lördag 9 april 2016

160409
Den Andliga Hungersnöden breder ut sig

Det finns en väldig Andlig hunger i dagens samhälle. Men vi inom Kristenheten i Sverige, Den Kristna Kyrkan och Frikyrkorna klarar inte av att ge folk det Andliga längre.



Dagens Kyrka är tom på Jesus. Annat är så mycket viktigare. Folk lever inte längre nära Gud, utan det är en allmän ljummenhet i Kristenheten. Det världsliga livet är mera värt. Vi är som alla andra, och det finns inte plats för Jesus längre i våra Kyrkor och Samfund.

New Age har gjort insteg på många ställen. Denna förrädiska Religion som säger att alla Gudar är lika mycket värda. Det låter så fint och tolerant, men i själva verket är det bara den gamla hedniska tron. Där allsköns andemakter härjar, Och de onda Andarna satte fruktan i folk. Det är Jesus vi skall ha i kyrkan inte allt annat andligt.

Och vi har en Andlig hungersnöd i landet. En hunger efter sann frälsning. Efter sann frid. Efter det Jesus har.

Så vad gör vi. Fyller vi våra kyrkor med Jesus. Nu i dessa sena dager, när Jesus snart kommer. Eller fortsätter vi och låter det världsliga, vara vårt liv. Och Jesus något vid Sidan om.

Vår egen semester resa blir viktigare än att Sverige blir frälst. Vår egen fritidssysselsättning blir viktigare än vårt Andliga liv.

Klarar vi att vara Salt i förruttnelsen, eller vi har redan ruttnat själva. Tappat fokus i livet.

Jesus hjälp oss!! Tänd oss i Anden. Ge oss din ledning. Väck kristenheten i Sverige. Jesus hjälp oss!!

Karl Håkan


1 kommentar:

  1. Allvaret i att bli frälst lyfts inte fram med rätt kraft i predikningar. Folk blir inte rädda för helvetet, och detta har Satan sett till. Män söker sig inte till kristenheten då de bara kopplar ihop det med att vara töntig och svag. Så var det inte under kungarnas tid, då dog män i Jesu namn itan att blinka. Kraftkarlar överallt. Herren själv vill ha aktion. Inte en massa små söta förkunnelser om hur underbart och vackert allt är. Endast de medeltida kyrkornas målningar speglar verkligheten. Tack för en fin blogg, mvh Stefan

    SvaraRadera