädda], och de böjde ner sina ansikten till jorden. Men männen [de] sade till
dem: Varför söker ni han som lever bland de döda.
Luk 24:6. Han är inte här, utan han
är uppstånden, minns hur han är den som talat med er, när han var bland er i
Galileen [område, fällbar, ringa, gräns, kust, land].
Luk 24:7. Och hur hans budskap är att
det är nödvändigt att Människosonen [Adams son] överlämnas till syndiga
människors händer och korsfästs, och uppstår på tredje dagen.
Luk 24:8. Och då kommer de ihåg hans
ord.
Luk 24:9. Och de vände tillbaka från
graven. De berättade sedan allt för de 11 och för alla de övriga.
Luk 24:10. Och det var Maria
[upprorisk, rebell, boskapssköterska] Magdalena [från Magdala] och Johanna
[nådefull] och Jakobs [häl fångaren, ersättaren] Maria och de övriga med dem,
som berättade det här för apostlarna.
Luk 24:11. Och de ser deras ord, det
som kommer inför dem, som nonsens, och de trodde dem inte.
Joh 20:1. Och den första dagen i
veckan går Maria Magdalena tidigt på morgonen, medan det ännu var mörker
[dunkelt] till graven, och hon ser att stenen har tagits bort från graven.
Joh 20:2. Och hon springer och hon
kommer till Simon [höra, tala, förklara, proklamera] Petrus [klippa] och till
den andre lärjungen som Jesus älskade. Och hon säger till dem: Nu har de tagit
bort Jesus [Herren, Jashve] från graven och vi vet inte var de har lagt honom.
Mat 28:9. Och se, så snart de gått
iväg för att berätta för hans lärjungar, kommer Jesus emot dem och han säger:
Gläd er! Och de går fram, griper om hans fötter i det de böjer sig ner inför
[tillber] honom.
Mark 16:9. Och då han står upp tidigt
på morgonen den tidigare sabbatsdagen, blir han då sedd av Maria Magdalena från
vilken det drivits ut 7 demoner. (Versarna 9 - 20 finns inte med i de tidigaste
handskrifterna och tillhör förmodligen inte det ursprungliga Markus evangeliet)
Joh 20:11. Och Maria [upprorisk,
rebell, boskapssköterska] hon hade stått utanför graven och gråtit, och medan
hon grät tittar hon in i graven.
Joh 20:12. Och hon såg två änglar i
vitt, sittande, en vid huvudet och en vid foten, där Jesu kropp var lagd.
Joh 20:13. Och de säger till henne:
Kvinna varför gråter du. Hon säger till dem: För att de har tagit bort min
Jesus [Herre, Jashve] och jag vet inte var de nu lagt honom.
Joh 20:14. Och detta svarade hon
medan hon vänder sig om [bakåt] från dem och hon ser Jesus stående där, men hon
hade inte förstått att det är Jesus.
Joh 20:15. Jesus säger till henne:
Kvinna, varför gråter du, vem söker du. Hon tänker att det är
trädgårdsmästaren, hon säger till honom: Herre om du nu har fört bort honom,
säg mig var du då har lagt honom, och jag kommer att ta bort honom.
Joh 20:16. Jesus säger till henne:
Maria. Hon vänder sig då mot honom. Hon säger till honom: Rabuni [Rabbi,
mästare, herre, lärare], det betyder mästare.
Joh 20:17. Jesus säger till henne:
Rör mig inte, för jag har ännu inte stigit upp till min far. Men gå till mina
bröder och säg till dem. Jag går till min far och er far och min Gud och er
Gud.
Joh 20:18. Maria Magdalena går och
berättar för lärjungarna att hon har sett Jesus [Herren, Jashve], och det han
då sade till henne.
Mat 28:10. Därefter säger Jesus till
dem: Var inte rädda, gå och berätta för mina bröder, att de skall gå bort till
Galileen och där skall de se mig.
Mark 16:7. Och gå nu och säg till
hans lärjungar och till Petrus [klippan] att han går före er till Galileen
[cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land] där kommer ni att se honom som han
tidigare sa till er.
Mariorna berättar inget för någon eller berättar de eller berättar
de först inget men sedan berättar de.
Mark 16:8. Och de kommer då snabbt ut
och flyr från graven och det var med skälvningar och skräck och de säger
följaktligen inget till någon för de var så rädda.
Mark 16:10. Hon går då iväg och
berättar det för de som följde honom, de som nu börjat sörja och gråta.
Mark 16:11. Och de får då höra att
han nu är levande och han sets av henne, men de misstror henne.
Luk 24:9. (kopia) Och de vände
tillbaka från graven. De berättade sedan allt för de 11 och för alla de övriga.
(Hon = Maria Magdalena, enligt Joh 20:1)
Joh 20:2. (kopia) Och hon springer
och hon kommer till Simon [höra, tala, förklara, proklamera] Petrus [klippa]
och till den andre lärjungen som Jesus älskade. Och hon säger till dem: Nu har
de tagit bort Jesus [Herren, Jashve] från graven och vi vet inte var de har
lagt honom.
Mat 28:11. Och se, medan de går,
kommer några från vakten till staden, de berättar för översteprästerna, allt
det som äger rum.
Mat 28:12. Och de samlas då med de
äldste och har samråd, och de tar en stor summa pengar och ger till soldaterna.
Mat 28:13. De sa: Säg, att hans
lärjungar kom där på natten och stal honom medan vi sov.
Mat 28:14. Och om det då skulle komma
till landshövdingen kommer vi att övertala honom och vi kommer att göra er
säkra [bekymmersfria].
Mat 28:15. Och de tar emot pengarna
och gör som de är tillsagda, och det här talat är nu vida känt bland judarna
till denna dag.
Luk 24:12. Och Petrus [klippa] reser
sig och springer mot graven och han böjer sig in. Han ser linnebindlarna som
ligger där för sig själva, och han går därifrån med förundran inom sig, över
det som har hänt.
Joh 20:3. Då går Petrus och den andre
lärjungen ut och de kom till graven.
Joh 20:4. Och de två sprang
tillsammans, och den andre lärjungen springer då fortare än Petrus och kommer
fram först till graven.
Joh 20:5. Och när han böjer sig in
ser han linnebindlarna som ligger där, men han går inte in.
Joh 20:6. Och Simon Petrus kommer,
han som följer efter honom och han går nu in i graven och han ser
linnebindlarna som ligger där.
Joh 20:7. Och duken som var på
huvudet, ligger inte bland linnebindlarna utan den hade vikits ihop och lagts
på ett ställe.
Joh 20:8. Och då också den andre
lärjungen, han som kom först till graven, nu går in, ser han också och tror.
Joh 20:9. För de hade inte förstått
skriften ännu, att det är nödvändigt att resa upp honom från de döda.
Joh 20:10. Och lärjungarna går därifrån
hem till sig igen.
Mark 16:12. Och sedan finns de två,
de som vandrar, när han uppenbarar sig i sin nästa [andra] gestalt [natur] för
dem när de går ut till landet.
Mark 16:13. Och de går då och
berättar för de övriga, men inte heller dem tror de på.
Luk 24:13. Och se, två av dem var på
väg den dagen till byn som låg 60 stadier [60*190m= 1,1 mil] från Jerusalem
[Fredsstaden, Fridsstaden, den fullkomliga staden, staden i säkerhet], den
hette Emmaus [varm, vår].
Luk 24:14. Och de samtalade med
varandra om allt detta som hade hänt.
Luk 24:15. Och det blir då så att de
samtalar och de resonerar när Jesus närmar sig och sedan gick tillsammans med
dem
Luk 24:16. Men deras ögon var tröga
[envisa] så att de inte kände igen honom.
Luk 24:17. Men han frågar dem, varför
ni pratar om dessa saker med varandra, medan ni går här och ser nedstämda ut.
Luk 24:18. Och Kleopas [ryktbar far]
svarar honom då: Du måste vara en ensling i Jerusalem, och därför inte känna
till det som händer där de här dagarna.
Luk 24:19. Och han säger till dem,
vilka saker. Och de svarar honom: Det om
Jesus från Nasaret [gård, skydd, vakt, blir fostrad, örn]. Han som är den som
var profet, handlingskraftig och stark i ord inför Gud och hela folket.
Luk 24:20. Och hur våra
överstepräster och rådsherrar överlämnar honom till dödsdom och korsfäster
honom.
Luk 24:21. Och vi hoppades att han är
den som vill lösa [förlossa] Israel, men förutom allt detta är det tredje dagen
idag, efter det att det här händer.
Luk 24:22. Och dessutom, några av
våra kvinnor gör oss från vettet [rädda, häpna], i det de var vid graven tidigt
i gryningen.
Luk 24:23. Och dessutom säger
kvinnorna att de inte finner hans kropp då de kommer dit och att de har sett
änglar, i en syn, som säger att han lever.
Luk 24:24. Och några som hör till oss
går då bort till graven och de finner att det är på det sättet som kvinnorna
säger men honom ser de inte.
Luk 24:25. Och han säger då till dem:
O, ni tillhör de som inte förstår och är tröga i hjärtat till att tro på allt
det som profeterna säger.
Luk 24:26. Nej, så här är det,
Messias [Kristus, Den Smorde] var tvungen att lida och att komma in i sitt
majestät [ära, strålglans, härlighet].
Luk 24:27. Och han börjar från Moses
och från alla profeterna, och han förklarade för dem, alla skrifter om honom
själv.
Luk 24:28. Och då de kommer nära den
by som de var på väg till, låtsades [gjorde] han som han ville gå vidare.
Luk 24:29. Och de övertalar honom
genom att säga: Dröj kvar hos oss till kvällen för dagen har blivit långt
gången. Och han går då in för att stanna med dem.
Luk 24:30. Och det blir då så att de
tar plats vid bordet med honom. Han välsignar då brödet och han bryter det och
överräcker till dem.
Luk 24:31. Och deras ögon öppnas och
de känner igen honom och då blir han osynlig och försvinner från dem.
Luk 24:32. Och de säger till
varandra, var inte våra hjärtan brinnande, när han var bland oss, liksom det
han sade till oss på vägen och likaså när han öppnade [förklarade] skrifterna
för oss.
Luk 24:33. Och de reser sig upp i
samma stund, och de vänder tillbaka in till Jerusalem och de finner de 11 som
har samlats och de som var tillsammans med dem.
Luk 24:34. Dessa säger: Jesus är
uppstånden, det är säkert, för han är den som visat sig för Simon.
Luk 24:35. De själva berättar också
för dem, det på vägen och hur han då blir igenkänd av dem vid brytandet av
brödet.
Mark 16:14. Därefter blir han synlig
för de 11, till dem som ligger till bords och han skäller ut [klandrar] dem för
deras otro, och hårda hjärta, nu ser de honom, han som hade uppstått, som de
inte trott på.
Mark 16:15. Och han säger till dem:
Nu skall ni resa ut till hela värden, ni skall förkunna evangeliet till hela
skapelsen.
Mark 16:16. Den som tror och blir
döpt kommer att bli frälst [räddad] men den som inte tror han kommer att bli
fördömd.
Mark 16:17. Och tecknen till dem som
tror är detta, som kommer att följa dem i mitt namn, de kommer att kasta ut
demoner [avgudar, onda andar], de kommer att tala i nya [friska] språk
[tungomål].
Mark 16:18. Ormar skall de ta bort
och skulle de dricka något dödligt så kommer det absolut inte att skada dem, på
sjuka skall de lägga händerna och de kommer att bli friska.
Luk 24:36. Men då under det de talar
står Jesus mitt bland dem och säger till dem: Frid [fred, välgång] med er.
Luk 24:37. Men de blir då skrämda och
grips av skräck, de menar att de ser en ande.
Luk 24:38. Och han säger då till dem,
varför är ni skrämda, och varför stiger tvivel upp i era sinnen.
Luk 24:39. Se mina händer och mina
fötter, för det är jag, känn på mig och se, för en ande har inte kött och ben
som ni ser jag har.
Luk 24:40. Och medan han säger det
här så visar han händerna och fötterna för dem.
Luk 24:41. Men fortfarande håller
deras misstro dem från glädje och förundran och han säger därför till dem: Har
ni mat här.
Luk 24:42. Och de lämnade då över
stekt fisk och en bit av en honungskaka till honom.
Luk 24:43. Och han tar då emot inför
dem och han äter.
Luk 24:44. Och han säger då till dem:
Jag sade när jag ännu var tillsammans med er, att det är nödvändigt, att
fullfölja allt det som är skrivet i Mose lag och profeterna och psalmerna om
mig.
Luk 24:45. Därefter öppnar han deras
sinne [förstånd] till att förstå skrifterna.
Luk 24:46. Och han säger till dem,
att på detta sätt har det skrivits, och därför var det nödvändigt att lida för
Messias [Kristus, Den Smorde], och att uppstå från de döda på tredje dagen.
Luk 24:47. Och att omvändelse [ånger]
och syndernas förlåtelse [nåd från synder, frihet från synder] för alla folk,
förkunnas i hans namn, och först för Jerusalem.
Luk 24:48. Och ni, ni är vittnen om
det här.
Luk 24:49. Och se, jag ger er min
faders löften, och ni skall vara kvar i staden Jerusalem, tills ni ikläds med
kraft från höjden.
Joh 20:19. Och sent den första dagen
i veckan, när dörrarna har stängts var lärjungarna samlade av rädsla för
judarna. Då kommer Jesus och ställer sig mitt bland dem. Och han säger till
dem: Frid med er.
Joh 20:20. Och medan han säger det,
visar han dem händerna och sin sida. Och lärjungarna jublar när de ser Jesus.
Joh 20:21. Och Jesus säger sedan till
dem en gång till: Frid med er, som Fadern har sänt mig sänder jag också er.
Joh 20:22. Och när han har sagt det
andas [blåser] han ut och säger till dem: Tag emot helig ande.
Joh 20:23. Om ni förlåter någras synd
[lagbrott] blir de förlåtna. Om ni binder några så har de blivit bundna.
Joh 20:24. Och Tomas [tvilling,
hederlig, förundrad, ensam] en bland de 12, han som kallas Didymus [tvilling]
var inte med dem när Jesus kom.
Joh 20:25. Och de andra lärjungarna
sade då till honom: Vi har sett Jesus [Herren, Jashve]. Men han svarar dem: Om
jag inte får känna spikmärkena i hans händer, och föra in mitt finger i märket
av spiken och föra in handen min i hans sida, kommer jag absolut [verkligen]
inte att lita på det.
Apg 1:3. Och som själv levande visar
han det, efter sitt lidande, i många tecken, genom att han låter sig ses i 40
dagar av dem, och han talar om Guds rike.
Apg 1:4. Och när han var tillsammans
med dem anbefallde han dem att inte gå bort från Jerusalem [Fredsstaden,
Fridsstaden, den fullkomliga staden, staden i säkerhet], utan att vänta på min
fars löfte, som ni har hört.
Apg 1:5. För Johannes [han ger nåd]
han döpte ju med vatten, men ni kommer att döpas i Helig Ande, nu efter få
dagar [efter inte många av dessa dager].
Apg 1:6. Och när de var tillsammans
frågade de honom verkligen: Jesus [Herren, Jashve] är det i dessa tider du
återupprättar riket åt Israel.
Apg 1:7. Men han svarar dem då: Det
är inte er sak att veta tider, den tid som fadern fastställer, i sin egen
auktoritet [makt, kompetens, frihet].
Apg 1:8. Men ni kommer att motta
kraft när den Helige Ander kommer över er och ni kommer att bli mina vittnen i
Jerusalem och i hela Judéen och Samarien [vakt station] och till Jordens
[värdens] yttersta plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar