Kyrkans undergång 21

Glädjen i kyrkan försvinner

Nu kommer reklamen in med glada tillrop fast där inget finns. Den äkta glädjen frälsningsglädjen den är borta.

Upp 18:18 Och de ropar, när de iakttar hennes eldprovs rök, och säger: Vem är lik den stora staden.

Nu kommer berömmet. Nu när det verkliga är slut. Och det här liknar vår moderna reklam där man alltid säger att allt är bra. Ja väldigt bra. Oberoende av hur det egentligen är, och egentligen är det bara ett uttryck för att man vill hjälpa upp saken så att man tjänar mera pengar på den.

Upp 18:19 Och de kastar smuts [jord] på de ansvariga [överhuvudena] och ropar, klagande och sörjande, och förklarar: " Ack och ve, den väldiga staden, genom den blir alla rika [får alla välstånd] som har skepp på havet, för hennes värdefulla saker, för på en timme [kort tid] förkastas [ödeläggs] hon.

Och vi ser också hur de vänder sig mot de som styr. Det är deras fel. Och man tappar gnistan. Allt är kass. Och det här liknar vår tid med den kyrka vi har idag där folk sitter nedstämda i bänkarna. Och sångerna man sjunger liknar sorgesånger. Det finns ingen glädje längre. Hela kyrkan är nedstämd och har förlorat framtidstron.

Ja man undrar ibland om de så står där framme i Kyrkan själva tror på det de predikar och sjunger om och beder.

Karl Håkan