Den Helige Ande i Bibelns profetior 6

Guds Ande skapar fred för Israel

Och tittar vi vidare så kommer i nästa vers

1 mos 8:8 <Trad:> Och han släppte ut från sig duvan för att se när vattnet skulle torka från markens yta.

Här är också Duvan en Fågel som motsvarar fred. Guds Ande. Det var fred och frid med när Gud kallade hem Judarna.

Vi vet att det har blivit mycket krig och mycket motstånd för Judarna när de kommit till sitt land. Men vi ser också hur Gud har varit med dem. Och den ande av Fred och Frid som Duvan representerar har Gud genomfört trotts alla angrepp som landet mött från grannarna runt omkring. Är inte vår Gud fantastisk.

Läser vi fortsättningen så ser vi hur Gud gör försök på försök att skapa fred tills hela området till sist är torrt. Alltså tills Judarna har fått allt det land som de skall ha enligt Guds profetia.

1 mos 8:9 <Trad:> Och duvan fann inget ställe för vila, till att böja sin fot, och hon återvände till honom, till arken, för det var vatten på hela markens yta och han räckte ut sin hand och tog henne och han förde henna till sig i arken.

1 mos 8:10 <Trad:> Och han väntade ytterligare 7 dagar därefter och skickade sedan åter duvan från arken.

1 mos 8:11 <Trad:> Och duvan kom till honom på kvällen efter en tid och hade ett färskt oliv löv i näbben och Noa förstod då att vattnet hade torkat på jorden.

1 mos 8:12 Och han väntade ytterligare 7 [komplett] dagar [säsonger, tider], och han sände ut duvan [han Jona], och den [han] återvände [retirerade] inte till honom mera. 

Det är också intressant att läsa i den alternativa översättningen för där ser man att hela detta skeende är för att Judarna skall bli så som Gud vill ha dem, de skall ha hans klarsyn, och predika hans ord.

1 mos 8:8 <Alt:> Och han fastställde att det skall bli förtryck för att ge klarsyn [uppenbarelse] till vem som helst så att de kommer att predika hans ord [de är ljus, de ser] från den kvinnliga människan [mänskligheten, marken].

1 mos 8:9 <Alt:> Och det kommande förtryckets ursprung är inte från Herren [Noa], utan för att böja stegen och så att man vänder om till honom till hans bröst, för vilka som helst förs upp till fördel för hela den fasta grunden, och han sänder ut sin kraft och för var och en till honom till sitt bröst. 

Men vi kan alltså också se att det inte är Gud som sänder förtrycket men han låter det verka för att få dem rätt. Så att de kommer till Jesus.

1 mos 8:10 <Alt:> Och han blev fullständigt sårad som tjänare för andra men lämnade förtrycket över sitt bröst.

Här i Vers 10 ser man hur Jesus blir sårad för vår skull och på så vis kunde ta bort förtrycket, den förbannelse som var.

1 mos 8:11 <Alt:> Och han som bygger templet [fårafållan] kom till honom till måltiden på kvällen och se han hade offret [förintelsen] för hörnstenens föda i ordet och då viste Herren [Noa] att, de vem som helst har ödmjukat sig på den fasta grunden. 

Här på slutet kan vi se hur Jesus, han som är vår hörnsten och ordet, han är nu accepterad och har tagits emot på den fasta Grunden, hans församling, Israel. Och vi ser här måltiden, den festmåltid som vi också kan läsa om på andra ställen och som är målet för Gud. Bröllopet.

Karl Håkan