Guds Dom

4

Satan fängslas i 1000 år och hamnar sedan också i Eldssjön

Upp 20:1.  Och jag ser en ängel [sändebud] som kommer ner från himlen och som håller avgrundens [dödsrikets] nyckel och en väldig boja i sin hand.

Upp 20:2.  Och han tar fast draken [ormen] den gamle ormen, som är Djävulen och Satan och han binder honom för tusen år.

Upp 20:3.  Och han kastar honom i avgrunden [dödsriket] och låser om honom och förseglar dessutom om honom, för att han inte skall kunna bedra folken mera, tills de tusen åren har gått. Därefter skall han befrias en kort tid.

Ondskan själv, Satan, fängslas, men kastas inte än i eldssjön. Man kan fundera runt vad det innebär, men det tycks som att allt vad ondska heter ännu inte helt avslöjats, bara tillfälligt stängts in.

Upp 20:7.  Och när de tusen åren avslutas, kommer Satan att befrias ur sin fångenskap.

Och som vi ser kommer ondskan fram igen efter de 1000 åren.

Upp 20:8.  Och han skall gå ut för att bedra folken, de i jordens 4 hörn, Gog och Magog, och för att samla dem till Krig. Och de är till antal som havets sand.

Upp 20:9.  Och han går upp över jordens vidd och omringar de heligas läger och den älskade staden. Men eld faller ner från Gud, från himlen [skyn, på Grekiska: ouranou], och förtär dem.

Upp 20:10. Och Djävulen som lurar dem, han kastas i eldens och svavlets sjö, där vilddjuret och den falske profeten [lögnprofeten] är, och de kommer att plågas [pinas, torteras] dag och natt i evigheters evigheter.

Djävulen kommer ännu en gång att försöka ta herraväldet, även om han har stängts in och inte har kunnat verka så har han nu åter kommit fri. Hans mål är de som tror på Gud, de heliga och Guds stad. Det trygga liv i Jesus som de heliga lever, och vi kan också se det som Jerusalem. Den stad som Gud speciellt älskar.

Men han kommer ännu en gång att misslyckas och han kastas nu i samma sjö av eld och svavel som vilddjuret och den falske profeten hade kastats i. Allt ont, allt som kommer från ondskan kommer till sist att avslöjas och Ondskan kommer att bli känd för alla så att alla tar avstånd från det, och ser det hemska i det.

Slutligen är människan helt befriad från djävulen, det onda.

Man kan diskutera om det är som vi skrev om de 6 dagarna i skapelsen där varje dag hade mörker som följdes av ljus och det visade på den ständiga kamp mellan ont och gott som pågår. Om det här är samma sak att ondskan visserligen kommer att var instängd men likafullt kommer att dyka upp på olika platser och göra sig påmind under de 1000 åren tills den till sist blir helt avslöjad i slutet av perioden. Eller om det är just som det står att 1000 år skall var helt befriade från det onda och först efter 1000 år kommer ondskan fram igen och djävulen försöker igen.

Det får de se som då är med. Men under alla omständigheter så vinner Gud till sist och ondskan blir helt avslöjad och människorna befriade från allt djävulens verk.

Karl Håkan