Påskens Budskap i ordning, Påskafton, Jesus i graven

Översatt och Sammanställt av Karl Håkan Sandell

För Påskafton finns inte mycket i Evangelierna eftersom det var en Sabbat, en dag man inte skulle arbeta på, och därför var man stilla. Men vi tar här med det som finns i anslutning i Påskafton

Kvinnorna ser var Jesus begravs

Luk 23:54. Och det var förberedelsedag och sabbatsdagen grydde [började ljusna].

Luk 23:55. Och kvinnorna följer då efter, och de var kvinnor som kommit tillsammans till honom från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land], de ser då graven, där hans kropp läggs.

Luk 23:56. De vänder sedan tillbaka och de gör i ordning välluktande kryddor och myrra, men på sabbaten vilar de enligt budet.

Graven förseglas och bevakas

Mat 27:62. Och följande dag som är efter förberedelsedagen, samlas översteprästerna och fariséerna [de separerade] hos Pilatus.

Mat 27:63. Och de säger: Vi minns att Jesus [Herren, Jashve], han skojaren [bedragaren], han sa när han levde "jag vaknar efter 3 dagar".

Mat 27:64. Befall nu att graven förseglas [görs säker] intill 3:e dagen, så att inte hans lärjungar kommer på natten och stjäl honom, och säger till folket: Han har nu blivit uppväckt [uppstått] från de döda.  Då kommer det sista bedrägeriet att bli värre än det första.

Mat 27:65. Men Pilatus säger då till dem: Ni har här romersk vakt, gå och försegla [görs säker] som ni anser.

Mat 27:66. Och de sätter ut vakt och de säkrar graven genom att de förseglar stenen.

Och för att få en blid av hur Jesus upplevde det här så kan man läsa Jon 2. Jesus hänvisade ju som vi kan läsa i Evangelierna till Jona tecken. Hur han var 3 dagar och 3 nätter i Fiskens buk.

Och tittar vi i Jona bok så finns det beskrivet hur Jona hade det när han blev kastad i havet. Det finns i Jon 2 och vi tar alltså med det här i Påskens Budskap.

Jesus sedan han dött och ännu inte uppstått

Jon 2:1.  Och Jashve tog fast en stor fisk för att svälja Jona, och Jona var i fiskens mage [livmoder, buk, sköte] i tre dagar och tre nätter.

Jon 2:2.  Och Jona bönföll till [dömde, bad till, medlade för] Jashve sin Gud, från fiskens mage [livmoder, buk, sköte].

Jon 2:3.  Och han sade: Jag ropade till Jashve från min ångest, och han svarade mig, från helvetets buk [mage, kropp, livmoder] var mitt rop på hjälp, du hörde min röst.

Jon 2:4.  Och du har kastat mig i djupet, i havets hjärta, [mitt, själ, till att förstå] och strömmarna vänder mig helt runt och dina vågor har gått fram över mig.

Jon 2:5.  Och jag sade: Jag fördrivs bort från dina ögon, om jag bara kunde [förvisso kommer jag] åter få se upp till [inte åter få se, åter bry mig om] ditt heliga tempel.

Jon 2:6.  Jag har omgetts av vatten ända till urhavets själ. Förgängelse [sjögräs] omsluter mitt fastbundna huvud.

Jon 2:7.  Till bergens grund sänkte man mig, landet [jorden, marken] flydde bakom mig för evigt, och fördärvets offer är mitt liv [men från fördärvet stiger mitt liv], Jashve min Gud.

Jon 2:8.  I det mitt liv [själ] tynade bort, mindes jag Jashve och min bön gick till dig, till ditt heliga tempel.

Jon 2:9.  Från bottnarnas tomhet [fåfänglighet] uppstår hans nåd, han skall lösa dem [honom].

Jon 2:10.  Och jag tillber med hög röst i tacksägelse, jag offrar åt dig enligt mitt löfte, jag är färdig med det som för till [färdig till] Jesu [Jashves] frälsning.

Jon 2:11.  Och Jashve sade till fisken och han kräktes upp Jona på det torra.